SKALFAKTORN Med detta inlägg önskar jag förtydliga en mycket viktig pusselbit som, enligt min uppfattning, går att utläsa
ur matematiken, och som måste beaktas och bemästras, för att förstå mitt koncept. Pusselbiten som
åsyftas är
SKALFAKTORN, som är likvärdig med det som i litteraturen brukar benämnas ”
skalärt”.
Skalfaktorn är en funktion av egenstrukturen inkl Medvetandets Referens, MR.
Matematikens regelverk är utformat utifrån vår verklighet, och beskriver således det som kännetecknar
verkligheten. Detta sinnrika regelverk indikerar dock, via de imaginära talen/uttrycken, att det finns något
utöver verkligheten, som vårt medvetande inte förmår direkt förnimma, men som likväl inte kan ignoreras,
om vi vill komma vidare i förståelsen av vår ”plats” i universum.
I mitt tidigare inlägg skriver jag citat, ”De ∆Ø som ingår i 2∆Ø, återspeglar den konstanta relationen
(= balansen mellan ingående ∆Ø) i uttrycket a^0 = 1.”
Den här basala G-relationen mellan i 2∆Ø ingående ∆Ø utgör en av hörnstenarna i konceptet,
och kan inte förbigås om viktiga begrepp som t ex tid och rum skall bli begripliga.
Något förenklat beskrivet, medför MaskeringsPrincipen, MP, att den maskerade G-strukturen ”krymper”,
vilket kan liknas vid en ballong (≈ ∆Ø), som vi släpper ut luften ur, och som då minskar i storlek (= ändrad skalfaktor).
Den här skalära förändringen innefattar utöver att ballongen blir mindre, även perifera cirkulära tänjningar i ytan.
För att kunna beskriva dessa flerdimensionella ”tänjningar” behöver vi i nästa steg göra relationen komplex,
genom att införa symbolen
j, där j representerar roten ur det negativa talet −1, alltså,
j = √−1.
Symbolen j kan då ses som refererande till ”sidan” på en negativ (= maskerad = imaginär = saknad = ”krympt”) yta,
−1.
Den av MP maskerade strukturen/ytan, representeras alltså av ett negativt (= saknat) tal, och j-termer symboliserar
den tänkta ytans ”sida”. Vi bör därför hålla i minnet att symbolen j ej är atomärt absolut till sin karaktär,
utan skall betraktas som en sammanfattande kompromiss av aktuella tänjningsfenomen.
Det
SKALÄRA har sin principiella grund i att symbolen
j förekommer inom växelverkan i olika skepnader som
+j, −j, +1/j och −1/j. Det har sin orsak i bl a om
j refererar till normerad och/eller ej normerad struktur.
SKALFAKTORN refererar till, och baseras på, RELATIONER/FÖRHÅLLANDEN där dessa symboler ingår.Fenomen definieras som funktion av
skalär differens mellan NORMERAT och EJ NORMERAT), vilket då innebär att,
FENOMEN = f(SKALFAKTORN).
Av konceptet och tidigare inlägg framgår att relationer där j förekommer i både täljare och nämnare,
skapar förutsättningar för
RESONANS inom den ömsesidiga växelverkan. I förlängningen ger detta den
vxv-resonanskaraktäristik som bl a återspeglas i Eulers formel och fenomenet relativitet.
Av de i 2∆Ø ingående ∆Ø är ett ∆Ø maskerat (= krympt), innebärande en
skalär förändring relativt motsatt ∆Ø.
Det skalära (= skalfaktorn) representerar ”sidan” på den maskerade (= negativa) ”skevande ytan”.
Denna ”sida” är inte direkt översättbar till fixa rum-koordinater pga den skalära komplexa förändringen.
Det är t ex den skalära ”skevande” förändringen, som ger upphov till fenomenet spin.
Den skalära förändringen är i viss bemärkelse dold för vår förnimbara verklighet.
Notera att det överordnade universella sambandet (= NORMERAT) i relationen/förhållandet ej förändras pga
den skalära förändringen. Däremot medför förändringen (= EJ NORMERAT) att
FENOMEN som TID och RUM
tillkommer ur medvetandets (MR) perspektiv. Fenomenen är således individuella konsekvenser av skalära
förändringar föranledda av maskeringsprincipen, MP.Stämmer detta, får det rimligen till följd att vi bör överväga att omvärdera vår syn på universums natur.
NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
FENOMEN: f(Skalär differens mellan NORMERAT och EJ NORMERAT).
FÖRNIMMELSE: f(EJ NORMERAD ”G-densitet”),
ur aktuellt referens-perspektiv, MR.
Den aktuella ”skalära” relationen mellan i 2∆Ø ingående ∆Ø, så som den beskrivs i den i konceptets inledning
redovisade Euler-tabellen, innefattar av ovan angivna skäl symbolen j i exponenten till basen e.
Samma skalära relationer i relation till Medvetandets Referens, MR, tillämpade inom grundtillståndet, G,
utgör den bas via vilken svaren till de ställda fundamentala frågorna i konceptets inledning redovisas.
ALLT i Delta-konceptet härleds från grundtillståndet, G, och skalära förändringar i G, som funktion av MR. / Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=caVr-VdeDvw
