Vertumnus skrev:Zokrates skrev:Vertumnus skrev:Harald Davidsson skrev:Att börja tänka är att öppna sig för kaos.
Helt riktigt!
Kaos är frånvaro av ordning och tänkandets mål är att finna eller upprätta ordning, när så skett avstannar tankeprocessen.
Jaha, så du menar att man dör då? Döden=ordning...
Hahaha, det lät nog mer dramatiskt än vad som var avsiktligt.
Jag skulle nog hävda att tänkandet är en ständig struktureringsprocess som kan delas upp i kategorier,
varav en hel del av detta sker undermedvetet, autonomt från vår viljestyrning, exempel på det är
objektklassifieringar där var sak hamnar på sin plats fysiskt i medvetandet och hur de därefter förbinds
med varandra i ett neuronnätverk, ett annat exempel är ljudintryck, detta i sin tur är delvis underställt
viljan, trots det så finns det inre uppdelningar som vi tydligen inte kan påverka med viljan och till det
hör hur ljuden påverkar oss emotionellt på ett djupare medvetandeplan, språk däremot kan delas in i
två kategorier, modersmål, främmande språk, varav det senare måste bearbetas mer aktivt än det förra
när det gäller sortering, förståelse, nyanseringar, här vill jag påstå att hjärnan arbetar i olika lager, varav
det "undre" lagret är mer beständigt och att senare tillförda språk hamnar i ett "övre" lager vars minnesfunktioner
är kortare.
Sist in först ut, är en bra liknelse på hur vi lär oss och glömmer bort, en annan sak jag kom att tänka på
är förstärkningar, ju fler områden som aktiveras vid en händelse, eller ju oftare vi uppehåller oss vid
vissa tankar, desto lättare är det att de sitter kvar livet ut, detta gäller såväl positiva som negativa
erfarenheter, upplevelser. Detta med tanke på att förmodligen kretsar just många tankar kring det
vi minns, mer än det vi för stunden lär oss, en annan liknelse är byggandet av en trappa, där varje
nytt trappsteg måste bearbetas utifrån de redan lagda, ej att förväxla med,
http://sv.wikipedia.org/wiki/Behovshierarki
Med det menar jag att minnet som sådant egentligen sysslar med tidsstämplingar, ju senare stämpel
desto sämre hållbarhet. För att återgå till själva tänkandet så är det en aktiv handling som kan vara
mer eller mindre intensiv beroende på vad vi tänker på, det är ju inte heller uteslutet att det finns
människor som kan stänga av sin tankeverksamhet så att den i stort sätt går på tomgång, exempelvis
genom yoga, meditation, mentala övningar, men jag har själv väldigt svårt för det, hjärnan är igång
hela tiden och tänker, en liknelse är en videokamera med display och ljud, som filmar sin omgivning
och aldrig stängs av, fastnar jag för någon sekvens så spolar jag den tillbaka och detaljgranskar den
för att förklara skeendet inför mig själv. Syn, ljud, lukter, smaker, samt känselsignaler från kroppen
samverkar kontinuerligt till att bilda en helhet som tillsammans med mina minnen skapar dessa
hjärnans filmer, att tänka på något bestämt blir som att bestämma vad filmen skall handla om,
filmen är dock oftast en återspegling av verkligheten såsom mina sinnesintryck tolkar den,
jag förutsätter att mina sinnens objektivitet är förenlig med de referensramar jag ges utifrån andras
tolkningar av verkligheten, därmed skapas ett gemensamt samförstånd om tingens beskaffenhet.
Gallringsprocessen avgör vad jag skall lägga på minnet, men även detta är en process som sker delvis
utom min vilja, då jag faktiskt minns saker som jag inte vill, eller haft för avsikt att lägga på minnet.
Tänkandets yttersta orsak är att effektivisera vår tillvaro och säkerställa tillgång till föda, så frågar
någon mig om människans tänkande behövs för att alstra avkommor så svarar jag nej, det är bara en
sidoeffekt liksom många andra dödfödda sidospår som skapas av FÖR mycket tänkande.
