övertrumfar visdom sanningen

[Algotezza]

I gästabudet hör åtrån till livet, den är dess drivkraft, i sin högsta form är åtrån åtrån till vishet och vägen är filosofin. Vi kan inte åtrå det vi har, åtrån betecknar en brist, den initierar en rörelse, en rörelse som avstannar så snart vi uppnår det vi åtrår. Hos Platon innebär den fullkomliga visheten en förening med idévärlden. Filosofin blir på så vis en väg bort från livet.

Man kan åtrå mer av det man redan har eller åtrå förfining av det man har.

Jo, men det visar bara att man inte nått ända fram. Vilket betyder att man ännu inte är mogen att kasta in handskarna.

Ända fram till vad? Idévärlden? Det beror väl på vilket mål man har.

[Vertumnus]

Man kan åtrå mer av det man redan har eller åtrå förfining av det man har.

Jo, men det visar bara att man inte nått ända fram. Vilket betyder att man ännu inte är mogen att kasta in handskarna.

Ända fram till vad? Idévärlden? Det beror väl på vilket mål man har.

Nu hänger jag inte med dig! Att du har en målsättning, innebär inte det samtidigt att du har en åtrå att uppnå ditt mål?

[Algotezza]

Jo, men det visar bara att man inte nått ända fram. Vilket betyder att man ännu inte är mogen att kasta in handskarna.

Ända fram till vad? Idévärlden? Det beror väl på vilket mål man har.

Nu hänger jag inte med dig! Att du har en målsättning, innebär inte det samtidigt att du har en åtrå att uppnå ditt mål?

Finns det ett generellt mål för alla eller är målen individuella. Du nämnde Platons mål, att nå idévärlden. Eller gäller det bara filosofer...?

[Vega]

Visdomen kommer aldrig tala om för dig vad du ska göra.. Visdomen, har den ens någon moral?

[Vega]

Jo, men det visar bara att man inte nått ända fram. Vilket betyder att man ännu inte är mogen att kasta in handskarna.

Ända fram till vad? Idévärlden? Det beror väl på vilket mål man har.

Nu hänger jag inte med dig! Att du har en målsättning, innebär inte det samtidigt att du har en åtrå att uppnå ditt mål?

Nej, skulle jag säga.

[Vega]

När man har en målsättning så vet man inte 100% vad man söker eller vad det medför.

[Algotezza]

När man har en målsättning så vet man inte 100% vad man söker eller vad det medför.

Därför blir det ofta som det blir och inte som man önskar.

[Vertumnus]

Ända fram till vad? Idévärlden? Det beror väl på vilket mål man har.

Nu hänger jag inte med dig! Att du har en målsättning, innebär inte det samtidigt att du har en åtrå att uppnå ditt mål?

Finns det ett generellt mål för alla eller är målen individuella. Du nämnde Platons mål, att nå idévärlden. Eller gäller det bara filosofer...?

Godtar vi tanken i gästabudet att det är upplevelsen av brist som håller oss i rörelse och därtill lägger Platons idévärld med sin idéernas hierarki, en hierarki där alla idéer är del i den högsta idén - det skönas idé - så får man nog dra slutsatsen att vi alla har samma mål, även om det uppenbaras för oss del för del först under resans gång.

Bristen sätter oss i rörelse. Vår föreställning dvs vår idé om ett bättre sakernas tillstånd, vår målsättning, samordnar rörelsen. Bristen vänder oss således mot idévärlden.

[Algotezza]

Nu hänger jag inte med dig! Att du har en målsättning, innebär inte det samtidigt att du har en åtrå att uppnå ditt mål?

Finns det ett generellt mål för alla eller är målen individuella. Du nämnde Platons mål, att nå idévärlden. Eller gäller det bara filosofer...?

Godtar vi tanken i gästabudet att det är upplevelsen av brist som håller oss i rörelse och därtill lägger Platons idévärld med sin idéernas hierarki, en hierarki där alla idéer är del i den högsta idén - det skönas idé - så får man nog dra slutsatsen att vi alla har samma mål, även om det uppenbaras för oss del för del först under resans gång.

