Absurdismen

[Smisk]

Kärnidéer inom absurdismen:

Det absurda: Det absurda uppstår när människan försöker hitta mening i en värld som är meningslös. Camus beskriver detta som en konflikt mellan vår önskan att förstå och den oförklarliga verkligheten.

Uppror: Istället för att ge upp inför det absurda, föreslår Camus att vi ska acceptera det och leva fullt ut. Han menar att vi ska skapa vår egen mening och värde genom våra handlingar och val.

Frihet: Genom att acceptera det absurda får vi en form av frihet. Vi är fria att skapa vår egen mening och leva våra liv utan att vara bundna av förutbestämda syften eller mål.

[Algotezza]

Kärnidéer inom absurdismen:

Det absurda: Det absurda uppstår när människan försöker hitta mening i en värld som är meningslös. Camus beskriver detta som en konflikt mellan vår önskan att förstå och den oförklarliga verkligheten.

Uppror: Istället för att ge upp inför det absurda, föreslår Camus att vi ska acceptera det och leva fullt ut. Han menar att vi ska skapa vår egen mening och värde genom våra handlingar och val.

Frihet: Genom att acceptera det absurda får vi en form av frihet. Vi är fria att skapa vår egen mening och leva våra liv utan att vara bundna av förutbestämda syften eller mål.

Världen är bortom mänskliga begrepp om mening och meningslöshet. Vad vi kan försöka förstå är vår upplevelse av världen. Världen/verkligheten är oförklarlig i så måtto att det inte finns något att förklara..

Människor har i alla tider skapat sin egen mening med livet utifrån våra mänskliga förutsättningar. Vissa fejkar att Gud skapat en mening med det är bara retorik med syfte att styra andra genom att oracka på dem en förment evig gudagiven mening.

Världen/verkligheten bara finns utan annat syfte än att finnas. Däremot kan vi skapa och vidmakthålla ett syfte med våra liv och detta kan skifta under livets gång, förändras och utvecklas.

[Smisk]

Världen är bortom mänskliga begrepp om mening och meningslöshet. Vad vi kan försöka förstå är vår upplevelse av världen. Världen/verkligheten är oförklarlig i så måtto att det inte finns något att förklara..

Människor har i alla tider skapat sin egen mening med livet utifrån våra mänskliga förutsättningar. Vissa fejkar att Gud skapat en mening med det är bara retorik med syfte att styra andra genom att oracka på dem en förment evig gudagiven mening.

Världen/verkligheten bara finns utan annat syfte än att finnas. Däremot kan vi skapa och vidmakthålla ett syfte med våra liv och detta kan skifta under livets gång, förändras och utvecklas.

Jag tror vi har olika uppfattning om detta?

Tänker du dig att vi kan ha kunskap om en statisk värld där ute?
Skulle du säga att vår erfarenhet är given, eller är den aktivt skapad?
Tänker du dig att vi måste leva oss in i saker på ett korrekt sätt för att förstå dem djupare eller räcker det med att bara "ta in världen"?

Om vi leker med tanken att mening är en metod vi är tvingade att använda för att över huvud taget ta in någon värld och att vi med den metoden måste använda den på ett "smart sätt" för att förstå den bra?

[Algotezza]

Världen är bortom mänskliga begrepp om mening och meningslöshet. Vad vi kan försöka förstå är vår upplevelse av världen. Världen/verkligheten är oförklarlig i så måtto att det inte finns något att förklara..

Människor har i alla tider skapat sin egen mening med livet utifrån våra mänskliga förutsättningar. Vissa fejkar att Gud skapat en mening med det är bara retorik med syfte att styra andra genom att oracka på dem en förment evig gudagiven mening.

Världen/verkligheten bara finns utan annat syfte än att finnas. Däremot kan vi skapa och vidmakthålla ett syfte med våra liv och detta kan skifta under livets gång, förändras och utvecklas.

Jag tror vi har olika uppfattning om detta?

Tänker du dig att vi kan ha kunskap om en statisk värld där ute?
Skulle du säga att vår erfarenhet är given, eller är den aktivt skapad?
Tänker du dig att vi måste leva oss in i saker på ett korrekt sätt för att förstå dem djupare eller räcker det med att bara "ta in världen"?

