Mening och tolkningsföreträde inom kommunikation

[Anders]

Vem har då tolkningsföreträde på vad Svenskhet innebär? En progressiv anywhere som älskar att resa eller en som har sina rötter djupt i den svenska lantbygden och i folkhemmet?

Vem har formulerat svaret mer älskvärt än Monica Zetterlund i Att vara riktigt svensk?

Underbart exempel! Monica Z var ju dotter till en Målare(hantverkarmålare) OCH Musiker! Väldigt få arbetare torde vid den tiden kunna ha vågat försörja sig på musiken. Visst, tempot var lägre på den tiden. Min morfar som var slaktare var en jävel på fiol och näverlur, och det fanns tid till att utöva båda. Att bli musiker eller konstnär har alltid varit mycket enklare om man har en bakgrund från hem som kan ge både backup och där att utöva konst som yrke finns på kartan på ett helt annat sätt än hos de lönearbetande.

Tog realen, som sannerligen inte var någon självklarhet för en arbetartjej, och torde, med musiken och sen jobbet haft lite fötterna i båda lägren även om klassresan var påbörjad. Bodde i en stor villa på Lzdingö då hon blivit känd (då detta spelades in). Lite samma resa som Tage Danielsson, som dock pluggade i Uppsala. Hasse var bourgeoise. Och av någon anledning tycks 68 ha dragit till sig många studenter eller unga välutbildade. Har aldrig fattat riktigt varför.

Påminner lite om Mona och Margot som enligt Mona var groupies till superanywheren Palme, som arbetartjejer men SSU-are.

Det här välkända stycket andas ju lite det här. Farfar, som var verkmästare, berättade om hur en Zigenare(som det hette då) hade helvetes svårt att bli erkänd av de andra gubbarna i verkstan, men han stod på dennes sida och killen slutade som den nya verkmästaren då farfar fick jobb på en fabrik. Farfar var djupt religiös, missionsförbundare, hade aldrig varit i närheten av utomlands(första gången som 60-åring) och hade därför en som jag tolkar det ovanligt humanistisk människosyn för sitt värv. Även om han blev galen på alla som gick och slog dank(har nog fått en del gener därifrån, eller vad tror ni...). Men de sjöng Jesus älskar alla barnen i söndagsskolan.

Så vems tolkning är detta? Anywherens eller somewherens? Vad tycker en anywhere och en somewhere om stycket?
Har en Anywhere per definition alltid rätt?

[Anders]

Från det första "papret" (Studentuppsats)jag fick upp då jag googlade Somewheres och Anywheres....

Abstract [en]
The purpose of this thesis is to probe into Goodhart’s theory of Somewheres and Anywheres in the Swedish society. Goodhart’s theory states that a population in the modern 21st century can be divided into the groups Somewhere and Anywhere. This thesis examines if the theory is viable in the Swedish society and if the categories determines the electorates feeling of being able to impact the political agenda. The method used in this thesis is semi-structured interviews with eight electorates — in a younger age bracket (19-29), and an older age bracket (52-63), in four different categories of residential areas. The result indicates that the theory is viable in Sweden and that the Somewhere-electorates feel like they cannot impact the political agenda. The Anywhere-electorates feel like they can, and is the group that has dominated the politics. This may be a explanation for the unstable politics we see in the western society, since Somewheres, according to Goodhart, is half the population, while Anywheres only make up 20-25 percent but is the group ruling politics which leads to discontent, and can be a factor leading to unstable politics.

[klorofyll]

Man är inte rasist för att man motsätter sig massinvandring.

Nej, det behöver inte vara så, men det går samtidigt inte heller att utreda huruvida SD är främlingsfientligt parti...

[klorofyll]

Men Stenevi m fl säger det i debatter som kan ses av alla som har teve. Du tycks mena att hon i det här fallet har tolkningsföreträde? Det är naturligtvis det som är diskutabelt.

Alltså, om denne Stenevi har en syn på saken... varför ska hon inte få ha det?

[Pilatus]

Men Stenevi m fl säger det i debatter som kan ses av alla som har teve. Du tycks mena att hon i det här fallet har tolkningsföreträde? Det är naturligtvis det som är diskutabelt.

Alltså, om denne Stenevi har en syn på saken... varför ska hon inte få ha det?

Du läste inte vad jag skrev! Jag vet att Stenevi inte har Jimmies foto i sovrummet. Det behöver hon inte ha. Men om hon torgför sina brunsmetiga tankar ger det intryck av att hon ogillar rent spel i debatten.

[klorofyll]

Men Stenevi m fl säger det i debatter som kan ses av alla som har teve. Du tycks mena att hon i det här fallet har tolkningsföreträde? Det är naturligtvis det som är diskutabelt.

Alltså, om denne Stenevi har en syn på saken... varför ska hon inte få ha det?

Du läste inte vad jag skrev! Jag vet att Stenevi inte har Jimmies foto i sovrummet. Det behöver hon inte ha. Men om hon torgför sina brunsmetiga tankar ger det intryck av att hon ogillar rent spel i debatten.

