Vad utgör medvetandets referens?

[Anders]

Det är inget fel i ditt inlägg, jag förstår bara inte. Har som sagt för oaktuella fysiska kunskaper och min matte är urgammal.
Men om vi tar första meningen
Begreppet RESONANS återspeglar de i detta sammanhang mycket viktiga naturkonstanterna εο och μο.

Om man vill ha lite fördjupning på detta -
Är då rätt väg att slå upp dessa konstanter i lämplig litteratur eller förklarar du det vidare i inlägget?
Hoppas jag kan förklara min undran rätt.

Anders,

Personligen är jag näst intill övertygad om att ingen ännu förstår det jag försöker förklara.
Det finns ingen lättframkomlig väg att tillgå här, utan det måste få ta sin rundliga tid.
Naturkonstanterna εο och μο är visserligen viktiga, men det är nog inte där man skall börja.
Jag tror heller inte att djupare kunskaper i matematik är ett krav för att finna ingången till konceptet.
Det inledningsvis i särklass viktigaste är sannolikt att förstå de basala PRINCIPERNA för.
• Grundtillståndet, G
• MaskeringsPrincipen, MP
• DubbelReferensPrincipen, DRP

Det är m a o troligen omöjligt för flertalet att förstå konceptet, om man inte först noga begrundar
dessa principer, vilka beskrivs redan i den ursprungliga patentansökan.
Naturkonstanterna kommer in senare i bilden, som indirekt verifiering av principerna.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=uNi-_0kqpdE[/quote]

Nu börjar vi ÄNTLIGEN komma någonstans. Ska ta mig lite tid att kolla din ansökan, det är väl den som är på din hemsida?

[Algotezza]

Världen i sig är egenskapslös men finns. Egenskaper ger vi den när den möter våra sinnen och vi förnimmer den via våra sinnen.

Tror tvärtom, egenskaper finns objektivt och våra sinnen är just därför utvecklade som de är, att registrera olikheter.

Ja, upplevda egenskaper finns hos ting och levande varelser omkring oss, händelser och processer, och vi är ofta överens om vilka dessa är - i stort alltså - eftersom våra upplevelser- eller sinnesorgan fungerar analogt och vi har ett gemensamt språk med vars hjälp vi kan beskriva det f vi förnimmer eller upplever. Därför är vi övertygade om att tinget-i-sig också har dessa egenskaper, men egenskaperna är en funktion av mötet eller reaktionen mellan våra sinnesorgans energier och omvärldens energier. Med andra sinnesorgan - t.ex. genom att kunna uppleva andra elektromagnetiska frekvenser än vårt synliga ljus - kan vi skapa oss en helt annan bild av världens och omgivningens egenskaper. Hur vi bygger upp vårt bild av världen, tingen och de levande, sker helt lagbundet, logiskt och objektivt och inte slumpmässigt och kaotiskt. Den enskildes skapade bild av omgivningen är subjektiv och individuell, men vägen fram till skapandet av den bilden är objektiv och logisk och bygger på dels erfarenhet, dels hur våra sinnen fungerar. Olika erfarenhet ger olika bilder av världen om än sinnena fungerar analogt. Språket vi nyttjar använder var och en individuellt även om vi inte låter orden betyda vadsomhelst utan får sin betydelse grundat på egenerfarenhet och de grupper man tillhör där man nyttjar språket för att beskriva världen och dess processer. Det individuella och subjektiva har en objektiv och lagbunden genes. Som vi än inte har full koll på.

Så ser jag på detta med vår bild av världen och vad som finns bortom denna bild.

[Illusionen]

https://www.youtube.com/watch?v=uNi-_0kqpdE

Nu börjar vi ÄNTLIGEN komma någonstans. Ska ta mig lite tid att kolla din ansökan,
det är väl den som är på din hemsida?

Ja, det stämmer.
Läs gärna även mitt sammanfattande inlägg daterat 21 jan 2018 14:06, parallellt med texten i ansökan.

/ Illusionen

[Antic]

Världen i sig är egenskapslös men finns. Egenskaper ger vi den när den möter våra sinnen och vi förnimmer den via våra sinnen.

Ser man på. Du börjar förstå det där med objektivitetsproblemet. Det var skönt att läsa.

