Är din sanning hela världens sanning?

[Kristofer]

Vilka svar söker du?...dom som gör din värld komplett eller dom som du kan dela med andra?...måste en teori som blir komplett i den enskilda individens hjärna nödvändigtvis bli komplett i en annans? Kan logik kompensera för 2 liv av skilda gener och erfarenheter så länge som båda besitter förmåga att ta till sig logiken...eller är din hjärnas neurostruktur så specifik och unik att dina sanningar alltid kommer skilja sig marginellt från andra människors, oavsett eran logiska förmåga?

[OblivionII]

Bara lite lösa tankar... Alla svar eller tankar kan man försöka dela med andra men motparten måste också vara mottaglig för att förstå vad det är som delas, annars är det lätt att det som utdelas förkastas oavsett hur vettig informationen är. Är motparten inte mottaglig så kan heller ingen teori bli komplett i dennes hjärna, sen varför det är så viktigt att andra ska förstå ens teorier kan man fundera över.

[Zokrates]

Bara lite lösa tankar... Alla svar eller tankar kan man försöka dela med andra men motparten måste också vara mottaglig för att förstå vad det är som delas, annars är det lätt att det som utdelas förkastas oavsett hur vettig informationen är. Är motparten inte mottaglig så kan heller ingen teori bli komplett i dennes hjärna, sen varför det är så viktigt att andra ska förstå ens teorier kan man fundera över.

Ofta får man ju fylla i det som saknas själv, som t.ex när dagstidningar främst är ute efter att dra in kosing
via annonsörer istället för att förmedla god journalistik till dem som är intresserade av nyheter.

Exempel
Förmodligen googleöversatt men utan att den som översätter har de språkliga kunskaper som krävs.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/eldin ... 327068.svd
"- Vi är inte säkra på vad som hände, men ingenjören gjorde allt enligt regelboken.
Han hade parkerat tåget och väntade på att bli avlöst, säger Joseph McGonigle"

lokförare engine driver, engineer.

[reflex]

Vilka svar söker du?...dom som gör din värld komplett eller dom som du kan dela med andra?...måste en teori som blir komplett i den enskilda individens hjärna nödvändigtvis bli komplett i en annans? Kan logik kompensera för 2 liv av skilda gener och erfarenheter så länge som båda besitter förmåga att ta till sig logiken...eller är din hjärnas neurostruktur så specifik och unik att dina sanningar alltid kommer skilja sig marginellt från andra människors, oavsett eran logiska förmåga?

Ja, så tror jag att det är. Vi lever i skilda världar allihop. Världen kan aldrig se riktigt lika ut för två personer. Vi har alla olika förutsättningar och individuella erfarenheter. Därför finns det lika många världar som det finns människor. Spelar det någon roll? Det sker hela tiden ett växelspel mellan våra individuella världar som vi kan ha stor nytta av när vi bygger vidare på, var och en sin värld. Tillsamman bildar vi ett slags mänsklighetens universum som även bildar ett slags större struktur som utgör summan av delarna.

[OblivionII]

Repetition är vår vän. Ju mer vi repeterar eller diskuterar tillsammans och ju fler infallsvinklar vi lyckas få på samma fenomen eller logik desto mer kommer våra sanningar att överensstämma, eller skilja sig från varandra beroende på hur parterna ställer sig till alla nya detaljer som dyker upp i diskussionen.
Läser man t ex. en krånglig text ett flertal gånger så får man ju ofta en större förståelse för det som förmedlas. Eller om man diskuterar muntligen istället för via text så får man lättare sidospår förklarade vilket skapar en tydligare helhet och större gemensam förståelse.

Sen beror det väl på vad som diskuteras? Många människor har nog en hundraprocentig gemensam förståelse för att 1+1=2 gissar jag.. medan det oftast är omöjligt att nå full gemensam förståelse inom andra mer omfattande frågor.

Bara lite lösa tankar... Alla svar eller tankar kan man försöka dela med andra men motparten måste också vara mottaglig för att förstå vad det är som delas, annars är det lätt att det som utdelas förkastas oavsett hur vettig informationen är. Är motparten inte mottaglig så kan heller ingen teori bli komplett i dennes hjärna, sen varför det är så viktigt att andra ska förstå ens teorier kan man fundera över.

Ofta får man ju fylla i det som saknas själv, som t.ex när dagstidningar främst är ute efter att dra in kosing
via annonsörer istället för att förmedla god journalistik till dem som är intresserade av nyheter.

