Oändligheten

[Anne]

Eller så bestäms oändligheten helt enkelt av matematiska regler och finns i två plan.

Tänk om allt därute bara är matematik? Som våra egna sinnen renderar till fysik. Ett avstånd exterarar bara rent matematiskt? Där siffror sätter ett mått på något. Där en naturlag helt enkelt är en matematisk formel som styr andra matematiska formler?

Att beräkna världen med matematik kanske inte är så konstigt om allt därute faktiskt är matematik. Det enda som i så fall inte skulle vara matematik är ett medvetande. Och i så fall finns bara två saker i universum, liv och matematik.

Hej och välkommen till forumet! Jag vill jättegärna höra vidare hur du tänker och resonerar!!! Ibland upplever jag, hallucinationer/illusioner säger doktorn, nummerserier i Allting som t ex ett grässtrå. Då är det inte så att grässtrået har ett konstant nummer. Nej nej, det är helt tydliga siffror, men som går i en snabb serie som jag inte förstår. Jag har dessvärre aldrig varit bra på matte. Jag tror fortfarande på kärleken. Den kan inte mätas och det som räknas (det Där älskade du att höra va, Sigurd ) Tar mig friheten att tjata....

[Antic]

Tackar för välkomnandet.

Rätt enkelt egentligen.

I världen utanför dig finns ingenting av det som du upplever helt och hållet inom dig. Världen har inga färger, inga ljud, inget som känns, inget som smakar, inget som luktar, inte ens något som syns. Alla dessa intryck skapar DU själv med dina sinnen helt och hållet inom dig. Och tappar du ett sinne så släcks genast den delen av den objektiva världen utanför dig.

Med andra ord, utan dig finns ingenting som ens går att uppleva eftersom du själv skapar alla dessa intryck. Tänk på det när du går omkring på stan, utanför dig finns inget som hörs och blir du döv så kommer världen för alltid att vara helt tyst.

Vad får dig då att bygga (rendera) alla dessa upplevelser?

Tänk efter lite, vad kan du beräkna världen med? Matematik. Tänk om bara siffror återstår utan dina sinnen som kan bygga något?

Tänk dig ett universum med bara siffror.

Så fort det kommer dit ett mänskligt medvetande med sinnen så renderas alla dessa siffror till färg, form, ljus, ljus, lukt, smak, känsel, känslor, upplevelser.

[Illusionen]

EN FÖRENKLAD BESKRIVNING AV FENOMENET TID

Låt mig först konstatera att min tidigare inledande fråga,
- FÖRUTSÄTTER / KRÄVER MEDVETANDET NÅGOT ?
ännu inte har fått ett bra svar.
Om svaret är nej faller följande resonemang av logiska skäl.
Om svaret däremot är ja, kan det finnas skäl att läsa vidare för den intresserade.

De modeller som vi försöker tillämpa när universum ska beskrivas bygger till övervägande
del på vår förnimbara reella verklighet.
Flertalet frågeställningar som tas upp på detta forum är kopplade till begrepp och
fenomen i vår verklighet, som är svåra att förklara utifrån ett renodlat reellt betraktelsesätt.
Ett exempel på sådant fenomen är TID, ett annat OÄNDLIGHET.

I Vetenskapens värld i går bekräftades att TID är något fysikerna har svårt att få grepp på.

Den verklighet vi upplever skiljer sig från det överordnade komplexa universum jag beskriver.
Antag att det förhåller sig så som jag hävdar, att vår verklighet är en transformerad illusion,
och att illusionen, även inkluderar multi-imaginära samband som inte ryms i vår verklighet.
Vad ska vi då referera till när vi försöker beskriva verkligheten och dess egenskaper ?

Det är detta grundproblem jag ställs inför när till synes enkla frågor ställs, men där det bakom
enkelheten döljer sig ett komplicerat samband, som i viss mening ”biter sig själv i svansen”.
Svarar jag kortfattat och förenklat, är svaret i viss mån missvisande, och svarar jag så fullständigt
som rimligen krävs, ökar svårighetsgraden och resonemanget blir svårbegripligt.

I mitt koncept förklaras fenomenet TID som ett ”SUBSTITUT”.
Mitt intryck så här långt är att ingen förstår de ”mekanismer” som jag beskriver,
och som förklarar fenomenet. Detta inlägg skall därför ses som ett nytt försök att principiellt
och förenklat förklara fenomenet TID.

