Eutanasi, är det okej att tvinga någon som vill dö att leva?

[Justin Case]

När jag använder ordet moral glömmer jag kanske ibland att det finns de som inte är intresserade av moral, eftersom de inte har något samvete - eftersom de är psykopater. Om du är psykopat, finns det nog inte mycket jag kan göra för att övertyga dig om att det finns moral. Om du inte är psykopat, har du troligen någon sorts samvete åtminstone, och det du utifrån medvetet tänkande gör med det samvetet är din moral, så som jag definierar moral. Ens samvete säger en i (eller vid tanken på) vissa situationer kanske bara en sak, men i (eller vid tanken på) andra situationer säger det en motstridiga saker (exempelvis i situationer av typen moraliska dilemman, situationer där många har svårt att avgöra vad de tycker är rätt att göra). I de sistnämnda situationerna kan man välja mellan att antingen låta motstridigheten råda och inte reflektera närmare över den, eller att reflektera över den, dissekera dess beståndsdelar, undersöka vad det är för olika faktorer som får en att, i sitt samvete, känna på de motstridiga sätt som man gör. Gör man på det sistnämnda sättet, kan man komma fram till slutsatser som i sin tur förändrar den inställning ens samvete har till olika frågor - inte bara den fråga det gällde, utan även många andra frågor som innehåller liknande beståndsdelar och motstridigheter och som man kan reflektera över och vidareutveckla genom att ta lärdom av sitt reflekterande över, och av sina slutsatser av sitt reflekterande över, det första fallet av motstridiga känslor i samvetet. På det sättet kan man gå vidare och reflektera över fler och fler frågor där samvetet inte riktigt kan bestämma sig, och man kan även komma att upptäcka, i frågor där samvetet tidigare varit säker på sin sak, att det nu plötsligt inte längre är det, på grund av de upptäckter man gjort. Den verksamheten är moralfilosofi, och det man skapar mer och mer av med den verksamheten är moral. Sedan om den moral som uppstår blir bra eller inte, det är en helt annan sak. Det följer inte nödvändigtvis. Men chanserna till det torde vara bättre ju mer man utövar denna inre undersökande och utvecklande verksamhet.

För att kunna vara spontant intresserad av moralfilosofi måste man antagligen både ha ett samvete och även någonstans i sitt samvete ha motstridiga känslor beträffande något. En människa som i sitt samvete alltid är säker på sin sak i varje moralfråga han/hon stöter på, finner aldrig någon anledning att fundera över moral, och tror sig därmed kanske kunna dra slutsatsen att det inte ens finns någon moral. Men moral finns, bara inte kanske just i hans/hennes hjärna tills vidare. Moral finns i andra människors hjärnor, och moral kommer kanske finnas även i den människans (alltså dens som inte tror att det finns någon moral) hjärna i framtiden. Och det är naturligtvis bara i "hjärnor" som moral kan finnas. Ingen har påstått att moral skulle finnas i form av något damm eller någon strålning eller något ljud eller något objekt etc utanför våra hjärnor. Men att moral "bara" finns i människors hjärnor, och kanske rentav bara i vissa människors hjärnor, betyder inte att moral inte finns. Det betyder tvärtom att moral finns.

Man kan jämföra det med kärlek. Det är förståeligt om en människa som aldrig känt kärlek tvivlar på att kärlek överhuvudtaget finns. Men att den människan inte erfar någon kärlek betyder inte att kärlek inte finns. Kärlek finns i åtminstone en del människor, alltså finns den. Likadant tänker jag att det är med moral.

Moralfilosoferande kan förändra ens samvetes inställning till saker och ting. Den inställning ens samvete har i det nya förändrade tillståndet kan kallas moral. I sund moral ingår att vara beredd att ändra moral om man upptäcker tillräckliga skäl för att göra det.

[Marko]

Att följa en moral eller ha ett etiskt förhållningsätt kräver inte att man har empati eller ens känner empati.
Man kan mycket väl ha en moral om man är en psykopat eller saknar empati. Empati är inte equalent med moral.

