Vad utgör medvetandets referens?

[Antic]

Vad sägs om

"Jag tänker, alltså finns jag"

Någon annan referens för ett medvetande är nog ganska svårt att ta fram.

[Algotezza]

Vad sägs om

"Jag tänker, alltså finns jag"

Någon annan referens för ett medvetande är nog ganska svårt att ta fram.

Utan kommunikation med omvärlden finns inget medvetande. Ett medvetande kan inte överleva ensamt. Bara ett "jag tänker" räcker inte som garant för medvetandet. Inte över tiden i alla fall. Fast visst räcker det i det ögonblick man konstaterar det.

/Algotezza

[Antic]

Det var väl den enklaste formen av referens och det enda vi faktiskt kan vara 100% säkra på. Allt annat får vi ta som sant, men aldrig till 100%.

[Algotezza]

Det var väl den enklaste formen av referens och det enda vi faktiskt kan vara 100% säkra på. Allt annat får vi ta som sant, men aldrig till 100%.

Jovisst, men frågan är vad man kan bygga på det.

Vi kan vara ganska säkra på att vi upplever något, när vi upplever. Men vad det är är en annan femma.

/Algotezza

[Illusionen]

Fms skriver citat,
Spinoza skiljer mellan tanke och kropp.
De är olika attribut av substansen.

Om jag tolkar detta rätt (?), förefaller det finnas ett samband i synen på medvetandet.
Notera att flertalet inlägg i denna tråd refererar till det atomära perspektivet.

Som jag personligen uppfattar det erbjuder EJ enbart det atomära perspektivet (vår verklighet) den
information som gör det möjligt att logiskt förstå vad som utgör medvetandets referens.
Det krävs något mer, och i mitt fall är det kompletteringen med det universella perspektivet.
Det atomära respektive universella perspektivet är i grunden samma sak/struktur, men beskrivs
utifrån skilda referenser. Det universella perspektivet är överordnat (”mastern”) det atomära.
Skillnaden mellan dessa olika referenser benämns REFERENS-DIFFERENS.

Vår hjärna (sett ur atomärt perspektiv) kan förenklat betraktas som länken/”transformatorn”,
som ombesörjer REFERENSOMVANDLINGEN mellan det atomära perspektivets PUNKT-REFERENS,
till det universella perspektivets DUBBEL-REFERENS, DRP.

Vår verklighet och dess förnimmelser har alltså en MOTSVARIGHET i det universella perspektivet.
Den universella motsvarigheten skiljer sig från den atomära, p g a den omstrukturering/transformation
som hjärnans mekanismer och organisation tillhandahåller.

Detta sätt att angripa problematiken är unikt och beskrivs i Delta-konceptet,

http://www.maticweb.com


Egenskaper knutna till vår verklighet, existerar p g a EGENGENERERAD TRANSFORMERING.
Dessa egenskaper, som kännetecknar vår verklighet, förekommer EJ i det universella perspektivet,
utan är en konsekvens av ovan nämnda TRANSFORMERING.
När jag hävdar att vårt medvetande är en transformerad illusion syftar det alltså på att
förutsättningarna för medvetandet ges av hjärnans interna fördelning och organisation.
Medvetandet är därigenom en funktion av den REFERENS-DIFFERENS hjärnans organisation ger upphov till.
För att detta ska vara en möjlig modell förutsätts att negativ tid inkluderas i transmissionsmodellen.
Som exempel, blir även hjärnan med detta resonemang, en TRANSFORMERAD ILLUSION,
skapad av sin egen TRANSMISSIONS-EGENSKAP.

Ovanstående ger bl a definitionerna,
NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”), beroende av valda definitioner.

Anm
Det jag beskriver som resonansfenomen i tidigare inlägg refererar till det atomära perspektivet,
med dess rumskoordinater.

Hälsar
Illusionen

[förstår mig själv]

Fms skriver citat,
Spinoza skiljer mellan tanke och kropp.
De är olika attribut av substansen.

Om jag tolkar detta rätt (?), förefaller det finnas ett samband i synen på medvetandet.
Notera att flertalet inlägg i denna tråd refererar till det atomära perspektivet.

