Finns en absolut sanning?

Moderator: Moderatorgruppen

iris
Inlägg: 1349
Blev medlem: 09 feb 2021 19:42

Re: Finns en absolut sanning?

Inläggav iris » 02 jun 2021 16:48

Pilatus skrev:Hittade en boktitel som jag fann lustig, Iris brukar ju le åt det litet amatörmässiga i våra ansträngningar. Men det tycks ha funnits fler. :)

Kantiska så kallade philosophien, ifrån des själfgjorda obegriplighet utweklad, och til sit werkliga innehåll updagad, af Johan Gottmark. Stockholm, tryckt i Kumblinska tryckeriet, 1796

Kant.jpg

Johan Gottmark (1726-1812) var domprost i Västerås och gav sig in i den debatt som rasade emellan bland andra Boëthius och Christiernin i Uppsala kring Imannuel Kants filosofi.



ja där har du!
som jag sa
Högmodets män
Fy på dem - proster som de var (säkert runda som ostar) och fyllda av det som de inte begrep, inte kunde utläsa och därmed förtalade.
Fy fy :lol:

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19237
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Re: Finns en absolut sanning?

Inläggav Pilatus » 02 jun 2021 17:30

iris skrev:det analytiska (att plocka isär och undersöka delarna för sig) som baserar sig på erfarenhet = a posteriori --- och det syntetiska (foga samman - sätta samman, finns synergier osv) a priori (före erfarenheten av något) --- för att kunna greppa vad Kant ville med sin första kritik är det egentligen ganska enkelt för att hans projekt är ju - metafysiskt = förnuftets grunder = kunskapens grunder och baser = transcendentalt (du kan nästan byta ut dessa begrepp hos Kant eftersom de står mer eller mindre för samma sak) --- så Kant tar vårt förnuft till domstolen.

Men nu är det jag som säger njea ... rationaliteten klarar sig inte ensam om vi skall säga något om världen, du nämner vår erfarenhet av något - världen. Vi kan inte smälta samman rationalitet och erfarenhet av världen till en total förening. Teori och observation lyser igenom.

Först Kant har systematiskt utvecklat den kunskapsteori, vilken förenar det empiriska och det rationalistiska betraktelsesättet, i det att kunskap förklaras uppkomma genom en samverkan av erfarenheten och förnuftet. Kunskapens ämne eller innehåll härrör ur erfarenheten, medan förnuftets kunskapsverksamhet är av formande eller organiserande art. Genom att begagna sig av formerna för vår åskådning och vårt tänkande äger förnuftet därjämte förmåga att på vissa bestämda områden (inom den rena matematiken och den rena naturvetenskapen) ensamt för sig skapa jämväl nytt vetande. Enligt Kants kunskapsteoretiska kriticism är kunskap över huvud formell, ideell, rationell bearbetning av ett empiriskt förvärvat material. Ref. Immanuel Kant : hans liv och filosofi, Gunnar Landtman, (1878-1940) professor i praktisk filosofi

Det förefaller mig vara rätt och det är väl bra nog. Syntetiska argument a priori, hur vi nu skall betrakta dem så står de inte på en trygg klippa. Åskådningar är ju till sin natur hämtade från en verklighet som vi upplevt, inte endast tänkt oss. Vi kan förvisso abstrahera tiden till en vektor, men ...
Moderator

klorofyll
Inlägg: 9309
Blev medlem: 06 jun 2012 20:50

Re: Finns en absolut sanning?

Inläggav klorofyll » 02 jun 2021 17:37

iris skrev:Hur skulle en värld se ut om alla (vilket i vårt land är en politisk gärning att få människor att tro på) - "har sin egen sanning och det finns ingen sanning"?

Ingen kan veta något.
Ingen kan säga vad som gäller för att allt gäller bara någon säger det.

Vi är på väg dit med stormsteg - fast... i skolorna ges den "sanning" som passar makthavarnas tankar om hur saker är.
Varför?