Om vi leker med tanken att mening är en metod vi är tvingade att använda för att över huvud taget ta in någon värld och att vi med den metoden måste använda den på ett "smart sätt" för att förstå den bra?

Kunskap skapar vi via erfarenhet som vi förstått och bearbetat, det sker både medvetet och omedvetet, i nyfikenhetens och överlevnadens tjänst.

Varför skulle världen ,"därute" vara statisk?

Vad menat du med "korrekt sät"t - enligt vems och vilka kriterier?

Hur kan mening vara en metod?

[Algotezza]

Mening kan dels betyda en utsagas betydelse, dels en handlings syfte eller någots funktion.

[xion]

Världen är bortom mänskliga begrepp om mening och meningslöshet. Vad vi kan försöka förstå är vår upplevelse av världen. Världen/verkligheten är oförklarlig i så måtto att det inte finns något att förklara..

Människor har i alla tider skapat sin egen mening med livet utifrån våra mänskliga förutsättningar. Vissa fejkar att Gud skapat en mening med det är bara retorik med syfte att styra andra genom att oracka på dem en förment evig gudagiven mening.

Världen/verkligheten bara finns utan annat syfte än att finnas. Däremot kan vi skapa och vidmakthålla ett syfte med våra liv och detta kan skifta under livets gång, förändras och utvecklas.

Jag tror vi har olika uppfattning om detta?

Tänker du dig att vi kan ha kunskap om en statisk värld där ute?
Skulle du säga att vår erfarenhet är given, eller är den aktivt skapad?
Tänker du dig att vi måste leva oss in i saker på ett korrekt sätt för att förstå dem djupare eller räcker det med att bara "ta in världen"?

Om vi leker med tanken att mening är en metod vi är tvingade att använda för att över huvud taget ta in någon värld och att vi med den metoden måste använda den på ett "smart sätt" för att förstå den bra?

Det finns ingen statisk värld där ute. Allt är i ständig förändring.
Varje människa har sin egen erfarenhet som vi har fått genom att leva.
Det finns inget korrekt sätt att förstå världen. Att föreställa sig en mening låter inte som ett "smart sätt" att nå insikt,
Absurd betyder förnuftsvidrig, orimlig eller brytande mot det vedertagna.
De tre punkter du skrev om absurdismen tidigare förefaller inte alls förnuftsvidriga. Tvärtom ganska rimliga som utgångspunkt.

[Algotezza]

Begreppet mening i betydelsen att livet har ett syfte har väl överlevnadsvärde, eftersom det är ett sätt att slippa depression och mörka tankar som kan leda till förtida död. Människan har skapat många fiktioner som hon intersubjektivt upprätthåller till gagn för ett gott humör och ett ljust sinne, vilka båda har överlevnadsvärde.

Jag har exempel på detta bland nära och kära.

Detta är sätt att betrakta denna fråga, ur ett biologiskt-utvecklingsmässigt perspektiv. Det finns fler perspektiv. Ger det här synsättet något? Förklarar det något? Är det intressant?

[xion]

Kärnidéer inom absurdismen:

Det absurda: Det absurda uppstår när människan försöker hitta mening i en värld som är meningslös. Camus beskriver detta som en konflikt mellan vår önskan att förstå och den oförklarliga verkligheten.
Varför skulle det vara orimligt att försöka hitta mening i en värld som är meningslös?

Uppror: Istället för att ge upp inför det absurda, föreslår Camus att vi ska acceptera det och leva fullt ut. Han menar att vi ska skapa vår egen mening och värde genom våra handlingar och val.

Frihet: Genom att acceptera det absurda får vi en form av frihet. Vi är fria att skapa vår egen mening och leva våra liv utan att vara bundna av förutbestämda syften eller mål.

Vi behöver mening för att ge vårt liv innehåll och motivation. Vi kan mycket väl både söka och finna detta inom oss själva och i samverkan med andra och annat. Det blir dessutom lättare att göra detta om vi inte har en massa vedertagna mönster som vi måste följa.