Som jag personligen uppfattar det erbjuder EJ enbart det atomära perspektivet (vår verklighet) den
information som gör det möjligt att logiskt förstå vad som utgör medvetandets referens.
Det krävs något mer, och i mitt fall är det kompletteringen med det universella perspektivet.
Det atomära respektive universella perspektivet är i grunden samma sak/struktur, men beskrivs
utifrån skilda referenser. Det universella perspektivet är överordnat (”mastern”) det atomära.
Skillnaden mellan dessa olika referenser benämns REFERENS-DIFFERENS.

Vår hjärna (sett ur atomärt perspektiv) kan förenklat betraktas som länken/”transformatorn”,
som ombesörjer REFERENSOMVANDLINGEN mellan det atomära perspektivets PUNKT-REFERENS,
till det universella perspektivets DUBBEL-REFERENS, DRP.

Vår verklighet och dess förnimmelser har alltså en MOTSVARIGHET i det universella perspektivet.
Den universella motsvarigheten skiljer sig från den atomära, p g a den omstrukturering/transformation
som hjärnans mekanismer och organisation tillhandahåller.

Detta sätt att angripa problematiken är unikt och beskrivs i Delta-konceptet,

http://www.maticweb.com


Egenskaper knutna till vår verklighet, existerar p g a EGENGENERERAD TRANSFORMERING.
Dessa egenskaper, som kännetecknar vår verklighet, förekommer EJ i det universella perspektivet,
utan är en konsekvens av ovan nämnda TRANSFORMERING.
När jag hävdar att vårt medvetande är en transformerad illusion syftar det alltså på att
förutsättningarna för medvetandet ges av hjärnans interna fördelning och organisation.
Medvetandet är därigenom en funktion av den REFERENS-DIFFERENS hjärnans organisation ger upphov till.
För att detta ska vara en möjlig modell förutsätts att negativ tid inkluderas i transmissionsmodellen.
Som exempel, blir även hjärnan med detta resonemang, en TRANSFORMERAD ILLUSION,
skapad av sin egen TRANSMISSIONS-EGENSKAP.

Ovanstående ger bl a definitionerna,
NORMERAT: Den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”), beroende av valda definitioner.

Anm
Det jag beskriver som resonansfenomen i tidigare inlägg refererar till det atomära perspektivet,
med dess rumskoordinater.

Hälsar
Illusionen

Hej kul att du skriver. Du blir mer och mer begriplig. Nu förstår jag (på mitt sätt) nästan allt du skriver. Det atomära, måste nödvändigtvis tolkas som en illusion. (Detta följer av mina erfarenheter/kunskaper för mig och det följer som nödvändigt enligt dina erfarenheter/kunskaper. Båda har vi slutit oss till samma). Självklart är hjärnan också en illusion i den meningen att den inte är atomär. Du har kommit dit på din väg vilket jag beundrar. Du har lyckats med väldigt(i förhållande till helheten) lite information. Ungefär som om Aristoteles skulle bilda relativitetsteorin med det då kända.
Jag har tagit en genväg och fått mycket mer information så det har inte krävts så stor "tankekraft". Nu förstår ju barn att jorden är rund. De kommer inte st förnimma något i strid mot detta heller. Det är väldigt givande och interessant att förstå varandras vägar till målet. Din väg är jobbig för mig iform av den ansträngning som krävs.(fysiken,Sonys funktioner,diffekvationer). Dock är min väg antagligen lika jobbig för dig av känslomässiga orsaker. Jag har gjort det flera gånger. Dvs fått den Andres information. Jag har varit mer som du, dock var jag öppen och emotionellt mottaglig, lyckligtvis nog.
En teori är egentligen samma som fantasi eller Idee. Man har upplevt,registrerat något och hjärnan har producerat en modell som kan man säga uppstår logiskt till följd av observationerna. Jorden är rund var också en modell,fantasi,teori. Den överensstämde med de egna observationerna/registreringarna. Dvs om modellen/fantasin/teorin stämmer så stämmer och blir det man upplevt/registrerat sant.

[Illusionen]

Fms skriver citat, "Du har lyckats med väldigt(i förhållande till helheten) lite information".

