Mönstret som förklarar medvetandet. En TOE

[SigurdV]

Vi moderna människor har räknat ut
att gud skapade världen för ungefär 13.8 biljarder år sedan!

Så kanske fysikerna inte skulle våga uttrycka sig?

Men som filosof och intresserad av logiska sammanhang
vågar jag ställa de religiösa fundamentalisterna mot väggen:

Ni säger att ni inte tror på Big Bang...
Förstår ni då inte att ni förnekar guds och skapelsns existens?

I tråden, Vad utgör medvetandets referens ?, ger jag ett förslag till hur Big Bang kan förklaras.
Om du nu lägger så stor vikt vid vad moderna människor räknat ut, förklara då gärna, Vad är tid ?
Det är först efter att du redovisat svar på den frågan, det går att dra några slutsatser om universum.

/ Illusionen

Jag rekommenderar i så fall att du följer vad jag skriver.
För jag har faktiskt redan förklarat vad tiden är,
men jag gör det nog flera gånger till
eftersom hittills ingen verkar ha förstått vad jag sagt

Men ett snabbt svar är att universum SJÄLVT ÄR EN KLOCKA!
Och som du kanske vet är en klocka vad som VISAR tiden!

[Illusionen]

I tråden, Vad utgör medvetandets referens ?, ger jag ett förslag till hur Big Bang kan förklaras. Om du nu lägger så stor vikt vid vad moderna människor räknat ut, förklara då gärna, Vad är tid ?

P: Förstår du aldrig någonsin vad du läser på detta forum?
I: Jag tror inte jag har några större problem att hänga med, och det blir ju ibland rätt rolig läsning

P: Om du har en egen idé om vad tid är, varför ställer du samma fråga om och om igen?
I: Jag har redovisat hur jag ser på TID, nu är frågan hur andra förklarar vad tid är, för att det ska gå att förstå och utvärdera det som hävdas.

P: Det finns ju en tråd som avhandlar frågan!
I: Ingen kommentar.

Sigurds definition av tid är citat,
"Men ett snabbt svar är att universum SJÄLVT ÄR EN KLOCKA! Och som du kanske vet är en klocka vad som VISAR tiden!"

Som framgår ser vi alltså lite olika på fenomenet tid, vilket är av viss betydelse.

/ Illusionen

[Pilatus]

Om du har en egen idé om vad tid är, varför ställer du samma fråga om och om igen?

Jag har redovisat hur jag ser på TID, nu är frågan hur andra förklarar vad tid är, för att det ska gå att förstå och utvärdera det som hävdas.

Det har vi redan avhandlat ett antal gånger, eller var det något nytt du hade att säga i frågan?

Im inte, delta gärna i den diskussion som pågår!

[Pilatus]

Sigurds definition av tid är citat,
"Men ett snabbt svar är att universum SJÄLVT ÄR EN KLOCKA! Och som du kanske vet är en klocka vad som VISAR tiden!"

All materia är i rörelse, allt förändras, energi omsätts och går hela tiden mot lägre energinivåer. Entropin ökar. Känner du igen svaren? Vi kan välja något cykliskt och t ex räkna hur jorden rör sig runt solen = år. Är det tid eller har du något annat sätt att räkna år?

Som framgår ser vi alltså lite olika på fenomenet tid, vilket är av viss betydelse.

För vem har det någon betydelse att du inte finner andra förklaringar än din egen för "trovärdig"?

[SigurdV]

Nu kan ju den som vill... själv sätta sig in i Big Bang frågorna
via fysik kursen på oregons university... som inte verkar alltför dum...
http://zebu.uoregon.edu/

Jag brukar undvika kurser eftersom man så lätt tar till sig felaktigheter.
Det är bättre (men långsammare) att tänka fram grejerna själv!

Här i tråden har vi kommit fram till de två fundamentala egenskaperna: Temperatur och Volym.
Det är alltså vad som egentligen FINNS! (Någon av dem eller båda tillsammans ÄR ALLTSÅ TIDEN!)

Det egendomliga med dem är att de inte existerar ISOLERADE från varandra.
Det finns varken temperatur utan volym eller volym utan temperatur...