[Algotezza]

Man kan vara amoralisk, omoralisk och moralisk. Amoralisk - du handlar utan hänsyn till någon moral. Man kan dock  fråga sig om det verkligen finns amoraliska människor. Omoralisk - du bryter mot någon form av moral, mer eller mindre medvetet. Moralisk - du följer en viss moral. Det finns gott och det finns ont och det finns sådant som är moraliskt neutralt. Att ha en etik är detsamma som att man har skapat en mer genomtänkt lära utifrån sin moral. Etik - morallära.  Alla har någon form av moral, men alla har inte en etik.

Du kan ha en egoistisk moral som sätter dig i främsta rummet - men det är likväl en moral. Vår moral kännetecknas mer eller mindre tydligt av vår grundläggande egoism och egocentrism, mer eller mindre fördolt.

Vad som är gott och ont är en följd av vilken etisk modell man utgår från. Ofta känner vi intuitivt vad som är gott/rätt och ont/orätt genom vår moraliska intuition eller magkänsla, då det goda inger någon form av behag och det onda  obehag. Ovanpå dessa spontant kända känslor kan vi bygga på med etik, etiska resonemang och argumentation.

Det rätta innebär att handla så att det goda ökar i världen och det onda minskar. Orätt är att handla så att det goda minskar och det onda ökar. Man kan fråga sig om alla handlingar har moralisk/etisk laddning på skalan rätt - orätt - eller om det finns handlingar som är utan sådan laddning.

Men allt detta vet ni nog redan. Men man kan ju påminna om det.


Eutanasi är onekligen något som är synnerligen etiskt laddat. Jag tror inte man i förväg kan bestämma sig för hur man skall handla om en anhörig eller vän vill avsluta sitt liv så.

Min frus kollega hade en släkting som åkte ner till en självmordsklinik i Schweiz. Eutanasi är tillåtet där. Hon hade under många år varit svårt sjuk och valde det sättet att avsluta sitt liv frivilligt. Det kostar rätt mycket så det är inget för den fattige. Stället var inrymt i en lagerliknande byggnad. Inget mys med blommor och vackra tavlor, klassisk musik och leenden. Rationell business. In and out. Hon dog inte vid första sprutan som hon "borde" ha gjort utan man fick ge henne en till.

En annan klinik råkade illa ut - man fick sanera och betala böter -  därför att man dumpat urnor med kundernas aska i en intilliggande sjö i stället för i en vacker urnlund som man lovat.

/Algotezza

[Sceptisk]

När jag använder ordet moral glömmer jag kanske ibland att det finns de som inte är intresserade av moral, eftersom de inte har något samvete - eftersom de är psykopater. Om du är psykopat, finns det nog inte mycket jag kan göra för att övertyga dig om att det finns moral. Om du inte är psykopat, har du troligen någon sorts samvete åtminstone, och det du utifrån medvetet tänkande gör med det samvetet är din moral, så som jag definierar moral. Ens samvete säger en i (eller vid tanken på) vissa situationer kanske bara en sak, men i (eller vid tanken på) andra situationer säger det en motstridiga saker (exempelvis i situationer av typen moraliska dilemman, situationer där många har svårt att avgöra vad de tycker är rätt att göra). I de sistnämnda situationerna kan man välja mellan att antingen låta motstridigheten råda och inte reflektera närmare över den, eller att reflektera över den, dissekera dess beståndsdelar, undersöka vad det är för olika faktorer som får en att, i sitt samvete, känna på de motstridiga sätt som man gör. Gör man på det sistnämnda sättet, kan man komma fram till slutsatser som i sin tur förändrar den inställning ens samvete har till olika frågor - inte bara den fråga det gällde, utan även många andra frågor som innehåller liknande beståndsdelar och motstridigheter och som man kan reflektera över och vidareutveckla genom att ta lärdom av sitt reflekterande över, och av sina slutsatser av sitt reflekterande över, det första fallet av motstridiga känslor i samvetet. På det sättet kan man gå vidare och reflektera över fler och fler frågor där samvetet inte riktigt kan bestämma sig, och man kan även komma att upptäcka, i frågor där samvetet tidigare varit säker på sin sak, att det nu plötsligt inte längre är det, på grund av de upptäckter man gjort. Den verksamheten är moralfilosofi, och det man skapar mer och mer av med den verksamheten är moral. Sedan om den moral som uppstår blir bra eller inte, det är en helt annan sak. Det följer inte nödvändigtvis. Men chanserna till det torde vara bättre ju mer man utövar denna inre undersökande och utvecklande verksamhet.

