Vilar filosofi och naturvetenskap på solid grund?

[Algotezza]

Hur vet man vad som faktiskt skett och sker? Vems perspektiv är det som ska gälla som norm? En person i rörelse ger en annan bild av en viss händelse jämfört med den som står stilla.

Är inte fakta intersubjektiva språkliga konstruktioner? Vad är fakta bortom språket? Upplevelser? Vems upplevelser ska gälla som de rätta, normgivande och faktaproducerande upplevelserna? Den nyktres, fyllbultens, den blindes, den döves, den paranormales? Katternas, hundarnas, fladdermössens?

En sak är ju i alla fall säker...; förstår man ingenting av allt du frågar om, är man ju inte precis den rätte att uttala sig om förhållandena ifråga.

Man frågar därför att man undrar över det man frågar om eller vill trigga igång en diskussion. Att ställa frågor är väl inte direkt att uttala något annat än - de frågor man ställer.

Däremot kan man — i mån av egen tankeförmåga — logiskt sluta sig till de faktiska omständigheterna om man vid sin bedömning av dessa, begagnar sig av en förklaringsgrund som är hundraprocentigt sann som "mall", "mått" och "rättesnöre" (behövs således en med de verkliga förhållandena helt överensstämmande förklaringsgrund för att underbygga sanna facit, förstår Algotezza).Och att det enda Algotezza kan uttala sig om, naturligtvis inskränker sig till dels det faktum "att Algotezza upplever något", samt dels till allt av vad Algotezza upplever av sinsemellan kontrasterande upplevelseobjekt i sinnevärldens "tid", "rum" och "tillstånd" (antingen "direkt" eller "indirekt" genom att logiskt sluta sig till det senare utifrån det förra...

Ja, att jag upplever något är ju sant när jag upplever något, men inte när jag inte upplever. Att jag upplever här och nu är ingen garanti för att jag alltid har upplevt och alltid kommer att göra det. Det är sant när jag upplever. Liksom det är sant är jag äter en bit bröd när jag gör det eller läser en bok när jag gör det.

"Att jag upplever" är slutsats jag drar utifrån vad jag upplever, till exempel vad jag hör eller ser, och att jag upplever är en kausal följd av att jag har förmåga att uppleva och att det finns något jag kan uppleva med denna förmåga.

Låt oss se på ditt påstående att "vad jag upplever är en logisk följd av att jag upplever":

Premisser
1. Att jag upplever

2.

3.

Slutsats:

Vad jag upplever

Vilka premisser saknas som kan leda till slutsatsen ovan? Menar du att de i någon tolkning finns inbakade i "att jag upplever"? Hur?

OK... förstå...?) Varvid Algotezza kanske också förstår att det första — och viktigaste — är att han kan fastställa att allt han kan veta om de verkliga förhållandena utgör en funktion av det ofrånkomliga faktum att 1. alltet utgörs av Algotezza själv; dvs, av 2. ingenting mindre än självaste "upplevaren" av "det upplevda".

OK. I förkortad form.

Allt jag vet om verkliga förhållanden* är en funktion av att alltet = jag/den som upplever alltet

*är verkliga förhållanden = alltet?

En grandios solipsism. "Jag är alltet som upplever sig själv och allt jag vet är en funktion av att jag är alltet."Ingen dålig komplimang men den stämmer i alla fall inte med min självbild. Jag ser mig som en försvinnande liten del av världsalltet, ja, i det stora hela helt försumbar och utbytbar enhet,som med hjälp av bristfälliga sinnen och mentala och emotionella förmågor upplever min omvärld och försöker skapa mig en bild av denna och i förlängningen av världsalltet.

