Determinism på fall!
Moderator: Moderatorgruppen
En av de praktiska aspekterna av resonemanget kring "fri vilja" Ser jag som den rättsliga. En person skall straffas för en brottslig handling, om personen vid brottstillfället hade en alternativ handling som han kunde utföra, som inte är brottslig i lagens mening. Detta är den grund som alla demokratiska rättssystem bygger på.
Tänk nu om denna syn på mänskligt beteende inte är sann. Skulle vi då vara tvungna att förändra vårt rättssystem? Jag menar att vi vore tvungna till detta. Naturligtvis har samhället ansvaret att skydda sina medborgare från konsekvenser av brottsliga handlingar i så stor utsträckning som är möjligt utan att inkräkta på medborgarnas rättigheter.
Men det är skilnad på att straffa och att skydda.
Om en person begår ett brott som är inte är valt fritt, så kan denna person inte straffas med utgångspunkt från vårt nuvarande rättssystem.
Men detta hindrar inte att personen i fråga skall frihetsberövas tills dess att p inte längre är motiverad att begå brott. Målet med frihetsberövningen är då att vårda i mån av möjlighet, men då detta inte är möjligt kan samhället vara tvunget att frihetsberöva på obestämd tid på humanaste sätt.
Jag ser frågan om viljefrihet som en politisk fråga snarare än en kuriositet för filosofiskt intresserade. Men om man betänker de gamla Grekerna så skilde de nog inte på politik och filosofi. En medborgares plikt var att vara en Zoon Politicon.
För övrigt ser jag det som självklart att en handling måste orsakas för att ske. Kausalitet är nödvändig, det är en naturlag, Jag kan inte ens tänka mig något som inte är orsakat, Kan Ni?
Tänk nu om denna syn på mänskligt beteende inte är sann. Skulle vi då vara tvungna att förändra vårt rättssystem? Jag menar att vi vore tvungna till detta. Naturligtvis har samhället ansvaret att skydda sina medborgare från konsekvenser av brottsliga handlingar i så stor utsträckning som är möjligt utan att inkräkta på medborgarnas rättigheter.
Men det är skilnad på att straffa och att skydda.
Om en person begår ett brott som är inte är valt fritt, så kan denna person inte straffas med utgångspunkt från vårt nuvarande rättssystem.
Men detta hindrar inte att personen i fråga skall frihetsberövas tills dess att p inte längre är motiverad att begå brott. Målet med frihetsberövningen är då att vårda i mån av möjlighet, men då detta inte är möjligt kan samhället vara tvunget att frihetsberöva på obestämd tid på humanaste sätt.
Jag ser frågan om viljefrihet som en politisk fråga snarare än en kuriositet för filosofiskt intresserade. Men om man betänker de gamla Grekerna så skilde de nog inte på politik och filosofi. En medborgares plikt var att vara en Zoon Politicon.
För övrigt ser jag det som självklart att en handling måste orsakas för att ske. Kausalitet är nödvändig, det är en naturlag, Jag kan inte ens tänka mig något som inte är orsakat, Kan Ni?
Tore skrev:Du bestämmer vilken handling du skall utföra genom att känna efter vad du helst vill! Så visst handlar det om ett beslutsfattande, men beslutet rör inte vad du skall vilja, utan vad du skall göra.
Då får man väl hoppas att du som social varelse har en genomgående god vilja då, eftersom det alltid skulle bli som du vill..!!
hovnarr skrev:[Vid första anblicken håller jag med dig och finner att första meningen i citatet låter närmast självklar. Men följden av resonemanget blir ju då att man ALLTID utför det man helst vill. Det finns då inga "motvilliga" handlingar.
Bravo Narren, du såg fallgropen!
hovnarr skrev:Det är alltså inte denna primära vilja jag är ute efter att förstå, utan samspelen mellan motstridiga sekundära viljor och ett medvetet val däremellan.