I tidigare inlägg har jag förklarat att fenomenet TID är en konsekvens av den
REFERENSDIFFERENS, som kännetecknar relationen ATOMÄRT – UNIVERSELLT.

Det går att förenkla detta ytterligare och skriva, TID är en konsekvens av att något SAKNAS.
Det som saknas är motsvarigheten till medvetandets EGENSTRUKTUR.
Att något saknas innebär NEGATIV POLARISATION av grundtillståndet, G.
Polarisationen innefattar såväl reell som imaginär struktur.
Maskeringsprincipen, MP, är en konsekvens av den negativa polarisationen.
Det imaginära blir extra intressant, då MP även tillämpas här (ger multi-imaginära effekter).
TID kan då betraktas som ett fenomen som KOMPENSERAR polarisationseffekten,
m a o en variant av universell BALANSERING.

Ibland kan det vara läge att provocera lite, för att den vägen höja temperaturen.
Jag vill därför hävda att i förlängningen innebär ovanstående att vi även måste omvärdera
vad atomen representerar. Den modell som vi är vana vid, och som ofta används,
visar hur partiklar rör sig (tid!) i banor (rum!) runt en kärna.
Även den, liksom Big Bang, är en begränsad atomär illusion enligt mitt synsätt.

Hälsar
Illusionen

[SigurdV]

EN FÖRENKLAD BESKRIVNING AV FENOMENET TID


De modeller som vi försöker tillämpa när universum ska beskrivas bygger till övervägande
del på vår förnimbara reella verklighet.
Flertalet frågeställningar som tas upp på detta forum är kopplade till begrepp och
fenomen i vår verklighet, som är svåra att förklara utifrån ett renodlat reellt betraktelsesätt.
Ett exempel på sådant fenomen är TID, ett annat OÄNDLIGHET.

I Vetenskapens värld i går bekräftades att TID är något fysikerna har svårt att få grepp på.

Den verklighet vi upplever skiljer sig från det överordnade komplexa universum jag beskriver.
Antag att det förhåller sig så som jag hävdar, att vår verklighet är en transformerad illusion,
och att illusionen, även inkluderar multi-imaginära samband som inte ryms i vår verklighet.
Vad ska vi då referera till när vi försöker beskriva verkligheten och dess egenskaper ?

Hälsar
Illusionen

Jag tycker jag begriper mer och mer av vad jag citerat här ovan
Jag kan t o m läsa ordet "illusion" utan att fnysa.

[förstår mig själv]

EN FÖRENKLAD BESKRIVNING AV FENOMENET TID


De modeller som vi försöker tillämpa när universum ska beskrivas bygger till övervägande
del på vår förnimbara reella verklighet.
Flertalet frågeställningar som tas upp på detta forum är kopplade till begrepp och
fenomen i vår verklighet, som är svåra att förklara utifrån ett renodlat reellt betraktelsesätt.
Ett exempel på sådant fenomen är TID, ett annat OÄNDLIGHET.

I Vetenskapens värld i går bekräftades att TID är något fysikerna har svårt att få grepp på.

Den verklighet vi upplever skiljer sig från det överordnade komplexa universum jag beskriver.
Antag att det förhåller sig så som jag hävdar, att vår verklighet är en transformerad illusion,
och att illusionen, även inkluderar multi-imaginära samband som inte ryms i vår verklighet.
Vad ska vi då referera till när vi försöker beskriva verkligheten och dess egenskaper ?

Hälsar
Illusionen

Jag tycker jag begriper mer och mer av vad jag citerat här ovan
Jag kan t o m läsa ordet "illusion" utan att fnysa.