Så du blir upprörd av att någon inte delar din uppfattning?

[Pilatus]

Du läste inte vad jag skrev! Jag vet att Stenevi inte har Jimmies foto i sovrummet. Det behöver hon inte ha. Men om hon torgför sina brunsmetiga tankar ger det intryck av att hon ogillar rent spel i debatten.

Så du blir upprörd av att någon inte delar din uppfattning?

Nej, då, tjata på bara!

[David H]

Den enda part som vet vad man själv menar är sändaren av ett budskap. Alla andra parter behöver tolka saken i andra hand, så måste det vara.
Den enda part som vet hur dem uppfattade budskapet är uppfattaren, alltså tolkaren som tolkar saken i andra hand.

Det finns inte "en sann uppfattning" utan olika uppfattningar och olika värderingar och dem bör rimligtvis befinna sig hos uppfattarna/värderarna och ingen annan stans.

Om någon tror sig veta att det endast finns en sanning och alla bör följa den så är det helt deras egen uppfattning och om dem undrar hur andra uppfattar saker får de fråga dem och tolka saken så gott dem kan.

Från någon slags universellt perspektiv skulle man kunna argumentera så antar jag. Jag för också fram de resonemangen om sändarens och mottagarens respektive privilegier i texten som jag postade i första inlägget. Men jag menar att det inte är tillräckligt. Även om det så att både sändare och mottagare har viss särställning, argumenterar jag också för att meddelandets mening eller "meddelandets sanning" även kan lokaliseras till en punkt bortanför både sändare och mottagare. Nedan är ett utdrag från texten där jag ger exempel på vad som motiverar den slutsatsen:

3.2. A customer enters a flag-store, says to the salesperson ”I want an Austrian flag”. ”All right”,
says the salesperson, and shows an Austrian flag to the customer. ”No” that's not the flag I meant
replies the customer, ”this flag you show me is white and red, but the flag I want is blue with red
stars and a cross in the upper left corner”. ”Ah, you mean this”, replies salesperson, and shows an
Australian flag. ”Yes, exactly, that's what I meant” says the customer.

Was it the customer (sender) that was mistaken about the name of Australia, or was it the
salesperson (recipient) that misunderstood the message?

3.21. Of course it wasn't the salesperson who misunderstood the message, the customer asked for an
"Austrian" flag and salesperson showed her an Austrian flag. The customer though seemed to be
mistaken since she asked for an Austrian flag but really wanted an Australian flag.

3.22. By this we draw the conclusion that the senders intention does not decide the meaning of a
message.

3.3. Can we then say that it is the recipient who get's to decide the meaning of a message?
Imagine this similar situation: A customer asks for an ”Austrian flag” [still having the flag of Australia
in mind], and the salesperson picks up a Polish flag, thinking this got to be an Austrian flag, and shows
it to customer.

3.31. In this situation, the sender thinks of an Australian flag and the recipient thinks of a Polish
flag, but both were wrong, the real meaning of the message ”Austrian flag” referred to an Austrian
flag.

3.32. This shows that it's neither sender, nor recipient that decides the meaning of a message

[David H]

Att se hur den här tråden utvecklat sig är i sig ganska intressant från ett perspektiv om tolkningsföreträde. Av de 70+ inlägg som skrivits i tråden, hur många har hållit sig till trådämnet, kan man fråga sig, och vad är det som avgör svaret på den frågan? Är det trådskaparen/avsändaren (rekoj) som har rätt att avgöra vad som är on-topic och off-topic i tråden? Eller står det varje läsare/mottagare fritt att göra sin egen tolkning om vad som är on-topic och off-topic här? Eller finns det något annat sätt att den besvara frågan, som varken avgörs av mig som sändare eller dig som mottagare? Till exempel att den som är titulerad som moderator är den som avgör vad som är on-topic och off-topic?

Tänk till exempel om min intention med den här tråden var att starta en diskussion kring texten "Meaning and truth in communication" och jag då anser att alla som inte läst hela den texten saknar legitimitet att skriva i den här tråden, och alla inlägg som inte direkt berör texten i fråga är att klassa som off-topic, och otillåtet att skriva. Har jag då rätt till tolkningsföreträde? Att min tolkning ska förstås som den korrekta tolkningen som alla borde anpassa sig efter? Antagligen är det få som skulle hävda detta. Man kan då till exempel invända att detta inte var något som jag skrev i trådstarten, och det är inte rimligt att ni som läsare ska behöva anpassa er till något som ni inte fått någon information om.

Men står det då läsarna fritt att tolka tråden hur de vill? Om någon bara skumläser trådens första inlägg, och skapar en fri tolkning utifrån ett par ord uppsnappade från rubriken, kanske till exempel för att personen vill driva viss politisk agenda. Har den då rätt till tolkningsföreträde? Jag tror även att det är få som skulle hävda detta. Det finns sådant som är on-topic och sådant som är off-topic, och varje person har inte rätt till eget tolkningsföreträde där.