Det är väl snarare så att om man talar om sanningen, så slutar den gälla...

klorofyll
Inlägg: 9309
Blev medlem: 06 jun 2012 20:50

Re: Finns en absolut sanning?

Inläggav klorofyll » 02 jun 2021 17:59

I grunden kanske människan är någonting statiskt, som avslöjar sanningen...

iris
Inlägg: 1349
Blev medlem: 09 feb 2021 19:42

Re: Finns en absolut sanning?

Inläggav iris » 02 jun 2021 21:04

näää det blir för mycket skräp ... samlat blir det som att "PALLA"... så herrarna får själva läsa. Jag väljer Höffe som kan sin Kant och kan ge er svar på det ni påstår - felaktigt så klart.
https://www.sahistory.org.za/sites/defa ... ok4you.pdf

s. 27-29


Theme V: The first Critique attempts to resolve the fundamental dispute between philosophers by attacking its original root in the internal contradic- tions of reason.


In this connection Hume had already pointed out the ‘eternal con- tradictions and disputes’ of philosophy (cf. B 730), but he had been quite unable to specify or resolve them properly within the medium of reason itself. He can only free himself from the ‘melancholy’ into which he has therefore fallen through an appealing, though intrin- sically non-philosophical, strategy of social diversion: ‘I dine, I play a game of backgammon, I converse, and am merry with my friends’ (A Treatise of Human Nature I, IV, vii). This approach can readily be presented as a new way of criticising the metaphysical enterprise. Since metaphysics, with all its contradictions, only arises once we abandon the shared world of everyday communication, such contradictions will vanish if we simply renounce metaphysics and turn back to the world of experience and the senses, the world we can all already enjoy in its purely sensuous character. But this kind of critique of metaphysics intrinsically overlooks the origin of these contradictions in the heart of reason itself.

And they arise not from the fact that we tend to abandon our shared experience of the world, but rather from our inevitable need to question further. In this regard, as Hume himself recognises, the appeal to social diversion is less of a proper decision than an act of repression which can afford only temporary relief from the difficulty.

In this connection Kant rightly speaks, therefore, of ‘activity and enter- tainment, which is actually a mere diversion undertaken in order to silence the troublesome call of reason’ (Prol., IV: 381).

Kant’s alternative strategy of seeking a solution to these difficul- ties within reason itself allows him to make three specific advances over Hume. He identifies the relevant contradictions with greater precision, he diagnoses their genuine source, and he indicates the appropriate therapeutic response. In place of the old pre-Humean ‘speculative wars’ of philosophy and of Hume’s essentially pragmatic repression of the problem, Kant proposes something that he had already suggested in his earlier writings (I: 7ff.; 387): a trial in a court of judgement.

The philosophical tradition has of course been famil- iar with the challenge of scepticism from the beginning. Aristotle even attempted to counter the most radical form of scepticism which had contested the very principle of non-contradiction (Metaphysics IV, 4), and Descartes’s proposal for a radical new beginning for philos- ophy was based explicitly upon the principle of doubt itself. But the innovative character of Kant’s Critique lies in the fact that he recog- nises scepticism as a logical extension of empiricism, that he directly confronts empiricism with rationalism, and overcomes the opposition between sceptical futility and dogmatic defiance (B 434) through a judicial process of examination. In the course of this examination Kant will overcome other oppositions as well, like that between (French) materialism, which denies the immortality of the soul, and the spir- itualistic metaphysics which claims to prove the reality of personal immortality.

Kant shows little interest in ‘coining new words’ since this involves ‘a claim to legislation in language that seldom succeeds’ (B 368f.). Most of his technical expressions are taken over from the modern philo- sophical tradition: ‘perception’, ‘intuition’, ‘pure’, for example, are all found in Locke’s Essay and Leibniz’s Nouveaux Essais. Other expres- sions, like ‘category’, ‘transcendental’, ‘analytic’ and ‘dialectic’ come from the Aristotelian tradition of German philosophy, whereas Kant’s use of the term ‘idea’ derives directly from Plato. Some of the other technical terms of the first Critique, such as ‘amphiboly’, ‘antinomy’ and ‘paralogism’, can also be found in certain handbooks of the time, like those of Meier and Zeller, although Kant himself deploys them in subtly different ways.