Hej illusion visst bygger våra modeller av verkligheten på våra sinnen som referens. Så gör vi ju hela tiden till vardags. Och det fungerar ju. Ja möjligheter till förbättringar finns ju.
Einstein sa tex att mätningar/information är grunden till våra teorier. Att teorierna ska kunna bekräftas med mätningar eller förnimmas. Något annat är overkligt. Det man funderar ut ska alltså fungera i den egna "subjektiva" verkligheten. Är det bara ett teoretiskt resonemang alltså. Är det bara något oberoende av sinnena. Ja då är det sjukt.
Tur att vi är skyddade från sådana fel(väsentligen) genom de "mekanismer" som formar vårar förstånd. Annars skulle vi snabbt dö, och liv skulle inte finnas.
Spinoza skrev att något inte blir verkligare än det man utgår ifrån.
Jag har inte ännu förstått på vilka subjektiva grunder du bygger ditt system(även om det känns som om du har rätt). Det du behöver göra är att fråga dig orsakerna till att du förstått det du gjort (vilket uppenbarligen är av värde och jag tvivlar inte på att du har fel). Du måste inse att din bakgrund/erfarenheter präglar idéerna/teorierna som ploppar upp. Nu när du verkar ha något viktigt att föra ut är det (enligt mina teorier) viktigt att du breddar dig. Suger in ny information som kan forma både ditt eget "koncept" och få det begripligt för andra. Sälja in det bit för bit alltså. Gärna här på forumet. Du har redan föredömligt beskrivit lite av din bakgrund(fysik,mätinstrument,fält), att beskriva sig själv innebär också att öppna sig, att förklara. (Tyvärr kan känslorna begränsa oss där, till stor del är det kulturens/samhällets fel). Lyckas man skapa interesse hos någon kommer denne någon själv göra ett stort arbete för att uppnå förståelse/målet.
Enligt Einstein ska man ju kunna uppleva/mäta något som teorin förutsäger. Du har nämnt lite om higgs partikel. Något fortfarande för mig är något abstrakt. Är det något mer konkret ditt koncept kan ge (ja antagligen är det revolutionerande i fysiken).
Förstår du ditt koncept "rent matematiskt" kommer ihåg när jag för länge sedan läste matte(det roligaste ämnet för mig, var bra på det). Försökte förstå på "djupet" och fick mycket glädje och ahaupplevelser. Kunde se matematiska samband överallt. Kom tex ihåg när jag läste algebra. Det uppstod en "Idee" om hur något problem skulle lösas. Denna intusion/teorigenererande dvs idebildningen om att här finns ett samband. Det interesse och glädje det gav att få följa förnuftet. Nu har jag börjat göra det i livet, det är ännu bättre. 100 dimensioner istället för en.
Du bemästrar (antar jag) fysikerns/matematikerns språk till nästan fulländning. Anser du att du arbetar med begränsad mängd information? Skulle annan information kunna få dig att förbättra ditt koncept? Har du något tillämpningsområde för konceptet? Du har tagit upp neurologi/hjärnan. Vad säger fysikerna? Vad säger din fru?
De flesta är inte mottagliga(eller det är svårt) för idéerna du har. Håller helt med om det "konkreta" i det du fått fram. Att verkligheten måste vara något annat än det "atomära". Här är nog inte denna uppfattning ovanlig. Däremot i allmänhet bland människor. Man når dem inte så lätt utan istället för att fundera på att förstå vad man menar funderar de på att man är galen.
Tyvärr fungerar det så här när man förstår mer. Tex kan man förstå någon annan men den andre förstår inte mig. Det enda den tror sig förstå är "han säger sådär för att han är galen"
Ha det bra så länge. Tänk på att du behöver utveckla dig själv för att hitta fler kanaler till att bli förstådd. Det är aldrig försent, det är endast känslorna som hindrar oss. Förnuft har du tillräckligt av.
Har märkt att en positiv kraft i mig uppstått tex av dig och av att nya skribenter tillkommit. Det är helheten.ALLT. Man strävar efter

[Pilatus]

Den modell som vi är vana vid, och som ofta används, visar hur partiklar rör sig (tid!) i banor (rum!) runt en kärna.

Det du beskriver ovan liknar Ernest Rutherfords "solsystemmodell". Kvantfysiken har gjort bilden vida mer komplex, men är Rutherfords modell en illusion? Är det inte endast det första försöket att beskriva vad som händer i atomen, hur den är uppbyggd och av vad. I kvantfysikens ljus är det förvisso en överförenklad modell.

Även den, liksom Big Bang, är en begränsad atomär illusion enligt mitt synsätt.

Vad Big Bang representerar har även det ändrats högst radikalt sedan 1949. Det stora flertalet forskare tror att modellen överensstämmer väl med vad som faktiskt inträffat. Så det vore direkt fel att påstå att modellen är en illusion (= en falsk bild av universums utveckling).

