Pilatus skrev:Smisk skrev:Pilatus skrev:Visst, men det du skriver kan knappast ses som en kommentar till det jag skriver om cogito-satsen. Alltså huruvida det handlar om en självklar analytisk sats, eller en syntetisk sats som förutsätter Descartes funderingar och tvivel för att kunna komma till slutsatsen att han, personen René Descartes existerar. Ett syntetiskt omdöme, eller hur?
Inget är självklart med detta.
Det du skriver är korrekt, men det är inte något som jag argumenterat emot. Allt jag säger är att cogito-satsen är syntetisk, att jag uppfattar den så. Det du skriver håller jag med om, men det missar målet. Eller anser du fortfarande att cogito-satsen är självevident, en logisk självklarhet? Hur då om Hume hade en poäng med sin kritik?
På vilket sätt är den syntetisk och vad är det du vill påpeka med detta?
Syntetisk a priori?
Jag menar att man kan skriva ut det som ett argument.
Premiss 1: Jag tvivlar.
Premiss 2: Om jag tvivlar, så tänker jag.
Premiss 3: Om jag tänker, så existerar jag.
Slutsats: Alltså, jag existerar.
Eller:
Premiss 1: Jag upplever tvivel.
Premiss 2: Att uppleva tvivel innebär att jag är medveten om mina tankar.
Premiss 3: Medvetenhet om mina tankar bevisar att jag tänker.
Premiss 4: Att tänka är ett tecken på existens.
Slutsats: Därför existerar jag.
Dessa resonemang är lätta att spräcka tänker jag.
Man kan invända mot jagets, tänkandets och medvetandets förhållande till existens.
Eller som jag gjorde tidigare, att om man tillåter något av dessa att existera, varför inte tillåta saker vi erfar så som ljus och musik?
Första resonemanget lutar sig mot tanken om jaget och andra om erfarenheten av tankar.
Bägge kan vara drömlika, missvisande eller illusion osv.
PS: Jag såg i efterhand ett annat inlägg du gjorde. Vad menar du med existentiell insikt?