Mönstret som förklarar medvetandet. En TOE

[Pilatus]

Det vi upplever och det vi beräknar är två HELT OCH HÅLLET OLIKA VÄRLDAR som inte har något gemensamt.

Antic, Du verkar ha för bråttom, och tolkar då ant det jag skriver fel.

Jag tror jag förstår hur Antic resonerar. Vi kan givetvis uppleva rummets dimensioner och även tiden. Det har vi diskuterat tillräckligt. Men vi kan inte subjektivt avgöra tidens utsträckning med den precision som vi kan med hjälp av en klocka. Antic formulerar sig litet kryptiskt ibland.

[Antic]

Vi kan uppleva "upplevandets dimensioner" vilka är ständigt föränderliga. Fasta dimensioner kan vi däremot inte uppleva.

En upplevd fysisk värld om den gick att se (vilket är omöjligt), skulle se ut så här.

Något annat skulle aldrig hända. Inte en blomma skulle någonsin röra sig då värden skulle vara något specifikt i sig och därmed bli omöjlig att uppleva (ständig rörelse). En enda betraktningsvinkel skulle finnas och allt skulle vara oföränderligt i evighet, lika oföränderligt som 2+2=4. Världen bara kunna ses på ett enda sätt, det du ser på bilden. Allt som ÄR något, går aldrig att uppleva. Upplevelsen bygger helt och hållet på att något BLIR något och ständigt föränderligt helt olikt vår objektiva värld av matematik där allt ÄR något specifikt. därför kan det omöjligt finnas en fysisk värld utanför våra kroppar där något skulle vara något specifikt.



Det ENDA sätt en fysisk värld är möjlig på, är så här. Först då kan något ha en fast storlek eller ett exakt värde. Omöjlig att uppleva och går bara att veta.

[Pilatus]

Vi kan uppleva "upplevandets ...

Det du polemiserar mot, i den mån det är begripligt att förstå vad det rör sig om, har väl aldrig någon påstått vara möjligt?

[Antic]

Nej, det hoppas jag inte.

Vad jag försöker säga är att...

* En fysisk värld utanför våra kroppar skulle vara omöjlig att uppleva. Dessutom, varför skulle vi uppleva en värld utanför våra kroppar som annorlunda än den skulle vara? Poänglöst.

* Det enda som skulle kunna göra något äkta och sant är att vi själva (dvs upplevandet) skapar det universum vi känner till. Det är också enda sättet att anpassa universum för varje olika typ av upplevelse, hur mycket de än skiljer sig åt. Samtidigt får vi då se att vårt eget sätt att uppleva universum inte är någon referens för mer än oss själva.

Vi gör det stora felet att vi utgår helt och hållet från det vi själva upplever och tror.

* Finns det inte en fysisk värld däreute, så är inte världen äkta eller "riktig" (till exempel). Vi definierar saker som logik och allsmäktig utifrån våra egna upplevda förutsättningar istället för att se mer neutralt på det. Kan inte vi så kan ingen annan, och detta säger vi är att vara allsmäktig, osv osv.

[Phoenix]

Vad mönstret säger är att hjärnan består av två system som tillsammans genererar ett tredje. Jag ska så noga som möjligt försöka förklara hur det hänger ihop. De två grundobjekten i medvetandet är data och nervimpulser.

Primära sinnesdata kommer från våra sinnesorgan.

Vad du här menar med data får du kanske förklara. Begrepp kanske som beskriver hurdant något är. Hur vi bearbetar sinnesintrycken och reagerar på vad vi upplever.

Mina definitioner inom mönstret är inte exakt korrelerade med det orden innebär i dagligt tal. Men inom mönstret är definitionerna exakta. Jag har bara inte hunnit förklara det noga.