Men hur kan det stämma undrar någon ... Hur ligger det i så fall till med Singulariteten?

JO: Där är volymen NOLL och temperaturen är OÄNDLIG!

DÄRFÖR att volym och temperatur är omvänt proportionella mot varandra!
OM volymen är noll så är temperaturen energin dividerad med noll...

(1) Det vill säga att temperaturen är oändlig ... vilket är det ena interna problemet vid singulariteten.

(2) Det andra problemet är att Singularitetens energi-innehåll skall (enligt termodynamiken)
vara konstant och lika med volymen gånger temperaturen ... ALLTSÅ NOLL!

Och det verkar som om singulariteten
saknar både energi och volym
men har en oändlig temperatur...

Det är väl ungefär så orimligt som man kan tänka sig?
Någonstans i ett Absolut Ingenting finns något Oändligt Hett ??

Är det nån som ser hur man reder ut trasslet?

[Pilatus]

En detalj bara, det är värme som finns, temperaturen är den storhet som anger temperaturen, t ex i °C.

Hur kan temperatur vara oändligt hög? Vilka konsekvenser skulle det få med tanke på att temperaturen efterhand har sjunkit till bråkdelar över absoluta nollpunkten?

[SigurdV]

Vi har två lite obehagliga storheter som vi borde fundera lite på...

NOLL OCH OÄNDLIGHETEN: Ingenting och allting...
De har ett lite mystiskt förhållande genom att nånting delat med ingenting kan vara allting...
Och att allting ingen gång är ingenting...

I skolan lär vi oss att oändligheten inte är något tal ...
Och då kunde vi invända att det är egentligen inte NOLL heller?

Oändligheten är för mycket och noll för litet för att vara ett tal...
Hjälper det här oss nu? ...

Kanske ...

Om vi räknar bort noll och oändligheten försvinner ju problemen,
för nu gäller för alla tal som är kvar att x * 1/x = 1 !

Och det är då inte längre problematiskt att påstå att
för alla isolerade fysikaliska objekt så gäller att
Volymen gånger Temperaturen = Energin.

Det är väl ungefär den nuvarande lösningen...
Universum kan inte UPPNÅ det singulära tillståndet!
Dess volym kan inte helt och hållet försvinna!

Energin är alltid konstant
eftersom varken volym eller temperatur kan uppnå noll-tillståndet.

Diametern i den krympande cirkeln kan aldrig bli noll...
Eftersom linjen som cirkeln består krymper i takt med diametern.

Det kanske fungerar men jag gillar det inte!
Jag vill kunna säga att nånting inte finns...
Utan att behöva tillägga: Fast lite lite grann av det finns ju förstås!

Så jag fokuserar på kravet om energins bevarande
och menar att när temperatur eller volym blir noll så ändrar sig inte ENERGIN.
I singulariteten skiljer sig helt enkelt verkligheten från matematiken!

Jag kan inte se att det ställer till med något problem...
Singulariteten är ju av övergående karaktär:
Volymen är noll, temperaturen oändlig och energin har ett visst värde som aldrig ändras.

Och nu finns en poäng med mitt nya (?) synsätt!
Vi kan inte längre säga att den oändliga temperaturen finns i ett "ingenstans" ;
för den (påstår jag) finns i energin!
Temperatur och volym motsvarar ALLTID ett energitillstånd!

Och om energin är för låg i ett nystartat universum
så kanske fotonerna inte längre kan övergå till partiklar.

En sak till:
Om ingen energi har använts till volymen,
så har all energi används till temperaturen! Och jag tycker att man då borde säga
att temperaturen inte alls är oändlig utan helt enkelt lika med energin!

På så sätt finns ett högsta värde på temperaturen för varje universum!
Och anar vi nu inte ett svar på varför ett universum inte kan starta
med ett lägre värde än efterföljande värden ... ?

Går det inte åt lite energi för att få universum att övergå från ett tillstånd till ett annat?

[Pilatus]

Diametern i den krympande cirkeln kan aldrig bli noll...
Eftersom linjen som cirkeln består krymper i takt med diametern.