The word ‘critique’, as it figures in the title of the work, derives, on the other hand, from the tradition of ars critica which goes back
to Cicero and was taken over into the French term critique in the 17th century. As the art of delivering an informed judgement concerning the value, or otherwise, of something under consideration, critique acquires an aesthetic, and pre-eminently literary, significance in Less- ing. But the term was soon extended to apply to almost everything, initially to all kinds of texts and subsequently to all kinds of tradi- tions and institutions, and eventually became a central term of the Enlightenment itself insofar as it now served to designate the capacity to distinguish between the true and false in general (cf. Tonelli 1978). Thus Kant uses the term ‘critique’ in neither a negative and destruc- tive sense nor in a positive and affirmative sense, but rather in the commonly accepted sense in which we speak of literary or artistic crit- icism as an exercise of ‘judgement’.

But Kant also deploys the term in a quite new thematic and methodological context.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19237
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Re: Finns en absolut sanning?

Inläggav Pilatus » 02 jun 2021 23:19

Se gärna Black Holes: The Edge of All We Know (2020) på Netflix. Det är som att öppna fönstret och få in frisk syrerik luft. Jag skrev några rader om filmen i tråden Filmer som måste ses! Det är inte nog med att vi eventuellt kan få kunskap via syntetiska argument a priori. Det kommer inte att vara nog, vi måste observera våra studieobjekt och finna goda metoder att göra kritiska analyser. På något sätt blir problemet med det absoluta en aning mindre.
Moderator

iris
Inlägg: 1349
Blev medlem: 09 feb 2021 19:42

Re: Finns en absolut sanning?

Inläggav iris » 03 jun 2021 06:46

Pilatus skrev:Se gärna Black Holes: The Edge of All We Know (2020) på Netflix. Det är som att öppna fönstret och få in frisk syrerik luft. Jag skrev några rader om filmen i tråden Filmer som måste ses! Det är inte nog med att vi eventuellt kan få kunskap via syntetiska argument a priori. Det kommer inte att vara nog, vi måste observera våra studieobjekt och finna goda metoder att göra kritiska analyser. På något sätt blir problemet med det absoluta en aning mindre.


Detta är ju problemet...Kant BESKREV processer hur...mao ATT och HUR vårt förnuft skapar (och under vilka premisser) kunskap.
Därmed är kommentarer som det du skriver inte relevanta... för det du skriver är (om jag applicerar det på ett annat undersökningsområde) som om jag säger: ja nu släpper vi in lite frisk luft och nu räcker det inte längre med att hjärtat pumpar runt blodet...

Vad ska man svara på det?
jasså?
jaha?
för det du föreslår är just det som Kant beskriver under analytiska a posteriori --- det är just empirin och allt som vilar på erfarenheten. Så det du tror - för att det verkar vara OÄNDLIGT SVÅRT att greppa till och med när jag lägger upp en professor som beskriver exakt vad han gjorde (ovan) - är redan inbakat. Kant gjorde inget annat än att noga och mycket exakt beskriva hur vi skapar kunskap - däri ligger (vilket jag nu upprepar för tredje gången själv och det som jag lade upp säger) att även beskriva de delar som handlar om våra sinnen och hur vi via våra sinnen skapar kunskap - men han beskriver även hur vi skapar den (kunskapen) via våra förmågor till logik och se sammanhang som vi inte har erfarenhet - det vill säga en funktion vi har - och han beskriver den.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19237
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Re: Finns en absolut sanning?