Ja, hur konstigt detta än låter i öronen på företrädare för (eller i varje fall i öronen på någon som "vänsterprasslar" med) livets största vidskepelse "materialismen", så är ju detta vad nämnda absolut oomkullrunkeliga logik ger vid handen. Sedan må Algotezza — eller någon annan för den delen — protestera i högan sky hur mycket som helst; utan att påvisa någon i längden mer hållbar logik, göre man sig härvid icke trovärdiga besvär... Sorry...; där rök också den "födkroken"... (men ingen akademiker behöver bli sysslolös..; om inte annat så väntar "potatislanden" på starka armar...)

Vari består den oomkullrunkeliga logiken i att jag (eller någon annan - förutom världsalltet självt) = världsalltet?

Sedan förstår väl ändå Algotezza, att i den mån allt reduceras till en språkfråga samt till att "språket" inte är något tillförlitligt hjälpmedel i det aktuella sammanhanget, så är ju denna inte alltför intellektuellt sublima tes något som lika mycket sätter krokben för Algotezzas egna utredningar, som någonsin för någon annans. Varvid Algotezzas "vetenskapliga" metod tydligen går ut på att vänta med vetenskapliga lösningar på livsmysteriet till någon dag i framtiden där vi alla — då förhoppningsvis — blivit stumma..?? Men näää... Algotezza..; det ser inte ut som att svårigheterna så mycket hänger på själva "språket", utan mera på hur man använder detta. Precis som med "Pilatus fåtölj"..; i den mån Pilatus inte begriper nånting är det väl inte fåtöljens fel, utan mera en fråga om hur den — så att säga — "används"... eller vad säger Algotezza...?? Eller Pilastus..???

Det inlägg du besvarar var ingen utredning utan en samling frågor som du, såvitt jag kan se, inte besvarat.

Angående livsmysteriets lösning: Martinus menar sig ha löst livsmysteriet med sitt Tredje testamente. Jag menar för egen att livet inte främst är ett problem som ska lösas utan ett mysterium som ska levas. Martinus verk skapar minst lika många nya frågor och mysterier som Martinus menar att det löser. Kärnan i Martinus lösning är att det som finns finns, att "något som är är". Det är vad hans verk kokar ner till.

Ja, här kanske Algotezza vidare kan se, att frågan om livsmysteriets lösning, primärt egentligen inte handlar om huruvida man — så att säga — utgör "en katt", "en hund" eller ens "en fladdermus", varvid frågan om livsmysteriets lösning, primärt inte är en "rasfråga" (något som ju verkligen inte varit populärt i dessa våra dagar — akta sig Algotezza så han inte råkar illa ut... ,o)).

Hur vet du att "livsmysteriets lösning" ser likadan ut för allt levande? Varje levande varelse har väl sina frågor att beakta, sitt mysterium att fundera över?

Nej, det handlar uteslutande om egen förmåga, samt den (oavsett "promillen i övrigt") nyktra insikten, att man för att avlocka livsmysteriet dess hemligheter måtte vara logisk samt hundraprocentigt adekvat underbyggd. Hur orättvisst detta än kan te sig för den som ännu saknar förmågan ifråga... (..."vetenskap" är alltså inte bara en "lek" för "barn av sin tid"... ...nä, Algotezza; för att ernå tidlösa facit behöver man höja sig över blott "barn-av-sin-tid-stadiet"... OK... förstå...?)

Ja, Peter. Det var mycket retorik i ditt svar, inte så mycket svar på mitt inlägg.

[Algotezza]

Ja, här avslöjar du mitt rätta namn, trots att jag tydligen valt en synonym, som inte uppenbarar detta. Vad säger detta forum om sådant..? Sedan nämner du ingenting om.

Ja, det var onödigt. Jag skulle nöjt mig med ditt nick.

Ja, det här är ju ett veritabelt lågvattenmärke då det kommer till vetenskapliga/filosofiska diskussioner. Det är ju som att komma dragandes med att någon är alkoholist eller har legat på mentalsjukhus. Dessutom, kanske ansvariga för forumet ifråga har en del att säga, som inte framgår i inlägget Algotezza refererar till... det handlar bl.a. om min reaktion på hur människor förnekar att dom vet att dom överhuvudtaget upplever något, bara för att helt uppenbart rädda ansiktet efter att via ohållbar logik, ha totalt målat in sig i ett hörn. Någonting vi kanske får se här också...?

