Allas lika värde!

[Anders]

Jo på dignitybogen har väl alla människor i någon lagom flummig mening värde. Men vad det handlar om som spelar någon roll, vilket jag typ sa för sex år sen här i tråden men en aning långrandigt, är bekvämligbet i förhållande till prestation. Allt annat handlar om något som inte spelar någon roll i världen. Bävrar och marsvin behöver inte följa Svea Rikes Lag. En människa har nån slags grundrätt- och skyldigheter, jovisst.

[Anne]

Är det inte lämpligare att associera med worthiness/ respectability?

Marksa for president !

[Anders]

Är det inte lämpligare att associera med worthiness/ respectability?

Marksa for president !

Alltså, vad jag menar är att det inte är fråga om att människor inte skall respekteras. Det är mer självklart. Men det är liksom inte ett värde, mer ett faktum. Ett värde torde vara något som varierar?

Sen, som Marksa säger så naturligvis borde Afghanistangrabben få samma möjligheter som Lidingögrabben. I en teoretisk värld. Räcker att vara en jakobsbergsgrabb och jämföra med det Lidingöliknande man hamnat i. Problemet är bara att genomföra något sånt. Jag vill ju inte skeppa iväg mina barn till kaosskolorna som jag själv gick i som typ Lidingöboende.

[Anne]

Om man pratar om instrumentellt värde varierar det. Ska vi se på varann så? Hu! Medmänniskan har mer ett intrinsikalt värde, menar jag.

[Pilatus]

Om man pratar om instrumentellt värde varierar det. Ska vi se på varann så? Hu! Medmänniskan har mer ett intrinsikalt värde, menar jag.

Finns det något bra svar på din fråga? Hur skall vi se på vår nästa? Går det att svara på en sådan fråga utan att veta något om människorna? Dödsstraffet finns kvar i flera stater. Kanske har de undertecknat FNs deklaration om mänskliga rättigheter, men de tar sig friheten att avrätta dem som begår brott. En simpel vedergällning.
Så varifrån kommer vår värdighet som människa? För mig kommer det av att livet är det värde vi har, förlorar vi det har vi ingenting. Vi förstår att vårt liv inte är utbytbart, det kan inte ersättas av något annat. Det är samma med hur vi betraktar andra, tar vi ifrån någon deras liv, eller friheten att leva så gör vi oss skyldiga till det största brott vi kan begå mot någon.
Likväl håller just detta värde på att upplösas i dagens Sverige.

[Anne]

Betraktar du din granne med vederbörlig respekt, Pilatus?

[Pilatus]

Betraktar du din granne med vederbörlig respekt, Pilatus?

Varför blir du personlig? Är det inte bättre du svarar på vad jag skriver?

[Anne]

Inte för din skull. Om du gör det; gör du det med eller utan instrumentella baktankar? Dvs. saker som för att grannsämjan skulle bli obekväm osv. Du behöver inte svara om du inte vill, jag vill bara att du tänker på det.

[David H]

Jag är nog allmänt misstänksam mot den här typen av uttryck.

En sak är att man kan problematisera begreppet värde eller värdighet... En annan sak som jag inte vet tagits upp i denna tråd är begreppet människa. Vad får inberäknas i begreppet? På det här forumet har till exempel abortfrågan ofta diskuterats, och då kan en fråga sig om det bör gälla för foster också? Och i så fall från vilket stadium? Det känns som oavsett från vilket stadium, så blir gränsdragningen godtycklig.
Förra veckan var jag på Naturhistoriska riksmuseet... och där fanns det bland annat en stor vägg där människans släktträd var utmålat. Om man nu vill tro på detta om att människan utvecklats från tidigare former till olika arter, där homo sapiens bara är en av många olika grenspetsar, är det då bara individer som hör till den grenspetsen som är förtjänt av detta värde eller värdighet? Nu anses andra arter inom homosläktet redan vara utdöda, men ponera för exemplets skull att det skulle finnas någon stam av neandertalare kvar - skulle i så fall också de inbegripas? Eller annars mer avlägsna släktingar som gorillor, schimpanser och orangutanger, varför är de inte förtjänta av samma värdighet, om de inte är det?

[Anne]

Antingen känner man respekt för liv, eller så gör man inte det. De flesta kanske hamnar i mitten ändå. Personligen tackar jag ödmjukt paprikan för att den har gett sitt liv för att hålla mig levande.

[Anders]

Om man pratar om instrumentellt värde varierar det. Ska vi se på varann så? Hu! Medmänniskan har mer ett intrinsikalt värde, menar jag.

Lite osäker på om vi säger samma sak eller om vi inte är överens. Kan man verkligen prata om ett instrumentellt värde för en människa som människa? Jag hävdar inte. Utan som människor har vi samma värde. Utan att det innebär någonting särskilt.

Sedan helt oavsett att vi är människor kan man ha synpunkter på vilken slags prestation som skall ge vilken slags bekvämlighet, men det är som jag ser det oberoende på om vi är människor eller inte eller hur mycket. Hur sjutton skulle man kunna bedöma hur mycket människa man är?

