Vad är sanning?

[David H]

Nu kommer tråkiga jag och säger att det beror på vad vi menar med sanning och i vilket sammanhang.
Är "A=A" sant?
Är "Om A så B" sant?
Är "Gud skapade världen" sant?
Är "Vaccination skyddar mot COVID-19" sant?
Är "Jag har ont i benet" sant?
Är "F=mA" sann?
Är "Whisky gör mig glad!" sant?
osv

Har vi ett begrepp Sanning som täcker alla dessa frågeställningar?
Nej! Vi har inte det.
På samma sätt har vi inte heller ett begrepp Gott som täcker allt från glass till filantropi.

Törs jag säga att frågan Vad är sanning? är en dum fråga ...

Ja, så är det, men grejen är väl också att vi alltid är en del av olika sammanhang. I vissa sammanhang blir sanningsbegreppet meningsfullt. Till exempel om jag blir anklagad för att ha begått ett specifikt mord, säg mordet på ett gym som skedde i Stockholm i måndags, och jag själv nekar. Jag vet ju då om jag talar sanning eller ljuger, och det är vanligtvis inte av intresse att problematisera eller relativisera detta.

[Pilatus]

Sanning är väll då motsatsen till löng och förbannad dikt. Detta är då en sanning.

Enligt den empiristiska traditionen bör nödvändiga sanningar vara detsamma som analytiska sanningar: det enda sätt på vilket något kan vara sant med nödvändighet är att det motsatta utgör en logisk motsägelse.

[Algotezza]

Sanning är väll då motsatsen till löng och förbannad dikt. Detta är då en sanning.

Enligt den empiristiska traditionen bör nödvändiga sanningar vara detsamma som analytiska sanningar: det enda sätt på vilket något kan vara sant med nödvändighet är att det motsatta utgör en logisk motsägelse.

Man kan väl också säga att en nödvändig sanning är sann betingad av semantik snarare än empiri.

[Pilatus]

Enligt den empiristiska traditionen bör nödvändiga sanningar vara detsamma som analytiska sanningar: det enda sätt på vilket något kan vara sant med nödvändighet är att det motsatta utgör en logisk motsägelse.

Man kan väl också säga att en nödvändig sanning är sann betingad av semantik snarare än empiri.

Vi vet att vi kan missta oss på en mängd olika sätt. Det vi observerar förefaller oss vara på ett sätt som vi ibland tolkar fel. Men vanligare tror jag det är att vi är slarviga med språket. Det är lätt hänt att det vi skriver inte motsvarar det vi observerar. (Det är enklare att kontrollera en analytisk sats.) Kanske måste den som beskriver en händelse vara språkligt skicklig och skolad. T ex Elin Jönsson, Konsten att dölja en massaker (2008).

[Algotezza]

Enligt den empiristiska traditionen bör nödvändiga sanningar vara detsamma som analytiska sanningar: det enda sätt på vilket något kan vara sant med nödvändighet är att det motsatta utgör en logisk motsägelse.

Man kan väl också säga att en nödvändig sanning är sann betingad av semantik snarare än empiri.

Vi vet att vi kan missta oss på en mängd olika sätt. Det vi observerar förefaller oss vara på ett sätt som vi ibland tolkar fel. Men vanligare tror jag det är att vi är slarviga med språket. Det är lätt hänt att det vi skriver inte motsvarar det vi observerar. (Det är enklare att kontrollera en analytisk sats.) Kanske måste den som beskriver en händelse vara språkligt skicklig och skolad. T ex Elin Jönsson, Konsten att dölja en massaker (2008).

Bakom slarv med språket ligger inte sällan någon form av "tankeslarv". Vi talar om sällan om "tankesvårigheter" även om dessa är primära i relation till "språkslarv" och läs- och skrivsvårigheter.

[Pilatus]

Vi vet att vi kan missta oss på en mängd olika sätt. Det vi observerar förefaller oss vara på ett sätt som vi ibland tolkar fel. Men vanligare tror jag det är att vi är slarviga med språket. Det är lätt hänt att det vi skriver inte motsvarar det vi observerar. (Det är enklare att kontrollera en analytisk sats.) Kanske måste den som beskriver en händelse vara språkligt skicklig och skolad. T ex Elin Jönsson, Konsten att dölja en massaker (2008).