Men här är du ute i snåren. Det du vilseleds att kalla primära och sekundära viljor är meningsfullt uttryckt de olika handlingsalternativ som du tror att du har möjlighet att välja emellan.
Vad skall du med fler än en vilja till??
Du om någon borde väl rätta dig efter Ockhams rakkniv!
Jag tror ju inte att 'Hovnarren' har mulltipla personligheter, vilket skulle förklara en sådan 'tankebytta'.....
hovnarr skrev:Är det inte rimligt att tänka sig att man ibland gör saker mot sin vilja?
Alldeles riktigt i det fall du trampar någon på tårna oavsiktligt t.ex.!
Men att medvetet göra något mot sin vilja är nonsens!
jfr Är det inte rimligt att tänka sig att man ibland gör saker som går emot något handlingsalternativ? Jo, det är riktigt. Och inte bara ibland, utan alltid.
Det uppstår nämligen knappast ett sådant stillestånd i ditt huvud, att du inte ens kan försöka fler än en handling, fler än ett ställningstagande.
hovnarr skrev:Vi väljer kanske inte vad vi ska vilja, men vi väljer vilja.
Så synd, det var nonsens!
Jfr Vi väljer kanske inte vad vi bör göra, men vi väljer det vi gör.
Så skall det låta!
hovnarr skrev:Det som väljer tycker jag gott man kan kalla "medvetenhet" eller "självmedvetenhet", som meanman verkar vara inne på.
Eller mer språkkänsligt 'meanman själv', om det gäller honom.
hovnarr skrev:Man kan göra medvetna val som går emot sin vilja, eller omedvetna val som är mer impulsstyrda.
hovnarr skrev:När folk frågar "Är detta vad du verkligen vill?" blir det lite förvirrande tycker jag, eftersom man ofta vill många olika saker. Det antyder att beslut skulle ha med vilja att göra, istället för medvetenhet.
Båda citaten tyder på en inte så ovanlig sammanblandning av begrepp.
1. man kan inte göra medvetna val som går emot ens vilja. Det är viljan som 'sparkar' igång det handlingsalternativ man efter slarvigt eller moget övervägande har gjort!
2.om du sagt 'det antyder att medvetna beslut skulle ha med vilja att göra', då hade det varit rätt!
3. "Är detta vad du verkligen vill?" Varför är det förvirrande? Annat än att du kanske ångrar dig?
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"
Wittgenstein i "The Blue Book"
hovnarr skrev:Vid första anblicken håller jag med dig och finner att första meningen i citatet låter närmast självklar. Men följden av resonemanget blir ju då att man ALLTID utför det man helst vill. Det finns då inga "motvilliga" handlingar.
Visst finns det motvilliga handlingar, men du plockade ut en mening ur mitt inlägg som du bad mig förtydliga. Så här skrev jag från början: "Dels kan man se det som en konflikt mellan två oförenliga önskemål. Du vill ligga kvar i sängen, men du vill också sköta ditt arbete. Du följer den starkare av dessa viljor. Dels kan man se det så att du faktiskt inte går till jobbet av fri vilja, att du känner dig tvingad att gå."
Barnet som motvilligt ställer sig och diskar upplever förmodligen inte att han slutade leka av fri vilja. Han upplevde sig inte ha något reellt val att fortsätta leka. (Och han slutar naturligtvis inte att vilja leka bara för att han ställer sig och diskar. Vi väljer som sagt inte vad vi skall vilja.)
Sammanfattningsvis. Om vi upplever oss ha gjort ett fritt val så bör vi finna att vi gjorde det vi helst ville göra. Något annat vore konstigt. Om vi inte upplever oss ha gjort ett fritt val så har vi troligen inte gjort det vi helst ville göra. Sedan finns det förstås mer komplicerade fall fall där upplevelsen inte är så entydig.
meanman skrev:För att det skall vara sant, krävs nog att man räknar med två världar, en mental på 'insidan' så att säga, förutom den på 'utsidan' som är universum inklusive vårt eget huvud och nervsystem.