Data är de minsta intrycken som härstammar från synen eller hörseln. En instans av data kan vara exempelvis att en person suttit framför en gul skärm hela sitt liv och inte sett något annat än en viss gul nyans. Den personen har varit utsatt för en enda instans av data. Skulle det plötsligt ske någon skiftning på skärmen så skulle personen bli utsatt för ytterligare data och då kan jämförelseprocessen mellan datan inledas.

Ett problem är att mönstret ser olika ut beroende på om man är barn eller äldre. En äldre människa laborerar mer med komplex än med enkla intryck men mönstret fungerar i bägge fallen.

[Phoenix]

Jag tänkte göra mig besväret att försöka förstå istället för att kritisera, för en gångs skull . Jag anar vad du menar men kan inte säga att jag helt förstår...
Har dock ngr frågor som kanske kan klargöra ngr saker för mig, börjar med dessa: 1. Ser du medvetandet, i denna bemärkelse, som ngt unikt för människan? 2. När du skriver "känslor" menar du egentligen instinkter (dvs medfödda, förprogrammerade sätt att fungera, primärt avsedda för att säkra artens överlevnad)? 3. Varför kategoriserar du syn och hörsel i "datasinnet" medan känsel och smak hamnar i "känslosinnet"?

Tack för att du försöker förstå.

1. Medvetande är inget unikt för människan. Mönstret säger att det enbart är hjärnstorleken som spelar roll. Alltså, om du kunde koppla på en extrahjärna på en myra så skulle du kunna kommunicera med den efter ett tag. Men jag tror inte längre att mönstret har rätt här. En högre vetenskap säger att människans medvetande är unikt och att hjärnstorleken inte spelar roll. Men denna vetenskap är utomvetenskaplig och kanske inte relevant. Jag tror, som någon annan också var inne på i tråden att man får skilja på vetenskap och egentlig sanning.

2. Nej, känslor har inget med biologi att göra. Faktum är att detta system, eller mönster, klarar sig helt utan evolutionära förklaringsmodeller. Mönstret säger att medvetandet växer fram av sig självt om bara vissa förutsättningar föreligger och systemet får någon input. Känslor är ungefär detsamma som det jag benämner som upplevelser i mönstret. Alltså, känslor genereras av flera nervimpulser som jämförs med varann. Känslorna härstammar alltså egentligen från smärtsinnet och smaksinnet men börjar efterhand leva sitt eget liv i medvetandet så att de inte behöver vara direkt kopplade till sinnena.

3. Detta är en stor upptäckt. Jag brukar ibland benämna synen och hörseln som kvalitativa sinnen medan smärtsinnet och smaksinnet benämns som kvantitativa sinnen. Det kanske klargör skillnaden lite. Det handlar alltså om att smärtsinnet och smaksinnet är tidsberoende och icke-detaljorienterat medan synen och hörseln är tidsoberoende och detaljorienterade. Smärtsinnet och smaksinnet bekymrar sig bara om hur intensiva olika signaler är och de kan inte urskilja några detaljer i signalerna medan för synen och hörseln så är det bara detaljerna som är relevanta. Det rör sig alltså om två helt olika typer av sinnen. Detta illustreras även av det faktum att vi kan lagra syn och hörsel på datorer men det vore omöjligt att göra samma sak med smaken och smärtan. Det är två helt olika typer av signaler det rör sig om.

[Smisk]

Nej, det hoppas jag inte.

Vad jag försöker säga är att...

* En fysisk värld utanför våra kroppar skulle vara omöjlig att uppleva. Dessutom, varför skulle vi uppleva en värld utanför våra kroppar som annorlunda än den skulle vara? Poänglöst.

* Det enda som skulle kunna göra något äkta och sant är att vi själva (dvs upplevandet) skapar det universum vi känner till. Det är också enda sättet att anpassa universum för varje olika typ av upplevelse, hur mycket de än skiljer sig åt. Samtidigt får vi då se att vårt eget sätt att uppleva universum inte är någon referens för mer än oss själva.

Vi gör det stora felet att vi utgår helt och hållet från det vi själva upplever och tror.