Inläggav Pilatus » 03 jun 2021 10:43

iris skrev:
Pilatus skrev:Se gärna Black Holes: The Edge of All We Know (2020) på Netflix. Det är som att öppna fönstret och få in frisk syrerik luft. Jag skrev några rader om filmen i tråden Filmer som måste ses! Det är inte nog med att vi eventuellt kan få kunskap via syntetiska argument a priori. Det kommer inte att vara nog, vi måste observera våra studieobjekt och finna goda metoder att göra kritiska analyser. På något sätt blir problemet med det absoluta en aning mindre.

... det du föreslår är just det som Kant beskriver under analytiska a posteriori --- det är just empirin och allt som vilar på erfarenheten.

Jag läser det du skriver, det ser jag inget fel med. Kanske var det fel att jämföra Kants sätt att beskriva hur något förstås, med de försök att lösa ett specifikt problem som behandlas i filmen. Den är mycket bra, forumets medlemmar bör absolut se den.

Kanske är det denna mening om den transcendentala deduktionen jag söker ...
Kategorierna (förståndsformerna eller de rena förståndsbegreppen) är begrepp som a priori kan tillskrivas tingen, de är konstitutiva för kunskapen, eftersom de är nödvändiga betingelser för erfarenhetens möjlighet. Men utanför fältet för möjlig erfarenhet kan de aldrig ge kunskap.

[Kategorierna] är endast regler för ett förstånd vars hela förmåga består i att tänka, dvs i handlingen att bringa synteserna av en mångfald, vilken givits denna i åskådningen från annat håll, till apperceptionens enhet; ett förstånd som alltså inte för sig får kunskap om någonting, utan som endast förbinder och ordnar kunskapens stoff, åskådningen, vilken måste ges genom objektet.

Den är framställningen av de rena förståndsbegreppen (och med dem all teoretisk kunskap a priori), såsom principer för erfarenhetens möjlighet, som bestämningen av företeelser i tid och rum överhuvud, - och denna, slutligen, utifrån principer om apperceptionens ursprungliga syntetisk enhet, såsom förståndets form i relation till rum och tid, såsom sinnlighetens ursprungliga former.
Moderator

iris
Inlägg: 1349
Blev medlem: 09 feb 2021 19:42

Re: Finns en absolut sanning?

Inläggav iris » 03 jun 2021 12:58

Pilatus skrev:
iris skrev:
Pilatus skrev:Se gärna Black Holes: The Edge of All We Know (2020) på Netflix. Det är som att öppna fönstret och få in frisk syrerik luft. Jag skrev några rader om filmen i tråden Filmer som måste ses! Det är inte nog med att vi eventuellt kan få kunskap via syntetiska argument a priori. Det kommer inte att vara nog, vi måste observera våra studieobjekt och finna goda metoder att göra kritiska analyser. På något sätt blir problemet med det absoluta en aning mindre.

... det du föreslår är just det som Kant beskriver under analytiska a posteriori --- det är just empirin och allt som vilar på erfarenheten.

Jag läser det du skriver, det ser jag inget fel med. Kanske var det fel att jämföra Kants sätt att beskriva hur något förstås, med de försök att lösa ett specifikt problem som behandlas i filmen. Den är mycket bra, forumets medlemmar bör absolut se den.

Kanske är det denna mening om den transcendentala deduktionen jag söker ...
Kategorierna (förståndsformerna eller de rena förståndsbegreppen) är begrepp som a priori kan tillskrivas tingen, de är konstitutiva för kunskapen, eftersom de är nödvändiga betingelser för erfarenhetens möjlighet. Men utanför fältet för möjlig erfarenhet kan de aldrig ge kunskap.

[Kategorierna] är endast regler för ett förstånd vars hela förmåga består i att tänka, dvs i handlingen att bringa synteserna av en mångfald, vilken givits denna i åskådningen från annat håll, till apperceptionens enhet; ett förstånd som alltså inte för sig får kunskap om någonting, utan som endast förbinder och ordnar kunskapens stoff, åskådningen, vilken måste ges genom objektet.