Ja, det var lågt. Medges. Jag är inget moraliskt geni som Martinus. Jag agerade hämndlystet på ditt svar till mig ovan för i tråden.

Jag tror dock ingen förnekar att de upplever.

Men då har jag lärt mig, att inte säga vad jag tycker om det beteendet, utan låta detta få tala för sig. Sedan kan det ju vara intressant att företrädare för forumet ifråga, inte alls har någonting emot mig utan dessa har rentav sökt kontakt med mig långt efter forumet ifråga lades ned. Men de kanske har visat intresse för Algotezza också..?

Nej, Peter, ingen som var företrädare för forumet har hört av sig. Vad skulle jag kunna erbjuda dem? Platt intet. Jag sätter dock in en slant på deras konto då och då. Däremot diskuterar jag Tredje testamentet och Martinus på ett par forum på Facebook. Varför inte gå med där? Har du Facebook? Jag sökte på ditt namn där och det fanns ett par med samma namn som du men det var nog inte du.

Att påpeka debattörers bristande diskussions-moral, är dock inte alltid fel. Men då bör man ju hålla sig inom ramen för vad som är sagt i sammanhanget. Och inte komma dragandes med vad som utspelat sig åratals tidigare i ett tämligen annorlunda sammanhang.

Karmaskörd kanske?

Sedan är det ju så, att i den mån man finner det ointressant att diskutera med mig, så slutar man ju med det. Men utan att börja gå på just min person, varvid man själv ju sysslar med sådant man anklagar mig för. Är inte det lite tokigt..? Ja, tänk nu om någon forumdeltagare suttit i fängelse, skattefuskat eller gjort ännu värre saker..? Kanske detta också är något för Algotezza, att komma dragandes med i så fall..? Ja, Algotezza kanske sysslar med på sin fritid, att kolla upp dem som diskuterar på detta forum, för att ha möjligheten att få dem ur balans, där Algotezzas egna argument mest likar "brokiga fåglar som mot salstaket flyger".

Man får det man ger. Det man gör mot andra gör man mot sig själv. Instant karma.

Jag har alltid haft ett masochistiskt pervo-nöje av att diskutera med dej. Jag vet inte varför. Men så är det. Sedan är det ju alltid lättare att se gruskornet i den andres öga men inte stocken i det egna ögat.

Att forumet som nämns ovan lades ner berodde lika mycket på mig även om jag försökte ha en mindre kränkande ton i mina inlägg. Håller vi på här ett tag kanske även detta forum måste stänga ner.

Nåväl, jag behöver inte säga så mycket här, för Algotezzas tilltag visar ju på hans egen nivå...

Mvh/ PeterK

Javisst, allas nivå, gällande intellektualitet, etik, logik - you name it - märks ju på vadhelst vi gör, vad vi säger, skriver, agerar. Det är så vi visar för varandra vilka vi är och om vi kamouflerar något av det som vi är kommer detta också fram så småningom. Var och en som läser här får ju göra sin bedömning och så gör du din och jag min. Frihet jämlikhet och syskonskap.

[PeterK]

Algotezza..; verkligen intelligenta utredningar du gör. Algotezza, sluta nu besvära mig med dina obehagligheter... OK..?

PeterK

[PeterK]

Ja, här avslöjar du mitt rätta namn, trots att jag tydligen valt en synonym, som inte uppenbarar detta. Vad säger detta forum om sådant..? Sedan nämner du ingenting om.

Ja, det var onödigt. Jag skulle nöjt mig med ditt nick.