* Finns det inte en fysisk värld däreute, så är inte världen äkta eller "riktig" (till exempel). Vi definierar saker som logik och allsmäktig utifrån våra egna upplevda förutsättningar istället för att se mer neutralt på det. Kan inte vi så kan ingen annan, och detta säger vi är att vara allsmäktig, osv osv.

Den lins vi behöver se detta igenom är något i stil med:

http://www.centreforconfidence.co.uk/re ... lkPTQwNw==

Det finns en intern och en extern aspekt/dimension av tillvaron och den upplevs genom den relation de ingår igenom.
Det är möjligt att uppleva då tillvaron (verkligheten) existerar på ett sätt som har denna relation dä både det inre och yttre, det subjektiva och fysiskt objektiva, finns som två sidor av verkligheten.

Om vi skall kalla något för "verkligheten" bör vi göra det på ett holistiskt sätt. Den är inte enbart fysisk eller enbart intern utan bägge aspekter av tillvaron manifesteras på ett holistiskt sätt där korrelationer finns mellan de fenomen som finns i dem. Hjärnan kan förstås som "en hjärna" men medvetandet måste förstås som "ett medvetande" och vi kan mappa fenomenen mot varandra men INTE reducera dem till varandra. Gör vi det bryter vi mot att verkligheten är holistisk.

Vi kan även förstå att det finns andra fenomen i världen som finns på insidan av det vi tolkar i den. Jag sätter mig just nu in i läsaren av denna texts insida, annars hade jag inte skrivit texten som den är skriven

Vi är givet alltid bundna till de möjligheter vi har att förstå saker men det betyder inte att vi inte KAN förstå dem utan tvärt om, att vi till viss del kan det. Tror vi att världen är exakt som den upplevs gör vi dock ett misstag.

/Smisk

[Zokrates]

1.Data. Datakomplex. Kategorier.
2.Nervimpulser. Upplevelser. Motivation.
3.Symboler. Grammatik. Tankar.

Tja, först kommer en miljö, dvs en någorlunda begränsad och delvis skyddad omgivning, därpå byggstenar som kan skapa liv, livet anpassar sig efter livsmiljön, formas av den, evolution, detta ger i sin tur upphov till en organism som samverkar i denna miljön, samverkan i betydelsen utnyttjar miljön för att överleva vilket i sin tur kan omforma organismen om miljön förändras där vissa mutationer gör att större förändringar i organismen blir möjliga, vilket i sin tur skapar nya arter, mer avancerade arter, mer komplext liv.

Det primitiva medvetandet koncentrerades till en mer centralt skyddad del i organismen, initialt i nervrotsystemet som en lite större klump, vilket ligger till grund för en senare utveckling av den större hjärnan, medvetandet var initialt de processor som känner av ämnen i miljön för att avgöra om de i sin tur var nyttiga eller ej vilket utlöste olika former av kemiska reaktioner, allt annat än viljestyrt, men i takt med utvecklandet av en mer komplicerad "kommandocentral" kommer ju även det nya in, möjligheten att göra bättre val, till skillnad från slump. Detta är starkt avhängigt utvecklingen av sex, där två organismer delar material sinsemellan, till skillnad från enbart könlös celldellning. Detta utgör själva grunden till uppkomsten av ett mer avancerat medvetande, en högre uppfattning av sig självt, förmågan att agera sjävständigt utifrån viljekontrollerade impulser.

Att medvetandet hos till exempel en människa är högt utvecklat och komplext står för de flesta av oss klart, men det handlar inte om något annat än enklare processer sammanfogade till och i en alltmer avancerad enhet i form av ett kontrollorgan som kräver förhållandevis mycket energi gentemot vad resten av kroppen kräver, där kemiska signalsubstanser utlöser kemiska reaktioner och skapar elektriska impulser i samverkan med övriga sinnesorgan, varpå omgivningens intryck återspeglas som en virtuell modell i hjärnan, vilket utgör den centrala delen av medvetandet.