Lutar det då att det egentliga tolkningsföreträdet varken innehas av avsändare eller mottagare, men istället av annan instans. Typ som att det finns objektiva svar om vad som faktiskt är rätt och fel? Objektivt korrekt svar om vad som är on-topic och off-topic i den här tråden? Eller är det den som äger forumet eller den som är moderator som har det ultimata tolkningsföreträdet? Någon sådan superrespekt och anpassning efter moderatorerna har jag aldrig upplevt på detta forum, och jag tror det är få som hävdar att det allena tolkningsföreträdet borde få finnas där.

Vad jag försöker presentera är en modell där det inte bara finns en korrekt betydelse av ett meddelande, men snarare att det finns tre olika korrekta betydelser, som står i ett slags beroendeförhållande till varandra. Var och en av de olika parterna har vissa specifika privilegier, men ingen har rätt att sitta ensam på tronen. Bästa resultatet blir när de tre parterna förmår att samsas på något sätt, att varje part visar respekt inför de övriga två auktoriteterna - varje försök från en part att ensam sätta sig på tronen kommer oundvikligen leda till disharmoni och misslyckande.

Vi kan tänka oss ett scenario där sändarens sanning, mottagarens sanning och meddelandets sanning alla konvergerar. Det kan nog vara värt att sträva efter. Avsändaren försöker då formulera sig på ett sätt så att mottagaren ska kunna förstå vad avsändaren menar. Mottagaren försöker tolka avsändaren utifrån vad den tror avsändaren kan mena. Det gemensamt förvärvade språket, habitus etc, kan tjäna som viktiga kanaler för att underlätta processen.

[Anders]

Det tror jag, och det gäller inte bara tolkningsföreträde. Nåt slags tänkt globalt objektivt som är lite facit. Det rätta, det förnuftiga.

[Pilatus]

Det tror jag, och det gäller inte bara tolkningsföreträde. Nåt slags tänkt globalt objektivt som är lite facit. Det rätta, det förnuftiga.

Nej, nej, Anders, alla frågor kan inte avgöras på ett abstrakt plan där snitten läggs med skalpellvassa argument. Det krävs även konkretion, litet kött och blod som ger begreppet tolkningsföreträde mening. De flesta har försökt att göra det. Andra har lämnat frågan för att diskutera de exempel som var avsedda att illustrera vad frågan nu kunde innehålla.

Följer man denna princip borde flertalet trådar kunna städas en hel del. Men det måste finnas något mer än ben kvar i trådarna.

[David H]

Det tror jag, och det gäller inte bara tolkningsföreträde. Nåt slags tänkt globalt objektivt som är lite facit. Det rätta, det förnuftiga.

Jag tror också på det. Men jag tänker inte att "facit" behöver vara globalt, objektivt, förnuftigt, facit kan också vara lokalt, subjektivt, nyckfullt, ombytligt med tiden osv..

[klorofyll]

Du läste inte vad jag skrev! Jag vet att Stenevi inte har Jimmies foto i sovrummet. Det behöver hon inte ha. Men om hon torgför sina brunsmetiga tankar ger det intryck av att hon ogillar rent spel i debatten.

Så du blir upprörd av att någon inte delar din uppfattning?

Nej, då, tjata på bara!

Underbart!

[klorofyll]

Företräde? Jag tror att man måste dansa sig till företräde.. En balans med lutning framåt. De människor som man tydligt kan se, vilka är, framgångsrika, tänker mycket på sig själva, försvarar sina positioner, manipulerar, jag tror inte att de människorna lyckas i längden, möjligen i sitt yrke, men då inte personligen.

[Anders]

Det tror jag, och det gäller inte bara tolkningsföreträde. Nåt slags tänkt globalt objektivt som är lite facit. Det rätta, det förnuftiga.

Nej, nej, Anders, alla frågor kan inte avgöras på ett abstrakt plan där snitten läggs med skalpellvassa argument. Det krävs även konkretion, litet kött och blod som ger begreppet tolkningsföreträde mening. De flesta har försökt att göra det. Andra har lämnat frågan för att diskutera de exempel som var avsedda att illustrera vad frågan nu kunde innehålla.

Följer man denna princip borde flertalet trådar kunna städas en hel del. Men det måste finnas något mer än ben kvar i trådarna.

Det där objektiva är lite skönt flummigt, det ryms en massa konketioner och abstraktioner däri. Man tar till vad man behöver. Sen kan man ju ha onda avsikter också och försöka maskera dessa i hycklad objektivitet, men det brukar vara rätt ihåligt. Oh, the tangled webs we weave when we practice to deceive.

Men ger man sig in med ”ärliga avsikter”, faktiskt sökande det där objektiva och varande beredd på att man kan ha missförstått brukar man både lära sig och ha framgång i argumentationen. Jag tror på Rekojs tredje man. Eller kvinna.

Pratar vi trådars divergens är det nog snarare vår associationsförmåga som leder iväg oss på villovägar stundom.