Bakom slarv med språket ligger inte sällan någon form av "tankeslarv". Vi talar om sällan om "tankesvårigheter" även om dessa är primära i relation till "språkslarv" och läs- och skrivsvårigheter.

Jag tänker på att vi inte alltid är tillräckligt koncentrerade på det vi håller på med. (Att säga, eller skriva det som först kommer för oss.) En viss eftertanke är säkert bra, eller att man läser vad man just skrivit, innan man postar ett meddelande.

[David H]

Enligt den empiristiska traditionen bör nödvändiga sanningar vara detsamma som analytiska sanningar: det enda sätt på vilket något kan vara sant med nödvändighet är att det motsatta utgör en logisk motsägelse.

Man kan väl också säga att en nödvändig sanning är sann betingad av semantik snarare än empiri.

Vi vet att vi kan missta oss på en mängd olika sätt. Det vi observerar förefaller oss vara på ett sätt som vi ibland tolkar fel. Men vanligare tror jag det är att vi är slarviga med språket. Det är lätt hänt att det vi skriver inte motsvarar det vi observerar. (Det är enklare att kontrollera en analytisk sats.) Kanske måste den som beskriver en händelse vara språkligt skicklig och skolad. T ex Elin Jönsson, Konsten att dölja en massaker (2008).

Jag förstår inte riktigt kopplingen mellan det du skriver och boken som du hänvisar till, men tycker det verkar intressant, kan du vidareutveckla?

[David H]

Vi vet att vi kan missta oss på en mängd olika sätt. Det vi observerar förefaller oss vara på ett sätt som vi ibland tolkar fel. Men vanligare tror jag det är att vi är slarviga med språket. Det är lätt hänt att det vi skriver inte motsvarar det vi observerar. (Det är enklare att kontrollera en analytisk sats.) Kanske måste den som beskriver en händelse vara språkligt skicklig och skolad. T ex Elin Jönsson, Konsten att dölja en massaker (2008).

Bakom slarv med språket ligger inte sällan någon form av "tankeslarv". Vi talar om sällan om "tankesvårigheter" även om dessa är primära i relation till "språkslarv" och läs- och skrivsvårigheter.

Jag tänker på att vi inte alltid är tillräckligt koncentrerade på det vi håller på med. (Att säga, eller skriva det som först kommer för oss.) En viss eftertanke är säkert bra, eller att man läser vad man just skrivit, innan man postar ett meddelande.

Sen gäller det förstås också att det finns en mottagare som är mottaglig för ens meddelande. Jag tror vi ofta underskattar hur snett det kan gå där...

[Marksa]

Sanning är väll då motsatsen till löng och förbannad dikt. Detta är då en sanning.

Enligt den empiristiska traditionen bör nödvändiga sanningar vara detsamma som analytiska sanningar: det enda sätt på vilket något kan vara sant med nödvändighet är att det motsatta utgör en logisk motsägelse.

Ja, jo, du har säkert rätt. Men nu var det ett citat av Benjamin Disraeli eller möjligen Mark Twain jag parafracerade. Tyckte väll att det passade här som svar till Pollens analytiska sanningar.

Varken nödvändiga eller analytiska utan någonting helt annat:
Ryssland är innvolverad i ett angreppskrig i Ukraina.
Ryssland utför en militär operation för att skydda de rysktalande i Donbass.
Putin vill återupprätta storryssland och Ukraina kriget är del av detta.

[Anders]

Jag har testat att vara mer sann ett tag nu, känns faktiskt bra. Och då man tar det på det sättet uppenbaras sanningen lite. Det är nåt i maggropen. Vetenskapliga sanningar är ungefär att försöka få nåt slutsnackat. Ingen bra ide i de allra flesta fall. Däremot kan sök efter sanningen vara en vettig aktivitet. Men just nu är min sanning nåt i mig. Finns både trevliga och otrevliga förstås.

[Algotezza]

Jag har testat att vara mer sann ett tag nu, känns faktiskt bra. Och då man tar det på det sättet uppenbaras sanningen lite. Det är nåt i maggropen. Vetenskapliga sanningar är ungefär att försöka få nåt slutsnackat. Ingen bra ide i de allra flesta fall. Däremot kan sök efter sanningen vara en vettig aktivitet. Men just nu är min sanning nåt i mig. Finns både trevliga och otrevliga förstås.

