Vegetarism ?

[Algotezza]

De ges inte. Man kan inte ge någon annan rätten till liv. Negativa rättigheter betyder helt riktigt att man ska slippa hot mot liv.

Jag begriper överhuvudtaget inte resonemanget. Var kommer detta imperativ ("ska slippa") ifrån?

Negativa rättigheter är inte något så magiskt och ogripbart som det verkar när Chloe talar om dem...

Här är det simpla svaret:

Från ur:s hemsida hämytar jag en definition av negativ rättighet - så var det problemet löst:

Negativa rättigheter innebär att individen har rätt att slippa något.

http://www.ur.se/pedagog/Fortbildning/Barns-ratt/Likabehandling/Hogerspalt/Barnkonventionen/

Det behöver alltså inte vara bara att slippa hot mot sitt liv, utan rätt att slippa vadsomheslt som kan vara aktuellt och relevant för en viss person, grupp av människor. Men att slippa hot mot sitt liv slipper man ju inte för att man menar sig ha denna negativa rättighet. Dör gör man ju en dag ändå. Både djur och människa.

Däremot menar jag att vi bör kunna tala om de levandes rätt att leva utan smärta och lidande, som är betingade av andras mordlust, tanköshet, grymhet, girighet... Men det är ju ingen absolut rättighet utan en strävan vi bör ha gentemot allt levande... som humana, empatiska varelser med fri vilja... och därmed ett krav ställt på oss från den andre, medmänniskan den andre, djuret den andre, växten den andre...

Med vänlig hälsning Algotezza

[Chloe]

Ämnet vi talar om är huruvida det är moraliskt rätt eller fel att äta djur. Rättigheter är något vi tillskriver (konventioner med andra ord), som jag hävdat hela tiden medan du istället hävdat (igen) att människan har dessa men inte djuren. Det är endast du som har ett problem här, och du har fortfarande inte anfört något skäl till varför människan skulle ha dessa rättigheter men inte djuren. På något sätt känns detta igen. Undrar varför.

Eftersom djur inte har något bruk för rättigheterna. Många av dem skulle tvärtom dö om de hade det eftersom de inte fick äta andra djur med rättigheter.

Det är väl en självklarhet att ett djur av annan art och jag själv inte kan kommunicera på ett gemensamt språk. Men att utifrån det härleda att djur inte "har bruk" av rättigheter är inte berättigat. Än en gång, den juridiska sfären är sekundär! Har du hemskt svårt för att förstå vad ontologi är? Vi har endast de skyldigheter vi erkänner, går med på, så därför har varken människan eller djuret några rättigheter i sig, utan endast om vi väljer att tillskriva oss själv, och/eller dem, dessa. Detta har jag förklarat för dig flera gånger om, på en rad olika ställen. Varför har du så svårt att förstå det här? Vad är problemet?

Den juridiska aspekten är primär med tanke på skydd, men man kan också kalla människans grundläggande rättigheter, lånar från engelskan, "natural rights" eller "alienable rights". Jag har valt negativa rättigheter i stället. Vem tillskriver en rätten till liv? Har man inte denna rätt om man inte får den tillskriven av någon? Problemet är att du inte behärskar abstrakt tänkande heller.

Det är fortfarande irrelevant vad djuret kan och inte kan (därom kunna vi endast spekulera, som sagt), det enda som är intressant är vad jag (eller du) som moraliska individer kan eller inte kan göra. Förstår du?

Just det. Där redan anger du en skillnad. Förstår du?

Självfallet talar man om mord också icke-juridisk mening. Mord är ett begrepp med tillämpningar långt utanför juridikens domäner, men kanske har du fått för dig att lagboken är svenska språket? Så är det inte. Om du vidhåller att mord endast är en juridisk term så får du oerhört svårt att uttala dig om paradoxen justitiemord t.ex.. Att du kan mycket litet om språket har du bevisat flera gånger förut, det finns direkt ingen vinst för dig att göra så fler gånger. Dessutom om du vidhåller detta så hade jag ju rätt när jag skrev att du menade att Hitlers tyskar endast "avlivade" judarna i koncentrationslägren! Kanske därför du överhuvudtaget inte ville röra vid ämnet. Du misstar fortfarande den juridiska dimensionen för den ontologiska, trots att jag påpekat det vid ett flertal tillfällen. Om du vägrar anamma ens elementära filosofiska sanningar så kan jag inte hjälpa dig.

