Vertumnus skrev:Däremot var det teoretiska underlaget haltande. Det stämde väl med gjorda observationer av stjärnhimmeln, men gav ingen förklaring till systemets stabilitet.
Och vem anmärkte på det år 1609?
Moderator: Moderatorgruppen
Vertumnus skrev:Däremot var det teoretiska underlaget haltande. Det stämde väl med gjorda observationer av stjärnhimmeln, men gav ingen förklaring till systemets stabilitet.
Pilatus skrev:Vertumnus skrev:Däremot var det teoretiska underlaget haltande. Det stämde väl med gjorda observationer av stjärnhimmeln, men gav ingen förklaring till systemets stabilitet.
Och vem anmärkte på det år 1609?
Vertumnus skrev:Pilatus skrev:Vertumnus skrev:Däremot var det teoretiska underlaget haltande. Det stämde väl med gjorda observationer av stjärnhimmeln, men gav ingen förklaring till systemets stabilitet.
Och vem anmärkte på det år 1609?
Det borde redan Galilei ha funderat över och hade inte frågan legat i luften så hade Newton knappast fått sin lidnerska knäpp några årtionden senare.
Pilatus skrev:Vertumnus skrev:Pilatus skrev:Och vem anmärkte på det år 1609?
Det borde redan Galilei ha funderat över och hade inte frågan legat i luften så hade Newton knappast fått sin lidnerska knäpp några årtionden senare.
Kanske funderade Galileo även på vilka krafter (inkvisitionen) som försvarade den geocentriska världsbilden och brände människor på bål för för deras heretiska uppfattning. Det är många steg som skall tas från Ptolemaios till Newtons världsbild.
Pollen skrev:cker ett faktum i en sats.
Satsers sanningsvärde är avhängigt språk.
Satsen "2+2=4" är sann i vårt gängse talsystem, men i ett binärt falskt eller odefinierbart.
Att "2+2=4" är ett faktum är beroende av kontext.
Vertumnus skrev:Pilatus skrev:Vertumnus skrev:Däremot var det teoretiska underlaget haltande. Det stämde väl med gjorda observationer av stjärnhimmeln, men gav ingen förklaring till systemets stabilitet.
Och vem anmärkte på det år 1609?
Det borde redan Galilei ha funderat över och hade inte frågan legat i luften så hade Newton knappast fått sin lidnerska knäpp några årtionden senare.
hakkapeliitta skrev:Pollen skrev:cker ett faktum i en sats.
Satsers sanningsvärde är avhängigt språk.
Satsen "2+2=4" är sann i vårt gängse talsystem, men i ett binärt falskt eller odefinierbart.
Att "2+2=4" är ett faktum är beroende av kontext.
2 + 2 = 4 även sant i det binära talsystemet, låt vara att det uttrycks på ett annat sätt än i 10-bas systemet.
Mängden och mängdteori är det underliggande här, om du klumpar ihop två mängden med två element var får du en mängd med fyra element.
Detta är oavhängigt hur du uttrycker detta matematiskt, med 2-bas eller med 10-bas, båda förmedlar samma sak fast annorlunda.
Pollen skrev:Att skönandar ser det här som fördomsfullt är typiskt.
Pollen skrev:Vertumnus skrev:Pollen skrev:Jag ser inte faktums kontextberoende som en brist.
Tvärtom ser jag det som en senkommen och välkommen insikt om att vi tänkande människor har bara oss att luta oss mot.
Det finns inga gudar eller andra esoteriska väsen som vi måste bli ett med, eller blidka, eller be till, eller offra till. Vi har oss själva och våra skuggbilder och vi lär oss mer och mer om hur vi ska locka skuggorna att visa sin sanning.
Kristna fanatiker och västerländska flummare med romantiska föreställningar om österländsk bronsåldersvisdom har orealistiska förhoppningar om att nå insikt om Allt eller Existensen eller Gud och fnyser åt vetenskap som vadar ut i skiten för att förstå den värld vi lever i.
Kunskap och insikt kräver arbete! För de fina luktar arbete svett.
Roligare att sitta i lotus, eller på knä, eller i Carl Malmsten och tänka sig till sanning och lukta gott.
Idag är det viktigare än nånsin att försvara vetenskap = den vetenskapliga metoden!
På vilket sätt nenar du att förekomsten av fakta som överskrider kontexten skulle ha med "gudar eller andra esoteriska väsen" att göra, eller för den delen utgöra ett hot mot den vetenskapliga metoden?
Fakta är kontextberoende och kan alltså inte överskrida kontext.
Pollen skrev:Vertumnus skrev:Pollen skrev:Fakta är kontextberoende och kan alltså inte överskrida kontext.
Du menar att tinget i sig inte existerar, att människan är alltings mått?
Om du med "tinget i sig" menar föremålet för min sexa whisky efter en varm och mycket god fisksoppa, eller min fisksoppa innan whiskyn, så är i båda fallen dessa "tinget i sig".
Kants begrepp är bara uttryck för det som är föremål för vår erfarenhet.
Vertumnus skrev:Pollen skrev:Vertumnus skrev:Du menar att tinget i sig inte existerar, att människan är alltings mått?
Om du med "tinget i sig" menar föremålet för min sexa whisky efter en varm och mycket god fisksoppa, eller min fisksoppa innan whiskyn, så är i båda fallen dessa "tinget i sig".
Kants begrepp är bara uttryck för det som är föremål för vår erfarenhet.
Tinget som objekt för ett subjekt är tinget för subjektet menade Kant, medan tinget i sig är oberoende subjektet.
hakkapeliitta skrev:Vertumnus skrev:Pollen skrev:Om du med "tinget i sig" menar föremålet för min sexa whisky efter en varm och mycket god fisksoppa, eller min fisksoppa innan whiskyn, så är i båda fallen dessa "tinget i sig".
Kants begrepp är bara uttryck för det som är föremål för vår erfarenhet.
Tinget som objekt för ett subjekt är tinget för subjektet menade Kant, medan tinget i sig är oberoende subjektet.
Rätt sterilt tänkande. Helt klart att subjekt/objekt skiftar plats.
Framgår i språket med de/dem.
Om jag uttalar om något så är jag alltid subjekt. Men subjekt skiftar om jag pratar om DE och dessa pratar om DEM, då blir DE subjekt.
Rent språkligt är det viktigt att vara neutral och framför allt inte se sej själv som subjekt i alla sammanhang.
Hoppas någon blev förvirrad.
Pollen skrev:
Jag ser inte faktums kontextberoende som en brist.
Tvärtom ser jag det som en senkommen och välkommen insikt om att vi tänkande människor har bara oss att luta oss mot.
Det finns inga gudar eller andra esoteriska väsen som vi måste bli ett med, eller blidka, eller be till, eller offra till. Vi har oss själva och våra skuggbilder och vi lär oss mer och mer om hur vi ska locka skuggorna att visa sin sanning.
Kristna fanatiker och västerländska flummare med romantiska föreställningar om österländsk bronsåldersvisdom har orealistiska förhoppningar om att nå insikt om Allt eller Existensen eller Gud och fnyser åt vetenskap som vadar ut i skiten för att förstå den värld vi lever i.
Kunskap och insikt kräver arbete! För de fina luktar arbete svett.
Roligare att sitta i lotus, eller på knä, eller i Carl Malmsten och tänka sig till sanning och lukta gott.
Idag är det viktigare än nånsin att försvara vetenskap = den vetenskapliga metoden!
Användare som besöker denna kategori: 19 och 0 gäster