Vår arts specifikationer ligger till ytterligare grund för utvecklandet av andra egenskaper såsom språk, vilket även det reflekteras såsom tankar, ju mer vi blivit beroende av språk, ju mer utvecklat har detta fenomen blivit, på så sätt överskuggar vår språkbaserade tankevärld många av våra andra egenskaper, så till den grad att vi idag mer eller mindre ser själva tänkandet som medvetandet i sig, vilket tyvärr får en del negativa konsekvenser då många tankar är rent ut sagt både fel och skadliga då dessa realiseras, tja, som devisen "Tänka fritt är stort men tänka rätt är större". Tyvärr vet ju väldigt få människor vad som är rätt idag.

Jag försökte servera basfödan på en tallrik genom att faktiskt till skillnad från alla er andra svara på frågan, givetvis kan jag ju utveckla detta mer, fast jag hade ju hoppats på någon ynka respons, om än så i form av en ärta på en papptallrik. Jag noterar att ingen av er andra deltagare egentligen är särskilt intresserad av detta ämnet, ej heller av att nå konsensus angående vad medvetandet är, eller hur det fungerar.

Nåväl, jag driver detta vidare i monologform, kanske någon läsare som ej reggat sig finner det mer intressant?

Det som jag ej hittills tagit upp är bl.a hjärnans minnesbank, funktion, lagringsmönster och vågor. Allt oerhört viktigt för att förstå hur medvetandet agerar, liksom var de respektive gränserna går för att vi med våra fysiska sinnen skall kunna registrera intryck kontra de intryck vi tar emot och sannolikt även sänder ut genom hjärnvågor då flertalet av dessa ej är begränsade till enbart hjärnans direkta volym och plats, de interagerar självständigt med vår yttre omgivning fristående från kroppens övriga sinnen, smak, lukt, syn, hörsel, känsel, inom ett register mellan 1-600 Hz, varav det oundvikligen bör uppstå en korsinterferens inom vissa register, vilket lägger till ännu en delvis outforskad aspekt av medvetandets fulla kapacitet. Här är det av central betydelse att förstå att hjärnvågorna i sin tur samverkande ger ett direkt avtryck på vårt beteende, vilket faller in i kategorin vårt undermedvetna, varav vi alltså delar upp medvetandet i en medveten nivå och en omedveten nivå, utifrån vår direkta förmåga att tolka det vi kan hantera och förstå samt påverka, vilket kan jämföras med vårt autonoma nervsystem som i olika klasser och nivåer beroende på funktion hanterar kroppens olika system mer eller mindre självständigt. En funktion behöver alltså inte aktivt förstås för att fungera, påverka, vilket för mig in på sättet hjärnan lagrar minnen, vi behöver inte veta var i hjärnan olika minnen samlas, eller hur de kategoriseras, för att kunna använda oss av dem, men helheten utgörs av delarna och förståelsen av medvetandet kräver att vi har en övergripande förståelse av hur allt samverkar till en enhet, detta omfattar även våra begränsningar, då dessa i sin tur ger upphov till ett fokus, dvs. vårt verkansspektrum.

Orka inte skriva mer just nu, får bli senare, lite nätschack står på tur.

[Algotezza]

Angående holism och atomism, helhetssyn och delhetssyn (eller vad det ska kallas) är Arthur Koestlers bok Janus intressant i detta sammanhang. Det är två kompletterande perspektiv på vilken företeelse som helst. Vad vi än betraktar och försöker förstå, är det både en helhet och en del av ett större sammanhang. Båda perspektiven krävs, det atomistiska och holistiska, för att förstå något vad det än är. Det ena perspektivet är inte sämre eller bättre än det andra eftersom båda behövs.