På tal om att ha ett eget språk så kan du fråga vilken jurist som helst om skillnaden mellan att mörda och döda. Efter att ha skrattat ut dig berättar hon. Din definition på mord visar att du saknar allmän uppfattningsförmåga. Det väsentliga är inte att det är planlagt (vilket dock skiljer mord från dråp), utan att offret har rättigheter. Justitiemord? Vad svamlar du om ? Är du nykter? Skammen är din i så fall.

Försök hålla samman din argumentation. Ser inte poängen med att du ska söka bredda diskussionen så här mycket. Frågan gäller "rätt eller fel att äta kött". Juridiken har som sagt ingenting med saken att göra. Inte heller postmodernism. Det enda som är relevant här är etik och moral.

Juridiken har mycket att göra med saken om det handlar om rätt till liv. Men varför skulle du förstå det heller. Vem tror du framför den allmänna tillämpning här? Du eller jag?

[Avantgardet]

De ges inte. Man kan inte ge någon annan rätten till liv. Negativa rättigheter betyder helt riktigt att man ska slippa hot mot liv.

Jag begriper överhuvudtaget inte resonemanget. Var kommer detta imperativ ("ska slippa") ifrån?

Negativa rättigheter är inte något så magiskt och ogripbart som det verkar när Chloe talar om dem...

Här är det simpla svaret:

Från ur:s hemsida hämytar jag en definition av negativ rättighet - så var det problemet löst:

Negativa rättigheter innebär att individen har rätt att slippa något.

http://www.ur.se/pedagog/Fortbildning/Barns-ratt/Likabehandling/Hogerspalt/Barnkonventionen/

Det behöver alltså inte vara bara att slippa hot mot sitt liv, utan rätt att slippa vadsomheslt som kan vara aktuellt och relevant för en viss person, grupp av människor. Men att slippa hot mot sitt liv slipper man ju inte för att man menar sig ha denna negativa rättighet. Dör gör man ju en dag ändå. Både djur och människa.

Däremot menar jag att vi bör kunna tala om de levandes rätt att leva utan smärta och lidande, som är betingade av andras mordlust, tanköshet, grymhet, girighet... Men det är ju ingen absolut rättighet utan en strävan vi bör ha gentemot allt levande... som humana, empatiska varelser med fri vilja... och därmed ett krav ställt på oss från den andre, medmänniskan den andre, djuret den andre, växten den andre...

Med vänlig hälsning Algotezza

Jaha, men var skulle denna negativa rättighet komma ifrån? Det är ju inte så att den existerar i sig, och att vi tar del av den som en existential i paritet med tiden och rummet.

Sen är det ju förstås också oerhört problematiskt att hävda en sån "rättighet". Hur många moment i vår vardag kan inte räknas som hot mot våra liv? Skall då hela samhället stanna upp för att jag ska strosa längs nån gata?

[Avantgardet]

Ämnet vi talar om är huruvida det är moraliskt rätt eller fel att äta djur. Rättigheter är något vi tillskriver (konventioner med andra ord), som jag hävdat hela tiden medan du istället hävdat (igen) att människan har dessa men inte djuren. Det är endast du som har ett problem här, och du har fortfarande inte anfört något skäl till varför människan skulle ha dessa rättigheter men inte djuren. På något sätt känns detta igen. Undrar varför.

Eftersom djur inte har något bruk för rättigheterna. Många av dem skulle tvärtom dö om de hade det eftersom de inte fick äta andra djur med rättigheter.

Vi är också djur Chloe, och också vi äter andra. Så med det resonemanget så motsäger du dig själv. Dessutom, fortfarande, så är det här bara fullständigt godtycke. Jag ser fortfarande inget skäl anfört. Ser inte ens varför vi skulle anta dessa s.k. "negativa rättigheter". De är inga självklarheter på något som helst sätt.

Det är väl en självklarhet att ett djur av annan art och jag själv inte kan kommunicera på ett gemensamt språk. Men att utifrån det härleda att djur inte "har bruk" av rättigheter är inte berättigat. Än en gång, den juridiska sfären är sekundär! Har du hemskt svårt för att förstå vad ontologi är? Vi har endast de skyldigheter vi erkänner, går med på, så därför har varken människan eller djuret några rättigheter i sig, utan endast om vi väljer att tillskriva oss själv, och/eller dem, dessa. Detta har jag förklarat för dig flera gånger om, på en rad olika ställen. Varför har du så svårt att förstå det här? Vad är problemet?