Bristen sätter oss i rörelse. Vår föreställning dvs vår idé om ett bättre sakernas tillstånd, vår målsättning, samordnar rörelsen. Bristen vänder oss således mot idévärlden.

Det är snarare behov/ begär som håller oss i rörelse. Det räcker inte med att uppleva en brist. Hur vet man vad man saknar och hur vet man det kan uppnås?

Begär efter att leva, uppleva och skapa/ handla håller igång livet och skapar en livsväg.

[Vertumnus]

Finns det ett generellt mål för alla eller är målen individuella. Du nämnde Platons mål, att nå idévärlden. Eller gäller det bara filosofer...?

Godtar vi tanken i gästabudet att det är upplevelsen av brist som håller oss i rörelse och därtill lägger Platons idévärld med sin idéernas hierarki, en hierarki där alla idéer är del i den högsta idén - det skönas idé - så får man nog dra slutsatsen att vi alla har samma mål, även om det uppenbaras för oss del för del först under resans gång.

Bristen sätter oss i rörelse. Vår föreställning dvs vår idé om ett bättre sakernas tillstånd, vår målsättning, samordnar rörelsen. Bristen vänder oss således mot idévärlden.

Det är snarare behov/ begär som håller oss i rörelse. Det räcker inte med att uppleva en brist. Hur vet man vad man saknar och hur vet man det kan uppnås?

Begär efter att leva, uppleva och skapa/ handla håller igång livet och skapar en livsväg.

Och vad är behov och begär uttryck för annat än brist?

[Algotezza]

Godtar vi tanken i gästabudet att det är upplevelsen av brist som håller oss i rörelse och därtill lägger Platons idévärld med sin idéernas hierarki, en hierarki där alla idéer är del i den högsta idén - det skönas idé - så får man nog dra slutsatsen att vi alla har samma mål, även om det uppenbaras för oss del för del först under resans gång.

Bristen sätter oss i rörelse. Vår föreställning dvs vår idé om ett bättre sakernas tillstånd, vår målsättning, samordnar rörelsen. Bristen vänder oss således mot idévärlden.

Det är snarare behov/ begär som håller oss i rörelse. Det räcker inte med att uppleva en brist. Hur vet man vad man saknar och hur vet man det kan uppnås?

Begär efter att leva, uppleva och skapa/ handla håller igång livet och skapar en livsväg.

Och vad är behov och begär uttryck för annat än brist?

Du menar upplevd brist? Brist som sådan leder inte till något. Har jag vitaminbrist följer inte direkt att jag får vitaminer i mig. Putin lider brist på empati men därav följer inte att han blir mer empatisk.

[Vertumnus]

Det är snarare behov/ begär som håller oss i rörelse. Det räcker inte med att uppleva en brist. Hur vet man vad man saknar och hur vet man det kan uppnås?

Begär efter att leva, uppleva och skapa/ handla håller igång livet och skapar en livsväg.

Och vad är behov och begär uttryck för annat än brist?

Du menar upplevd brist? Brist som sådan leder inte till något. Har jag vitaminbrist följer inte direkt att jag får vitaminer i mig. Putin lider brist på empati men därav följer inte att han blir mer empatisk.

Självklart menar jag upplevd brist, precis så som jag uttryckt det tidigare. Jag trodde inte det behövde påpekas.

Att du är hungrig leder inte omedelbart till att du blir mätt, däremot väcker det måhända ett behov hos dig att komma tillrätta med din hunger och kanske vidare till en plan på hur du skall komma i besittning av de varor du behöver för att kunna råda bot på din upplevda hunger. Går allt så vägen kan du snart se fram emot en stund helt befriad från hungerkänslor.

Så att om vi ställer frågan igen: vad kan behov och begär vara uttryck för annat än upplevd brist?

[Algotezza]

Och vad är behov och begär uttryck för annat än brist?

Du menar upplevd brist? Brist som sådan leder inte till något. Har jag vitaminbrist följer inte direkt att jag får vitaminer i mig. Putin lider brist på empati men därav följer inte att han blir mer empatisk.

Självklart menar jag upplevd brist, precis så som jag uttryckt det tidigare. Jag trodde inte det behövde påpekas.