Ja, det här är ju ett veritabelt lågvattenmärke då det kommer till vetenskapliga/filosofiska diskussioner. Det är ju som att komma dragandes med att någon är alkoholist eller har legat på mentalsjukhus. Dessutom, kanske ansvariga för forumet ifråga har en del att säga, som inte framgår i inlägget Algotezza refererar till... det handlar bl.a. om min reaktion på hur människor förnekar att dom vet att dom överhuvudtaget upplever något, bara för att helt uppenbart rädda ansiktet efter att via ohållbar logik, ha totalt målat in sig i ett hörn. Någonting vi kanske får se här också...?

Ja, det var lågt. Medges. Jag är inget moraliskt geni som Martinus. Jag agerade hämndlystet på ditt svar till mig ovan för i tråden.

Jag tror dock ingen förnekar att de upplever.

Men då har jag lärt mig, att inte säga vad jag tycker om det beteendet, utan låta detta få tala för sig. Sedan kan det ju vara intressant att företrädare för forumet ifråga, inte alls har någonting emot mig utan dessa har rentav sökt kontakt med mig långt efter forumet ifråga lades ned. Men de kanske har visat intresse för Algotezza också..?

Nej, Peter, ingen som var företrädare för forumet har hört av sig. Vad skulle jag kunna erbjuda dem? Platt intet. Jag sätter dock in en slant på deras konto då och då. Däremot diskuterar jag Tredje testamentet och Martinus på ett par forum på Facebook. Varför inte gå med där? Har du Facebook? Jag sökte på ditt namn där och det fanns ett par med samma namn som du men det var nog inte du.

Att påpeka debattörers bristande diskussions-moral, är dock inte alltid fel. Men då bör man ju hålla sig inom ramen för vad som är sagt i sammanhanget. Och inte komma dragandes med vad som utspelat sig åratals tidigare i ett tämligen annorlunda sammanhang.

Karmaskörd kanske?

Sedan är det ju så, att i den mån man finner det ointressant att diskutera med mig, så slutar man ju med det. Men utan att börja gå på just min person, varvid man själv ju sysslar med sådant man anklagar mig för. Är inte det lite tokigt..? Ja, tänk nu om någon forumdeltagare suttit i fängelse, skattefuskat eller gjort ännu värre saker..? Kanske detta också är något för Algotezza, att komma dragandes med i så fall..? Ja, Algotezza kanske sysslar med på sin fritid, att kolla upp dem som diskuterar på detta forum, för att ha möjligheten att få dem ur balans, där Algotezzas egna argument mest likar "brokiga fåglar som mot salstaket flyger".

Man får det man ger. Det man gör mot andra gör man mot sig själv. Instant karma.

Jag har alltid haft ett masochistiskt pervo-nöje av att diskutera med dej. Jag vet inte varför. Men så är det. Sedan är det ju alltid lättare att se gruskornet i den andres öga men inte stocken i det egna ögat.

Att forumet som nämns ovan lades ner berodde lika mycket på mig även om jag försökte ha en mindre kränkande ton i mina inlägg. Håller vi på här ett tag kanske även detta forum måste stänga ner.

Nåväl, jag behöver inte säga så mycket här, för Algotezzas tilltag visar ju på hans egen nivå...

Mvh/ PeterK

Javisst, allas nivå, gällande intellektualitet, etik, logik - you name it - märks ju på vadhelst vi gör, vad vi säger, skriver, agerar. Det är så vi visar för varandra vilka vi är och om vi kamouflerar något av det som vi är kommer detta också fram så småningom. Var och en som läser här får ju göra sin bedömning och så gör du din och jag min. Frihet jämlikhet och syskonskap.