Jag är med på ditt resonemang. Vad som kvarstår blir då att det som kom till vid big bang, kom till vid big bang. Allt finns då på lånad tid = summan av allt är noll ... Allt (som kan utföra arbete) återställs till var det var.

[SigurdV]

Diametern i den krympande cirkeln kan aldrig bli noll...
Eftersom linjen som cirkeln består krymper i takt med diametern.

Jag är med på ditt resonemang. Vad som kvarstår blir då att det som kom till vid big bang, kom till vid big bang. Allt finns då på lånad tid = summan av allt är noll ... Allt (som kan utföra arbete) återställs till var det var.

Tja... man har ju svårt att överge sina favoritbegrepp...
Det viktiga just nu är om jag lyckas överföra information eller inte.
Vad du gör av den är ju faktiskt inte mitt problem

Men numera låter jag faktiskt cirkeln krympa ända till noll
eftersom det verkar gå till så i verkligheten
även om jag inte kan riktigt förstå hur tricket faktiskt går till!

Kan det vara nåt kvantmekaniskt månne?
Men låt oss tänka vidare...

Vi har alltså inte riktigt samma variabelpar som det brukliga "rum och tid" paret.
Det vore trevligt att få ett lite bättre grepp om tiden i tankemodellen.

Hae vi inte lärt oss att energin är kvantifierad? Att det finns en minsta energi mängd?
Måttet på universums energi är alltså naturligen hur många energikvantum vi har att tillgå.

Och vi antar väl att det "går åt" minst ett energikvantum för att universum ska ändra tillstånd från BB(n) till BB(n+1)...
Nu är diametern ett kvantum längre och temperaturen har sänkts ...

Hur ska det här bäst noteras? Vad ska "BB1" betyda?

Vi syftar väl på den allra första situationen där volymen är noll
och temperaturen är oändlig (maximum i den alternativa modellen)?

Låt oss använda beteckningen <x,1/x> för att beteckna serien av tillstånd
och då har vi vår första observationsformel: BB = <0,1/0>

Som betecknar Singulariteten där inget energikvantum är spenderat.

Och som väl måste anses motsvara tidpunkten noll?

Universum intar sitt andra tillstånd när ett första kvantum spenderats:
BB1= <1,1/1> =<1,1> ...

Sen spenderas ytterligare ett kvantum:
BB2 = <2,1/2>

Och universum har uppnått den aktningsvärda åldern av två energikvantum,
dess diameter är två kvantum och dess temperatur är 1/2 ... vad för något?

TVI !
Jag börjar känna mig mer som revisor än som filosof...
Det här är ju UR-tråkigt!

Enda trösten är att jag har definierat ett nytt system
för att beskriva universums tidsliga och rumsliga tillstånd....

Lite spännande är det väl att antalet spenderade energikvantum
är ett odiskutabelt mått på universums ålder
men att det kanske har dykt upp ett nytt problem långt borta vid tidens slut ...

Jag menar situationen BB1/0 = <1/0,0> där alltså universums volym är oändlig
och temperaturen ligger vid absoluta nollpunkten.
Vad jag nu grubblar över är hur ett ÄNDLIGT antal energikvantum kan räcka ända dit !?

[Pilatus]

Jag är med på ditt resonemang. Vad som kvarstår blir då att det som kom till vid big bang, kom till vid big bang. Allt finns då på lånad tid = summan av allt är noll ... Allt (som kan utföra arbete) återställs till var det var.

Men numera låter jag faktiskt cirkeln krympa ända till noll eftersom det verkar gå till så i verkligheten även om jag inte kan riktigt förstå hur tricket faktiskt går till!

Jag vet inte om det finns någon empiri som räknar med att något kan rymmas i ett rum utan utsträckning. Vad som är en modell måste inte i alla detaljer motsvara något i verkligheten. Stephen Hawking har faktiskt skrivit om svarta hål och singulariteter. Men han verkar inte gilla tanken. (Gravitationell singularitet - en punkt i rymden där de värden som beskriver gravitationsfälts styrkor får oändliga värden.) Vem kan tycka om sådana skapelser?

