hovnarr skrev:
Så utifrån alternativ "nej" ovan, vad innebär då medvetandets upphörande för det medvetna subjektet? Det tycks mig, att ju närmare subjektet kommer sin egen förintelse, desto mer måste subjektets upplevelse utsträckas i den subjektivt upplevda tiden. Det finns ju ingen möjlighet att varsebli att den sista upplevelsen verkligen var den sista (för då vore ju *det* den sista upplevelsen, och så vidare), så det blir lite som när Akilles skulle tävla med sköldpaddan - det finns helt enkelt inget minsta tal som är större än noll.
Så, även om man inte "tror" på ett "liv" efter döden, så menar jag att ens sista upplevelser skulle kunna te sig som en evighet, inifrån så att säga, trots att kroppen förruttnar på andra sidan. Man kan helt enkelt inte uppleva sig upphöra.
Hej hovnarr!
Om det nu skulle vara så att "materialisten" har rätt - dvs att man bara lever just detta jordeliv (vilket jag inte tror) och inget mer efter(liksom inget innan)- så måste det bli så som du skriver att man helt enkelt inte kan uppleva sig upphöra (som död). Däremot kan man uppleva att "man håller på att upphöra" (själva "dödsprocessen inifrån") vilket är en helt annan sak.
Man kan ju fråga sig hur stor betydelse de sista upplevelserna/tankarna/ögonblicken(eller "den sista upplevelsen/tanken/ögonblicket) har av helhetsupplevelsen av själva sitt tidigare upplevda liv - i sin helhet? För hur man än vrider och vänder på det så kommer det väl upplevas som om "man lever i evighet". Eller? Ty där jag är är inte döden och där döden är är inte jag...
Hur långt kommer "den sista tanken" eller "sista upplevelsen" att kännas som kan man undra? Och hur stor del kommer denna sista upplevelse att upplevas som i förhållande till den övriga tidigare förflutna upplevda tidigare delen? Med andra ord - hur kommer upplevelsen av ens hela tidigare upplevda liv plus de sista ögonblicken i sitt liv att upplevas som i sin helhet - i slutet (innifrån)?
Tänk bara på människor som ska avrättas eller som hamnar i akuta trafikolyckor eller andra olyckor. Hur blir då detta "upplevda helvete" i slutet?
Annat blir det ju för de som dör i älskogsakten...