Den juridiska aspekten är primär med tanke på skydd, men man kan också kalla människans grundläggande rättigheter, lånar från engelskan, "natural rights" eller "alienable rights". Jag har valt negativa rättigheter i stället. Vem tillskriver en rätten till liv? Har man inte denna rätt om man inte får den tillskriven av någon? Problemet är att du inte behärskar abstrakt tänkande heller.

Om så är fallet så måste det också gälla djuren. Om enda kriteriet är att man lever för att ha denna rättighet så har allt levande denna rättighet. Jag vidhåller dock, vilket man måste göra, att självfallet måste dessa rättigheter tillskrivas för att vi ska ha dem. Annars skulle man ju inte behöva en lagstiftning överhuvudtaget. Lagen är en text, texter är något som måste författas, alltså är juridiken inte primär. Det borde inte vara några svårigheter att begripa detta faktum. Det är också av detta skäl som du kan hävda att djur saknar denna "rättighet", emedan om det var något man hade (blott och bart genom att finnas till) så hade de ju haft den "rättigheten". Endast om "rättigheten" är något som tillskrives kan vi neka någon överhuvudtaget denna rättighet. Jag gör skillnad på att tänka abstrakt och att förtingliga abstrakta ting (idealiteter). Det senare är ett tankefel som kallas reifikation (fick kapa slutet på adressen för att länken skulle fungera, men du kan nog hitta rätt själv - det rör sig om felslutet). Att betrakta lagen som en existential är en sådan typ av tankefel.

Det är fortfarande irrelevant vad djuret kan och inte kan (därom kunna vi endast spekulera, som sagt), det enda som är intressant är vad jag (eller du) som moraliska individer kan eller inte kan göra. Förstår du?

Just det. Där redan anger du en skillnad. Förstår du?

Jodå, i denna mening, och skulle aldrig hävda något annat, men detta hjälper på inget sätt dig i ditt resonemang. Eller hur menar du att det skulle kunna göra det?

Självfallet talar man om mord också icke-juridisk mening. Mord är ett begrepp med tillämpningar långt utanför juridikens domäner, men kanske har du fått för dig att lagboken är svenska språket? Så är det inte. Om du vidhåller att mord endast är en juridisk term så får du oerhört svårt att uttala dig om paradoxen justitiemord t.ex.. Att du kan mycket litet om språket har du bevisat flera gånger förut, det finns direkt ingen vinst för dig att göra så fler gånger. Dessutom om du vidhåller detta så hade jag ju rätt när jag skrev att du menade att Hitlers tyskar endast "avlivade" judarna i koncentrationslägren! Kanske därför du överhuvudtaget inte ville röra vid ämnet. Du misstar fortfarande den juridiska dimensionen för den ontologiska, trots att jag påpekat det vid ett flertal tillfällen. Om du vägrar anamma ens elementära filosofiska sanningar så kan jag inte hjälpa dig.

På tal om att ha ett eget språk så kan du fråga vilken jurist som helst om skillnaden mellan att mörda och döda. Efter att ha skrattat ut dig berättar hon. Din definition på mord visar att du saknar allmän uppfattningsförmåga. Det väsentliga är inte att det är planlagt (vilket dock skiljer mord från dråp), utan att offret har rättigheter. Justitiemord? Vad svamlar du om ? Är du nykter? Skammen är din i så fall.

Fortfarande, jurister är inte språkvetare, och lagboken är inte en ordbok. Med justitiemord visade jag på det faktum att begreppet "mord" används långt utanför juridiken, och att det alls inte är en strikt juridisk term. Du kan endast framhärda i din argumentation här genom att förneka att det finns andra bruk av begreppet "mord" än strikt juridiska. Att du inte kommer göra detta är vi dock helt säkra på. Är detta bara ytterligare ett fall av någon ny student som fått det inbankat i huvudet att just hennes disciplin är den som förklarar hela världen? Ett ganska fånigt misstag som förekommer i det mesta av kurslitteratur på grundnivå. Lyckligtvis blir eleverna mindre dogmatiska och mer klarsynta när de kommit upp några kurser.

Försök hålla samman din argumentation. Ser inte poängen med att du ska söka bredda diskussionen så här mycket. Frågan gäller "rätt eller fel att äta kött". Juridiken har som sagt ingenting med saken att göra. Inte heller postmodernism. Det enda som är relevant här är etik och moral.