Du väljer att betrakta det egna nervsystemet som "utsidan", men för materialisten hör det givetvis till "insidan".
mackafon skrev:Skulle vi då vara tvungna att förändra vårt rättssystem? Jag menar att vi vore tvungna till detta.
Du menar att vi, precis som brottslingen, inte har en alternativ handling som vi kan utföra?
mackafon skrev:Skulle vi då vara tvungna att förändra vårt rättssystem? Jag menar att vi vore tvungna till detta.
tore skrev:Du menar att vi, precis som brottslingen, inte har en alternativ handling som vi kan utföra?
Att påstå att vi är tvungna att ta konsekvenserna av ny kunskap, är ett argument. Detta skiljer sig från att påstå att en handling som har skett, inte skulle kunna ha skett annorlunda
Tore skrev:meanman skrev:För att det skall vara sant, krävs nog att man räknar med två världar, en mental på 'insidan' så att säga, förutom den på 'utsidan' som är universum inklusive vårt eget huvud och nervsystem.
Du väljer att betrakta det egna nervsystemet som "utsidan", men för materialisten hör det givetvis till "insidan".
Helt fel att materialism skulle innebära att 'nervsystemet', alltså hjärnan, ryggmärg och samtliga nervbanor, inte består av 'materia'.
Är du vid närmare eftertanke fortfarande påstridig, så fråga en kirurg som 'lagar' nervbanor vid skador på dessa!!
Tore skrev:meanman skrev:Jag använder här 'materialism' i betydelsen: en metafysisk realism som påstår att verkligheten enbart är fysikalisk, och att mentala aktiviteter kan reduceras till hjärnprocesser.
Har inga invändningar.
Här, tidigare, hade du inga invändningar emot att mentala aktiviteter tänktes reducerade till hjärnprocesser.
Nervsystemet betraktas naturligtvis som en förlängning av hjärnan. Mentala aktiviteter skall alltså enligt materialisten ses som reducerbara till hjärn- och/eller nervprocesser!
Du ger intryck av att ha en mycket märklig men ohållbar, självmotsägande privat version av 'materialism'.
Kom igen nu!
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"
Wittgenstein i "The Blue Book"
mackafon skrev:Att påstå att vi är tvungna att ta konsekvenserna av ny kunskap, är ett argument. Detta skiljer sig från att påstå att en handling som har skett, inte skulle kunna ha skett annorlunda
Jo, men om brottslingen inte kan göra annorlunda än han gör, så kan knappast heller den som straffar brottslingen göra annorlunda än han gör, eller hur? Vilka konsekvenserna blir av ditt argument återstår förstås att se, men jag bevivlar att det kommer leda till att vi slutar straffa brottslingar. Vad tror du?
meanman skrev:Helt fel att materialism skulle innebära att 'nervsystemet', alltså hjärnan, ryggmärg och samtliga nervbanor, inte består av 'materia'.
Har heller aldrig påstått något sådant. Försök igen att förstå vad jag menade. Bättre kan du!
Tore skrev:Jo, men om brottslingen inte kan göra annorlunda än han gör, så kan knappast heller den som straffar brottslingen göra annorlunda än han gör, eller hur? Vilka konsekvenserna blir av ditt argument återstår förstås att se, men jag bevivlar att det kommer leda till att vi slutar straffa brottslingar. Vad tror du?
Jag hoppas att man om hundra år ser på dagens rätssystem på samma sätt som vi idag ser på inkvisitionen; en system byggt på falska premisser.
meanman skrev:Angående Materialism, Determinism/Indeterminism och Fri Vilja.
Alla medvetandeteorier av materialistiskt slag är oförenliga med föreställningen om en fri vilja. Omvänt gäller att förekommer fri vilja så är materialistiska medvetandeteorier falska. Materialismen implicerar determinism, som är en (filosofisk) icke empiriskt testbar teori.
