Smisk skrev:SigurdV skrev:Smisk skrev:Jag pratar om begränsningarna/möjligheterna att förhålla sig till det som är "verkligt".
Det som lever är inte ett tillstånd hos något dött, som om medvetandet "råkar uppstå" ur något fysiskt.
Skulle aldrig falla mig in att uttrycka mig så...
Död är termodynamisk jämvikt.
Medvetande är en energiform.
Jag är inte alls materialist
Gott då att det är jag som uttrycker mig så
Det du beskriver här ser jag som en antydan till en reduktionistisk orealistisk tolkning av sakers tillstånd.
Att tolka fysikaliska händelser som energiformer är ett sätt att förhålla oss till den fysiska strukturen/händelsen vi upplever och detta är en sak men jag ser ett problem med att säga att formen ÄR det fysikaliska tillståndet.
Menar du att så är fallet är du fysikalist/materialist helt klart.
Om så, varför anser du att så är fallet?
Reduktionist är jag ... men inte materialist:
Allting kan reduceras till energi och energi kan utvecklas till vad som helst!
Vi ser det i Einsteins formel: E=mC-squared, där materians rörelse i rum och tid motsvarar en viss mängd energi. Vad vi ännu inte förstår är hur det går till i detalj och vilka potentiella möjligheter energin rymmer.
Till exempel vad det är hos energin som motsvarar oss själva!?
Enkelt uttryckt så är medvetande ARBETE ... i termodynamisk mening.
Vi är således ett frigörande av potentiell energi.
Hur man nu ska förstå det?
https://sv.wikipedia.org/wiki/Termodynamik
Det viktiga är nog att förstå att det "själsliga" inte är materiellt: Det är ENERGISKT!
Smisk skrev: Massa/energi skulle kunna ses som ett fält av möjligheter som en kanvas som möjliggör en målning. Målningen är något helt annat än ingredienserna som finns inom den.
Felet du gör här är att du JÄMSTÄLLER massa och energi! Energi är något helt annat än massa!
Enkelt uttryckt är massa (partiklar) energi som hålls samman av krafter. Det fungerar bara åt ena hållet!
Du kan inte åstadkomma energi genom att låta krafter hålla samman massa...
Det kan förstås vid sådana sammansättningar frigöras överbliven energi men den energin består inte av det du satte ihop, utan tar formen av elementarpartiklar i rörelse. (Energi i ren form finns endast vid oändlig temperatur.)
Men att föreställa sig energi som "ett fält av möjligheter
som en kanvas som möjliggör en målning" är väl inte helt fel...
Smisk skrev: Jag anser att verkligheten är holistisk och att den manifesteras genom nivåer som inte kan reduceras till varandra. Atomer, molekyler, celler etc existerar i en inkluderande relationshierarki. Celler kan inte beskrivas som molekyler då cellerna som fysisk form har egenskaper som inte kan finnas i molekylerna och dessa måste då tolkas i sitt varande som något annat.
De egenskaper du är ute efter stammar från den rena energin men en egenskap kan kräva att andra egenskaper redan förverkligats innan den kan framträda: I ett universum innehållande endast en partikel kan inga kollisioner inträffa
Smisk skrev: Det är komplext men analogin håller och om vi jämför en cells totala tillstånd, vad en cell är inkluderande dess molekyler och atomer och allt den är dessa inte kan vara, så måste den förstås från dess egen nivå.Smisk skrev: En människa då, vad är en människa? Är det ens något vi kan kalla "en människa" på sättet vi kan kalla en sten "en sten"?
Ytligt sett är stenar och människor ungefär samma saker... de består båda av atomer och molelyler.
Ganska komplext ordnade... sen upphör likheterna! Människan kan lagra energi och själv bestämma när och varför energin ska frigöras. Stenen kan visserligen ta upp och lagra värmen från solen men när natten kommer avger den (utan närmare funderande på saken) värmen till omgivningen!
Smisk skrev: Jag menar att vårat tänkande är gjort för att förhålla oss till det vi upplever i vår värld och det är format av hur vår värld fungerar och är uppbygd på ytan men inte i dess essens. Tänkandet bygger sagor av objekt och händelser vi förhåller till men denna karta tas för att vara verkligheten.
Detta sker för att vi psykiskt har ett sådant behov, inte för att verkligheten är sådan.
Vad sa du? Först skapade du en karta:
vårat tänkande är gjort för att förhålla oss till det vi upplever i vår värld
och det är format av hur vår värld fungerar och är uppbygd på ytan men inte i dess essens.
Tänkandet bygger sagor av objekt och händelser vi förhåller till ...
denna karta tas för att vara verkligheten
Sen säger du att: Detta sker för att vi psykiskt har ett sådant behov,
inte för att verkligheten är sådan.
Så verkligheten är alltså inte som du först beskrev den...
Förlåt men jag får lite svindel: Hur ÄR då verkligheten?
Detta sista känns mera verkligt... Ungefär såna är vi... Är verkligheten likadan?Smisk skrev: Om något är vårat tänkande ett berättande som bäst har använts för att berätta saker om varandra och världen för att leva oss in i livet samtidigt som vi åker slalom mellan de fällor som hotar oss och pricka de mål som tillfredställer våra behov.