Ja, ja.... vi är väl lika goda kålsupare bägge två... men försök att bemöta sakargument med sakargument. Men lämna härvid rent ologiska föreställningar som att "slumpen" skulle ha nån betydelse (att vissa förmodade samband inte kan bekräftas betyder dels inte att "slumpen" varit framme, samt dels inte att det ej skulle existera andra av en själv okända samband). Att börja blanda in "slump" är ju ingenting annat än en "intellektuell kollaps" samt själva motsatsen till vett och sans. Dessutom kan man naturligtvis inte appellera till "ingenting" i sin argumentation som om man menar "ingenting" skulle utgöra "något existerande". Härvid bryter man själva grunden för normal upplevelse/skapelse, varvid man går emot livet självt. Och så får man ju vidgå egna inkonsekvenser, vilket det vetenskapliga/akademiska etablissemanget förr eller senare måtte göra beträffande de logiska oegentligheterna rörande "Big-Bang-teorin". Att i längden "låtsas bort" dessa, är ju att å vetenskapens vägnar gräva sin egen grav...

Jag menar; skulle jag plötsligt börja betrakta "5" som resultat av additionen "7 + 2" skulle du protestera. Men samtidigt tycker du det är OK betrakta "ingenting" som vore det fråga om "ett något"...

Där går gränsen för vad jag betraktar som seriöst... Och att vända ryggen gentemot logisk konsekvens är att sabotera seriösa försök att komma tillrätta med, skall vi kalla det "tidens galenskaper"...

Mvh/ PeterK

(...sedan; läs själv det forum du rekommenderar andra läsa...)

[Algotezza]

"Slumpen" elimineras i samma grad som vi betraktar allt som levande och försett med en egen vilja. Det som sker då på kvantplanet är hur olika viljor samverkar utifrån elementarpartikelindividernas avsikter. Att vi gör en "livs- eller avsiktsanalys" på detta plan för att förstå det i stället för en analys utifrån yttre fysiska, medvetslösa krafter. Men ser vi det som ett spel mellan yttre fysiska och mätbara krafter måste slumpen till för att göra bilden hyfsat fullständig utifrån just detta synsätt.

Vår egen tillvaro blir ju också ett slumpspel om vi bortser från våra avsikter och vår viljeföring, t.ex. om någon ute i rymden såg på oss från långt avstånd och trodde vi var medvets- och avsiktslösa "partiklar" styrda enbart av yttre krafters spel.

Men visst använder jag ordet slump i mitt vardagsliv gällande sådant jag inte så lätt kan förutsäga. Men betänker jag att det oftast finns avsikter bakom mina medmänniskors beteende, blir detta genast mer begripligt än att enbart yttre krafter skulle styra dem.

[PeterK]

"Slumpen" elimineras i samma grad som vi betraktar allt som levande och försett med en egen vilja. Det som sker då på kvantplanet är hur olika viljor samverkar utifrån elementarpartikelindividernas avsikter. Att vi gör en "livs- eller avsiktsanalys" på detta plan för att förstå det i stället för en analys utifrån yttre fysiska, medvetslösa krafter. Men ser vi det som ett spel mellan yttre fysiska och mätbara krafter måste slumpen till för att göra bilden hyfsat fullständig utifrån just detta synsätt.

Ja, och det beror på att detta synsätt är fullständigt galet i sig. Man kan inte utifrån kvantitativa kriterier uttala sig om alltets allt övergripande för allt och alla gällande natur — denna är ju inte "relativ" samt härvid inte kvantitativ... "Naturvetenskap" är intet mera än en hantverkslära... och därmed potentiellt nyttig... ...men att applicera den på sådant som inte är kvantitativt/relativt, är ju som att tro sig kunna fastställa en alltets eventuellt oändliga natur genom att marschera emot en yttre gräns som i så fall inte finns... Spelar alltså härvid ingen som helst roll hur långt man går... Man kommer inte evigheten/oändligheten ett fjät närmare i några som helst "kvantitativa" termer, mått eller steg... Varvid man redan genom att inte förstå detta, målat in sig i ett hörn där man genom denna felaktiga användning av verktyget "naturvetenskapen" uteslutit möjligheten att definiera alltet i de "kvalitativa" termer detta endast kan definieras i, i den mån alltet nu är evigt/oändligt. Vilket det bl.a. genom en enkel "livsanalys" visar sig vara. Men man behöver ju åtminstone ett hjälpligt mått av tankeförmåga för att inse detta. Vilket sannerligen inte alla människor har...