Jag bortser här från t.ex astrologisk och religiös determinism (att si eller så är förutbestämt), och talar enbart om den 'västerländska' determinismen, med referens till:
1. determinerande naturlagar(á la Einstein).
2. determinerande naturlagar plus indeterministisk kvantfysik.
Som fysiken lär idag, så är determinism enl punkt 1 falsk. Vilket leder till att materialisterna rimligen får kalla sig statistiska materialister(=det finns händelser som inte säkert kan förutsägas).
Nu är emellertid slumpmässighet lika oförenlig med fri vilja, som fallet är med strikt determinism. Ett val föranlett av slump kan inte kallas fritt. Återigen: materialism(strikt eller statistisk) är oförenlig med fri vilja.
kan inget annat än att hålla med här tror jag.
För mig är fri vilja att nya premissar skapas ur "determinism", alternativt med viss slumpinverkan men de spelar inge roll.
saken är den att om fri vilja är fri vilja skapas nya "rörelsemönster" ur intet till viss del.
arte et marte
Tore skrev:meanman skrev:För att det skall vara sant, krävs nog att man räknar med två världar, en mental på 'insidan' så att säga, förutom den på 'utsidan' som är universum inklusive vårt eget huvud och nervsystem.
Du väljer att betrakta det egna nervsystemet som "utsidan", men för materialisten hör det givetvis till "insidan".
Tore skrev:meanman skrev:Helt fel att materialism skulle innebära att 'nervsystemet', alltså hjärnan, ryggmärg och samtliga nervbanor, inte består av 'materia'.
Har heller aldrig påstått något sådant. Försök igen att förstå vad jag menade. Bättre kan du!
Du menar väl inte att jag skulle ta hänsyn till det lilla ordet 'egna',
det var ju bara ett misslyckat skämt. Du verkade ju förstå vad jag menade med skillnaden ifråga om 'utsidan' och 'insidan'. Om du ändå skojade med att för materialisten det egna nervsystemet hör till insidan(=av hans kropp) och inte till hans 'utsida'(=fysiologiskt), då tillåter du dig att vara onödigt barnslig mitt i en seriös dialog.
Svara seriöst på mina argument, eller ta hjälp av hovnarren t.ex
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"
Wittgenstein i "The Blue Book"
Amor och Psyche
meanman,
Så du menar att man inte medvetet kan göra något motvilligt? Om man har den synen blir följden att barn som tvingas diska "gör vad de vill". Eller att någon under pistolhot vill skriva under ett dokument, osv.
Våra terminologier går isär enligt följande: Vi är både överens om att det finns ett antal handlingsalternativ och att man i varje situation väljer ett av dessa och mer eller mindre går emot de övriga. Jag kallar detta för ett medvetet val. Du kallar det för att utöva sin vilja. Med den benämningen är det svårt att göra reda för motvilliga handlingar (t.ex. exemplen ovan), utan att införa flera nivåer av vilja; alltså att göra något villigt motvilligt osv. Som du nämner är ju det ingen snygg lösning (Ockham), varför jag skulle föreslå att skära bort denna första vilja = medveten handling. Vi kan slopa "vilja" helt och hållet och enbart tala om handlingsalternativ och medvetna val. Jag tror det blir lättare då.
I så fall kan man säga såhär: Låt oss kalla det handlingsalternativ som väljs för det mest välmotiverade alternativet. Motivationen utgörs av en förväntad vinst (pengar, får fortsätta leva, får andras aktning osv.). Ett specialfall av motivation kan också vara lust. Både när man läser en bok för att man pluggar till ett prov eller för att det är roligt är man motiverad, men endast i det senare fallet är det av lust.
Nu är en i mitt tycke hygglig definition på fri vilja att göra något man har lust till, medan en hygglig definition på motvilja är att göra något man inte har lust till.