Men om du skulle kunna, genom en kritisk granskning av BB (och universums nuvarande tillstånd av accelererande expansion), komma fram till att något är helt på tok med modellen (behovet av mörk energi och materia och vad det skulle kunna vara) så tror jag fler skulle vara beredda att lyssna. Varför är vår modell av BB så fel? Måste du beskriva en alternativ teori för att beskriva vad som haltar med vår syn på verkligheten. Om du har rätt så måste det ju finnas något att peka på som verkar galet med den etablerade synen på världen. Något mer konkret än en illusion!

[Illusionen]

Frågor till illusionen.

Ovanstående kan även beskrivas mer principiellt som följer.
När två atomer, A och B, växelverkar/kommunicerar uppstår en ”förskjutning” dem emellan
p g a de att A respektive B ser olika projektioner/skalfaktorer av varandra.
Detta har att göra med de ”tänjningar” i grundtillståndet, G, som jag beskriver i tidigare inlägg.
Där skriver jag även citat, Variationer i G uppträder som expansion och kontraktion,
med åtföljande ”expansionsvinkel” och ”kontraktionsvinkel”.

Vad menar du med "atomer" här? Vad innebär det att atomer "ser olika projektioner"? Att de växelverkar eller något mer?

/Algotezza

A: Vad menar du med "atomer" här?

I: Med hänvisning till min syn på atomen i föregående inlägg
vill jag avvakta med att svara på frågan för tillfället.

A: Vad innebär det att atomer "ser olika projektioner"?

I: Resp atom har sin egen struktur som referens,
som följd av maskeringsprincipen.
Det innebär även olika polaritet.
Jag beskriver detta förenklat med ett ballongexempel i konceptet.

A: Att de växelverkar eller något mer?

I: Du kan se det som en växelverkan, vxv.
Växelverkan sker dock både reellt och imaginärt, vilket medför
att det är svårt att föreställa sig hur atomernas växelverkanfördelning
i vårt rum gestaltar sig. Det är här jag tar hjälp av Eulers formel.
Genom att kombinera produkt och kvot (se tabell på sid 2) så får
jag fram en komplex vektorbild av hur fördelningen i vårt atomära rum
(vår verklighet) ser ut. Det som fascinerade mig var hur vektorer
inverterades, vilket innebär att kvanta genereras.
Här framträder alltså bakgrunden till Plancks konstant.
När jag såg detta förstod jag att kvanta och fält var olika sidor/projektioner
av samma mynt. Det är här jag inför NORMERINGSFÖRFARANDET
för att kvanta ska få fältets ”vikt/verkan” och vice versa,
när sedan atomära konsekvenser/egenskaper kalkyleras.

Hälsar
Illusionen

[SigurdV]

det Där älskade du att höra va, Sigurd ) Tar mig friheten att tjata....

Älskar inte blomman vatten?

[Illusionen]

Den modell som vi är vana vid, och som ofta används, visar hur partiklar rör sig (tid!) i banor (rum!) runt en kärna.

Det du beskriver ovan liknar Ernest Rutherfords "solsystemmodell". Kvantfysiken har gjort bilden vida mer komplex, men är Rutherfords modell en illusion? Är det inte endast det första försöket att beskriva vad som händer i atomen, hur den är uppbyggd och av vad. I kvantfysikens ljus är det förvisso en överförenklad modell.

Även den, liksom Big Bang, är en begränsad atomär illusion enligt mitt synsätt.

Vad Big Bang representerar har även det ändrats högst radikalt sedan 1949. Det stora flertalet forskare tror att modellen överensstämmer väl med vad som faktiskt inträffat. Så det vore direkt fel att påstå att modellen är en illusion (= en falsk bild av universums utveckling).

Men om du skulle kunna, genom en kritisk granskning av BB (och universums nuvarande tillstånd av accelererande expansion), komma fram till att något är helt på tok med modellen (behovet av mörk energi och materia och vad det skulle kunna vara) så tror jag fler skulle vara beredda att lyssna. Varför är vår modell av BB så fel? Måste du beskriva en alternativ teori för att beskriva vad som haltar med vår syn på verkligheten. Om du har rätt så måste det ju finnas något att peka på som verkar galet med den etablerade synen på världen. Något mer konkret än en illusion!

Hej Pilatus, trevligt att du är på hugget!

Det har egentligen ingen betydelse om jag skriver här, och om jag har rätt eller fel.
Sanningen finns där ändå, så tiden (!) får utvisa vad som är rätt och fel.

