Definitioner av lycka

[Sceptisk]

Bara som en parantes så menade Engels i sitt "The Communist Manifesto of Faith" att individens lycka inte går att separera från allas lycka. Med andra ord så definierar Engels lycka som att vara ett kollektivt fenomen, om någon är olycklig så kan ingen vara lycklig. Detta innebär rent logiskt att alla reagerar på samma sätt och att vad som producerar lycka är allmängiltigt. Det finns med andra ord inga dissidenter i vad som producerar sann lycka (Enligt Engels).

Så hur definieras lycka nuförtiden?

Lyckoindustrin är nog den största av alla industrier någonsin. Förutom resor, äventyr, droger, erotik, film, teater, musik, konst så finns det en stor bokhandel som behandlar ämnet i hur man kan bli riktigt lycklig.

Trots Engels definition så finns det ändå skillnader i hur lycka definieras om man studerar TV program från olika samhällen. Beroende på var programmet produceras så finns det vissa subtila skillnader i vad som anses vara en bild av lycka.

TV program från USA tycks lycka mestadels handla om extremsporter och lyx. Att man ska ha det där gigantiska hemmet och den snygga frun samtidigt som man basejumpar från Eiffeltornet. Filmer går mer ut på att lycka är rock 'n roll, gå på konsert, springa runt och skrika av lycka. Svenska program handlar mer om att mysa ihop det i soffan och gulla med hunden.

Märkligt nog innehåller lyckoindustrin inte bara stora extremer, den är också väldigt intolerant. Om man åker utomlands och inte beter sig som ett ungdjur på betessläpp så uppfattas man som misstänkt. Vi blir dock allt mer Amerikaniserade så om någon Amerikanare vill utföra basejump från kaknästornet kanske det inte ses som lika märkligt som det skulle gjort för 20-år sedan. Men vi reagerar typiskt med att tycka att Amerikanarna är häftiga med sina extremsporter.

Men om man jämför historiskt vad som gjorde människor lyckliga förr i tiden så tycks det som att det finns en trend, där definitionen av lycka blir allt mer barnslig. Lycka tycks bli allt mer relaterat till saker som man gjorde eller drömde om när man var liten. Kanske har det att göra med att rikta sig mot en specifik målgrupp, eller så är det så att det är ett kulturdrag att bara det som är ungdomligt har värde och när man blir gammal så förflyttas man bara allt längre och längre ifrån lyckan. Enligt hur TV och kultur framställer det så innebär ålderdom endast en nostalgitripp och man lever enbart på sina minnen, till dess man dör. Kulturen definierar därmed döden som lyckans motpol och detta innebär att lycka kan inte finnas i relation till att livet är ändligt. Kulturen definierar därför lycka som evig ungdom, snarare än att det finns olika slags lycka beroende på vilken ålder man befinner sig i.

[Algotezza]

Bengt Brülde forskar om lycka:

http://www.ur.se/Produkter/160633-En-bok-en-forfattare-Bengt-Bruelde

[Waggho]

Om man åker utomlands och inte beter sig som ett ungdjur på betessläpp så uppfattas man som misstänkt.

Huh? Känner inte igen detta. Vill du utveckla?

Det känns som att du blandar samman två storheter, nämligen lyckan själv och vilka aktiviteter som antas föra med sig lycka. Båda är intressanta att fundera på, men det kan vara bra att hålla isär dem.

Lycka kan vi väl definiera som en känsla av välbefinnande. Ordet har dock blivit ett slags paraplybegrepp där väldigt olika former av välbefinnande kan stoppas in (t ex flow, glädjerus, harmoni, förnöjsamhet). Det kanske är mer meningsfullt att diskutera de här olika formerna för sig för att inte riskera att den ene pratar om äpplen och den andre om päron.

Vidare har begreppet lycka fått ett slags löjets skimmer över sig, på ungefär samma sätt som uttrycket "carpe diem", vilket ytterligare försvårar diskussionen.

När vi talar om vad som i olika kulturer antas orsaka lycka, blir det mer rimligt om man använder de mer differentierade begreppen ovan. Den som söker sig till extremsporter och lyx är kanske ute efter en kick, medan den som "myser ihop det i soffan" är mer ute efter lugn och harmoni. Det är två vitt skilda varianter av välmående, som båda kan vara mer eller mindre åtråvärda beroende på ens läggning.

[Waggho]

Vad tror ni om följande enkla diagram över positiva respektive negativa känslor som en funktion av tiden de pågår?

[Algotezza]

Vad tror ni om följande enkla diagram över positiva respektive negativa känslor som en funktion av tiden de pågår?

Intressant kurva. Menar du att resp. känslor på den positiva resp. den negativa sidan är grader av samma känsla eller att de olika känslorna på resp. kurva är av helt olika slag?

[förstår mig själv]

Vad tror ni om följande enkla diagram över positiva respektive negativa känslor som en funktion av tiden de pågår?

