hakkapeliitta skrev:Kants "tingets i sig" är ren bullshit om jag ska vara ärlig.
Vi måste gå på det konkreta som existerar just nu. Att spekulera om något som är bortom vårt medvetande är värdelöst spekulerande. Tinget i sig är värdelöst akademiskt grubbleri.
EDIT: var lite för kategoriska åsikter men i grunden står för mina åsikter förutom spekulation som är en ledstjärna i människans väg framåt. Backar där.
En sak Kant verkar vara ute efter är precis det, att vi måste utgå ifrån det vi erfar "just nu".
Vi måste ha ögon för att uppfatta ljus och öron för att uppfatta ljud. Det vi erfar är då av nödvändighet alltid påverkat av förmågan vi har för den. Det är så han menar när han talar om att vi av nödvändighet alltid vet saker om "tinget för mig" och aldrig på något annat sätt. "För mig" handlar om nödvändigheten av erfarenhetens natur för att få kunskap.
Kant spekulerar inte om saker som är bortom erfarenheten utan utreder istället erfarenhetens natur och dess relation till kunskap.
Fakta är mest ett begrepp som handlar om vilka typer av saker vi beskriver som stämmer med sann kunskap om något.
Det kant talar om är en gammal känd sak den Buddhistiska filosofen Nagarjuna för ett par tusen år sedan använde som en del av deras spirituella väg. Det Buddhismen kallar för Sunyata betyder att all existens är beroende av sitt sammanhang. Med andra ord, någontings existens är av nödvändighet en del av annan existens. Att existera är att vara oseparerbar från existensens natur.
Man delar sedan in existensen i två sfärer, den absoluta och den relativa.
https://en.wikipedia.org/wiki/Two_truths_doctrineFakta om den världsliga är en sak och fakta om den absoluta är en annan och de kan inte separeras från varandra.
De är olika typer av saker, men de är bägge inom den absoluta/ultimata existensen som är en spirituell existens.
Där Kant säger att vi inte kan veta något om "tinget i sig" säger han exakt det Nagarjuna säger om Sunyata.
Sunyata betyder att existensen är tom på "saker i sig", det är allt begreppet syftar på.
Men istället för att säga att vi inte kan veta något utanför detta menar Buddhismen att insikten och uppvaknandet inför att erfarenheten inte är allt utan en del av en vidare ontologisk natur är nödvändig för den absoluta/ultimata sanningen.
Att reflektera över och meditera över att existensens ultimata natur är "en existens" är vad man gör där istället för att fastna vid att man inte kan veta något.