Det finns en sak till du borde känna till. Inget av det som vi upplever existerar utan upplevelsen och chansen till att skapa liv som upplever i en sådan värld vore lika med 0%.

Visst finns världen, men bara som siffror och matematiska värden. Inget som vi upplever "finns", det "blir" när vi upplever. Inte ens en "formlös värld" som skulle vara ett "perceptionellt intet" existerar, och får inte existera heller om den skall kunna upplevas då själva existensen skulle bli objektiv oavsett hur formlös världen än var. Upplevelsen handlar bara om en enda sak, att något "blir". Existens betyder att något "är" (är till, finns till). Därför får inget annat existera än upplevelsen.

På precis samma sätt måste jaget upplevas, och upphör att existera i den stund det inte upplevs längre.

Vi skapar världen så länge vi upplever den. Vi delar samma upplevelse där vi upplever både varandra och världen som vi delar. Men det är ingen värld som skulle existera utan upplevandet. Funnes inget liv som kunde uppleva, skulle inget annat finnas till.

Därför är liv det mest primära av allt.

[Algotezza]

Jag ser på världenungefär som Spinoza. Det finns en substans som kan betraktas ur två aspekter - antingen framstår den då som något andligt och kvalitativt eller som något materiellt och kvantitativt. I sig är denna substans bara något som är och det är vi som genom att anlägga olika aspekter eller perspektiv på detta något tilldelar den dess egenskaper.


https://www.psykologiguiden.se/psykologilexikon/?Lookup=parallellteori

Spinozas teori kallas numera vanligen dubbelaspektteorin (eng: double-aspect theory, dual-aspect theory, double-aspect monism): psykiskt och fysiskt löper egentligen inte parallellt. Det är inte två skilda typer av verklighet. De är olika sätt för verkligheten att framträda på. Spinozas teori är en form av monism (att kropp och själ är av samma natur) och inte en form av dualism.

[Antic]

Jag förstår tanken.

Om jag går efter hur jag själv resonerar, så kommer det att låta så här.

Allt kommer att gå fint, tills vi försöker se något som oberoende. Då kommer det inte att fungera alls. Det finns bara en enda sak som kan vara "indirekt oberoende", objektivitet. Men även den är ett verk av upplevelsen, då den är skapad av den. Som när vi måttsätter vår upplevda värld.

Liv/upplevelse är det enda som inte får ha någon början eller orsak, då det är upphov till allt vi vet och känner till. Allt annat kan och får ha en början och orsak. Liv står över allt vi känner till och enda chansen till liv, skulle vara annat liv logiskt sett.

Men...så kommer vi till något jag undrar över och har tänkt på. Världen är upplevd, även jaget är upplevt. Upphör upplevelsen så upphör både världen och jaget att existera för oss. Och om världen inte kan vara objektiv på något sätt? Så borde inte jaget kunna var det heller? Båda måste ju upplevas?

Är det i så fall upplevelsen som skapar jaget och är det mest grundläggande av allt? I så fall existerar varken jaget eller världen i den meningen vi skulle tänka oss. Och "liv", är det i så fall upplevesen som skulle vara detta? När den slutar att fungera, dör allt i samma stund för oss.

Det skulle kunna ge en helt ny syn på vad som är "jaget och personen". Eller kanske vad som BLIR jaget och personen, när upplevelsen av den skapas. Även jaget/personen måste vara lika "ständigt föränderlig" som världen är när upplevelsen av den byggs.

[xion]

Jag förstår tanken.

Om jag går efter hur jag själv resonerar, så kommer det att låta så här.

Allt kommer att gå fint, tills vi försöker se något som oberoende. Då kommer det inte att fungera alls. Det finns bara en enda sak som kan vara "indirekt oberoende", objektivitet. Men även den är ett verk av upplevelsen, då den är skapad av den. Som när vi måttsätter vår upplevda värld.

Liv/upplevelse är det enda som inte får ha någon början eller orsak, då det är upphov till allt vi vet och känner till. Allt annat kan och får ha en början och orsak. Liv står över allt vi känner till och enda chansen till liv, skulle vara annat liv logiskt sett.

Men...så kommer vi till något jag undrar över och har tänkt på. Världen är upplevd, även jaget är upplevt. Upphör upplevelsen så upphör både världen och jaget att existera för oss. Och om världen inte kan vara objektiv på något sätt? Så borde inte jaget kunna var det heller? Båda måste ju upplevas?