För mig har detta inte stämt. Dock ändå en bra kurva. Beskriver nog genomsnittet rätt väl. Många kan nog känna igen sig alltså.
Dock vill jag bestämt hävda att känslorna uppstår inte som en funktion av tid utan de uppstår av det som sker. Eller mer exakt är en sekvens som någvändigt följer ur hur allt är.
På samma sätt som att vi måste anta att 6 följer efter sekvensen 1,2,3,4,5 så följer känslorna som logisk nödvändighet i sekvens/serier dvs de följer samband/logiskt ur "observationer, och kunskap om "egenstrukturen"
Om du tex ser din knytnäve åka mot en stenvägg så kommer "känslan" efter handen nuddat väggen (enligt ögat) och ljud kommer något efter.
Dock är dessa "registreringar", "förnimmelser", känslor för denna kropp i den situationen "nödvändig".
Tänk även på att "ondska","dårskap" gör att vi oftast medvetandegör det onda "som är där", "inte det goda som också är där".
Tex så märker många inte att kärleken är evig (vilket man kände till tidigt "du SKA älska till döden skiljer ...). Detta är ingen rekommendation utan en teori (vetande/kunskap som följer av observationer).
På samma sätt är det ju inte så att tex "vi röker för att det är dyrt, vi blir sjuka och dör tidigare, får inte samma vård....). Detta horribla sätt att tolka krafterna är galet såklart.
Vidare tex så tenderar de flesta att reagera/märka dåliga sidor hos andra.(det är lättare att förstå fel än rätt(MYCKET). Därmed stänger man av de goda sidorna hos en människa och värderar på basis av "felen". Detta drabbar alla. Det beror på "kultur, politik ja maktsystemet".
De som bestämmer kan inte förstå tex "yrkesmannens" skicklighet. Dvs det den gör som är orsak till arbetet. Det är de rätt man gör inte det man kallar fel.
Om man fortsätter så kommer helvetet bli helt verkligt, upplevas..
Detta menar jag vara essensen i Jesus läror.
Finn det goda "alla rätt". Genom detta kan man "styra" så att paradiset blir verkligt. Kasta åt någon en iPhone låt den välja, hota inte med fängelse(djävulens metoder) låt den andre använda den för att den vill. (Då kommer alla problem att försvinna). Att hitta goda ideer alltså. Då vill människor följa och gör det samtidigt som deras förmågor utvecklas i oändlighet, och det blir verkligt.
Som du märker är det enligt mig mer givande att förstå genom samband/ordningar/sekvens. 1,2,3,4 att nästa blir 5 har inget med tid att göra utan med "förstå naturen".
Tänk även på att enheten bör vara klart definerad "sekunder" detta är inte "verkligt". Och det man bygger upp blir även detta overkligt.
Vet inte riktigt hur jag ska förklara detta men tiden är mer ett konstaterande av ordningarna. Och genom tid menar jag att man inte kommer ned till essensen och förstår naturen på bästa sätt.
Kul och bra inlägg tycker jag!!!!

[Anne]

Det där diagrammet stämmer inte in på mig iallafall.

[Waggho]

Vad tror ni om följande enkla diagram över positiva respektive negativa känslor som en funktion av tiden de pågår?

Intressant kurva. Menar du att resp. känslor på den positiva resp. den negativa sidan är grader av samma känsla eller att de olika känslorna på resp. kurva är av helt olika slag?

Jag vill nog mena att de är av olika slag, om än besläktade. Och att alla på den övre halvan kan ingå i paraplybegreppet lycka. En del söker efter så många lyckorus som möjligt medan andra söker ett fridfullt liv i sin strävan efter lycka, och man kan nog inte säga att det ena är mer "rätt" eller mer "sann lycka" än det andra. Det handlar om preferenser, om man föredrar den höga amplituden i lyckoruset eller långvarigheten i förnöjsamheten.

[Zokrates]

Det danska folket är enligt en av de senaste mätningarna det mest lyckliga folket i världen,
jag börjar starkt misstänka att lycka är ett genetiskt fel.

[Algotezza]

Det danska folket är enligt en av de senaste mätningarna det mest lyckliga folket i världen,
jag börjar starkt misstänka att lycka är ett genetiskt fel.

Bajer och cerutter...

Eller det folk som ljuger mest om sin hälsa...

[reflex]

Man får inte glömma att "lycka" bara är ett ord. Vi måste själva bestämma dess innehåll.
Min definition är att det är ögonblick av en varm känsla av "lycka" som bubblar upp eller flyter upp från ens inre.
Lycka kan aldrig vara ett ihållande tillstånd. Då hamnar den i alla fall utanför min definition.
Att känna lycka underlättas också av medvetenheten. Att öppna sinnet för känslor och intryck.
(Chin Sheng-tans trettiotre lyckliga ögonblick)

[Anders]

Bara som en parantes så menade Engels i sitt "The Communist Manifesto of Faith" att individens lycka inte går att separera från allas lycka. Med andra ord så definierar Engels lycka som att vara ett kollektivt fenomen, om någon är olycklig så kan ingen vara lycklig. Detta innebär rent logiskt att alla reagerar på samma sätt och att vad som producerar lycka är allmängiltigt. Det finns med andra ord inga dissidenter i vad som producerar sann lycka (Enligt Engels).

