Pilatus skrev:xion skrev:Pilatus skrev:Låt oss ta ett exempel, dvärgplaneten Pluto upptäcktes 1930 av Clyde Tombaugh. Med din definition fanns den inte innan man räknade den som en nionde planet? Men vi vet att solsystemet är minst 4,57 miljarder år (radiometrisk datering av jorden). Det innebär att den lilla stenplaneten hängt med ett bra tag innan den upptäcktes. Min fråga är alltså: vad kvalificerar existens? Berkeleys svar, eller den logiska slutledningen att planeten måste ha existerat även 1929, trots att vi saknade kunskap om dess existens?
Svar: Det enda som existerar (för oss) är det som finns i upplevelsen.(alltså ungefär som jag antar att Berkeley menade). Planeten i fråga kan sägas ha potentiell existens (alltså möjlig sådan) tills vi "upplever" den. Ännu inte tänkta tankar har också potentiell existens.
Låt oss säga att du köper en skraplott. Du hoppas att det är en vinstlott, men du vet inte förrän du skrapat fram den eventuella vinsten. Du skrapar och finner att du vunnit tusen kronor. I min värld var denna skraplott värd tusen kronor redan i det ögonblick den kom i din ägo. Visserligen kan saker förkomma, eller något annat som hindrade att lotten blev inväxlad. Men ändå, jag tycker din definition (Berkeleys "esse est percipi") inte täcker vad som existerar. Det är för dig obekant och existerar inte som sinnesdata för dig att lotten innehåller en vinst. Men den gör det. Upptäckten av vinst ändrar förstås ditt förhållande till lotten, du blir glad och har råd att göra något som du inte räknade med. Men ingenting av detta ändrar ju det faktum att lotten, rätt hanterad, är värd tusen kronor. Eller?
Om vi ser till själva lotten så existerar ju den.
Dessutom har den egenskapen att ge vinst eftersom det är en skraplott.
Du vet inte att det är en vinstlott förrän du skrapat den men chansen till vinst går att sannolikhetsberäkna.
Chansen att lotten ska ge vinst existerar som en förhoppning i ditt medvetande.
