Pilatus skrev:Algotezza skrev:Däremot har jag lärt mig att "drömma vaket", dock ej direkt dagdrömma. Jag sitter ner och sluter ögonen, sjunker in i mitt medvetande. Omvärlden släcks ner, vanligt tid och rum likaså, och jag glider in i ett inre rum eller teater, där det undermedvetna skapar små tablåer, med olika miljöer och aktörer. Jag styr delvis och delvis styr det undermedvetna i ett slags dialektik. Ibland minns jag vad jag upplevt, ibland inte. Ett slags meditation. Först behövde jag musik till, nu går det utan. Mycket vilsamt.
Halvt sovande, halvt vaken är inte ovanligt och ger många Google-träffar. När jag var ung var det inte ovanligt att jag hamnade i dessa tillstånd. Man är inte helt borta från sitt vakna medvetande, men gör långa glidningar in i en drömvärld - som om det rörde sig om ett morfinrus.
Det är skönt att glida bort från nuet. Jag blir ibland så trött på uttrycket Leva i nuet! Carpe diem. Det vi kallar nuet är ju redan några tiondels sekunder gammalt. Är inte nuet idag värsta myten?