För att kunna vara spontant intresserad av moralfilosofi måste man antagligen både ha ett samvete och även någonstans i sitt samvete ha motstridiga känslor beträffande något. En människa som i sitt samvete alltid är säker på sin sak i varje moralfråga han/hon stöter på, finner aldrig någon anledning att fundera över moral, och tror sig därmed kanske kunna dra slutsatsen att det inte ens finns någon moral. Men moral finns, bara inte kanske just i hans/hennes hjärna tills vidare. Moral finns i andra människors hjärnor, och moral kommer kanske finnas även i den människans (alltså dens som inte tror att det finns någon moral) hjärna i framtiden. Och det är naturligtvis bara i "hjärnor" som moral kan finnas. Ingen har påstått att moral skulle finnas i form av något damm eller någon strålning eller något ljud eller något objekt etc utanför våra hjärnor. Men att moral "bara" finns i människors hjärnor, och kanske rentav bara i vissa människors hjärnor, betyder inte att moral inte finns. Det betyder tvärtom att moral finns.

Man kan jämföra det med kärlek. Det är förståeligt om en människa som aldrig känt kärlek tvivlar på att kärlek överhuvudtaget finns. Men att den människan inte erfar någon kärlek betyder inte att kärlek inte finns. Kärlek finns i åtminstone en del människor, alltså finns den. Likadant tänker jag att det är med moral.

Moralfilosoferande kan förändra ens samvetes inställning till saker och ting. Den inställning ens samvete har i det nya förändrade tillståndet kan kallas moral. I sund moral ingår att vara beredd att ändra moral om man upptäcker tillräckliga skäl för att göra det.

Jag talar om ord och ordens problematik; inte om människans förmågor. Det är lite intressant att "verb" betyder "ord". Man likställer därför språket med "att göra". Men vi förstår ju samtidigt att ord inte kan göra något alls. Ord är blinda, dumma och döda. Om vi skulle beskriva språket mer realistiskt så måste vi ju börja med att fråga, vad är språket till för? Språk är till för kommunikation. Vad bygger språket på? Språk bygger på namn på saker som finns, funnits eller kommer finnas och företeelser som har hänt, händer och kommer att hända. Ord på saker som inte finns eller inte kan hända är ju därför meningslösa.

Därför så är ett rationellt språk kommunikation med namn på företeelser i rumtiden. Vi kan därför inte prata om saker som befinner sig utanför, innan eller efter rumtiden.

Om vi börjar därifrån. Vi kan testa några ord för att se hur de faller in under denna nominella rumstidliga rakkniv.

Boll; bollar finns i rumstiden, de är föremål vi kan prata om och ta på, etc.
Signal; en signal hörs genom rumstiden, därför kan vi prata om den.
Sött; söthet är ett ord som beskriver hur något smakar, hur något ser ut. Det beskriver känslan av vad man ser eller smakar, därför så finns även sötma eller söthet som upplevelsen av en kemisk reaktion i vederbörandes smaklökar eller estetiska sinne.
Kärlek; kärlek är ett ord som sötma, det är upplevelsen av en kemisk reaktion i någons hjärna.

Nu lite svårare:

Frihet; frihet kan beskriva känslan av något (jag känner mig fri). Men i övrigt? Kan ordet frihet begränsas till ett nominellt rumstidsbegrepp? Nej för att vi betraktar rumtid som en begränsande faktor. Man kan tala om att bli fri från rumstiden. Till exempel när någon dör så kan man säga att den personen blivit "fri". Samtidigt kan man säga att någon var dömd till döden men så blev de "befriade". Därför så blir ordet "frihet" ett ord som både talar för och emot rumstiden. Ett lömskt ord som försöker att kontrollera alla situationer och tänkbara situationer.

Jämlikhet; jämlikhet kan beskriva relationen mellan två föremål eller personer, att de är i jämvikt, eller likadana i något annat avseende. Detta är ett tillstånd som är ganska sällsynt, hur ofta ser man två personer vara helt jämlika? Inte ens enäggstvillingar är helt jämlika. Därför så måste detta ord bli ett av de mest sällsynta orden under den nominella rakkniven.