Juridiken har mycket att göra med saken om det handlar om rätt till liv. Men varför skulle du förstå det heller. Vem tror du framför den allmänna tillämpning här? Du eller jag?

Nej. Det handlar inte om "rätt till liv", som är något vi konventionellt måste bestämma, vilket faller på sin egen orimlighet (som jag visade med liknelsen till förintelselägren). Det är inte den juridiska bestämningen som gör en handling rätt eller fel, utan det är (som jag också redan påpekat) moralen som avgör huruvida lagarna är rättmätiga eller inte. Detta är egentligen självklart, förstår inte varför jag ens skulle behöva påpeka det.

[Algotezza]

De ges inte. Man kan inte ge någon annan rätten till liv. Negativa rättigheter betyder helt riktigt att man ska slippa hot mot liv.

Jag begriper överhuvudtaget inte resonemanget. Var kommer detta imperativ ("ska slippa") ifrån?

Negativa rättigheter är inte något så magiskt och ogripbart som det verkar när Chloe talar om dem...

Här är det simpla svaret:

Från ur:s hemsida hämytar jag en definition av negativ rättighet - så var det problemet löst:

Negativa rättigheter innebär att individen har rätt att slippa något.

http://www.ur.se/pedagog/Fortbildning/Barns-ratt/Likabehandling/Hogerspalt/Barnkonventionen/

Det behöver alltså inte vara bara att slippa hot mot sitt liv, utan rätt att slippa vadsomheslt som kan vara aktuellt och relevant för en viss person, grupp av människor. Men att slippa hot mot sitt liv slipper man ju inte för att man menar sig ha denna negativa rättighet. Dör gör man ju en dag ändå. Både djur och människa.

Däremot menar jag att vi bör kunna tala om de levandes rätt att leva utan smärta och lidande, som är betingade av andras mordlust, tanköshet, grymhet, girighet... Men det är ju ingen absolut rättighet utan en strävan vi bör ha gentemot allt levande... som humana, empatiska varelser med fri vilja... och därmed ett krav ställt på oss från den andre, medmänniskan den andre, djuret den andre, växten den andre...

Med vänlig hälsning Algotezza

Jaha, men var skulle denna negativa rättighet komma ifrån? Det är ju inte så att den existerar i sig, och att vi tar del av den som en existential i paritet med tiden och rummet.

Sen är det ju förstås också oerhört problematiskt att hävda en sån "rättighet". Hur många moment i vår vardag kan inte räknas som hot mot våra liv? Skall då hela samhället stanna upp för att jag ska strosa längs nån gata?

Som allt annat som har med moral att göra utgörs grunden för dessa rättigheter av överenskommelser och konsensus inom den mänskliga gemenskapen, utifrån vad man där finner rimligt, förnuftigt och relevant. Konstigare än så är det inte. Även om man i sin retorik kan uttrycka sig annorlunda. Vi bör väl skilja mellan vad som i realiteten gäller och vad man påstår  i sin retorik i den moraliska diskussionen för att få medhåll och vinna anhängare.

Med vänlig hälsning Algotezza

[Avantgardet]

De ges inte. Man kan inte ge någon annan rätten till liv. Negativa rättigheter betyder helt riktigt att man ska slippa hot mot liv.

Jag begriper överhuvudtaget inte resonemanget. Var kommer detta imperativ ("ska slippa") ifrån?

Negativa rättigheter är inte något så magiskt och ogripbart som det verkar när Chloe talar om dem...

Här är det simpla svaret:

Från ur:s hemsida hämytar jag en definition av negativ rättighet - så var det problemet löst:

Negativa rättigheter innebär att individen har rätt att slippa något.

http://www.ur.se/pedagog/Fortbildning/Barns-ratt/Likabehandling/Hogerspalt/Barnkonventionen/

Det behöver alltså inte vara bara att slippa hot mot sitt liv, utan rätt att slippa vadsomheslt som kan vara aktuellt och relevant för en viss person, grupp av människor. Men att slippa hot mot sitt liv slipper man ju inte för att man menar sig ha denna negativa rättighet. Dör gör man ju en dag ändå. Både djur och människa.

Däremot menar jag att vi bör kunna tala om de levandes rätt att leva utan smärta och lidande, som är betingade av andras mordlust, tanköshet, grymhet, girighet... Men det är ju ingen absolut rättighet utan en strävan vi bör ha gentemot allt levande... som humana, empatiska varelser med fri vilja... och därmed ett krav ställt på oss från den andre, medmänniskan den andre, djuret den andre, växten den andre...