Vår egen tillvaro blir ju också ett slumpspel om vi bortser från våra avsikter och vår viljeföring, t.ex. om någon ute i rymden såg på oss från långt avstånd och trodde vi var medvets- och avsiktslösa "partiklar" styrda enbart av yttre krafters spel.

Tjaaa... just så har vi ju tidigare betraktat livet i vår egen organism. Men numera kan man följa individer i cellmiljön, samt se att dessa utbildas, begår misstag, men lär sig samt blir duktigare på att lösa sina olika uppgifter...

Men visst använder jag ordet slump i mitt vardagsliv gällande sådant jag inte så lätt kan förutsäga. Men betänker jag att det oftast finns avsikter bakom mina medmänniskors beteende, blir detta genast mer begripligt än att enbart yttre krafter skulle styra dem.

Ja, det skadar ju inte att försöka utveckla sitt språkbruk i takt med ens ökade insikter...

Mvh/ PeterK

[Anne]

Hur många länder finns det i världen? Det är en konkret fråga som enligt naturvetenskapens dogma omedelbums borde kunna svara på, låter ju som lite mellanstadie-allmänkunskap. Men nix. Det vet de inte riktigt än för det beror ju *host* på hur man räknar...

http://www.travelforum.se/artiklar/tips ... i-varlden/

[Pilatus]

Hur många länder finns det i världen? Det är en konkret fråga som enligt naturvetenskapens dogma omedelbums borde kunna svara på, låter ju som lite mellanstadie-allmänkunskap. Men nix. Det vet de inte riktigt än för det beror ju *host* på hur man räknar...

För frimärkssamlare är det litet jobbigare. Den filatelist som vill sätta in ett frimärke från varje nation som gett ut frimärken så blir det närmre 800 st.

[reflex]

Hur många länder finns det i världen? Det är en konkret fråga som enligt naturvetenskapens dogma omedelbums borde kunna svara på, låter ju som lite mellanstadie-allmänkunskap. Men nix. Det vet de inte riktigt än för det beror ju *host* på hur man räknar...

http://www.travelforum.se/artiklar/tips ... i-varlden/

---och i världen omkring finns riken
men de är alla samma land. (B Wolgers)

[förstår mig själv]

Utifrån betraktat menar jag att man kan förstå det som avses med "ordningar" sekvenser samband. Vi kan säga att olika strukturer, resultat uppstår ur "partiklarna". Därmed vet man deras "teorier" från det egna perspektivet. I den egna "upplevelsen", "egna sanningen" följer det som betraktas utifrån teorier. Vi kan säga viljan hos "partikeln","delen" bildar strukturer i det "område","den ytan" som betraktas.
Om vi antar att detta är allmängiltigt kommer partikeln (eller "varelse"), dvs den upplevande, den som upplever kunna förklara det den betraktar som en ordning.
Dock det som är utanför, dvs sin egen roll i högre ordningar (i Guds/oändlighetens betraktande/naturens perspektiv. Ja denna verkan och mönster ordning måste ju kunna bli "vad som hellst" dvs slumpen.

[förstår mig själv]

Ja så tillvida att man anser att det finns något utanför det egna perspektivet kan man inte göra något medvetet skapande!

[David H]

Jag för vidare denna diskussion från tråden om Medvetandeproblemet till den här tråden...