Den är framställningen av de rena förståndsbegreppen (och med dem all teoretisk kunskap a priori), såsom principer för erfarenhetens möjlighet, som bestämningen av företeelser i tid och rum överhuvud, - och denna, slutligen, utifrån principer om apperceptionens ursprungliga syntetisk enhet, såsom förståndets form i relation till rum och tid, såsom sinnlighetens ursprungliga former.


Stämmer... vad detta ovan är --- är en ritning av hur vi fungerar och därmed vad som kommer till uttryck semantiskt (kategorierna är de --- låt oss kalla det för detta bildligt) som lådor - om vi föreställer oss hjärnan som en slags byrå.

Användarvisningsbild
David H
Moderator
Inlägg: 5726
Blev medlem: 13 nov 2005 22:29
Ort: Knivsta/Uppsala

Re: Finns en absolut sanning?

Inläggav David H » 03 jun 2021 14:46

Pollen skrev:Det är lätt att förbise att David Hume (1711 - 1776) var Kants (1724 - 1804) utmaning.
Hume menade att de enda påståenden som vi kan ha a priori kunskap om är sådana vars negation är en självmotsägelse.
Alla andra påståenden måste grundas i erfarenhet.
Hans måltavla är "metafysik" och i synnerhet påståenden som filosofer kränger ur sig om t ex gudar och etik.
Dvs uttalanden om det översinnliga som utgår ifrån en sorts påstått syntetiska påståenden (i Kants terminologi, inte Humes) som kan inses av förnuftet - i Kants terminologi syntetiska satser a priori.
Hume betraktade iaf detta som nonsens.
Metafysik måste brännas på bål - should be committed to the flames. En given och självklar referens till hur kristna behandlade oliktänkande.
Hume är än i dag måltavla för kristna intellektuella fanatiker.


Bra påpekande.

Jag uppfattar det som att Hume uttryckte sig något förenklat, och Kant gav en förklaring till varför. Men det man kan fråga sig sen då, är hur mycket nytt Kant egentligen tillförde? Visade Kant att Hume hade totalt fel och att Hume missuppfattat allting, eller var det Kant tillförde mest hårklyverier och petande i formuleringar? Jag antar det beror lite på vilket perspektiv man tillämpar, och vad man uppfattar som viktigt.

Om vi frågar Nietzsche verkade han inte så jätteimponerad över vad Kant hade att tillföra:

Friedrich Nietzsche skrev:Kant was first and foremost proud of his Table of Categories; with it in his hand he said: "This is the most difficult thing that could ever be undertaken on behalf of metaphysics." Let us only understand this "could be"! He was proud of having DISCOVERED a new faculty in man, the faculty of synthetic judgment a priori. Granting that he deceived himself in this matter; the development and rapid flourishing of German philosophy depended nevertheless on his pride, and on the eager rivalry of the younger generation to discover if possible something--at all events "new faculties"--of which to be still prouder!--But let us reflect for a moment--it is high time to do so. "How are synthetic judgments a priori POSSIBLE?" Kant asks himself--and what is really his answer? "BY MEANS OF A MEANS (faculty)"--but unfortunately not in five words, but so circumstantially, imposingly, and with such display of German profundity and verbal flourishes, that one altogether loses sight of the comical niaiserie allemande involved in such an answer. People were beside themselves with delight over this new faculty, and the jubilation reached its climax when Kant further discovered a moral faculty in man--for at that time Germans were still moral, not yet dabbling in the "Politics of hard fact." Then came the honeymoon of German philosophy. All the young theologians of the Tubingen institution went immediately into the groves--all seeking for "faculties."
(min fetning) - länk

Själv är jag benägen att resonera som jag nämnde tidigare; istället för att välja det ena eller det andra: välj båda två. Istället för att välja mellan Hume och Kant, välj både Hume och Kant!