Med vänlig hälsning Algotezza

Jaha, men var skulle denna negativa rättighet komma ifrån? Det är ju inte så att den existerar i sig, och att vi tar del av den som en existential i paritet med tiden och rummet.

Sen är det ju förstås också oerhört problematiskt att hävda en sån "rättighet". Hur många moment i vår vardag kan inte räknas som hot mot våra liv? Skall då hela samhället stanna upp för att jag ska strosa längs nån gata?

Som allt annat som har med moral att göra utgörs grunden för dessa rättigheter av överenskommelser och konsensus inom den mänskliga gemenskapen, utifrån vad man där finner rimligt, förnuftigt och relevant. Konstigare än så är det inte. Även om man i sin retorik kan uttrycka sig annorlunda. Vi bör väl skilja mellan vad som i realiteten gäller och vad man påstår  i sin retorik i den moraliska diskussionen för att få medhåll och vinna anhängare.

Med vänlig hälsning Algotezza

Håller jag helt med om.

[Chloe]

Vi är också djur Chloe, och också vi äter andra. Så med det resonemanget så motsäger du dig själv. Dessutom, fortfarande, så är det här bara fullständigt godtycke. Jag ser fortfarande inget skäl anfört. Ser inte ens varför vi skulle anta dessa s.k. "negativa rättigheter". De är inga självklarheter på något som helst sätt

.

Gorillan delar kanske 99% av generna med oss, men den är 0% mänsklig. Hästen delar kanske 65%, men den är 0% mänsklig. Inser man inte det får man givetvis problem.

Om så är fallet så måste det också gälla djuren. Om enda kriteriet är att man lever för att ha denna rättighet så har allt levande denna rättighet. Jag vidhåller dock, vilket man måste göra, att självfallet måste dessa rättigheter tillskrivas för att vi ska ha dem. Annars skulle man ju inte behöva en lagstiftning överhuvudtaget. Lagen är en text, texter är något som måste författas, alltså är juridiken inte primär. Det borde inte vara några svårigheter att begripa detta faktum. Det är också av detta skäl som du kan hävda att djur saknar denna "rättighet", emedan om det var något man hade (blott och bart genom att finnas till) så hade de ju haft den "rättigheten". Endast om "rättigheten" är något som tillskrives kan vi neka någon överhuvudtaget denna rättighet. Jag gör skillnad på att tänka abstrakt och att förtingliga abstrakta ting (idealiteter). Det senare är ett tankefel som kallas reifikation (fick kapa slutet på adressen för att länken skulle fungera, men du kan nog hitta rätt själv - det rör sig om felslutet). Att betrakta lagen som en existential är en sådan typ av tankefel.

Enda kriteriet är inte att man lever, utan att man är människa. Lagen ger oss inte rätt till liv, här är juridiken inte primär, utan stiftar om följder vid kränkning varvid juridiken är primär. En fråga: Har vi rätt till liv utan juridik?

Fortfarande, jurister är inte språkvetare, och lagboken är inte en ordbok. Med justitiemord visade jag på det faktum att begreppet "mord" används långt utanför juridiken, och att det alls inte är en strikt juridisk term. Du kan endast framhärda i din argumentation här genom att förneka att det finns andra bruk av begreppet "mord" än strikt juridiska. Att du inte kommer göra detta är vi dock helt säkra på. Är detta bara ytterligare ett fall av någon ny student som fått det inbankat i huvudet att just hennes disciplin är den som förklarar hela världen? Ett ganska fånigt misstag som förekommer i det mesta av kurslitteratur på grundnivå. Lyckligtvis blir eleverna mindre dogmatiska och mer klarsynta när de kommit upp några kurser.

Med justitiemord visade du att termen är juridisk! Mera fel än så får man det inte. Försök nu ge ett exempel på fall där mord (är det "mord" nu redan?) är en icke-juridisk term.

Nej. Det handlar inte om "rätt till liv", som är något vi konventionellt måste bestämma, vilket faller på sin egen orimlighet (som jag visade med liknelsen till förintelselägren). Det är inte den juridiska bestämningen som gör en handling rätt eller fel, utan det är (som jag också redan påpekat) moralen som avgör huruvida lagarna är rättmätiga eller inte. Detta är egentligen självklart, förstår inte varför jag ens skulle behöva påpeka det.