[Illusionen]

Angående holism och atomism, helhetssyn och delhetssyn (eller vad det ska kallas) är Arthur Koestlers bok Janus intressant i detta sammanhang. Det är två kompletterande perspektiv på vilken företeelse som helst. Vad vi än betraktar och försöker förstå, är det både en helhet och en del av ett större sammanhang. Båda perspektiven krävs, det atomistiska och holistiska, för att förstå något vad det än är. Det ena perspektivet är inte sämre eller bättre än det andra eftersom båda behövs.

I inlägg i tråden "Vad utgör medvetandets referens?" skriver jag den 02 aug 2017 17:52 citat,

"Rumtiden beskrivs i konceptet via MaskeringsPrincipen, MP, och DubbelReferensPrincipen, DRP.
MP kan betraktas som den egna strukturens INDIVIDUELLT förankrade VXV-RELATION.
Konceptet beskriver hur MP och DRP arrangeras/kombineras så att BALANS erhålls på fältnivå.
Balansen refererar till OLIKA av MP beroende koncentrationer/densiteter av G inom växelverkan.

RUMTIDEN är en konsekvens av hur dessa G-koncentrationer fördelas via växelverkan i rummet
utifrån respektive jag:s MP-förankring. Växelverkan, vxv, kan av angivna skäl ses som en följd av
MP, och MP:s individuella förankringseffekt (= "separerings-egenskaper")."

Ovanstående kan ses som en förklaring/bekräftelse till/av det du skriver.

Från konceptet är följande citat taget,
"Utifrån detta resonemang hävdar föreliggande koncept att ”vårt reella rum” med dess koordinater är en
transformerad överlagrad skeneffekt i universum, genererad via våra egna sinnens interna strukturer.
Det är denna struktur som enligt konceptet utgör en del av de referenser vi söker.
Utan tillgång till kunskap om denna referens kan vi, enligt min personliga övertygelse, omöjligt ha
en korrekt och djupare förståelse och uppfattning om universums egentliga karaktär !"

Det är m a o förankringen via MP som utgör den basala grunden till detta, inkl det du benämner,
"holism och atomism". Vid växelverkan tillämpas/används MP två gånger, vilket ligger till grund för DRP.
"Holism och atomism" kan då även ses som speglingar av inom VXV ingående dubbla/skilda REFERENSER.

Notera gärna att MP samtidigt som den egna strukturen maskeras, resulterar i RELATIVISTISKA
samband/relationer inom VXV.
Det är detta som utgör grund och förutsättning för begreppet RELATIVITET inom rumtid.
Man kan även vända på resonemanget och säga att relativitetsteorin verifierar MaskeringsPrincipen, MP.

/ Illusionen

[SigurdV]

Den andra möjligheten är att jaget inte är någon sekundär illusion, utan ”verkligt” i någon form.
Utöver partiklar och krafter måste det i så fall existera något ”mentalt” som inte kan reduceras till enbart
materia, och även däruti ligger det då givetvis ett atomärt problem.

Det grundläggande problemet består i att trovärdigt förklara sambanden mellan hjärnan som materia och jaget.
Någon sådan förklaring har ej redovisats."

Anser ni att sambanden mellan hjärnan som materia och jaget har fått sin förklaring ?
Är mönstret ifråga inte "en funktion" av den verklighet medvetandet gett upphov till ?

/ Illusionen

Finns inget annat att välja mellan så väljer jag kraft:
Medvetandet är alltså en kraft... Dax för en kopp kaffe

[Illusionen]

Den andra möjligheten är att jaget inte är någon sekundär illusion, utan ”verkligt” i någon form.
Utöver partiklar och krafter måste det i så fall existera något ”mentalt” som inte kan reduceras till enbart
materia, och även däruti ligger det då givetvis ett atomärt problem.

Det grundläggande problemet består i att trovärdigt förklara sambanden mellan hjärnan som materia och jaget.
Någon sådan förklaring har ej redovisats."