Vilken koppling finns mellan sanning och ärlighet? Är vara sann detsamma som att vara ärlig, inte dölja något - utan att för den skull babbla om allt till alla...?

[Pilatus]

Ja, jo, du har säkert rätt. Men nu var det ett citat av Benjamin Disraeli eller möjligen Mark Twain jag parafracerade. Tyckte väll att det passade här som svar till Pollens analytiska sanningar.

Varken nödvändiga eller analytiska utan någonting helt annat:
Ryssland är innvolverad i ett angreppskrig i Ukraina.
Ryssland utför en militär operation för att skydda de rysktalande i Donbass.
Putin vill återupprätta storryssland och Ukraina kriget är del av detta.

I Putins krig mot Ukraina finner vi inga sanningar. Vi kan försöka förstå och tolka hur Putin tänker, en hermeneutisk metod att förstå något som är mer sammansatt än enskilda omdömen.

Men är det tillräckligt för att förstå en så högt uppsatt ledare? De flesta anser att Putin drivs av helt irrationella skäl, att han anser Sovjetunionens upplösning som djupt vanhedrande. Den äldre generationen håller delvis med honom. De som har minnen av SUKP, Stalin och efterkrigstiden.

Men unga människor är tacksamma för vad Ryssland uppnått efter kriget, att många fått det betydligt bättre. Att det finns konsumtionsvaror och mat. Att då stöka till relationerna med Ukraina och stora delar av världens länder kan svårligen förstås som något förnuftigt. Det handlar uppenbarligen om något annat.

[Anders]

Jag har testat att vara mer sann ett tag nu, känns faktiskt bra. Och då man tar det på det sättet uppenbaras sanningen lite. Det är nåt i maggropen. Vetenskapliga sanningar är ungefär att försöka få nåt slutsnackat. Ingen bra ide i de allra flesta fall. Däremot kan sök efter sanningen vara en vettig aktivitet. Men just nu är min sanning nåt i mig. Finns både trevliga och otrevliga förstås.

Vilken koppling finns mellan sanning och ärlighet? Är vara sann detsamma som att vara ärlig, inte dölja något - utan att för den skull babbla om allt till alla...?

Ärlighet innebär väl inte sanning, medan oärlighet (ganska)definitivt innebär osanning. Man kan väl kanske se det som om ärligheten är ett steg mot sanningen?

Möjlgen skulle ärligheten kunna vara kommunikation av den upplevda sanningen hos en person.

[Algotezza]

Jag har testat att vara mer sann ett tag nu, känns faktiskt bra. Och då man tar det på det sättet uppenbaras sanningen lite. Det är nåt i maggropen. Vetenskapliga sanningar är ungefär att försöka få nåt slutsnackat. Ingen bra ide i de allra flesta fall. Däremot kan sök efter sanningen vara en vettig aktivitet. Men just nu är min sanning nåt i mig. Finns både trevliga och otrevliga förstås.

Vilken koppling finns mellan sanning och ärlighet? Är vara sann detsamma som att vara ärlig, inte dölja något - utan att för den skull babbla om allt till alla...?

Ärlighet innebär väl inte sanning, medan oärlighet (ganska)definitivt innebär osanning. Man kan väl kanske se det som om ärligheten är ett steg mot sanningen?

Möjlgen skulle ärligheten kunna vara kommunikation av den upplevda sanningen hos en person.

Finns det andra sanningar än upplevd sanning? Finns det sanningar vi inte upplever - hur känner vi då till dem?

[Pilatus]

Ärlighet innebär väl inte sanning, medan oärlighet (ganska)definitivt innebär osanning. Man kan väl kanske se det som om ärligheten är ett steg mot sanningen? Möjlgen skulle ärligheten kunna vara kommunikation av den upplevda sanningen hos en person.

Finns det andra sanningar än upplevd sanning? Finns det sanningar vi inte upplever - hur känner vi då till dem?

Ja, formella sanningar inom logiken, matematiska teorem, geometriska satser (Euklides), naturvetenskapliga ekvationer inom elläran, Keplers satser och en massa annat som vi kunnat sluta oss till.

Upplevda sanningar är väl sådana som är sinnliga, det regnar och jag blir blöt, jag brände mig vid den varma elden, biet stack mig med sin gadd, skorna är för små så de skaver och ibland även sanningen som kan vara besvärlig.