Att du är hungrig leder inte omedelbart till att du blir mätt, däremot väcker det måhända ett behov hos dig att komma tillrätta med din hunger och kanske vidare till en plan på hur du skall komma i besittning av de varor du behöver för att kunna råda bot på din upplevda hunger. Går allt så vägen kan du snart se fram emot en stund helt befriad från hungerkänslor.

Så att om vi ställer frågan igen: vad kan behov och begär vara uttryck för annat än upplevd brist?

Man kan uppleva en brist utan att ha behov av att göra något åt det. Först när bristen kopplas till ett begär eller behov händer det något. Å andra sidan kan man ha behov men strunta i dem om man har ett annat behov som övertrumfar det primära behovet. Jag kan vara hungrig och ha behov av mat men kan strunta i det för att hålla mig slank.

Det finns ingen automatik i detta oavsett om vi talar om brist eller behov/begär.

[Vertumnus]

Du menar upplevd brist? Brist som sådan leder inte till något. Har jag vitaminbrist följer inte direkt att jag får vitaminer i mig. Putin lider brist på empati men därav följer inte att han blir mer empatisk.

Självklart menar jag upplevd brist, precis så som jag uttryckt det tidigare. Jag trodde inte det behövde påpekas.

Att du är hungrig leder inte omedelbart till att du blir mätt, däremot väcker det måhända ett behov hos dig att komma tillrätta med din hunger och kanske vidare till en plan på hur du skall komma i besittning av de varor du behöver för att kunna råda bot på din upplevda hunger. Går allt så vägen kan du snart se fram emot en stund helt befriad från hungerkänslor.

Så att om vi ställer frågan igen: vad kan behov och begär vara uttryck för annat än upplevd brist?

Man kan uppleva en brist utan att ha behov av att göra något åt det. Först när bristen kopplas till ett begär eller behov händer det något. Å andra sidan kan man ha behov men strunta i dem om man har ett annat behov som övertrumfar det primära behovet. Jag kan vara hungrig och ha behov av mat men kan strunta i det för att hålla mig slank.

Det finns ingen automatik i detta oavsett om vi talar om brist eller behov/begär.

Ja, vi är ju inga robotar, vi har en viss frihet och vill gärna uppfatta oss själva som handlande agenter, men hos Platon är det fortfarande bristen, den upplevda, som håller oss i rörelse. Det fulländade tillståndet ger inga impulser till vidare åtgärder. I Gästabudet beskrivs och avhandlas dessa förhållanden och villkor för människans tillvaro.

[Algotezza]

Självklart menar jag upplevd brist, precis så som jag uttryckt det tidigare. Jag trodde inte det behövde påpekas.

Att du är hungrig leder inte omedelbart till att du blir mätt, däremot väcker det måhända ett behov hos dig att komma tillrätta med din hunger och kanske vidare till en plan på hur du skall komma i besittning av de varor du behöver för att kunna råda bot på din upplevda hunger. Går allt så vägen kan du snart se fram emot en stund helt befriad från hungerkänslor.

Så att om vi ställer frågan igen: vad kan behov och begär vara uttryck för annat än upplevd brist?

Man kan uppleva en brist utan att ha behov av att göra något åt det. Först när bristen kopplas till ett begär eller behov händer det något. Å andra sidan kan man ha behov men strunta i dem om man har ett annat behov som övertrumfar det primära behovet. Jag kan vara hungrig och ha behov av mat men kan strunta i det för att hålla mig slank.

Det finns ingen automatik i detta oavsett om vi talar om brist eller behov/begär.

Ja, vi är ju inga robotar, vi har en viss frihet och vill gärna uppfatta oss själva som handlande agenter, men hos Platon är det fortfarande bristen, den upplevda, som håller oss i rörelse. Det fulländade tillståndet ger inga impulser till vidare åtgärder. I Gästabudet beskrivs och avhandlas dessa förhållanden och villkor för människans tillvaro.

Då dör medvetandet. Det hålls igång genom behov/begär/brist. Fullkomligheten är inte utan slut. Till slut tröttnar man på den och söker dess motsats. Vore den evig hade medvetandet dött, slocknat. Nirvana?


"Rörelse är livets kännetecken."
Martinus