Angående fundament har jag ändrat min uppfattning något under tiden. När jag startade min filosofiblogg för över 10 år sen så använde jag mig av undertiteln "Platform for non-foundational philosophy"..mycket med betoning på detta att tanken om filosofi inte går ut på att skapa några eviga fundament, universella svar, absoluta sanningar osv. Anledningen till att jag övergav denna undertitel senare dock var väl dels för att jag upplevde det kunde uppfattas som en sorts fundamental anti-fundamentalism (jämför exempelvis med vad du skriver om Whitehead här, att han anser att "inget är fundamentalt" och fortsätter sen direkt med att beskriva sin antifundamentalism som en "fundamental process")..vilket må upplevas paradoxalt. Jag menar också att det kan bli vilseledande att argumentera emot något som i stort sätt ingen anser sig argumentera för, vilket exempelvis Pollen påpekat flera gånger. Här på forumet exempelvis uppfattar jag det inte som att det finns någon sådan självutnämnd fundamentalist.

Anser du att något är fundamentalt? Isf vad och varför just det?

Skälet till frågan är i denna kontext att utreda sambandet mellan medvetandeproblemet och vad som är fundamentalt, det inre eller yttre eller något annat.

Jag uppfattar inte Whitehead som motsägelsefull dock. Otroligt genomtänkt och logisk av det jag vet.
Det han gör är att ifrågasätta de fundament vi har för de vetenskapliga modellerna, precis som jag gjort den senaste tiden.
Jag har inte sett något han talat om som mindre än filosofiskt värdefullt för mig.

Fundament/fundamental betraktar jag som vanliga ord som finns i vårt vardagsspråk, och begreppen kan ha praktisk användning i vissa situationer. Antingen i ren bokstavlig bemärkelse (till exempel när vi pratar om grunden till ett hus) eller i mer bildlig bemärkelse. Krångligare än så behöver det inte vara tänker jag. Den kritiken du framför mot fundament har jag i sig inget att invända mot.

Jag har inte läst Whitehead, men jag menade bara att jag upplevde det som att du själv framställde honom något paradoxalt, eftersom du å ena sidan beskrev honom som en som säger att inget är fundamentalt, och så menade du också att han är en "processfilosof" och att denna "Processen är fundamental". Om inget är fundamentalt, borde det väl inte heller finnas några fundamentala processer?

Annars, det Whitehead uttrycker om att "allt flyter" och att det pågår en process som är "levande, organisk, kreativ och medveten"..kan väl stämma, tänker jag. Men nästa steg kan väl sen vara att leva ut detta i praktiken. Och den som vill leva enligt sådana principer tror jag inte får ut mycket av att fixera sig vid universella, tidlösa och opersonliga perspektiv. Det här talet om "bevisning" exempelvis, och att någon ska ha "bevisbörda", varför är det så viktigt? Varför inte bara släppa frågan om bevisning?

Mitt förhållningssätt är väl ungefär som så att det inte finns något särskilt filosofiskt intressant att säga om fundament. Varken för fundamentens existens eller emot fundamentens existens. Om det är någon som vill föra frågan om fundament på tal, okej visst låt höra vad den har att säga...är det något problem som behöver lösas? Förklara då gärna varför det är ett verkligt problem,,, jag menar vi vill väl inte gärna skapa ett problem av ett icke-problem?

Exempel, citat Wittgenstein

Roughly speaking, according to the old conception – for instance that of the (great) western philosophers – there have been two kinds of problems in fields of knowledge: essential, great, universal, and inessential, quasi-accidental problems. And against this stands our conception, that there is no such thing as a great, essential problem in the sense of “problem” in the field of knowledge

[Smisk]

Fundament/fundamental betraktar jag som vanliga ord som finns i vårt vardagsspråk, och begreppen kan ha praktisk användning i vissa situationer. Antingen i ren bokstavlig bemärkelse (till exempel när vi pratar om grunden till ett hus) eller i mer bildlig bemärkelse. Krångligare än så behöver det inte vara tänker jag. Den kritiken du framför mot fundament har jag i sig inget att invända mot.