Så ännu svårare;

Moral; jag har aldrig sett moral, vet inte hur den eller det ser ut. Jag har aldrig gjort moral. Jag har aldrig känt moral eller tänkt moral. När det kommer till saker som jag gillar så har jag aldrig sett moral, inte heller när jag sett saker jag inte gillar. Är moral ett föremål som jag ännu inte sett? Är moral en reaktion som jag ännu inte haft?

För att försöka begränsa detta lite, detta är de vanligaste ordklasserna som kan vara relavanta;

Verb=vad man gör
Adverb=beskrivning på hur man gör det
Substantiv=namn på vad något är
Adjektiv=beskrivning på hur något är
Preposition=relationen mellan personer, platser, föremål
Interjektion=ord som beskriver en känsla

Ordet moral skulle därför kunna både uteslutas men samtidigt passa in i alla dessa ordklasser. Man kan "säga" att man kan moralisera, man kan "tycka" något är moralistiskt, man kan "kalla" något moraliskt, en relation "kan" vara moralisk, man kan ha "känslan" av att något är moraliskt.

Innebörden i ordet moral är därför som jag ser det "transcendentalt" och kan inte fångas i en enda ordklass utan kan användas i alla ordklasser. Samtidigt som ordet inte går att finna i någon ordklass. Det betyder allt och ingenting. Precis som ordet frihet så försöker moral att kontrollera alla situationer och även situationer som aldrig hänt eller ens kan hända. Det är därför ett lömskt och ytterst sällsynt ord. Om det skulle finnas moral så har ingen ännu funnit den för det skulle innebära att rumstiden kollapsat.

[Zokrates]

Moral är ett medfött genetiskt inpräglat och artspecifikt flockbeteendestyrningsprogram situerad i
http://en.wikipedia.org/wiki/Prefrontal_cortex

Problemet med skeptiker är väl att de endast använder sin reptilhjärna för att tolka omvärlden.

[lösdrivaren]

Moralkodex är väl en samling regler som folk antas följa, dessa regler skiftar rätt rejält beroende på samhället.
Vissa moralregler verkar vara eviga ”du skall icke dräpa”, andra, som sexuellt umgänge med barn var accepterat förr men straffbart idag.
I varje samhälle pågår kampen om ”herraväldet”, jmf med Hegels ”Herre&Slav”. (Zok tyckte i ett inlägg att Hegel snackar skit)
De som har makten har också möjligheten att definiera moralen.
Tror (osäker) det var självaste Darwin som myntade uttrycket "inre kamp, yttre enighet" som ett försök att beskriva kampen för tillvaron ut ett flockperspektiv.

[Sceptisk]

lösdrivaren

Jo förvisso så kan begreppet moral användas när man pratar om beteendekoder. Men moralbegreppet används också för att tala om absoluta begrepp som rätt/fel och gott/ont. Jag ser inget problem med att tala om beteendekoder för då talar man om något specifikt. Men jag ser ett problem när ett begrepp är så pass generellt att det kan transcendera alla ordklasser och som dessutom kan inkludera religion och absoluta koder samtidigt som det är så diskriminerande att det kan säga vilka som har moral och vilka som inte har moral. Beteendekoder förändras med tiden och de är olika i olika samhällen och kulturer och alla samhällen har beteendekoder. Men begreppet moral är elitistiskt, diskriminerande, fördomsfullt och ekvivokt.

En grupp kan säga att dom är moraliska och därför är andra som inte håller med "omoraliska". Detta går inte att säga med ett begrepp som "beteendekoder". För en grupp kan säga att dom har en beteendekod men det innebär inte att andra inte har beteendekoder. Det innebär inte heller att andra är "sämre" människor eller en andra klassens medborgare. De har bara en annan beteendekod. Det finns därför ingen grund för att avsky annorlunda samhällen, annat än att man inte gillar deras beteendekoder. Men när det kommer till begreppet moral så blir det automatiskt till en konflikt där de som inte delar moralen automatiskt blir "omoraliska". De "omoraliska" måste därför "uppfostras" av de som säger sig vara "moraliska" eller har "moral".

Det är ungefär samma konfliktsituation som uppstår bland teister. En grupp säger att det bara finns en Gud och det råkar vara deras Gud, därför så är alla andras gudar "falska gudar" eller så är dom "ateister", "hedningar", "av Satan", osv.