Så hur definieras lycka nuförtiden?

Lyckoindustrin är nog den största av alla industrier någonsin. Förutom resor, äventyr, droger, erotik, film, teater, musik, konst så finns det en stor bokhandel som behandlar ämnet i hur man kan bli riktigt lycklig.

Trots Engels definition så finns det ändå skillnader i hur lycka definieras om man studerar TV program från olika samhällen. Beroende på var programmet produceras så finns det vissa subtila skillnader i vad som anses vara en bild av lycka.

TV program från USA tycks lycka mestadels handla om extremsporter och lyx. Att man ska ha det där gigantiska hemmet och den snygga frun samtidigt som man basejumpar från Eiffeltornet. Filmer går mer ut på att lycka är rock 'n roll, gå på konsert, springa runt och skrika av lycka. Svenska program handlar mer om att mysa ihop det i soffan och gulla med hunden.

Märkligt nog innehåller lyckoindustrin inte bara stora extremer, den är också väldigt intolerant. Om man åker utomlands och inte beter sig som ett ungdjur på betessläpp så uppfattas man som misstänkt. Vi blir dock allt mer Amerikaniserade så om någon Amerikanare vill utföra basejump från kaknästornet kanske det inte ses som lika märkligt som det skulle gjort för 20-år sedan. Men vi reagerar typiskt med att tycka att Amerikanarna är häftiga med sina extremsporter.

Men om man jämför historiskt vad som gjorde människor lyckliga förr i tiden så tycks det som att det finns en trend, där definitionen av lycka blir allt mer barnslig. Lycka tycks bli allt mer relaterat till saker som man gjorde eller drömde om när man var liten. Kanske har det att göra med att rikta sig mot en specifik målgrupp, eller så är det så att det är ett kulturdrag att bara det som är ungdomligt har värde och när man blir gammal så förflyttas man bara allt längre och längre ifrån lyckan. Enligt hur TV och kultur framställer det så innebär ålderdom endast en nostalgitripp och man lever enbart på sina minnen, till dess man dör. Kulturen definierar därmed döden som lyckans motpol och detta innebär att lycka kan inte finnas i relation till att livet är ändligt. Kulturen definierar därför lycka som evig ungdom, snarare än att det finns olika slags lycka beroende på vilken ålder man befinner sig i.

Finns en hel del medicinskt och psykologiskt som styr det där också. Till exempel:
-Var på man en skala är FÖDD vad det gäller extroverhet och introverthet. Ganska väl belagt att det är medfödda egenskaper, ffa då det kommer till sådant som asperger och autism. Jag skulle vilja påstå att det finns människor som är sjukligt sociala också, som överhuvudtaget inte fungerar ensamma, även om det säkerligen inte finns en diagnos för det. Men även för oss som är någonstans däremellan på skalan, man kommer inte bli lycklig av samma saker. Kan nog tro att den där Engels var en som trivdes bäst i glada vänners lag. En sak är att man kan känna empati med, och vilja hjälpa den som har det svårt, men därifrån till att säga att den skulle ge alla och envar lycka, det är skitsnack. Kanske vissa kollektivister.

- Och hur mycket av det där ämnet som skallen producerar som vissa har brist på, vissa måste ju få resa, göra extrema grejer, leva ut för att tillgodogöra sig det där ämnet(vad heter det? har vi nån doktor på forumet?), medan vissa andra kan ligga i hängmattan och läsa filosofi en hel dag och känna att det var precis vad doktorn ordinerade...

[Waggho]

- Och hur mycket av det där ämnet som skallen producerar som vissa har brist på, vissa måste ju få resa, göra extrema grejer, leva ut för att tillgodogöra sig det där ämnet(vad heter det? har vi nån doktor på forumet?), medan vissa andra kan ligga i hängmattan och läsa filosofi en hel dag och känna att det var precis vad doktorn ordinerade...

Japp, jag är läkare. Dopamin är ämnet.
http://www.jneurosci.org/content/33/32/12982.full

[freddemalte]

Skrev om det för länge sedan så jag länkar istället för att upprepa mig. Håll till godo

http://filosofiforum.com/diskussionsfor ... 27#p194927

[Algotezza]

- Och hur mycket av det där ämnet som skallen producerar som vissa har brist på, vissa måste ju få resa, göra extrema grejer, leva ut för att tillgodogöra sig det där ämnet(vad heter det? har vi nån doktor på forumet?), medan vissa andra kan ligga i hängmattan och läsa filosofi en hel dag och känna att det var precis vad doktorn ordinerade...

Japp, jag är läkare. Dopamin är ämnet.
http://www.jneurosci.org/content/33/32/12982.full

Jag har spontan överproduktion av det. Tar medicin för att dämpa nivån. Vill jag bli hög slutar jag bara ta den.