Samvete, moral och juridik är inte alls synonyma begrepp, helt riktigt. Du behöver inte påpeka det. Här har nog debatterats om varför djur inte har bruk för moral. Därför är de aldrig subjekt då juridiken kommer in. Annars, tycker du det är rätt att äta kött?

[Algotezza]

Rätten till liv, rätten att slippa hot... menar Chloe är negativa rättigheter... Det finns också positiva rättigheter.

Man kan hänvisa till FN:s deklaration 1948  om de mänskliga rättigheterna, en samling etiska dogmer som fastslagits i ett mänskligt sammanhang av människor, i princip bindande påbud och förbud för de länder som skrivit under.

Man kan fråga sig vad "bindande" innebär... Både före och efter denna stolta deklarations tillblivelse har människor hotats av och hotar varandra, vi lemlästar varandra, människor mördas, dödas, dräps, utan ände som det tycks. Så vad innebär dessa  rättigheter i en deklaration? Vad är poängen med en sådan? Något att sträva efter, något som skall se snyggt ut "på papperet"?

Människan, som ger sig själv rätt till  liv och rätt att leva utan hot,  därför att hon kallar sig själv mänsklig och menar sig stå över allt annat som lever i denna värld, är väl den varelse som allra mest hotar andra varelser och till och med, som många menar idag, själva planetens liv. Varför skall vi då mena oss stå över andra, ges oss privilegier?

Har man rätt  till sitt liv och att leva utan hot, hur man än själv lever? Finns det inget man skall leva upp till för att kunna kräva detta? Något slags karmalag, gyllene regel? Kan man förvänta sig att leva utan hot mot sitt liv om man själv bär sig illa åt och är grym mot och hotar andra levande varelser och medmänniskor  till liv och lem?

F.ö.: Hur skall man definiera "människa, mänsklig"?

Med vänlig hälsning Algotezza

[Chloe]

Rätten till liv, rätten att slippa hot... menar Chloe är negativa rättigheter... Det finns också positiva rättigheter.

Man kan hänvisa till FN:s deklaration 1948  om de mänskliga rättigheterna, en samling etiska dogmer som fastslagits i ett mänskligt sammanhang av människor, i princip bindande påbud och förbud för de länder som skrivit under.

Man kan fråga sig vad "bindande" innebär... Både före och efter denna stolta deklarations tillblivelse har människor hotats av och hotar varandra, vi lemlästar varandra, människor mördas, dödas, dräps, utan ände som det tycks. Så vad innebär dessa  rättigheter i en deklaration? Vad är poängen med en sådan? Något att sträva efter, något som skall se snyggt ut "på papperet"?

Människan, som ger sig själv rätt till  liv och rätt att leva utan hot,  därför att hon kallar sig själv mänsklig och menar sig stå över allt annat som lever i denna värld, är väl den varelse som allra mest hotar andra varelser och till och med, som många menar idag, själva planetens liv. Varför skall vi då mena oss stå över andra, ges oss privilegier?

Har man rätt  till sitt liv och att leva utan hot, hur man än själv lever? Finns det inget man skall leva upp till för att kunna kräva detta? Något slags karmalag, gyllene regel? Kan man förvänta sig att leva utan hot mot sitt liv om man själv bär sig illa åt och är grym mot och hotar andra levande varelser och medmänniskor  till liv och lem?

F.ö.: Hur skall man definiera "människa, mänsklig"?

Med vänlig hälsning Algotezza

Du tar upp praktiska bekymmer och det är bra. Här måste man avgöra vad som är bäst för tillfället. Det finns positiva rättigheter. Dem måste man skriva. Du och Avantgardet har inte fel beträffande detta. Det jag hävdar är att negativa rättigheter, eller naturliga rättigheter, har man oberoende av juridiken. Kan jag bevisa det på något objektivt sätt? Nej. Begreppet negativa rättigheter förutsätter inte det heller.

Det att man har rätt att slippa hot innebär att andra har det med. Man får alltså inte leva hur som helst. Inte står en människa över någon annan människa och inte får man göra vad som helst. Vad följderna blir är nerskrivet. Vi kan diskutera människans rätt till liv hur mycket som helst. Vi kan läsa om att vi har den rätten, men vi kan inte ge eller få den av någon annan. Inte är du på något sätt skyldig mig för ditt liv. Jag tillhör inte ens ett kollektiv som gett dig rätt till liv. Men jag är en del av kollektivet som straffar den som gör dig illa. Du är medlem av samma kollektiv.