Exempel
Förmodligen googleöversatt men utan att den som översätter har de språkliga kunskaper som krävs.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/eldin ... 327068.svd
"- Vi är inte säkra på vad som hände, men ingenjören gjorde allt enligt regelboken.
Han hade parkerat tåget och väntade på att bli avlöst, säger Joseph McGonigle"

lokförare engine driver, engineer.

Ja, eller som häromdagen när Aftonbladet ville utnyttja Nelson Mandelas situation genom att skylta med rubriken "Mandelas grav måste flyttas" när artikeln var helt ny, men som i efterhand ändrades till "Mandelas barns gravar måste flyttas".
Det där "slarvmisstaget" skapade nog också ett och annat extraklick hos sponsorerna.

Det gäller att gallra väl bland skitjournalistiken, men inte gå i fällan som många gör och gallra för väl pga. fördomar och annat så man missar guldkornen. Ingen lätt balansgång.

[SigurdV]

...Sen beror det väl på vad som diskuteras? Många människor har nog en hundraprocentig gemensam förståelse för att 1+1=2 gissar jag..

Så om vi tar ett ingenting
och adderar ett ingenting
har vi TVÅ ingenting att hålla reda på?

[OblivionII]

...Sen beror det väl på vad som diskuteras? Många människor har nog en hundraprocentig gemensam förståelse för att 1+1=2 gissar jag..

Så om vi tar ett ingenting
och adderar ett ingenting
har vi TVÅ ingenting att hålla reda på?

Bra fråga, men min poäng handlade inte om hur rätt människorna hade i sina antaganden utan ifall de hade en hundraprocentig gemensam förståelse (eller ickeförståelse kanske jag skulle tillägga).

[SigurdV]

...Sen beror det väl på vad som diskuteras? Många människor har nog en hundraprocentig gemensam förståelse för att 1+1=2 gissar jag..

Så om vi tar ett ingenting
och adderar ett ingenting
har vi TVÅ ingenting att hålla reda på?

Bra fråga, men min poäng handlade inte om hur rätt människorna hade i sina antaganden utan ifall de hade en hundraprocentig gemensam förståelse (eller ickeförståelse kanske jag skulle tillägga).

Den där gemensamma förståelsen är på gott och ont beroende på hur vi menar. När alla tror att jorden är platt så har alla fel. När alla tror att 1+1=2 så har de rätt OM de vet vad det är de tror: Om de förstår på djupet och inte bara är bokstavstroende. Tyvärr är det väl så att endast någon procent av ett slumpmässigt urval har djupförståelse i en slumpvis utvald fråga... om det gäller något utanför vår expertis så har vi nöjt oss med att likt papogojor imitera orden utan att egenligen förstå dem.

[OblivionII]

Den där gemensamma förståelsen är på gott och ont beroende på hur vi menar. När alla tror att jorden är platt så har alla fel. När alla tror att 1+1=2 så har de rätt OM de vet vad det är de tror: Om de förstår på djupet och inte bara är bokstavstroende. Tyvärr är det väl så att endast någon procent av ett slumpmässigt urval har djupförståelse i en slumpvis utvald fråga... om det gäller något utanför vår expertis så har vi nöjt oss med att likt papogojor imitera orden utan att egenligen förstå dem.

Dessa underliggande meningar, tänk vad populära de är... Ska testa en själv. Har det något med mod att göra kanske?

Jag står på mig att det finns enkla frågor där många kan ha en gemensam hundraprocentig förståelse för vad något innebär, betyder eller står för. Matematik är väl bästa exemplet. Inte så mycket att dividera (!) om där.

[SigurdV]

Jag står på mig att det finns enkla frågor där många kan ha en gemensam hundraprocentig förståelse för vad något innebär, betyder eller står för.

Men därom är vi ense! Det finns sanningar! Det är faktiskt sant.

[reflex]

Jag står på mig att det finns enkla frågor där många kan ha en gemensam hundraprocentig förståelse för vad något innebär, betyder eller står för.

Men därom är vi ense! Det finns sanningar! Det är faktiskt sant.

Men hur kan vi vara säkra på att det verkligen är en sanning?
Aldrig, skulle jag vilja säga, och därför är det bättre att ha som förhållningssätt att sanningen inte finns.