[Pilatus]

Kompletterar med ett citat:

I slutet av 1960-talet applicerade Hawking och hans vän och studiekamrat, Roger Penrose en ny komplex matematisk modell som de hade skapat från Albert Einsteins allmänna relativitetsteori. Detta ledde till att Hawking 1972 kunde bevisa det första av många singularitetssatser; sådana satser tillhandahåller en uppsättning tillräckliga villkor för existensen av en singularitet i rumtiden. Detta arbete visade att singulariteter, långt ifrån att vara matematiska kuriositeter som endast framträder i specialfall, är en allmän egenskap hos generell relativitet.

Han utvecklade, tillsammans med Brandon Carter, W. Israel och D. Robinson, ett matematiskt bevis för John Wheelers sats om att alla svarta hål till fullo kan beskrivas med de tre egenskaperna massa, rörelsemängdsmoment och elektrisk laddning.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Stephen_Hawking

[SigurdV]

Jag är med på ditt resonemang. Vad som kvarstår blir då att det som kom till vid big bang, kom till vid big bang. Allt finns då på lånad tid = summan av allt är noll ... Allt (som kan utföra arbete) återställs till var det var.

Men numera låter jag faktiskt cirkeln krympa ända till noll eftersom det verkar gå till så i verkligheten även om jag inte kan riktigt förstå hur tricket faktiskt går till!

Jag vet inte om det finns någon empiri som räknar med att något kan rymmas i ett rum utan utsträckning. Vad som är en modell måste inte i alla detaljer motsvara något i verkligheten. Stephen Hawking har faktiskt skrivit om svarta hål och singulariteter. Men han verkar inte gilla tanken. (Gravitationell singularitet - en punkt i rymden där de värden som beskriver gravitationsfälts styrkor får oändliga värden.) Vem kan tycka om sådana skapelser?

Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska gilla läget eller inte...
Och jovisst... Stephen upptäckte ju kvantum-strålningen:
Att svarta hål förlorar massa och så småningom försvinner.

Och jag räknar inte heller med att något ryms i ett rum utan utsträckning

Lyssna noga nu!

Energin finns inte i rummet
därför att rummet finns i energin!

Så när rummet är helt ihop pressat ... så ligger den uppkomna "tompunkten" ändå kvar i energin!

Det absoluta ingentinget är ett rum med noll energi!
Då talar vi om ett tomrum inom ett energitomrum!

Det här MÅSTE vara helt nya tankar eftersom ingen begriper vad jag säger
____________________________________________________________________________

Kanske en metafor?

Du sitter på fiket och funderar på att gå hem...

Då är din promenad noll och bristen på ansträngning oändlig.

När du har gått hem har du promenerat en sträcka större än noll
och bristen på ansträngning är inte längre oändlig.

Promenaden motsvarar rumsvolym och bristen på ansträngning motsvarar rummets temperatur!

Och HAR du ingen energi så blir det ingen promenad!

[Pilatus]

Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska gilla läget eller inte...
Och jovisst... Stephen upptäckte ju kvantum-strålningen: ...

Illusionen var ju inne på en modell med komplexa tal, Stephen Hawking räknade på en komplex matematisk modell och undvek att trampa i nollpunkter och konstigheter. Den matematiska modellen tillåter ett koordinatsystem där nollan kan passeras. Som när du går (eller flyger) över nordpolen. Ingenting konstigt händer, det är till och med begripligt. Även tid kunde räknas som en fjärde dimension utan att matematiken brakade samman vid noll. Kanske värt att höra litet mera om?

[SigurdV]

Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska gilla läget eller inte...
Och jovisst... Stephen upptäckte ju kvantum-strålningen: ...

Illusionen var ju inne på en modell med komplexa tal, Stephen Hawking räknade på en komplex matematisk modell och undvek att trampa i nollpunkter och konstigheter. Den matematiska modellen tillåter ett koordinatsystem där nollan kan passeras. Som när du går (eller flyger) över nordpolen. Ingenting konstigt händer, det är till och med begripligt. Även tid kunde räknas som en fjärde dimension utan att matematiken brakade samman vid noll. Kanske värt att höra litet mera om?