Ja, en sån modell (se även mitt svar till meanman ovan) verkar bättre tycker jag. Man har således alltid möjlighet att göra ett välmotiverat val, men motivationen behöver inte bestå av lust utan kan också bestå av plikt, hot eller nåt annat. Det stämmer väl överens med mina erfarenheter. Om man med "lust" menar vad man helst vill göra stämmer även detta med vad du skriver efter "Sammanfattningsvis."
Översatt till termer som jag hoppas ska vara gemensamma för oss alla menar du alltså att vi inte väljer vad vi ska ha lust till, dvs. vad vi helst ska vilja?
Vilken grej! Är det verkligen så? Kan vi inte sätta något hopp till karaktärsdaning eller någon slags omprogrammering av lustar? Det tycker jag är en mycket mer intressant fråga än den fria viljans semantik, som det är så lätt att fastna i.

Men att medvetet göra något mot sin vilja är nonsens!
Så du menar att man inte medvetet kan göra något motvilligt? Om man har den synen blir följden att barn som tvingas diska "gör vad de vill". Eller att någon under pistolhot vill skriva under ett dokument, osv.
Våra terminologier går isär enligt följande: Vi är både överens om att det finns ett antal handlingsalternativ och att man i varje situation väljer ett av dessa och mer eller mindre går emot de övriga. Jag kallar detta för ett medvetet val. Du kallar det för att utöva sin vilja. Med den benämningen är det svårt att göra reda för motvilliga handlingar (t.ex. exemplen ovan), utan att införa flera nivåer av vilja; alltså att göra något villigt motvilligt osv. Som du nämner är ju det ingen snygg lösning (Ockham), varför jag skulle föreslå att skära bort denna första vilja = medveten handling. Vi kan slopa "vilja" helt och hållet och enbart tala om handlingsalternativ och medvetna val. Jag tror det blir lättare då.
I så fall kan man säga såhär: Låt oss kalla det handlingsalternativ som väljs för det mest välmotiverade alternativet. Motivationen utgörs av en förväntad vinst (pengar, får fortsätta leva, får andras aktning osv.). Ett specialfall av motivation kan också vara lust. Både när man läser en bok för att man pluggar till ett prov eller för att det är roligt är man motiverad, men endast i det senare fallet är det av lust.
Nu är en i mitt tycke hygglig definition på fri vilja att göra något man har lust till, medan en hygglig definition på motvilja är att göra något man inte har lust till.
Tore skrev:Dels kan man se det så att du faktiskt inte går till jobbet av fri vilja, att du känner dig tvingad att gå.
Ja, en sån modell (se även mitt svar till meanman ovan) verkar bättre tycker jag. Man har således alltid möjlighet att göra ett välmotiverat val, men motivationen behöver inte bestå av lust utan kan också bestå av plikt, hot eller nåt annat. Det stämmer väl överens med mina erfarenheter. Om man med "lust" menar vad man helst vill göra stämmer även detta med vad du skriver efter "Sammanfattningsvis."
Tore skrev:Barnet som motvilligt ställer sig och diskar upplever förmodligen inte att han slutade leka av fri vilja. Han upplevde sig inte ha något reellt val att fortsätta leka. (Och han slutar naturligtvis inte att vilja leka bara för att han ställer sig och diskar. Vi väljer som sagt inte vad vi skall vilja.)
Översatt till termer som jag hoppas ska vara gemensamma för oss alla menar du alltså att vi inte väljer vad vi ska ha lust till, dvs. vad vi helst ska vilja?
Vilken grej! Är det verkligen så? Kan vi inte sätta något hopp till karaktärsdaning eller någon slags omprogrammering av lustar? Det tycker jag är en mycket mer intressant fråga än den fria viljans semantik, som det är så lätt att fastna i.