[Smisk]

Kunskap skapar vi via erfarenhet som vi förstått och bearbetat, det sker både medvetet och omedvetet, i nyfikenhetens och överlevnadens tjänst.

Varför skulle världen ,"därute" vara statisk?

Jag undrar hur du tänker dig det?

Två tankar vi kan ha är att vår erfarenhet är som en spegel som "visar världen där ute" eller att den är som en kanvas + penslar och bearbetas genom att skapas. Jag menar att vi har bägge dessa aspekter och att bägge är aktiva i avseendet att dem är skapande processer.

Så fort vi tänker oss en "värld där ute" utan att räkna med den dynamiska skapande aktiva processen gör vi ett metafysiskt misstag.

Vad menat du med "korrekt sät"t - enligt vems och vilka kriterier?

Ett exempel är att för att förstå varandra tvingas vi leva oss in i varandras inre. Utesluter jag ditt inre förstår jag inte dig och utesluter dig.

Hur kan mening vara en metod?

Genom att vi aktivt skapar vår erfarenhet, både omedvetet och medvetet, bidrar vi till att få kunskap om saker som oss själva, naturen, världen, livet osv. Vi får världen "meningsfullt sammansatt" och behöver även både före och efter det själva reflektera över och bidra med vår del av den processen för att den skall fungera.

Ett exempel är att om jag till den processen i tänker "allt är endast atomer" så bidrar jag till fysikalism som vi vet inte fungerar eftersom vi har inre erfarenheter som inte i sig är fysiska utan kvalitativa.


Jag upplever ofta att existentialism och vidare absurdismen först gör denna typen av "snedsteg" för att sedan försöka korrigera det.
Att "tvingas leva meningsfullt i en meningslös värld" är ett pussel man själv skapar efter en typ av filosofiskt misstag verkar det som.

[Smisk]

Mening kan dels betyda en utsagas betydelse, dels en handlings syfte eller någots funktion.

Själva ordet används för att syfta på lite olika saker helt klart

I detta sammanhang blandar man ofta betydelsen så som i "upplevd ordning" ,"önskvärdhet" och syfte/mål.
Som jag använde det ovan syftar jag på ordning och önskvärdhet när jag menar att vi genererar sammanhang av meningsfull (önskvärd) ordning som har syftet att ge oss skäl att handla mot.

Vår själva erfarenhet är byggd kring detta, så vi kan inte på något sätt kliva ur detta tänker jag.
Detta är en skapande process vi delvis bidrar till att skapa och förhålla oss till och med.

Det är en metod psyket uttrycker sig genom för att skapa en ordning, en ordning i sakta och önskvärdhet, som är helt nödvändig om vi har ett medvetande.

[Smisk]

Det finns ingen statisk värld där ute. Allt är i ständig förändring.
Varje människa har sin egen erfarenhet som vi har fått genom att leva.
Det finns inget korrekt sätt att förstå världen. Att föreställa sig en mening låter inte som ett "smart sätt" att nå insikt,
Absurd betyder förnuftsvidrig, orimlig eller brytande mot det vedertagna.
De tre punkter du skrev om absurdismen tidigare förefaller inte alls förnuftsvidriga. Tvärtom ganska rimliga som utgångspunkt.

Mening skapas av och genom oss och att avvisa denna process leder till en konflikt.
Det är smart att samverka och förstå den och världen vi erfar som en konsekvens av den.

Jag tror du missförstår vad jag menar, så upplever jag det du skriver här ovan.

Menar du att det inte finns bättre eller sämre, mer eller mindre insiktsfulla, sätt att ta sig an och utveckla sina tankar och handlingar inför livet som det erfars av oss?

Vad menar du med att jag skulle ha tänkt mig att vi skall "föreställa oss en mening"?

Jag menar att vi behöver förstå saker ur ett filosofiskt perspektiv för att få insikt som är värdefull för oss.
Att avvisa saker som syfte, värde och mening är en konsekvens av att missförstå dem vad jag kan se.

