Ontologisk realism

[xion]

Bertrand Russell deltog i en brevväxling med logikern Christine Ladd-Franklin, som hävdade att hon var solipsist och uttryckte förvåning över att inte fler delade hennes uppfattning.

Förvånar mig inte eftersom solipsismen är logisk men väldigt ofta vantolkas.

Att vi bara har direkttillgång till det egna medvetandet inklusive den egna perceptionen håller nog de flesta med om. Andras medvetanden och perception kan vi göra oss en bild av via kommunikation i det egna medvetandet.

Jodå, men de flesta inser inte konsekvensen av detta.
Konsekvensen blir att vi egentligen, var och en, lever i sin egen värld.
Min värld bygger visserligen på samma sinnesintryck som alla andras, men vi tolkar dem på ett eget sätt.
Egentligen är vi alla solipsister utan att veta om och inse detta.
Den värld vi bygger inom oss är alltid en tolkning av sinnesintrycken och kombineras alltid med vår inre värld.
Denna inre värld är vår egen och aldrig gemensam med en annan människas. Om vi inte hade denna inre värld skulle vi förmodligen bli galna.
Allt skulle bli mer eller mindre kaotiskt. Jag brukar tänka på Stagnelius ord "Kaos är granne med Gud". Steget är inte långt mellan insikt och galenskap.
En konsekvens av detta är bland annat det paradoxala i att alla vill till himlen men ingen vill dö. Vi kan inta lura oss själva till hundra procent. Vår intuition smyger alltid in ett tvivel rörande hållbarheten i vår egen tolkning av världen.

[Algotezza]

Förvånar mig inte eftersom solipsismen är logisk men väldigt ofta vantolkas.

Att vi bara har direkttillgång till det egna medvetandet inklusive den egna perceptionen håller nog de flesta med om. Andras medvetanden och perception kan vi göra oss en bild av via kommunikation i det egna medvetandet.

Jodå, men de flesta inser inte konsekvensen av detta.
Konsekvensen blir att vi egentligen, var och en, lever i sin egen värld.
Min värld bygger visserligen på samma sinnesintryck som alla andras, men vi tolkar dem på ett eget sätt.
Egentligen är vi alla solipsister utan att veta om och inse detta.
Den värld vi bygger inom oss är alltid en tolkning av sinnesintrycken och kombineras alltid med vår inre värld.
Denna inre värld är vår egen och aldrig gemensam med en annan människas. Om vi inte hade denna inre värld skulle vi förmodligen bli galna.
Allt skulle bli mer eller mindre kaotiskt. Jag brukar tänka på Stagnelius ord "Kaos är granne med Gud". Steget är inte långt mellan insikt och galenskap.
En konsekvens av detta är bland annat det paradoxala i att alla vill till himlen men ingen vill dö. Vi kan inta lura oss själva till hundra procent. Vår intuition smyger alltid in ett tvivel rörande hållbarheten i vår egen tolkning av världen.

Ja, så är det. Martinus talar om vars och ens livsupplevelse och man kan kalla det upplevelseuniversum eller livsbubbla.

Det vi kallar "omvärlden" är vår tolkning av våra sinnesintryck, baserat på tidigare erfarenheter, förmågor, som kognitiva och emotionella förmågor, vår vilja, våra avsikter, önskningar/önsketänkande.

Även om många kan inse detta bortser man ändå ofta från det och menar att vi genom att väga och mäta kan skapa en objektiv bild av verkligheten via dessa siffror. Det är som jag förstår det utgångspunkten för naturvetenskaperna. Men "någon" måste ju tolka siffrorna och sätta in dem i ett sammanhang, som primärt har sitt ursprung i den egna livsupplevelsen.

Man kan förstås se detta subjektiva moment som försumbart, och förneka denna primära och grundläggande solipsism som är så föraktad, förlöjligad och missförstådd, både av religiösa och ateister.

Sedan är ju frågan hur man prövar hållbarheten i ens tolkning av världen. Med en ny tolkning? Med siffror?

[Pilatus]

Konsekvensen blir att vi egentligen, var och en, lever i sin egen värld. Min värld bygger visserligen på samma sinnesintryck som alla andras, men vi tolkar dem på ett eget sätt. Egentligen är vi alla solipsister utan att veta om och inse detta.

Det är ju inte helt omöjligt att pröva den satsen. Eller agerar i trots mot att det finns andra subjekt med en egen vilja?