Anser ni att sambanden mellan hjärnan som materia och jaget har fått sin förklaring ?
Är mönstret ifråga inte "en funktion" av den verklighet medvetandet gett upphov till ?

/ Illusionen

Finns inget annat att välja mellan så väljer jag kraft:
Medvetandet är alltså en kraft... Dax för en kopp kaffe

Frågan om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från våra atomära begrepp = ”perspektivgränsöverskridande”),
alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen för det förnimbara), är fascinerande.
Frågan bör då rimligen betraktas som en av de fundamentala frågorna inom filosofin.
Jag ifrågasätter här (mot bakgrund av det jag tidigare skrivit) om våra atomära begrepp/storheter räcker för att
besvara frågan.
Det perspektivgränsöverskridande går då i förlängningen, att associera med det vi lägger i begreppet själ.
Notera att begrepp som t ex rum, tid och kraft utgör fenomen/storheter inom/internt vår förnimbara "verklighet".

Kan du utveckla ditt val genom att förklara, en kraft mellan vad ?

/ Illusionen

Pax vobiscum.

[Algotezza]

Egot behöver inte vara detsamma som jaget om detta är definierat som vårt personliga perspektiv på tillvaron, baserat på var vi befinner oss och kontinuerligt förändras i tid, rum och tillstånd.

[SigurdV]

Hej Illusionen

Vad jag tycker ifråga om medvetandet är att det materiella betraktelsesättet inte räcker till.
Medvetande är en process snarare än ett ting. Det har tid som en beståndsdel snarare än att det förändras i och med tiden.

Så jag lägger märke till att värdens substans verkar vara energi snarare än materia ... Allt är uppbyggt av energi och alltså inte egentligen av materiella partiklar... Både kropp och själ är alltså ENERGIFORMER till sin natur! Och jag drog egentligen bara till med "kraft" eftersom jag letade efter nåt att sätta emot materia som ju är det alla andra drar till med...

När jag tänker efter lite får jag det till att vi är utlöst potentiell energi! Dvs att vi är "arbete" i termodynamisk mening!
https://en.wikipedia.org/wiki/Work_(thermodynamics)

Vi vet ju att minst hälften av den energi som åtgår till att få kroppen i arbete konsumeras av hjärnan...
Vårt tänkande och vårt kännande är således "bara" förbrukad potentiell energi

Och utlöst energi är ett annat ord för förändring ...
Tänk på stenen som rullar nerför berget och ställer till med både det ena och det andra på vägen ner.
Då fungerar ju den potentiella energin som drivkraften som ligger bakom STENENS DESTRUKTIVA KRAFT på vägen nedåt...

Och om vi betraktar ögonblicket ... världen i en tidpunkt ... alltså inte ett ögonblick sammansatt av kortare ögonblick utan ett minsta tidskvantum ...ja då finns inte vårt medvetande där ... Vi behöver ett större tids-sammanhang för att få plats att finnas till

Tänk på elementarpartiklarna som vi inte samtidigt både kan bestämma läge och hastighet på ...
de verkar inte heller få plats i ett enda tidskvantum!

[Illusionen]

Hej Illusionen

Vad jag tycker ifråga om medvetandet är att det materiella betraktelsesättet inte räcker till.
Medvetande är en process snarare än ett ting. Det har tid som en beståndsdel snarare än att det förändras i och med tiden.

Så jag lägger märke till att värdens substans verkar vara energi snarare än materia ... Allt är uppbyggt av energi och alltså inte egentligen av materiella partiklar... Både kropp och själ är alltså ENERGIFORMER till sin natur! Och jag drog egentligen bara till med "kraft" eftersom jag letade efter nåt att sätta emot materia som ju är det alla andra drar till med...