Det är en riktig iakttagelse, men ett ovärderligt stöd jag haft för konceptet är matematikens regelverk,
på så vis att regelverket indirekt får sin förklaring via konceptet.
Man kan på så sätt bocka av de olika stegen, och därigenom reducera mängden nödvändig information (tror jag).
Man kan uttrycka det som att konceptet successivt via regelverket får en verifierande förankring ”bakvägen”.
Transformeringsmekanismen jag beskriver i föregående inlägg är t ex direkt kopplat till Eulers ekvation.
Det skulle förvåna mig mycket om jag misstagit mig här, så jag tror man har fel när det hävdas att
MEDVETANDETS REFERENS inte går att förklara principiellt.
Det gäller nog mer att vara kreativ och finna nya angreppsstrategier, för att lösa upp blockeringarna/knutarna.
Synkronismen som jag beskriver i konceptet, och som bl a resulterar i det atomära perspektivets sidställning
(referens-differens) går även, utöver tabellen på sidan 2, att förklara utifrån ”KVADRANT-BÖJEN”.
Kvadrantböjen blir på detta sätt en grundsten i bygget, och då har du enkelheten som eftersträvas.

Ovanstående innebär/medför sammanfattat att,

ATOMÄRT perspektiv, beskriver vår VERKLIGHET med dess RUM (= det vi förnimmer).
UNIVERSELLT perspektiv, beskriver vxv-EGENSKAPER (= fysikens lagar inkl samband).

ATOMÄRT perspektiv, har respektive atom/partikel som REFERENS.
UNIVERSELLT perspektiv, har ”MEDELVÄRDET” mellan vxv atomer/partikelar som REFERENS.

Notera här att atomärt och universellt perspektiv alltså har SKILDA REFERENSER.
REFERENS-SKILLNADEN representerar DIFFERENSEN mellan RUM och VXV-EGENSKAP/VERKAN.
Ljusets hastighet, C, gravitation och RELATIVITET är t ex funktioner av referensskillnaden.

REFERENS-SKILLNADEN/DIFFERENSEN medför att det UNIVERSELLA perspektivet i BALANS,
atomärt kännetecknas av sfäriskt (till skillnad mot t ex punkt) balanskriterie, DELTA.
DELTA beskriver SAMBANDET mellan de olika perspektiv grundtillståndet G innefattar,
vid växelverkan mellan atomer/partiklar, för bibehållen balans.

I DELTA ingående olika grundperspektiv härleds med hjälp av motverkande Eulers formler.
När EULERs formler arrangeras motverkande varandra varierar G-densiteten varvid
projektioner/perspektiv, +G, –G, +jG och –jG erhålls.

Sammanfattat representerar den ATOMÄRA modellen DELTA, ett sfäriskt normerat balanskriterie
för det universella grundtillståndet, G.

Atomära EGENSKAPER har att förhålla sig till modellen DELTA.

DELTAs sfäriska form förutsätter en homogen grundstruktur, i form av G.
DELTA kan då betraktas som en ATOMÄR EGENSKAPS-MODELL, refererande till universell G-balans.
En konsekvens av den homogena grundstrukturen är att i DELTA ingående ”projektioner”,
förenklat uttryckt, har likvärdig ”G-densitet”. Denna likvärdighet benämns NORMERING.
+G, –G, +jG och –jG är exempel på NORMERADE projektioner/perspektiv.

Normerade projektioner, +G, –G, +jG och –jG kan kombineras som,
REELLT, +G, –G, och IMAGINÄRT, +jG, –jG.

REELLT, vxv-egenskaps-medelvärde är då √ +G∙ –G ~ ± jG
IMAGINÄRT, vxv-egenskaps-medelvärde är då √+jG∙ –jG ~ ± G

Reellt och imaginärt BALANSERAR därigenom varandra ”egenskaps-mässigt”.
Detta kan uttryckas som att
EXISTENS BALANSERAS AV DET IMAGINÄRA.

Frågan,
FÖRUTSÄTTER EXISTENS NÅGOT ?
borde principiellt därigenom fått en förklaring.

Hälsar
Illusionen

[Antic]

Jag skulle nog se medvetandet som en slags processor (inte att blanda med en dataprocessor). En processor som renderar den objektiva världen, lägger på texturer, ljus, ljud och allt annat vi är vana vid att uppleva.

Ett (av mig) påhittat citat

"Så fort vi sätter siffror på något i den objektiva världen utanför våra kroppar har vi beskrivit den som den är"

Varför skulle vi annars kunna beskriva hela den objektiva världen med matematik, om den inte var matematik? Hela naturen är uppbyggd med matematik där fraktaler används.