-
A friend of ours
- Inlägg: 242
- Blev medlem: 21 maj 2005 04:21
Re: Amor och Psyche
hovnarr skrev:Vilken grej! Är det verkligen så? Kan vi inte sätta något hopp till karaktärsdaning eller någon slags omprogrammering av lustar? Det tycker jag är en mycket mer intressant fråga än den fria viljans semantik, som det är så lätt att fastna i.
Det där var ett tungt vägande argument.
Personligen tycker jag inte man kan prata om "fri vilja" utan att blanda in begrepp som fantasi och föreställningsförmåga (vilket Hovnarr insinuerar ovan). Judisk intellektuell tradition brukar peka på "det tredje alternativet" när de ställs inför ett val. Det är just där jag vill inflika fantasin och föreställningsförmågan, fantasin ger oss friheten till valmöjligheter som INTE existerade innan.
hovnarr skrev:meanman skrev:Men att medvetet göra något mot sin vilja är nonsens!
Så du menar att man inte medvetet kan göra något motvilligt? Om man har den synen blir följden att barn som tvingas diska "gör vad de vill". Eller att någon under pistolhot vill skriva under ett dokument, osv.
Att vara medveten om vad man är tvingad till, som i barnets fall härovan, skall inte blandas ihop med att det vore ett medvetet fritt val av barnet. Barnet hade förmodligen inte i sin makt att gå emot sina föräldrar. Det förelåg yttre och/eller inre tvång! Det jag specifikt menade med det du citerade är, att utan viljeimpulser råder apati; som det talas så mycket om i våra dagar. Bland flera alternativ kan det vara ett som man i första hand bör göra och som man försöker. Går inte det så överväger man det därnäst bästa eler minst dåliga.
hovnarr skrev:Våra terminologier går isär enligt följande: Vi är både överens om att det finns ett antal handlingsalternativ och att man i varje situation väljer ett av dessa och mer eller mindre går emot de övriga. Jag kallar detta för ett medvetet val. Du kallar det för att utöva sin vilja.
I det är vi fullkomligt överens, bara du inte härleder sista meningen ur det jag tidigare sagt! Alltså: flera alternativ, övervägande av dessa som leder till vad man bör göra(medvetet val), och sedan följer handling, eller ett beslut.
hovnarr skrev:Vi kan slopa "vilja" helt och hållet och enbart tala om handlingsalternativ och medvetna val. Jag tror det blir lättare då.
Ja, om det innebär att vi enas för dialogens skull om att betrakta 'fri vilja' som underförstådd 'fiktion'!
hovnarr skrev:I så fall kan man säga såhär: Låt oss kalla det handlingsalternativ som väljs för det mest välmotiverade alternativet. Motivationen utgörs av en förväntad vinst (pengar, får fortsätta leva, får andras aktning osv.)
Ja, om än lite magert uttryckt. Det rör sig om att alla, 'onda' som 'goda', mer eller mindre tydligt, har vissa grundvärderingar, och följer ett normsystem som antas gynna dessa. Därav kommer vad de i en viss valsituation bör göra.
hovnarr skrev:Nu är en i mitt tycke hygglig definition på fri vilja att göra något man har lust till, medan en hygglig definition på motvilja är att göra något man inte har lust till.
Nej,nej! Nu spårar det ur som definition på vad 'fri vilja' i en viss valsituation måste tänkas vara.
Som jag sagt tidigare i tråden skulle en definition på 'fri vilja' vara: P hade i S obetingad makt att försöka handla annorlunda.
anm. du verkar dessutom blanda ihop 'ofri vilja' med 'motvilja'(=magplask).
och 'fri vilja' lika med att göra det man har lust till??
då snackar du som Tore, tror jag. Han har fri vilja, tror jag, bara om han inte spjärnar emot världens skeenden. Alltså á la Spinoza och Povel ramels låt 'låta gingan gå'.
hovnarr skrev: Kan vi inte sätta något hopp till karaktärsdaning eller någon slags omprogrammering av lustar?