En fara tror jag är om personer ser Kants avfärdande av Hume som en ursäkt till att inte ta åt sig alls av Humes insikt, och därmed begå alla de misstag som Hume varnade för. Här kan väl teologerna i Tubingen som letade syntetisk a priori uti skogsdungarna som Nietzsche nämner få tjäna som exempel... På forumet här tycker jag mig också kunna se parallell till t ex iris, som verkar tycka sig kunna finna absoluta sanningar lite varstans, och verkar försöka använda Kants kritik som stöd för sin anti-relativistiska hållning i diverse sociala och politiska frågor.
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/
Maskrosrotsinitiativ: https://www.facebook.com/groups/477981001260196

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9143
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Re: Finns en absolut sanning?

Inläggav Anders » 03 jun 2021 17:07

rekoj skrev:
Pollen skrev:Det är lätt att förbise att David Hume (1711 - 1776) var Kants (1724 - 1804) utmaning.
Hume menade att de enda påståenden som vi kan ha a priori kunskap om är sådana vars negation är en självmotsägelse.
Alla andra påståenden måste grundas i erfarenhet.
Hans måltavla är "metafysik" och i synnerhet påståenden som filosofer kränger ur sig om t ex gudar och etik.
Dvs uttalanden om det översinnliga som utgår ifrån en sorts påstått syntetiska påståenden (i Kants terminologi, inte Humes) som kan inses av förnuftet - i Kants terminologi syntetiska satser a priori.
Hume betraktade iaf detta som nonsens.
Metafysik måste brännas på bål - should be committed to the flames. En given och självklar referens till hur kristna behandlade oliktänkande.
Hume är än i dag måltavla för kristna intellektuella fanatiker.


Bra påpekande.

Jag uppfattar det som att Hume uttryckte sig något förenklat, och Kant gav en förklaring till varför. Men det man kan fråga sig sen då, är hur mycket nytt Kant egentligen tillförde? Visade Kant att Hume hade totalt fel och att Hume missuppfattat allting, eller var det Kant tillförde mest hårklyverier och petande i formuleringar? Jag antar det beror lite på vilket perspektiv man tillämpar, och vad man uppfattar som viktigt.

Om vi frågar Nietzsche verkade han inte så jätteimponerad över vad Kant hade att tillföra:

Friedrich Nietzsche skrev:Kant was first and foremost proud of his Table of Categories; with it in his hand he said: "This is the most difficult thing that could ever be undertaken on behalf of metaphysics." Let us only understand this "could be"! He was proud of having DISCOVERED a new faculty in man, the faculty of synthetic judgment a priori. Granting that he deceived himself in this matter; the development and rapid flourishing of German philosophy depended nevertheless on his pride, and on the eager rivalry of the younger generation to discover if possible something--at all events "new faculties"--of which to be still prouder!--But let us reflect for a moment--it is high time to do so. "How are synthetic judgments a priori POSSIBLE?" Kant asks himself--and what is really his answer? "BY MEANS OF A MEANS (faculty)"--but unfortunately not in five words, but so circumstantially, imposingly, and with such display of German profundity and verbal flourishes, that one altogether loses sight of the comical niaiserie allemande involved in such an answer. People were beside themselves with delight over this new faculty, and the jubilation reached its climax when Kant further discovered a moral faculty in man--for at that time Germans were still moral, not yet dabbling in the "Politics of hard fact." Then came the honeymoon of German philosophy. All the young theologians of the Tubingen institution went immediately into the groves--all seeking for "faculties."
(min fetning) - länk

Själv är jag benägen att resonera som jag nämnde tidigare; istället för att välja det ena eller det andra: välj båda två. Istället för att välja mellan Hume och Kant, välj både Hume och Kant!

En fara tror jag är om personer ser Kants avfärdande av Hume som en ursäkt till att inte ta åt sig alls av Humes insikt, och därmed begå alla de misstag som Hume varnade för. Här kan väl teologerna i Tubingen som letade syntetisk a priori uti skogsdungarna som Nietzsche nämner få tjäna som exempel... På forumet här tycker jag mig också kunna se parallell till t ex iris, som verkar tycka sig kunna finna absoluta sanningar lite varstans, och verkar försöka använda Kants kritik som stöd för sin anti-relativistiska hållning i diverse sociala och politiska frågor.