[Vertumnus]

Descartes krav på absolut visshet kan antagligen inte uppfyllas, frågan har omformulerat till hur vi kan få kunskap med hjälp av vetenskapliga metoder och nya fakulteter på universitet.

Och den vetenskapliga metoden består i växelverkan mellan tanke och materia, experimentet. Vi lär inte längre genom att betrakta världen utan genom att sätta den i rörelse.

Ja visst, vi ger den en liten knuff för att se om objektet beter sig som vi hypotetiskt har antagit. Vi är i vart fall inte längre passiva åskådare.

Det vi då rent objektivt har lärt oss är att vår hypotes kan omsättas i praktiska resultat.

[xion]

Konsekvensen blir att vi egentligen, var och en, lever i sin egen värld. Min värld bygger visserligen på samma sinnesintryck som alla andras, men vi tolkar dem på ett eget sätt. Egentligen är vi alla solipsister utan att veta om och inse detta.

Det är ju inte helt omöjligt att pröva den satsen. Eller agerar i trots mot att det finns andra subjekt med en egen vilja?

Hur skulle ett sådant prov gå till?

[Pilatus]

Konsekvensen blir att vi egentligen, var och en, lever i sin egen värld. Min värld bygger visserligen på samma sinnesintryck som alla andras, men vi tolkar dem på ett eget sätt. Egentligen är vi alla solipsister utan att veta om och inse detta.

Det är ju inte helt omöjligt att pröva den satsen. Eller agerar i trots mot att det finns andra subjekt med en egen vilja?

Hur skulle ett sådant prov gå till?

Ett språk är socialt och intersubjektivt.

[Vega]

Jodå, men de flesta inser inte konsekvensen av detta.
Konsekvensen blir att vi egentligen, var och en, lever i sin egen värld.
Min värld bygger visserligen på samma sinnesintryck som alla andras, men vi tolkar dem på ett eget sätt.
Egentligen är vi alla solipsister utan att veta om och inse detta.
Den värld vi bygger inom oss är alltid en tolkning av sinnesintrycken och kombineras alltid med vår inre värld.
Denna inre värld är vår egen och aldrig gemensam med en annan människas.

Vi lever inte alls i vår egen värld, den enda värld vi har är den gemensamma. Resten är bara fantasi och grundlösa tankar. Vetenskap, dvs vetskap, är det som förenar oss.

[Vega]

Den värld vi bygger inom oss är alltid en tolkning av sinnesintrycken och kombineras alltid med vår inre värld.

Nej. För vi vet saker. Vi anpassar oss.

[Anders]

Jodå, men de flesta inser inte konsekvensen av detta.
Konsekvensen blir att vi egentligen, var och en, lever i sin egen värld.
Min värld bygger visserligen på samma sinnesintryck som alla andras, men vi tolkar dem på ett eget sätt.
Egentligen är vi alla solipsister utan att veta om och inse detta.
Den värld vi bygger inom oss är alltid en tolkning av sinnesintrycken och kombineras alltid med vår inre värld.
Denna inre värld är vår egen och aldrig gemensam med en annan människas.

Vi lever inte alls i vår egen värld, den enda värld vi har är den gemensamma. Resten är bara fantasi och grundlösa tankar. Vetenskap, dvs vetskap, är det som förenar oss.

När man säger sin egen värld menar man världen som man upplever den. Sen kan det vara som så, att det står en stol i ett rum som två personser ser. Att då påstå att det inte finns en värld där en stol står i rummet är ganska meningslöst. Men är det en snygg stol? Den ene kan tycka det, den andre inte. Så där har deras världar glidit isär.

[Algotezza]

Jodå, men de flesta inser inte konsekvensen av detta.
Konsekvensen blir att vi egentligen, var och en, lever i sin egen värld.
Min värld bygger visserligen på samma sinnesintryck som alla andras, men vi tolkar dem på ett eget sätt.
Egentligen är vi alla solipsister utan att veta om och inse detta.
Den värld vi bygger inom oss är alltid en tolkning av sinnesintrycken och kombineras alltid med vår inre värld.
Denna inre värld är vår egen och aldrig gemensam med en annan människas.

Vi lever inte alls i vår egen värld, den enda värld vi har är den gemensamma. Resten är bara fantasi och grundlösa tankar. Vetenskap, dvs vetskap, är det som förenar oss.

När man säger sin egen värld menar man världen som man upplever den. Sen kan det vara som så, att det står en stol i ett rum som två personser ser. Att då påstå att det inte finns en värld där en stol står i rummet är ganska meningslöst. Men är det en snygg stol? Den ene kan tycka det, den andre inte. Så där har deras världar glidit isär.