Att vara mänsklig är att vara medveten om detta. Att vara människa är att ha de skyldigheter som medvetenheten skulle förutsätta oberoende om man är medveten eller inte. Man går inte fri från mord vad man än tror.

[Avantgardet]

Okej, du är mystiker, Chloe, kort och gott.

[Algotezza]

Okej, du är mystiker, Chloe, kort och gott.

Kanske inte så mycket mystiker direkt som mystifierare/ mystifikatör...


Jaha, och så mycket mer är väl därmed inte att säga i denna fråga.


Med vänlig hälsning Algotezza

[magicadehex]

För att något ska vara mord är rätten till liv avgörande. I annat fall handlar det om att avliva. Du borde skilja på begreppen.

Vad är skillnaden mellan mord och att av liva (se: ta livet av) någon?

En jurist kan svara bättre, men ett mord ska vara planlagt och inte ske i ett förvirrat sinnestillstånd (då blir det dråp, vållande till annans död). För att något ska vara mord måste offret ha rätt till liv. Därför kan man inte mörda djur.

Så du menar alltså att man kan våldta sin hund på daglig basis, vad anbelangar hunden, så länge det inte finns en människa som råkar se på. Och om så vore fallet behöver man bara be människan om ursäkt?

Nej, man får inte begå brott oberoende av om det finns vittnen eller inte.

Men vari finner man denna "rätt till liv"?

[Morphus]

Är det moraliskt rätt att slakta och äta våra så närbesläktade vänner ?

Att övh föda upp någon för att dö låter märkligt. Att dessutom inte låta djuren bli till åren innan man slaktar dem, likaså. Men kanske ska man se det som naturens gång. Man lever och man dör. Nej. Så är det ju faktiskt inte. Iallafall inte på det sätt vi gör.

Så du äter hellre seg höna än färsk kyckling.
Och att detta på något sätt
skulle vara mera moraliskt rätt?

Jag äter inget av det, men jag förstår ditt resonemang. Du kanske missade det jag skrev efter? Poängen är iallafall att vi leker (?) med den makt vi har över andra livsformer. Där kommer moralen in.
Men kanske, som sagt, är det naturens gång, och ändå inte. Makt ingår inte i naturens gång, bara överlevnad.

[Morphus]

Är det moraliskt rätt att slakta och äta våra så närbesläktade vänner ?

Att övh föda upp någon för att dö låter märkligt. Att dessutom inte låta djuren bli till åren innan man slaktar dem, likaså. Men kanske ska man se det som naturens gång. Man lever och man dör. Nej. Så är det ju faktiskt inte. Iallafall inte på det sätt vi gör.

Så du äter hellre seg höna än färsk kyckling.
Och att detta på något sätt
skulle vara mera moraliskt rätt?

Så du avrättar hellre ett barn än en pensionär? Och menar på nåt sätt att det skulle vara mer moraliskt rätt?

Värdesätter vi numera männsikan och djuret lika?

[Morphus]

Är det moraliskt rätt att slakta och äta våra så närbesläktade vänner ?

Att övh föda upp någon för att dö låter märkligt. Att dessutom inte låta djuren bli till åren innan man slaktar dem, likaså. Men kanske ska man se det som naturens gång. Man lever och man dör. Nej. Så är det ju faktiskt inte. Iallafall inte på det sätt vi gör.

Så du äter hellre seg höna än färsk kyckling.
Och att detta på något sätt
skulle vara mera moraliskt rätt?

Så du avrättar hellre ett barn än en pensionär? Och menar på nåt sätt att det skulle vara mer moraliskt rätt?

Vilken morbid fantasi klev du ur nu. Har du tittat för mycket på Hanibal Lecter eller?

Jag avrätter varken barn eller pensionärer.
Frågan är och var ställd ur samma påse som din fråga (tror jag). på vilket sätt är det mera rätt att ha en höna instängd i en bur i 2 år och sedan slakta den. Än att göra det samma med Kyckling som endast behöver vara i en bur i ett halvt år eller mindre?

Beror i och för sig på vilken synvinkel man ser det ur. Då handlar det ju helt igenom om vår, människans, synvinkel? En ko på grönbete större delen av sitt liv, eller slaktad som liten? Ur vår synvinkel väljer vi självklart grönbetet än döden. Och hellre grönbetet än bruen. Osv.