Hur förstå Kants copernikanska revolution i sin kontext?

[Gredelin]

Det är ju uppenbarligen något av en 180-graders-vändning Kant gjorde när han hävdade att vi ska titta på hur människans förmåga till kunskap ser ut istället för att fråga oss hur tillvaron är beskaffad; en vändning som innebar att de verkliga objekten skulle anpassa sig efter subjektets kunskapsförmåga istället för tvärtom.

Men hans tanke uttryckt som ovan tycker jag inte säger mycket i vår tid. Vilken förändring innebar hans revolution i praktiken? På vilket sätt innebar hans kritik av det rena förnuftet nya sätt att tänka och se på världen?
Åskådningsformerna tid och rum samt förståndskategorierna är ju som bekant nödvändiga villkor för erfarenhet. Ligger betydelsefullheten i att han räddade naturvetenskapen från Humes skepticism genom att påvisa hur våra erfarenheter är underkastade tid, rum och kausalitet? Var det förekommande, eller rent av vanligt, att folk avfärdade kausalitet som koncept bara för att vi inte fick det via våra sinneserfarenheter?

Sedan undrar jag om Kants teori skulle fungera även utan "tinget-för-sig". "Tinget-för-oss" når oss via medfödda glasögon och genom dessa glasögon placerar vi sinnesmaterian i åskådningsformerna och förståndskategorierna. Mänsklig kunskap måste bygga på samspel mellan åskådning och begrepp. Men kan inte detta gälla även utan en uppdelning mellan tinget som ger upphov till sinnesintrycket ("tinget-för-sig") och sinnesintrycket vi får ("tinget-för-oss")?