Ja, det finns en värld som.rymmer oss alla, men för att uttrycka det kort och avskalat: var och en har sitt perspektiv på den och skapar via sina sinnen sin egen upplevda bild av den.

[Vega]

Jodå, men de flesta inser inte konsekvensen av detta.
Konsekvensen blir att vi egentligen, var och en, lever i sin egen värld.
Min värld bygger visserligen på samma sinnesintryck som alla andras, men vi tolkar dem på ett eget sätt.
Egentligen är vi alla solipsister utan att veta om och inse detta.
Den värld vi bygger inom oss är alltid en tolkning av sinnesintrycken och kombineras alltid med vår inre värld.
Denna inre värld är vår egen och aldrig gemensam med en annan människas.

Vi lever inte alls i vår egen värld, den enda värld vi har är den gemensamma. Resten är bara fantasi och grundlösa tankar. Vetenskap, dvs vetskap, är det som förenar oss.

När man säger sin egen värld menar man världen som man upplever den. Sen kan det vara som så, att det står en stol i ett rum som två personser ser. Att då påstå att det inte finns en värld där en stol står i rummet är ganska meningslöst. Men är det en snygg stol? Den ene kan tycka det, den andre inte. Så där har deras världar glidit isär.

Jag anser inte att man lever i olika världar på grund av att man har olika smak…

[Pilatus]

Vi lever inte alls i vår egen värld, den enda värld vi har är den gemensamma. Resten är bara fantasi och grundlösa tankar. Vetenskap, dvs vetskap, är det som förenar oss.

När man säger sin egen värld menar man världen som man upplever den. Sen kan det vara som så, att det står en stol i ett rum som två personser ser. Att då påstå att det inte finns en värld där en stol står i rummet är ganska meningslöst. Men är det en snygg stol? Den ene kan tycka det, den andre inte. Så där har deras världar glidit isär.

Jag anser inte att man lever i olika världar på grund av att man har olika smak…

Det är inte riktigt så det är tänkt. Där du står, står inte jag skriver Lars Ahlin i Tåbb med manifestet (1943). Upplevelsen att vara en individ som ser och känner är din. Solipsisten, i sin extrema form, räknar just bara med denna känsla av att vara ett upplevande jag. Vad andra är och upplever kan han inte veta säkert, kanske är de bara något i hans fantasi.

[Vega]

När man säger sin egen värld menar man världen som man upplever den. Sen kan det vara som så, att det står en stol i ett rum som två personser ser. Att då påstå att det inte finns en värld där en stol står i rummet är ganska meningslöst. Men är det en snygg stol? Den ene kan tycka det, den andre inte. Så där har deras världar glidit isär.

Jag anser inte att man lever i olika världar på grund av att man har olika smak…

Det är inte riktigt så det är tänkt. Där du står, står inte jag skriver Lars Ahlin i Tåbb med manifestet (1943). Upplevelsen att vara en individ som ser och känner är din. Solipsisten, i sin extrema form, räknar just bara med denna känsla av att vara ett upplevande jag. Vad andra är och upplever kan han inte veta säkert, kanske är de bara något i hans fantasi.

Vad är att veta?

[Pilatus]

Jag anser inte att man lever i olika världar på grund av att man har olika smak…

Det är inte riktigt så det är tänkt. Där du står, står inte jag skriver Lars Ahlin i Tåbb med manifestet (1943). Upplevelsen att vara en individ som ser och känner är din. Solipsisten, i sin extrema form, räknar just bara med denna känsla av att vara ett upplevande jag. Vad andra är och upplever kan han inte veta säkert, kanske är de bara något i hans fantasi.

Vad är att veta?

Att veta något är att ha kännedom om X, känna till X, vara säker på eller att ha kunskap om X.

[Anders]

Det här blir först intressant då det skaver, och jag skulle säga då det skaver även för de som inte är navelskådare.

Som Vega också indirekt säger, de flesta springer inte omkring och funderar på om ”allt är en inbillning” till vardags. Men- lever vi i en demokrati? Är Sverige ett mönsterland eller monsterland? Är Ryssland en diktatur? Lite Pragmatiskt, det är först då skillnaden mellan den inre och yttre världen (ursäkta Vega) får en konsekvens i verkliga världen som det, åtminstone för mej, har något intresse. Men jag tror att människors upplevelser är otroligt viktiga.