Är det i så fall upplevelsen som skapar jaget och är det mest grundläggande av allt? I så fall existerar varken jaget eller världen i den meningen vi skulle tänka oss. Och "liv", är det i så fall upplevesen som skulle vara detta? När den slutar att fungera, dör allt i samma stund för oss.

Det skulle kunna ge en helt ny syn på vad som är "jaget och personen". Eller kanske vad som BLIR jaget och personen, när upplevelsen av den skapas. Även jaget/personen måste vara lika "ständigt föränderlig" som världen är när upplevelsen av den byggs.

Spontan reaktion:
Objektivitet finns egentligen inte om man utgår från språket.
Det enda vi kan utgå ifrån är upplevelsen och den är alltid subjektiv.
Antic besöker Månen. Antic är subjekt och månen objekt...
Nu vänder vi på det, Månen får besök av Antic. Nu är det Månen som är subjekt. Det är bara det att Månen inte kan uppleva. All upplevelse är subjektiv. Alltså måste något annat än månen uppleva att Månen får besök av Antic. Detta upplevande är subjektivt, inte objektivt.
Jag tror man kan säga att upplevelsen skapar "jaget". Upplevelsen upplever sig själv som ett "jag".
Beträffande ordet "liv" så måste man bestämma vad detta ord egentligen representerar och utifrån detta bestämma vad man menar.

[Pilatus]

Objektivitet finns egentligen inte om man utgår från språket.

språkligt av mlat. objectivus, adj. till objectum

Objektivt är det som existerar oberoende av ett subjekt. När skall du inse detta mycket enkla faktum?

[Esther]

Objektivitet finns egentligen inte om man utgår från språket.

språkligt av mlat. objectivus, adj. till objectum

Objektivt är det som existerar oberoende av ett subjekt. När skall du inse detta mycket enkla faktum?

Objektivitet kommer från just ordet: Objekt - ett ting = en icke levande varelse oftast.

[Esther]

Objektivitet finns egentligen inte om man utgår från språket.

språkligt av mlat. objectivus, adj. till objectum

Objektivt är det som existerar oberoende av ett subjekt. När skall du inse detta mycket enkla faktum?

Objektivitet kommer från just ordet: Objekt - ett ting = en icke levande varelse oftast.

Wiki: Wiktionary small.svg Svenskspråkiga Wiktionary har ett uppslag om objekt.
Objekt kan syfta på:

Objekt – en sammanhängande mängd materia, se kropp (fysik)
Objet trouvé – ett vardagligt, ofta massproducerat föremål som en konstnär valt ut och upphöjt till konst, se Objekt (konst)
Objekt (satsdel) – den satsdel som beskriver de ting och personer som medverkar i en sats utan att utgöra subjekt
Objekt – en av de mest grundläggande begreppen inom mängdteorin, se element (mängdteori)
Matematiskt objekt – ett tal eller en samling tal
Objektorienterad programmering – en programmeringsmetod i vilken ett program kan innehålla en varierande uppsättning objekt som interagerar med varandra
Objekt (programmering) – en instans av en klass, det vill säga en slags simulering av en företeelse
Objektgrafik – en helt skalbar metod att representera linjer, kurvor, ytor, former och kulörer med matematiska uttryck
Objektrelationsteori – en teori inom psykoanalysen om hur människor utvecklas till att känslomässigt relatera till och interagera med andra

[Algotezza]

Objektivitet finns egentligen inte om man utgår från språket.

språkligt av mlat. objectivus, adj. till objectum

Objektivt är det som existerar oberoende av ett subjekt. När skall du inse detta mycket enkla faktum?

Tinget-eller-världen-i-sig existerar oberoende av oss, tinget-eller-världen-för-mig (vår personliga bild av världen i vårt medvetande förmedlad via våra sinnen) existerar beroende av oss och tinget-eller-världen-i-sig . Tinget-eller-världen-i-sig måste finnas logiskt sett, då den är lagbunden och inte formar sig plastiskt efter vår önskan, men i vad mån och i vilken grad tinget-eller-världen-i-sig överensstämmer med tinget-eller-världen-för-mig kan vi inte veta fullt ut. Jag kallar den därför för egenskapslös för enkelhets skull och menar att dess egenskaper mer exakt och konkret är en följd av hur vi upplever den via våra sinnen.