Det är knepigt det här!
Universum är som en lina spänd mellan två träd.

Första trädet: <0,1/0>

Linans mittpunkt: <1,1>

Andra trädet: <1/0,0>

Jag hoppades att man skulle kunna undvika båda de oändliga otrevligheterna
genom att börja på vänstra sidan vid första trädet och sedan hoppa över till högra sidan vid mittpunkten...

Det verkar inte räcka med att undvika oändligheten...
man måste kanske undvika ingentinget också!?

Kanske har man vant sig så med nollan att man tror att den finns?
Men om man tänker efter så hänger nollan ihop med oändligheten,
finns den ena så finns den andra ...

Det är knepigt i kvadrat det här!
Om träden inte finns vad hindrar i så fall linan att bilda en cirkel?

Svaret kanske ligger i begreppet "riktning"!
Är inte det något i linan som rätar ut den och som gör att man kan slippa träden?

Stephen Hawkings utvecklade, tillsammans med Brandon Carter, W. Israel och D. Robinson,
ett matematiskt bevis för John Wheelers sats om att alla svarta hål
till fullo kan beskrivas med de tre egenskaperna massa, rörelsemängdsmoment och elektrisk laddning.

Mittpunkten <1,1> kan passeras antingen från det andra trädet till det första ...eller tvärt om.
Och den tanken kan uttryckas utan träd...
Från vilken annan punkt som helst kan mittpunkten passeras endast i en riktning.

Det låter ju ganska bra ... men hur skiljer man mellan de obefintliga träden?
Vad ger linan "den absoluta" riktningen?

Det rör sig förstås då om en "intern" absoluthet,
vi kan inte veta hur linan förhåller sig till en extern punkt (utanför linan)
om inte linan och punkten interagerar på något sätt ...

Från mittpunkten <x,x>
promenerar vi till en annan punkt,
som då får antingen beteckningen <y,1/y> eller <-y,1/-y> .

Punkternas energi-innehåll är det samma: y*1/y = -y*1/-y ...
Men minustecknet (eller avsaknaden av tecknet) ger oss riktningen för punkten.

Jaha... är det nåt nytt med det här?

Njaa... Jag ger alltså en bild av verkligheten som en mängd av "verklighetspunkter" : <x,1/x> .
Det är förstås en långt driven förenkling ... vi får endast en en-dimensionell avbildning.

Men den skiljer sig i en detalj från den reella tal-linjen ... "nollan" är förvisad ut till det oändliga!

Det är en ganska enkel operation ... man drar bara upp hela det negativa talområdet...
tar med den negativa nollan men låter den positiva nollan ligga kvar som botten i det positiva området
och fäster sedan ihop nollorna med oändligheterna ... och säger sedan "adjöss med dem"

På så vis försvinner den kära "origo-punkten" ... i stället har vi två externa singulariteter:
Längst fram och längst bak i det verkliga. Eller ska vi säga TIDEN?
Den "interna" tiden?

[SigurdV]

Tyckte det var dax att låta det sagda vara nog.
Matematik kan vara lite svårsmält?
Och kanske ska man inte ta för mycket i skeden?

Nån kanske kommer på nån relevant fråga?
Varför är t ex <x,x> = <1,1> ?
Varför inte också <2,2> ?

Vad är det som här egentligen parar ihop de negativa med de positiva talen?
När nollorna är parade med oändligheterna så kanske de reella talen
kan para sig lite som de vill?

Njaa... man kanske kan se det som två identiska kortlekar som ska delas ut i par på bordet.
Den ena leken delas ut uppifrån och den andra underifrån ... lekarna får kanske kuperas men ej blandas.

Man får förstås vara lite försiktig med att dra snabba slutsatser eftersom; antalet kort inte är ändligt...
I första leken inte finns något understa kort... Och i den andra leken inte finns något översta kort.

Sådana här lekar bör vi nog överlåta åt professionella matematiker, men:

Svaret på övningsuppgiften är enkelt: Vi har ju att x*1/x= 1, så om x=2 så blir 1/x=1/2