Det är dock komplext

Jag håller med om att mening inte är något som "finns" på samma sätt som atomer, men inte om att mening "inte finns" på sättet att världen endast består av dem. Världen är helt enkelt inte en "samling atomer" utan olika typer av existens som samverkar, utvecklas och processas på sätt som innehåller syfte, värde och mening precis som våra liv.

[Algotezza]

Kunskap skapar vi via erfarenhet som vi förstått och bearbetat, det sker både medvetet och omedvetet, i nyfikenhetens och överlevnadens tjänst.

Varför skulle världen ,"därute" vara statisk?

Jag undrar hur du tänker dig det?

Det tänker jag mig inte alls, utan det var du som frågade

Tänker du dig att vi kan ha kunskap om en statisk värld där ute?

Och därför frågade jag dig: Varför skulle världen "därute" vara statisk. Det är du som använde uttrycket "världen därute".

Två tankar vi kan ha är att vår erfarenhet är som en spegel som "visar världen där ute" eller att den är som en kanvas + penslar och bearbetas genom att skapas. Jag menar att vi har bägge dessa aspekter och att bägge är aktiva i avseendet att dem är skapande processer.

Så fort vi tänker oss en "värld där ute" utan att räkna med den dynamiska skapande aktiva processen gör vi ett metafysiskt misstag.

Perception är en skaparprocess, där vi skapar en representation av det våra sinnen förmedlar och sätter samman det till en helhetsbild.

Sedan vet jag inte var du fått det ifrån att jag menar att världen är statisk och att vi passivt upplever. Det visar iofs att upplevandet och tolkningen av vad vi upplever är en dynamisk skaparprocess, för det som jag tolkar som din bild av det jag menar utifrån dina svar här, ser jag som förvrängd och felaktig. Jag tycker därför att du läser och tolkar slarvigt i enlighet med att bekräfta dina fördomar om mig. Men jag kan ju också misstolka dig.

Vad menat du med "korrekt sätt - enligt vems och vilka kriterier?

Ett exempel är att för att förstå varandra tvingas vi leva oss in i varandras inre. Utesluter jag ditt inre förstår jag inte dig och utesluter dig.

Vi kan bara förstå varandra genom kommunikation och genom att se hur vi beter oss fysiskt i världen, se på minspel, kroppsspråk, tonläge. På nätet har vi bara orden och bilderna, smilies etc, så det är öppet för missförstånd. Jag förstår inte hur någon utom en inbiten solipsist med skygglappar skulle komma fram till att andra saknar ett inre liv och är tomma biologiska robotar.

Hur kan mening vara en metod?

Genom att vi aktivt skapar vår erfarenhet, både omedvetet och medvetet, bidrar vi till att få kunskap om saker som oss själva, naturen, världen, livet osv. Vi får världen "meningsfullt sammansatt" och behöver även både före och efter det själva reflektera över och bidra med vår del av den processen för att den skall fungera.

Ja, det är vi själva som finner och/eller skapar mening, vilket gör att omvärlden och människors beteenden kan bli begripliga och meningsfulla.

Vi människor har dock en tendens att se mönster och mening även i sådant som objektivt sätt beror på slumpen. Å andra sidan vad är slump? Algoritmgenererad slump är ju inte verklig slump för känner man utgångsläget kan man komma fram till slutresultatet.

Ett exempel är att om jag till den processen i tänker "allt är endast atomer" så bidrar jag till fysikalism som vi vet inte fungerar eftersom vi har inre erfarenheter som inte i sig är fysiska utan kvalitativa.

Men på något sätt hänger väl våra erfarenheter ihop med det faktum att vi är biologiska varelser i en biologisk värld. Man löser ju inte frågan om vad medvetandet är genom att helt bortse från biologin eller förneka dess betydelse.

Jag upplever ofta att existentialism och vidare absurdismen först gör denna typen av "snedsteg" för att sedan försöka korrigera det.
Att "tvingas leva meningsfullt i en meningslös värld" är ett pussel man själv skapar efter en typ av filosofiskt misstag verkar det som.