Hut förhåller det här sig till det som rör människans värld, t.ex. kärlek?
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017

Användarvisningsbild
David H
Moderator
Inlägg: 5726
Blev medlem: 13 nov 2005 22:29
Ort: Knivsta/Uppsala

Re: Finns en absolut sanning?

Inläggav David H » 03 jun 2021 18:19

Anders skrev:
rekoj skrev:
Pollen skrev:Det är lätt att förbise att David Hume (1711 - 1776) var Kants (1724 - 1804) utmaning.
Hume menade att de enda påståenden som vi kan ha a priori kunskap om är sådana vars negation är en självmotsägelse.
Alla andra påståenden måste grundas i erfarenhet.
Hans måltavla är "metafysik" och i synnerhet påståenden som filosofer kränger ur sig om t ex gudar och etik.
Dvs uttalanden om det översinnliga som utgår ifrån en sorts påstått syntetiska påståenden (i Kants terminologi, inte Humes) som kan inses av förnuftet - i Kants terminologi syntetiska satser a priori.
Hume betraktade iaf detta som nonsens.
Metafysik måste brännas på bål - should be committed to the flames. En given och självklar referens till hur kristna behandlade oliktänkande.
Hume är än i dag måltavla för kristna intellektuella fanatiker.


Bra påpekande.

Jag uppfattar det som att Hume uttryckte sig något förenklat, och Kant gav en förklaring till varför. Men det man kan fråga sig sen då, är hur mycket nytt Kant egentligen tillförde? Visade Kant att Hume hade totalt fel och att Hume missuppfattat allting, eller var det Kant tillförde mest hårklyverier och petande i formuleringar? Jag antar det beror lite på vilket perspektiv man tillämpar, och vad man uppfattar som viktigt.

Om vi frågar Nietzsche verkade han inte så jätteimponerad över vad Kant hade att tillföra:

Friedrich Nietzsche skrev:Kant was first and foremost proud of his Table of Categories; with it in his hand he said: "This is the most difficult thing that could ever be undertaken on behalf of metaphysics." Let us only understand this "could be"! He was proud of having DISCOVERED a new faculty in man, the faculty of synthetic judgment a priori. Granting that he deceived himself in this matter; the development and rapid flourishing of German philosophy depended nevertheless on his pride, and on the eager rivalry of the younger generation to discover if possible something--at all events "new faculties"--of which to be still prouder!--But let us reflect for a moment--it is high time to do so. "How are synthetic judgments a priori POSSIBLE?" Kant asks himself--and what is really his answer? "BY MEANS OF A MEANS (faculty)"--but unfortunately not in five words, but so circumstantially, imposingly, and with such display of German profundity and verbal flourishes, that one altogether loses sight of the comical niaiserie allemande involved in such an answer. People were beside themselves with delight over this new faculty, and the jubilation reached its climax when Kant further discovered a moral faculty in man--for at that time Germans were still moral, not yet dabbling in the "Politics of hard fact." Then came the honeymoon of German philosophy. All the young theologians of the Tubingen institution went immediately into the groves--all seeking for "faculties."
(min fetning) - länk

Själv är jag benägen att resonera som jag nämnde tidigare; istället för att välja det ena eller det andra: välj båda två. Istället för att välja mellan Hume och Kant, välj både Hume och Kant!

En fara tror jag är om personer ser Kants avfärdande av Hume som en ursäkt till att inte ta åt sig alls av Humes insikt, och därmed begå alla de misstag som Hume varnade för. Här kan väl teologerna i Tubingen som letade syntetisk a priori uti skogsdungarna som Nietzsche nämner få tjäna som exempel... På forumet här tycker jag mig också kunna se parallell till t ex iris, som verkar tycka sig kunna finna absoluta sanningar lite varstans, och verkar försöka använda Kants kritik som stöd för sin anti-relativistiska hållning i diverse sociala och politiska frågor.