Hårdvaran är tinget-eller-världen-i sig (vari både "världen" - ej bilden-för-mig av den - samt "upplevaren och dennes upplevelseorgan" - ej bilderna-för-mig av dem - ingår). Tinget-eller-världen-för-mig är en funktion av mötet eller reaktionen mellan hårdvarans två beståndsdelar.

Vi kan anta att vi har lyckats överleva i världen-i-sig därför att den dels är lagbunden, och därmed delvis förutsägbar, dels att vår bild av den, världen-för-mig, är så realistisk och väl överensstämmande med världen-i-sig att vi just lyckats överleva. Om världen-för-mig i alltför hög grad skiljer sig från världen-i-sig blir det svårare att överleva i världen-i-sig.

[xion]

Objektivitet finns egentligen inte om man utgår från språket.

språkligt av mlat. objectivus, adj. till objectum

Objektivt är det som existerar oberoende av ett subjekt. När skall du inse detta mycket enkla faktum?

Det kommer jag aldrig att inse eftersom jag inte anser att det är så.

[Antic]

Nu menade jag kanske mera något "bestämt fast" när jag pratade om "objektivt". Som en existens till exempel. Eller ett fast mått på något. Dvs att något "är" något specifikt.

Skulle nu upplevandet skapa både världen och jaget så måste principen vara densamma för båda? I så fall skulle man kanske kunna säga att jaget "skapas av upplevelsen" men är inget som skulle existera oberoende utan den.

Precis som en filmprojektor med dubbla objektiv och dubbla filmrullar som spelar upp två filmer samtidigt på två filmdukar. Slutar projektorn att spela, finns inget kvar. Och allt som den spelar upp sker rörligt och kontinuerligt, tills filmen är slut.

Men nu till det riktigt intressanta.

Självmedvetenhet har alltid varit en stor gåta. Hur kan vi uppleva oss själva?

Tänk nu om Existensen inte ligger i jaget, utan i upplevelsen som upplever jaget...

[Esther]

Tänk nu om Existensen inte ligger i jaget, utan i upplevelsen som upplever jaget...

Uppenbarligen inte.
För när du slutar att existera i din egen upplevelse av ditt jag - mao dör som vi så kort och gott kallar detta tillstånd av avstannande av dina livsprocesser i biologiskt form - så upplever ju andra kring dig som inte dött att du just dött och slutat att existera fast din kropp ligger där för allmän beskådan som ett jag, med namn och allt.

[Illusionen]

.
Samverkande fältprojektioner

De resonemang som förs i föreliggande tråd och Deltakonceptet baseras på olika förankrade
samverkande fältprojektioner, symboliserat via det komplexa balanskriteriet 2∆Ø.
För att ge en antydan om vad detta innebär kan vi välja ett exempel beskrivande den komplexa
impedansen hos en induktiv ”givarspole”, som är induktivt beroende av ytan på ett provobjekt.

Gå till: http://deltakonceptet.se

Klicka sedan på: DELTATEST
Läs: GIVARE, GRUNDLÄGGANDE SAMBAND (SENSOR BASICS)
Fortsätt därefter till: BASIC DESIGN PRINCIPLES,
Välj: Frequency Difference Method (FD)
Studera och begrunda figur 2: “The impedance of the coil is shown at different conditions”

Tänk er sedan att figur 2 kan förekomma i olika orienterade/förankrade, samverkande skepnader.
Den komplexa impedansen är en funktion av aktuell bärfrekvens och vald fasvinkel/projektion.
Genom att kombinera fasprojektioner, härrörande från olika lämpligt valda bärfrekvenser, kan
samband/beroenden balanseras/elimineras, alternativt förstärkas/framhävas.
Figur 2 visar som exempel principen för hur störande signal (”lift off”), orsakad av varierande
avstånd mellan givare och provobjektets yta, undertrycks.
Balanskriteriet ΔØ kan, i analogi med dessa principer, beskrivas som relativt varandra inverterade
”sfäriska” motpoler. MP och DRP beskriver och verifierar den bakomvarande mekanismen till detta.

Detta utgör en av de inledande pusselbitarna som ligger till grund för balanskriteriet 2∆Ø.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=IrTYWB76_yo