När jag tänker efter lite får jag det till att vi är utlöst potentiell energi! Dvs att vi är "arbete" i termodynamisk mening!
https://en.wikipedia.org/wiki/Work_(thermodynamics)

Vi vet ju att minst hälften av den energi som åtgår till att få kroppen i arbete konsumeras av hjärnan...
Vårt tänkande och vårt kännande är således "bara" förbrukad potentiell energi

Och utlöst energi är ett annat ord för förändring ...
Tänk på stenen som rullar nerför berget och ställer till med både det ena och det andra på vägen ner.
Då fungerar ju den potentiella energin som drivkraften som ligger bakom STENENS DESTRUKTIVA KRAFT på vägen nedåt...

Och om vi betraktar ögonblicket ... världen i en tidpunkt ... alltså inte ett ögonblick sammansatt av kortare ögonblick utan ett minsta tidskvantum ...ja då finns inte vårt medvetande där ... Vi behöver ett större tids-sammanhang för att få plats att finnas till

Tänk på elementarpartiklarna som vi inte samtidigt både kan bestämma läge och hastighet på ...
de verkar inte heller få plats i ett enda tidskvantum!

Hej Sigurd!

Flertalet av de begrepp och fenomen jag kommit i kontakt med, i samband med författandet
av konceptet, förefaller sakna tydliga och distinkta referenser och definitioner.
Det atomära fenomenet energi, som du nu använder dig av, utgör inget undantag.
Så vad är/representerar då egentligen energi ?
Einsteins ekvation, E = m c² , borde här vara av intresse, och kan förenklat härledas enligt,

f = m dV / dt + V dm / dt
För ljus är dV / dt = 0 vilket ger, f = V dm / dt
E = f s vilket ger dE = f ds
S = v t vilket ger ds = V dt
dE = f ds = V dm / dt · V dt = V² dm
dE = V² dm sätts, V = c, ger detta efter integrering,
E = m c²

Notera att, för att behärska betydelsen av energi, E, i den bemärkelse som beskrivningen
av ”jaget” och dess ursprung sannolikt kräver, behöver enligt formeln både m och c,
m a o massa, tid och rum, förklaras och definieras på fältnivå.
Ingen har redovisat något sådant, såvitt jag känner till.
I härledningen använder sig Einstein som synes av postulatet som säger att ljusets hastighet, c,
alltid är absolut konstant (dV/dt = 0). Vidare förefaller det som att c betraktas och
behandlas som ett renodlat reellt fenomen, inom ramen för rumtiden.
Märk att Einstein förklarade aldrig varför c är konstant, och varför fenomenet c
behandlas som ett reellt fenomen.
I konceptet beskrivs och förklaras fälthastigheten, c, via balanskriteriet ∆Ø.
Det är således enbart via matematik, som formeln, E = m c², verkar ha tillkommit.
I konceptet redovisas förslag till hur maskeringsprincipen, MP, och tillämpning av olika
referenskombinationer, ger referensberoende samband med utsträckning "bortom" rumtiden.
De atomära begrepp och storheter vi använder oss av, när vi beskriver den verklighet vi anser oss förnimma,
kan då något förenklat betraktas som av skilda individuella referenser förorsakade balanssubstitut.
Substituten krävs här för att kompensera för den obalans den egna strukturen förorsakar via MP.
Det är dessa referensberoende samband, med hemvist "bortom" rumtiden, som utgör bakgrund till det
undflyende "jaget", i min tappning. Frågan om vad som kännetecknar referensen, och var referensen är
hemmahörande, är en fascinerande och delikat uppgift att försöka besvara, inte minst för ateisterna.
Så återigen,vad är/representerar energi ?

Matematikens regelverk är utformat för att återspegla den verklighet vi förnimmer via medvetandet.
Att då använda resultatet av matematik för att förklara atomära fenomens ursprung, är som att försöka
lyfta sig själv i håret. Min personliga slutsats blir mot ovanstående bakgrund, att energi, som
referensberoende atomärt begrepp, ej kan användas för att förklara "jaget" på ett trovärdigt sätt.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=xTZgMQ7TVes