Jag har inte läst Whitehead, men jag menade bara att jag upplevde det som att du själv framställde honom något paradoxalt, eftersom du å ena sidan beskrev honom som en som säger att inget är fundamentalt, och så menade du också att han är en "processfilosof" och att denna "Processen är fundamental". Om inget är fundamentalt, borde det väl inte heller finnas några fundamentala processer?

Annars, det Whitehead uttrycker om att "allt flyter" och att det pågår en process som är "levande, organisk, kreativ och medveten"..kan väl stämma, tänker jag. Men nästa steg kan väl sen vara att leva ut detta i praktiken. Och den som vill leva enligt sådana principer tror jag inte får ut mycket av att fixera sig vid universella, tidlösa och opersonliga perspektiv. Det här talet om "bevisning" exempelvis, och att någon ska ha "bevisbörda", varför är det så viktigt? Varför inte bara släppa frågan om bevisning?

Mitt förhållningssätt är väl ungefär som så att det inte finns något särskilt filosofiskt intressant att säga om fundament. Varken för fundamentens existens eller emot fundamentens existens. Om det är någon som vill föra frågan om fundament på tal, okej visst låt höra vad den har att säga...är det något problem som behöver lösas? Förklara då gärna varför det är ett verkligt problem,,, jag menar vi vill väl inte gärna skapa ett problem av ett icke-problem?

Exempel, citat Wittgenstein

Roughly speaking, according to the old conception – for instance that of the (great) western philosophers – there have been two kinds of problems in fields of knowledge: essential, great, universal, and inessential, quasi-accidental problems. And against this stands our conception, that there is no such thing as a great, essential problem in the sense of “problem” in the field of knowledge

Håller med helt.

Det jag kritiserat är som sagt bevisföringen. Jag säger inte att man behöver bevis utan påpekar där gränserna för den typen av kunskap går samt visar varför de går där de gör och vad man istället kan göra.

Det är ju så religioner gör, de har ofta en axiomatisk utgångspunkt, det är ju vad ordet tro delvis innebär.
Man utgår ifrån att det är givet och så kör man från det.

Man kan utgå ifrån att exempelvis allt liv är värdefullt av sig själv och så följer saker från det.
Det är inte så svårt att komma fram till att det inte går att "bevisa värde" men att det är något som är "psykologiskt fundamentalt" för oss.

Angående Whitehead så har jag inte uppfattningen av att det är något fundamentalt i att existensen genomsyrad av händelser processer. Han verkar mena att universum inte innefattar något fundamentalt utan istället så är det en utvecklande princip.
Det är en semantisk fråga att man lika gärna skulle kunna kalla den för fundamental då men det viktiga är att förstå vad han menar med att fysikalismen inte gäller då det vi abstrakt kallar fysiskt är något tillfälligt, föränderligt och som vi erfar och där vi klistrar på "verkligheten" på denna dynamiska process av händelser.

Jag ser inte att hans världsbild är motsägelsefull av det jag förstått.

Han verkar ju mena att universum är teleologisk med, alltså att en medveten och kreativ riktning driver processen.
Det är ju en processteologi, universum är en "levande varelse" vi finns inom. Kreativitet och "noveltet" är viktig i den, alltså strävan efter att uttrycka något nytt i en levande värld.

Om man menar att universum och allt dess innehåll är som en kanvas och skapelsen är ett med den och dess innehåll får man något att stå på.

Jag ser inga problem med den tolkningen.

Naturvetenskapen beskriver saker från ett specifikt perspektiv och det perspektivet är i sitt snävaste uttryck ett som tar emot naturen som "en samling föremål" som visar sig mot vår erfarenhet. Så fungerar inte naturen, det är jag övertygad om.

Det betyder INTE att perspektivet inte säger något om föremål eller om fakta. Det betyder att dessa saker finns inom en viss kontext som innefattar ett visst specifikt valt perspektiv och på vissa typer av saker.

Det innefattar inte "allt som är och kan vara", som filosofin gör