[SigurdV]

Jag står på mig att det finns enkla frågor där många kan ha en gemensam hundraprocentig förståelse för vad något innebär, betyder eller står för.

Men därom är vi ense! Det finns sanningar! Det är faktiskt sant.

Men hur kan vi vara säkra på att det verkligen är en sanning?
Aldrig, skulle jag vilja säga, och därför är det bättre att ha som förhållningssätt att sanningen inte finns.

Det förutsätter förstås att vi VET vad som menas med sanning
Påstår du att du INTE vet det? Hur har du då kommit fram till det?
Visst vet du hur det känns att veta något?
Det är något oförnekbart i varandet, och det kan uttryckas på lite olika sätt.
Du kan till exempel inte både uppleva och bestrida det du just nu läser....

[Anders]

Man kan väl vara lite instrumentell och ödmjuk här, och konstatera att inga sanningar finns, men att det finns vissa saker som är av karaktär paradigm, dvs man tar dem för sant och människor har inte svårt att enas kring dem, mer än filosofiskt, typ 1+1, medan det finns andra frågor som mer är tycke, smak och beroende av olika saker i skallen, hur ett land skall styras, eller hur fort man bör köra på en 50-väg genom en obefolkad del av ett tätortsområde.

Så nej, min sanning att 1+1 är inte sann, men det är vad jag använder och det verkar funka. Och eftersom jag inte ifrågasätter den fungerar den väl praktiskt som en sanning.

[reflex]

Men därom är vi ense! Det finns sanningar! Det är faktiskt sant.

Men hur kan vi vara säkra på att det verkligen är en sanning?
Aldrig, skulle jag vilja säga, och därför är det bättre att ha som förhållningssätt att sanningen inte finns.

Det förutsätter förstås att vi VET vad som menas med sanning
Påstår du att du INTE vet det? Hur har du då kommit fram till det?
Visst vet du hur det känns att veta något?
Det är något oförnekbart i varandet, och det kan uttryckas på lite olika sätt.
Du kan till exempel inte både uppleva och bestrida det du just nu läser....

En gammal kinesisk berättelse:
"En gammal man och hans son bodde i ett övergivet fort på toppen av en ås och en dag förlorade han en häst. Grannarna kom för att uttrycka sitt beklagande med anledning av den otur som drabbat honom och den gamle mannen frågade dem: Hur kan ni veta att det var otur? Några dagar senare kom hästen tillbaka och hade då med sig en skock vilda hästar; och grannarna kom nu och gratulerade honom till denna lyckträff. Den gamle mannen frågade: Hur kan ni veta at detta är en lyckträff? Eftersom de fått så många hästar började den gamles son att rida och en vacker dag bröt han benet. Grannarna infann sig åter för att ge uttryck åt sitt deltagande och den gamle mannen svarade: Hur kan ni veta att detta var en olycka? Året efter blev det krig och därför att den gamle mannens son var ofärdig slapp han gå ut till fronten."

[SigurdV]

En gammal kinesisk berättelse:
"En gammal man och hans son bodde i ett övergivet fort på toppen av en ås och en dag förlorade han en häst. Grannarna kom för att uttrycka sitt beklagande med anledning av den otur som drabbat honom och den gamle mannen frågade dem: Hur kan ni veta att det var otur? Några dagar senare kom hästen tillbaka och hade då med sig en skock vilda hästar; och grannarna kom nu och gratulerade honom till denna lyckträff. Den gamle mannen frågade: Hur kan ni veta at detta är en lyckträff? Eftersom de fått så många hästar började den gamles son att rida och en vacker dag bröt han benet. Grannarna infann sig åter för att ge uttryck åt sitt deltagande och den gamle mannen svarade: Hur kan ni veta att detta var en olycka? Året efter blev det krig och därför att den gamle mannens son var ofärdig slapp han gå ut till fronten."

Gullig story! Visst övertolkar vi ibland...öh... kanske obehagligt ofta. Och visst förväxlar många tradition och sanning, men det innebär bara att vi misstagit oss på den och den "sanningen"... det innebär INTE att ingenting är sant!
Det är väl den sanning som efter den egna existensen är lättast att inse:
DET ÄR INTE SANT ATT INGENTING ÄR SANT!
Jag är antingen socialt inept eller en social anarkist eftersom jag struntar i att gratulera (eller beklaga sorg) ... det är min sambo som tvingar fram sånt ur mig