[Plattfot]

Tiden är inte en orm som äter upp sig själv med början i svansen

Men om medvetandet beskrivs med Ouroboros, som just den bilden av en orm kallas, så är den medvetandet som betraktar sig själv. Reflexion är ett intressant ord i sammanhanget, se http://sv.wikipedia.org/wiki/Reflexion_(filosofi).

[Antic]

För det första. Medvetandet måste betrakta sig själv "från något".

Sen är det inte så vi betraktar oss själva, som i en spegel.

Den här betraktelsen är som att "vara det som betraktar" men ändå inte. Som när man blir kusligt medveten om sig själv till exempel. Man tycker plötsligt ens röst låter konstig och det känns som att vara två personer. En "som betraktar" och en "som man är", en både konstig och lite kuslig upplevelse. Varför man blir så självmedveten ibland vet jag faktiskt inte.

[Strålöga]

Vad sägs om

"Jag tänker, alltså finns jag"

Någon annan referens för ett medvetande är nog ganska svårt att ta fram.

Utan kommunikation med omvärlden finns inget medvetande. Ett medvetande kan inte överleva ensamt. Bara ett "jag tänker" räcker inte som garant för medvetandet. Inte över tiden i alla fall. Fast visst räcker det i det ögonblick man konstaterar det.

/Algotezza

Kanske vid meditation ?

[Plattfot]

Om det finns en värld bestående enbart av materia? Hur skulle det kunna finnas? Vi vet ju inte ens vad materia är!
Spinoza skiljer mellan tanke och kropp. De är olika attribut av substansen. Det som tillhör kroppen förloras vid döden. Minnen tex och fantasier försvinner. Förnuftet och känslorna består. Har själv lämnat kroppen och var då förvånad över att jag hade tanken kvar, att jag skulle känna trodde jag (och gjorde). Jag lämnade nog inte kroppen "fullständigt", är inte helt säker på hur jag ska förstå det inträffade och vilka tankar det gav upphov till. Nuet/evigheten/existensen är något man känner. Den är alltid.

A.
Jag har sett påståendet, att information i mikrokosmos kvantverklighet skall vara utbyte av partiklar. Partiklar = information. Medvetandet hanterar information. Medvetandet hanterar partiklar. Ormen som biter sin svans är Ouroboros, medvetandet som betraktar sig själv, hanterar information om sig själv. Den tuggar i sig själv, den tuggar partiklar, materia, sig själv.

Den tanke jag anat skulle kunna vara att materia och medvetande skulle vara två sidor av samma mynt (samma yta). Det myntet är materien. Ser man den materiella sidan finns inget medvetande. På andra sidan av samma yta finns ingen materia. Eftersom ytan inte har någon tjocklek, är det samma yta hela tiden. Tror du den tanken kan vara något att spinna på? Kan det ge något?

B.
Tolkar jag dig rätt, om jag säger, att du haft en upplevelse, som inte stämmer överens med dina åsikter (det du påstår dig veta)? Alla som berättat om en sådan upplevelse, och de är många, har haft kvar tanken. Den har varit klar, ofta mycket klar.

"Drömmer jag medan jag går i sömnen? Drömmer jag, att jag skakat ut ur kroppen med ett kraftigt R-ljud? Nu hänger jag under taket och det är mörkt i rummet. Jag ser dåligt. Vad händer om jag rör på mig? Kommer jag då att kliva ut genom fönster här på sjunde våningen, fortfarande drömmande att jag lämnat kroppen och svävar under taket? Om jag drömmer, vet jag ju inte vad jag verkligen gör.

Kommer jag att krascha vardagsrummets vitrinskåp för pensionärerna jag hyr studentrummet av? Eller kommer jag naken att springa in i deras sovrum och skrämma vettet ur dem? Förvirra mig ut i trapphuset och stänga dörren efter mig? Vaknar jag då upp i en fyllecell? Tänk om det är verkligt, och det kommer någon? Något hemskt! Hu! Spökrädd! Bäst att återvända till kroppen! Den ligger ju i mörkret därnere." - Och det fungerar! Du återvände när du bestämde dig.

Undrar hur många här på forumet, som någon gång upplevt något sådant?