Kan tolkningar vara misstag? Hur? Det är väl om de leder till en återvändsgränd och saknar utvecklings- eller förändringspotential. Annars är det i praktiken så att vi tolkar allt precis som vi vill tills någon/något övertygar oss om att vi är på fel spår.

[xion]

Det finns en tendens att "tassa runt" själva huvudfrågan när det gäller syfte och mening.
Den lyder; finns den ett syfte och en mening med universum och livet på Jorden utanför oss själva?
Om man svara ja på den frågan så förutsätter man att detta finns hos ett tänkande "något", eftersom syfte och mening inte kan existera i sig själv.
Om man svarar nej på den frågan så finns syfte och mening bara hos oss själva och världen blir i sig själv meningslös.
Detta blir inte något problem för mig personligen eftersom jag är medveten om och accepterar detta.

[Smisk]

Det tänker jag mig inte alls, utan det var du som frågade

Vad menar du, det var jag som frågade dig?

Och därför frågade jag dig: Varför skulle världen "därute" vara statisk. Det är du som använde uttrycket "världen därute".

Det var det jag frågade dig Jag har inte påstått att den är statisk utan frågade dig.

Perception är en skaparprocess, där vi skapar en representation av det våra sinnen förmedlar och sätter samman det till en helhetsbild.

Sedan vet jag inte var du fått det ifrån att jag menar att världen är statisk och att vi passivt upplever. Det visar iofs att upplevandet och tolkningen av vad vi upplever är en dynamisk skaparprocess, för det som jag tolkar som din bild av det jag menar utifrån dina svar här, ser jag som förvrängd och felaktig. Jag tycker därför att du läser och tolkar slarvigt i enlighet med att bekräfta dina fördomar om mig. Men jag kan ju också misstolka dig.

Jag menar inte att du säger att den är statisk utan frågade dig. Du kan vara slarvig själv ;-p Du kan, och misstolkar mig verkar det som. Inget konstigt i det dock, filosofi är väl det mest komplexa jag känner till.

Vi kan bara förstå varandra genom kommunikation och genom att se hur vi beter oss fysiskt i världen, se på minspel, kroppsspråk, tonläge. På nätet har vi bara orden och bilderna, smilies etc, så det är öppet för missförstånd. Jag förstår inte hur någon utom en inbiten solipsist med skygglappar skulle komma fram till att andra saknar ett inre liv och är tomma biologiska robotar.

Precis. Samma princip gäller för att förstå existensen eftersom den innefattar oss och mer därtill. Det finns ingen anledning att utesluta saker som syfte, värde och mening.

Ja, det är vi själva som finner och/eller skapar mening, vilket gör att omvärlden och människors beteenden kan bli begripliga och meningsfulla.

Vi människor har dock en tendens att se mönster och mening även i sådant som objektivt sätt beror på slumpen. Å andra sidan vad är slump? Algoritmgenererad slump är ju inte verklig slump för känner man utgångsläget kan man komma fram till slutresultatet.

Här antyder du att mening inte existerar annat än inom oss och att något "objektivt och slumpen" är något som är mer verkligt?
Kan du utveckla det?

Men på något sätt hänger väl våra erfarenheter ihop med det faktum att vi är biologiska varelser i en biologisk värld. Man löser ju inte frågan om vad medvetandet är genom att helt bortse från biologin eller förneka dess betydelse.

Det är sant, materia, biologi och annat är aspekter av tillvaron man inte behöver utesluta. Precis som syfte, värde, mening och medvetande.

Kan tolkningar vara misstag? Hur? Det är väl om de leder till en återvändsgränd och saknar utvecklings- eller förändringspotential. Annars är det i praktiken så att vi tolkar allt precis som vi vill tills någon/något övertygar oss om att vi är på fel spår.

Vad menar du?

Uppfattningar kan vara bättre eller sämre i avseendet av hur faktiska dem är eller hur värdefulla dem är för oss.

[Algotezza]

Smusk: exakt vad förstod du inte i det jag skrev?

Det är väl ett faktum att vi tolkar våra erfarenheter av verkligheten som vi vill och att vi i normalfallet ändrar oss när vi inser vi är på fel spår.