Jodå! Men det är fråga om värderingar. Att komma överens om en kärna
av värderingar att i så fall programmera in. Typ inte vålla andras död och lidande...
hovnarr skrev:Det tycker jag är en mycket mer intressant fråga än den fria viljans semantik, som det är så lätt att fastna i.
Från och med 80-talet och t.ex Peter Singers artikel i N.Y Times Magazine: "Philosophers are back on the job" bröt sig de praktiska filosoferna loss från enbart analyserande av begrepp, och tog normativt och värderingsmässigt itu med mänsklig praxis.
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"
Wittgenstein i "The Blue Book"
Ordning och reda
meanman skrev:hovnarr skrev:Nu är en i mitt tycke hygglig definition på fri vilja att göra något man har lust till, medan en hygglig definition på motvilja är att göra något man inte har lust till.
Nej,nej! Nu spårar det ur som definition på vad 'fri vilja' i en viss valsituation måste tänkas vara.
Som jag sagt tidigare i tråden skulle en definition på 'fri vilja' vara: P hade i S obetingad makt att försöka handla annorlunda.
[...]
då snackar du som Tore, tror jag.
Jo, jag tycker Tores variant nr. 2 (som jag parafraserar i citatet ovan) är ganska hygglig. Din definition tycker jag är alltför bred. Det skulle kunna vara en god definition beroende på hur du preciserar "obetingad makt" och "handla annorlunda".
Betrakta t.ex. följande exempelsats: "Han läser plasmafysik frivilligt!", yttrat av en fysikstudent till en annan fysikstudent om en kompis som till vardags inte läser fysik under ordnade former. Kan man, enligt din definition, tänka sig att de som "låst" sig till ett högskoleprogram, p.g.a. det inre/yttre tvång som det ofta medför, skulle ha en mer betingad/begränsad makt att välja att INTE studera det aktuella ämnet än någon som inte gjorde det? Någon som läser det frivilligt. Ändå har ju studenterna en gång valt sin utbildning frivilligt - eller? Använd gärna detta exempel för att tydliggöra din definition på fri vilja.
meanman skrev: anm. du verkar dessutom blanda ihop 'ofri vilja' med 'motvilja'(=magplask).
och 'fri vilja' lika med att göra det man har lust till??
Jag kanske hoppade över för många led. Du kan ju betrakta varje led och se var du inte håller med. Såhär tänker jag:
1. Upplevelsen av ett frivilligt val uppkommer när man inte känner av något särskilt inre eller yttre tvång. P känner sig alltså inte tvingad till ett särskilt handlingsalternativ i S utan kan välja bland en uppsättning alternativ som skiljer sig väsentligt från varandra.
2. Man får då förmoda att P väljer det alternativ h*n har mest lust till. Detta är egentligen en truism. Det kan uttryckas som att "göra vad man känner för" eller att man "inte hade något bättre för sig".
3. Motsatsen till detta (2.) måste då vara att göra något man inte känner för. Beroende på hur man nu ser på "inre/yttre tryck" kan nu antingen hävda att man kan göra frivilliga val som man inte känner för, eller ej. Man kan t.ex. hävda att en part i ett förhållande av fri vilja bestämmer sig för att göra slut, även om detta är obehagligt. Om det sämre alternativet (att fortsätta förhållandet) nu ses som ett "tryck" blir valet ofrivilligt, annars inte. Vi kan hur som helst kalla denna kategori av medvetna val som man inte har lust till för "motvilliga" val. De behöver alltså inte vara ofrivilliga.
4. Motsatsen till 1. är ju dock per definition ofrivilliga val, dvs. där man upplever sig tvingad till handlingen.
Avslutningsvis ska jag säga att jag inte tror att frivilliga/ofrivilliga resp. medvilliga/motvilliga val är artskillnader utan gradskillnader, dvs. att vi alltid har skäl att ifrågasätta hur pass fritt vårt val var, men också hur påtvingat det egentligen var.

Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 10 och 0 gäster