[Zokrates]

Hela grejen med att drömma är ju för att öka ens överlevnadschanser genom att bearbeta strategier
utifrån det man som vaken upplevt, drömvärlden utgör även därmed ett bollplank där gränser kan
testas riskfritt. Att gå i sömnen eller att utföra det som sker i drömmen är felkopplingar,
nervimpulserna för att aktivera musklerna skall ju normalt vara stängda för en människa under sömnen.

[förstår mig själv]

Tack för ditt svar. Blir mer och mer interesserad av din väg till det du förstått. Man kan säga om jag förstått det rätt att du är en länk från det konventionella till något stort. Det går att nå dit på andra sätt, genom att använda sig själv. Så har andra gjort. Det svåra är att visa vägen dit på detta sätt så att andra förstår. Genom att du på konventionellt sätt, även om du är mycket svår att förstå, med fysik och matematik. Endimensionellt,dvs med minimal information har förstått. Om vi tar Einstein så blir han "långlivad" i fysik och historieböckerna för sitt sätt att förstå fysiken. Med kända "fakta"/information kunde han utarbeta teorier om världen. Min absoluta övertygelse är att hans avsikt var att förstå allt. Han visade hur vi förstår(genom teoribildning). Han visade hur "mäktiga" teorier kan vara och att man kan bilda teorier om allt. De får vara hur konstiga/magiska som hellst, så länge de är förenliga med de registreringar man gör. Det handlar om att samla in information. Nu för tiden vet varje barn att jorden är rund. Det är en "teori" om jorden, som alltid kommer stämma överens med vad vi ser. Innan skulle den verka vansinnig. Han visade att vår syn på tid och rum var något annat än vad vi trodde, att man kan betrakta detta annorlunda och att detta var förenligt med vad vi defakto redan hade registrerat. Jag tror inte att de fysiska teorierna var målet för honom utan han ville visa hur vi förstår naturen (dvs allt), hur "hjärnan" ska uppfattas och dess fantastiska potential att förstå(bilda teorier). Han visar hur vi ska förstå oss själva och hur vi finner ett sätt att överleva som art och hur vi löser de problem vi ställs inför. Han har givit oss en länk till Jesus (via spinosa). Det jag tagit till mig har hjälpt mig/varit nödvändigt för mig i min utveckling. Det har inte gått annars. Att använda hans modell på människan och förstå människan på samma sätt genom teorier.att informationen är våra sinnen. Vikten av att ge sinnena mer information hela tiden leder till att man förstår bättre och bättre. Jag söker aktivt upp nya situationer för jag märker att nya teorier uppstår hela tiden. Vi kan förstå mer och mer hela livet. IQ/intelligens är inte det viktigaste för att förstå alltså. Utan nya upplevelser. Det är något dynamiskt, kunskap alltså och närmast oändligt.

[Antic]

Hrrrm...Grabbar/Gubbar

Vänta lite...hold on...Att ens försöka diskutera oss i "förnuftiga" eller vetenskapliga termer blir precis lika löjligt som det låter. Vi är det minst förnuftiga och logiska man överhuvudtaget skulle kunna tänka sig, precis lika obegripbara är vi och varierar från stund till stund då vi är relativa rakt igenom. Att ens försöka sätta på oss en klocka vi alla skall följa är rena vansinnet och det samma som självmord för individen.

Inte ens våra sinnen är speciellt optimerade för annat än ren njutning, en orgie i färg, form, smak, lukt och vackra toner. Att ens försöka klä oss i en förnuftig kostym där vi använder vackra tekniska ord i utförliga beskrivningar är som att degradera oss till någon slags förutsägbart objekt och dömt att misslyckas från första stund.

Enda sättet att undersöka oss själva och lära oss mer är att göra det från vårt inre då vi är de enda som kommer åt oss själva. Inget annat hjälper oss det minsta med att försöka förstå vilka vi är.

För att citera Einstein, "Fantasi är viktigare än kunskap", och den vägen får man gå om man skall lära sig något om sig själv. Att använda samhällslogik och redan inlärda termer för något som inte ens finns kommer vi ingen vart med.

Att sätta termer på oss blir lika utopiskt som det blir löjligt
Att sätta termer på världen utanför oss blir precis lika löjligt

Varför?

För att vi vet 0% om båda

Livet handlar inte om att vara förnuftig, eller ens nyttig, det handlar om att vara en unik oförutsägbar individ. Livet handlar bara om att uppleva, tankar, och känslor.