Pilatus skrev:Algotezza skrev:Det första mänskliga livet skapades symboliskt av något icke-levande, jord och "Guds ande":
Ur Genesis:
När Herren Gud gjorde jord och himmel, 5när ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden och ingen människa fanns som kunde odla den – 6men ett flöde vällde fram ur jorden och vattnade marken – 7då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse
Så via Guds ande kan något dött bli liv. Guds ande kan ses som naturens påverkan av "jord", dvs. väder, vind, sol, vulkanutbrott, som man talar om i evolutionsläran som förutsättning för liv. I Bibeln kallas Guds ande även för Gudsvind, pneuma. Gudsvind kan stå för just de yttre förhållanden jag nämnde som gör den döda jorden levande.
Naturen = Gud
Ja, men om vi laborerar med ett begrepp som till synes inte bidrar med något är det litet betänkligt. Om det Gud sägs göra symboliserar naturens sätt att göra exakt samma sak (att åstadkomma liv) så kan vi utan vidare låna Ockhams striglade kniv och snitta bort myten som annat än en trevlig saga.
Det är en symbolisk myt eller saga. Mycket i Bibeln går ihop med vetenskap om det tolkas symboliskt och uttryck för den tidens försök att förstå tillvaron. Religion. du,het, maktlystnad och politik är en farlig blandning mänskligheten mått bättre av att slippa.
Gud kan ses som ett sammanfattande begrepp - kosmos, naturen, naturkrafterna, tiden, naturlagar, kosmiska konstanter, slumpen. Kan upplevas som en person om man vill och har fantasi därtill. Naturen upplever jag själv som besjälad, liksom himlavalvet. I sht om natten. Jag har avgudifierat ordet Gud och transponerat ner detta begrepp till något naturligt. Så även vad gäller mystika upplevelse. Bön. Ber gör vi till vårt undermedvetna.