Värdeomdömen och en människas drivkrafter och motivation.

[Eljest]

Värdeomdömen och en människas drivkrafter och motivation?

Har funderat mycket kring värdeteori och i synnerhet i samband med en människas motivation till att göra någonting av värde. Gör en människa någonsin något av värde? Om jag skulle träna på någonting, så att jag blev bäst i världen på detta, fast ingen visste att jag var bäst i världen på detta, skulle då min talang vara värdefull?

[Anne]

Vem bestämmer värdet?

[Smisk]

Värdeomdömen och en människas drivkrafter och motivation?

Har funderat mycket kring värdeteori och i synnerhet i samband med en människas motivation till att göra någonting av värde. Gör en människa någonsin något av värde? Om jag skulle träna på någonting, så att jag blev bäst i världen på detta, fast ingen visste att jag var bäst i världen på detta, skulle då min talang vara värdefull?

Gör människan någonsin något utan värde?

Det där med vilken plats värden har för oss och i naturen är givande. Det du skriver om "bäst i världen i andras ögon?" visar på ett begär att påverka sitt rykte för att få belöningen att tänka/känna att andra ser det man gör som innehållande en social status av "bäst och talangfull".

Detta skulle jag klassa som ett ytligt värde, alltså ett som inte är värt att behålla i sig. Allt som behöver ansträngning och yttre omständigheter (som att andra tycker saker) är inte värt att fästa sig vid då man blir en slav under omständigheter man inte kontrollerar. Det är inte säkert att andra tycker som man behöver att de skall tycka eller att man kan uppnå det man behöver för att känna att livet har något värde.

Djupare värden är de vi själva kontrollerar där vi själva har kontroll i nuet. Att ha perspektiv och kunna ge livet, oavsett vad det innehåller, värde är värt att utveckla då detta är oberoende av omständigheter man inte kontrollerar. Ser jag ett värde i att utveckla min talang för något andra möjligtvis kan se mig i ljuset som "bäst och talangfull" av är detta inte ett problem OM detta även är något jag just skulle göra för värdet aktiviteten har i sig, för mig, OAVSETT omständigheter jag inte kontrollerar.

Då får vi att det är viktigt att utveckla en klarhet kring vilka saker vi inte kontrollerar och samtidigt värderar och vilka saker vi kontrollerar som ger oss värde. Ju klarare detta blir ju tydligare blir det att ytliga värden inte egentligen har något värde och att djupare faktiskt har värde.

Detta leder till att vi "hittar våra djupare värden" tänker jag mig. Det är helt enkelt visare att leva genom de värden man kontrollerar än att anstränga sig att försöka fånga de man inte kontrollerar omständigheterna för att få.

I min erfarenhet får livet i sig värde när de ytliga benägenheterna inte längre lever som om de äger oss. Jag tänker mig att allt liv är av värde, av sin natur, och att det är ett ytligt tänkande som inte har utvecklat klarhet i saken som får det att se ut på andra sätt.

Detta blir tydligt när de saker man tidigare tyckt va viktiga plötsligt, genom olika omständigheter, rycks undan fötterna när man sedan ställer sig upp igen. Att exempelvis jaga pengar och status för att plötsligt få sitt barns liv avslutat eller sin hälsa skadad kraftigt visar att livet har något annat under ytan av dessa saker av djupare värde.

Jag är övertygad om att vårat tänkande är gjort för att leta efter vad som är viktigt Vs oviktigt för oss och att våra känslor i bakvattnet av dessa ger oss olika svar på våra val av tankar.

Som uttrycket "beauty for ashes" antyder tänker jag mig att livets djupare värde fås i utbyte av askan där vi bränt de ytliga.

/Smisk