Hut förhåller det här sig till det som rör människans värld, t.ex. kärlek?


Det var en svår fråga, och jag vet inte om jag förstår vad du menar. Vad menas exvis med "människans värld", och vad får räknas till den? När du citerar det jag skrivit och kommenterar "det här", menar du då att det jag skrev inte i sig är en del av människans värld? Vad är det då? Om det är en del av människans värld, hur ska det förhålla sig till något som det redan är en del av?

I stycket du citerade skrev jag om Hume, Kant och Nietzsche skrev om kunskap och vetande. Om vi vill associera det till mer praktiska situationer i livet kan man till exempel tänka sig stunder då det finns anledning till att tro eller tvivla. Men jag vet inte om man kan säga att det de skriver serverar något färdigt svar i viss praktisk situation. Kanske det då mer är likt tallriken du kan lägga din mat på,,,tallriken behövs för att servera maten, men det betyder inte att meningen är att att du ska äta tallriken.Det var säkert en dålig liknelse, men jag vet ju inte riktigt heller vad det är du fiskar efter...

Nämner du kärlek och vetande i människans värld...ja, då kommer jag exempelvis att tänka på en situation jag skulle natta syskonbarnen, och de frågade mig om det skulle kunna komma en mördare och bryta sig in i lägenheten. I den situationen fann jag det relevant att förmedla tron på att det inte skulle komma någon mördare. Jag ansåg inte att det fanns anledning att tvivla på den saken. Men jag ansåg inte heller att det fanns anledning att argumentera i den situationen varken för någon absolut omöjlighet eller någon absolut möjlighet att det skulle kunna komma en mördare. På vad sätt Hume, Kant och Nietzsche inspirerat mig till den hållningen är kanske inte helt enkelt att förklara, men jag säger inte att kopplingen inte kan finnas.
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/
Maskrosrotsinitiativ: https://www.facebook.com/groups/477981001260196

iris
Inlägg: 1349
Blev medlem: 09 feb 2021 19:42

Re: Finns en absolut sanning?

Inläggav iris » 03 jun 2021 18:26

Anders skrev:
Hut förhåller det här sig till det som rör människans värld, t.ex. kärlek?


Tänkande på t självreflektivt sätt är bara --- mänskligt.
Inget annat.
Så detta tillhör helt och hållet och endast människans värld.

Kärlek - känslor har säkert de kantexperter du frågar bättre koll på och kan då de har läst allt han skrivit svara dig på :lol:

iris
Inlägg: 1349
Blev medlem: 09 feb 2021 19:42

Re: Finns en absolut sanning?

Inläggav iris » 04 jun 2021 06:40

... inga svar Anders?'
experterna dröjer?

vi väntar...

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19237
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Re: Finns en absolut sanning?

Inläggav Pilatus » 04 jun 2021 19:11

Anders skrev:Hur förhåller det här sig till det som rör människans värld, t.ex. kärlek?

Som jag förstår Kant så skulle man kunna säga att empirister och rationalister är för ensidiga. Jag tror att det var detta Kant insåg och fick honom att beskriva att all kunskap (jag bortser här från hans a priori) om världen utgår från observationer som vi gör begripliga med teori, att våra sinnesdata kan göras begripliga med enkla förståndsverktyg. För att spetsa till det, allt vetande kräver observation och teori.

Men det är kanske mindre vanligt att vi teoretiserar kärleken. De bästa implicita teorierna om kärlek finner vi i den klassiska litteraturen. Ett förslag är att rådfråga bibliotekarien. Lyriken är värdefull om man vill få ett koncentrat. Pröva Sapfo och Catullus. När vi finner en person som vi tycker om att vara tillsammans med, mycket, så beror det på att en kärleksfull relation har uppstått.
Moderator


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 3 och 0 gäster