Jag känner ju dig bra vid det här laget, och har lärt mig att uppskatta dig allt mer,
så jag måste få berätta att jag fyller 77 år nu i höst.
Antagligen har demensen redan börjat göra sig påmind, så det vore väl skräp
Pilatus, om en ungdom som du inte skulle kunna skjuta min teori i sank ?
Jag skulle inte bli besviken, tro mig!

Sedan vill du ha något konkret att bita i.
Jag föreslår att du läser det jag skriver om RELATIVITET.
Einsteins speciella relativitetsteori är EJ KOMPLETT enligt mitt koncept.
Nöjd så ?

Hälsar din vän
Illusionen

[förstår mig själv]

Hej igen!
Du skriver atomen har sig själv som egen referens. Detta låter väldigt interessant. Jag är ju övertygad om att jag själv har mig själv som egen referens. Känslorna är tex för mig en definition, verkligt, en referens. Alltså. Alla jag måste ha sig självt som referens. Detta innebär att det finns flera verkligheter teoretiskt. Om andra finns andra referenser kommer olika (subjektiva/skenbara) verkligheter att existera. Och finns det bara jag som existerar är fortfarande "verkligheten subjektiv". Vad säger du tex om Einsteins speciella relativitetsteorin den säger ju/visar att vi kan tillverka nya verkligheter/universa.
Förstår du vad jag menar, tycker du att min tolkning av dig stämmer.
Allt har sig självt som "referens" .
Menar du att du funnit något objektivt bakomliggande, något som förklarar upplevelsen för det som "existerar". Utveckla gjärna

[Dysorganism]

Jag ser världen som fysisk. Komponenterna i universum är i ständig rörelse. Det som i större skala verkar stabilt blir i mindre skala ett moln av studsande molekyler. Liv upprätthåller och sprider sin struktur genom att reagera på omgivningens interaktioner enligt ett lagrat mönster. Det som som skiljer oss från de enklaste formerna av liv är komplexiteten på mönstret som vi använder för att interagera med omgivningen. Vi skapar därför inte världen utan vi är en produkt av den. Det vore meningslöst att förneka att vi känner till världen genom vår uplevelse av den. Men det är lika meningslöst att förneka observationen att vi är en del av världens kausalitet.

Jag är skeptisk till absoluta matematiska eller logiska sanningar i en fysisk värld. När man tänker ett plus ett så flyttas verkligen fysiska objekt. I hjärnan finns någon form av neurologisk kulram. Vi flyttar kulorna och observerar. Det kan vara så att vår kulram ger felaktig information. Det går att argumentera för att vi inte kan ha en sammanhängande existens utan en sammanhängande matematik. Men det är svårt att visa.

[SigurdV]

[
Hej Pilatus, trevligt att du är på hugget!

Det har egentligen ingen betydelse om jag skriver här, och om jag har rätt eller fel.
Sanningen finns där ändå, så tiden (!) får utvisa vad som är rätt och fel.

Jag känner ju dig bra vid det här laget, och har lärt mig att uppskatta dig allt mer,
så jag måste få berätta att jag fyller 77 år nu i höst.

Hälsar din vän
Illusionen

Jassåru !? ... istadiga gubbjävel där, ja jag är inte riktigt sjutti än.
Jag trodde jag var äldst här! Där ser man...Jag är så glad att du börjar gilla oss ungdomar som faktiskt sätter oss ner och lyssnar när Farbror Illusionen berättar sina egensinniga sagor: Hipp hipp hurra! för dig

[SigurdV]

Jag ser världen som fysisk.

Tja... var ska jag börja? Vad ser jag?
Princip: Varje objekt har en sammansättning ...är ett komponentsammanhang, som befinner sig i en kontext som också är ett objekt. En kontext kan delas in ...kategoriseras ... på ett antal olika sätt som resulterar i olika objektmängder som rätt ordnade utgör kontextens komponenter. Öh... allt glasklart så långt?

[Dysorganism]

Det där var tänkt som en kommentar till tidigare inlägg i tråden. Svårt att hänga med när man passar småbarn och internet inte funkar.

[Dysorganism]

Jag ser världen som fysisk.

Tja... var ska jag börja? Vad ser jag?
Princip: Varje objekt har en sammansättning ...är ett komponentsammanhang, som befinner sig i en kontext som också är ett objekt. En kontext kan delas in ...kategoriseras ... på ett antal olika sätt som resulterar i olika objektmängder som rätt ordnade utgör kontextens komponenter. Öh... allt glasklart så långt?

Jadå världen är ungefär som mängdlära.