[Marksa]

Sen, som Marksa säger så naturligvis borde Afghanistangrabben få samma möjligheter som Lidingögrabben. I en teoretisk värld. Räcker att vara en jakobsbergsgrabb och jämföra med det Lidingöliknande man hamnat i. Problemet är bara att genomföra något sånt. Jag vill ju inte skeppa iväg mina barn till kaosskolorna som jag själv gick i som typ Lidingöboende.

Det är måste ju vara så att den teoretiska bilden, ideologin, människosynen som bör vara styrande i val av mål.
Som nämnt tidigare så har vi de som faktiskt implementerar sin ideologi så fort de får möjligheten att göra detta, detta med demokratiska medel eller med våld och skrämseltaktik. Människovärdet urholkas och differentieras.
Och de med en mer humanistisk syn på tillvaron börjar vackla och fundera om det är fel på deras teori och ideologi, och det samhälle de drömmer om. Det är jobbigt att vara "den snälla" och tillåtande när mentaliteten i samhället hårdnar.

[Anders]

Sen, som Marksa säger så naturligvis borde Afghanistangrabben få samma möjligheter som Lidingögrabben. I en teoretisk värld. Räcker att vara en jakobsbergsgrabb och jämföra med det Lidingöliknande man hamnat i. Problemet är bara att genomföra något sånt. Jag vill ju inte skeppa iväg mina barn till kaosskolorna som jag själv gick i som typ Lidingöboende.

Det är måste ju vara så att den teoretiska bilden, ideologin, människosynen som bör vara styrande i val av mål.
Som nämnt tidigare så har vi de som faktiskt implementerar sin ideologi så fort de får möjligheten att göra detta, detta med demokratiska medel eller med våld och skrämseltaktik. Människovärdet urholkas och differentieras.
Och de med en mer humanistisk syn på tillvaron börjar vackla och fundera om det är fel på deras teori och ideologi, och det samhälle de drömmer om. Det är jobbigt att vara "den snälla" och tillåtande när mentaliteten i samhället hårdnar.

Som med alla svåra frågor av den här typen där intresse står mot intresse finns inga snygga lösningar oftast. Man kan ju drömma om att det faktiskt var mycket mer segregerade skolor, men inte på klass, hudfärg, kön eller liknande utan på människotyp. Att man satte barn med liknande personlighet, liknande önskemål med skolan i samma klasser/skolor. Att de som var mer sociala, utåtriktade kunde få vara det, mer snack i klassrummet, mer kreativitet, mindre lyssa och läsa. Men då man hör att barn har kalashnikovs liksom ger man bara upp.

[Pilatus]

Antingen känner man respekt för liv, eller så gör man inte det.

Människan befinner sig som art på toppen av näringspyramiden. Vi är helt beroende av att tillföra oss protein från växt- och djurriket. Jag vet inte riktigt om veganism är förenligt med vad vi behöver tillföra oss för att må bra. Kanske går det att kompensera med tabletter som innehåller mineral och vitamin.
Övervägande delen av mänskligheten känner respekt för livet. Det ingår i de flesta religioner. Man får inte döda någon i den egna grupptillhörigheten heller. I övrigt har det inte rått några förbud att döda andra människor. Man sätter bara en lämplig etikett på dem, så är saken klar.
I det avseendet liknar jorden ett slakthus. Om någon tvivlar på människans bestialitet rekommenderar jag att läsa Kurt Vonneguts, Slakthus 5.

[Marksa]

Jag är nog allmänt misstänksam mot den här typen av uttryck.

En sak är att man kan problematisera begreppet värde eller värdighet... En annan sak som jag inte vet tagits upp i denna tråd är begreppet människa. Vad får inberäknas i begreppet? På det här forumet har till exempel abortfrågan ofta diskuterats, och då kan en fråga sig om det bör gälla för foster också? Och i så fall från vilket stadium? Det känns som oavsett från vilket stadium, så blir gränsdragningen godtycklig.

Om man bortser från religiösa dogmer och allsköns politisk populism, så bör medvetandet eller medvetandegraden styra härvidlag. Och nu duckar jag en eventuell diskussion kring abort utan uttalar mig endast om när ett värde kan tänkas infinna sig. All diskussion kring dessa frågor skall behandlas med värdighet och med största möjliga hänsyn till en eventuell moder, som alltid bestämmer över sin egen kropp.

Förra veckan var jag på Naturhistoriska riksmuseet... och där fanns det bland annat en stor vägg där människans släktträd var utmålat. Om man nu vill tro på detta om att människan utvecklats från tidigare former till olika arter, där homo sapiens bara är en av många olika grenspetsar, är det då bara individer som hör till den grenspetsen som är förtjänt av detta värde eller värdighet? Nu anses andra arter inom homosläktet redan vara utdöda, men ponera för exemplets skull att det skulle finnas någon stam av neandertalare kvar - skulle i så fall också de inbegripas?

Nu får jag förmoda att du är överdrivet försiktig i dit resonemang kring evolutionen...Men om det skulle finnas Neandertalare kvar i någon avkrok på jorden så är de riktigt, riktigt nära besläktade med homo-sapiens, dessutom så bär vi alla nordbor/västerlänningar på mer eller mindre mängd Neanderthal DNA. Så det svarar på den funderingen tror jag.

Eller annars mer avlägsna släktingar som gorillor, schimpanser och orangutanger, varför är de inte förtjänta av samma värdighet, om de inte är det?

Detta tror jag är början på en annan tråd om djurens rätt..