Mind/Matter, medvetande och materialistm och det där...

[Anders]

Det tycks vara på tapeten, det där. Om medvetandet är liksom ett magiskt något, eller om det "bara" är en massa signaler i hjärnan, självet existerar inte, typ. Brain in the vat- artade saker.

Det kan vara lite hur det vill för mej med om det är något dualistiskt eller inte.

Men jag har ett par frågor:
1. Första jag ställer mig, och frågar er är : varför bry sig?
2. Andra frågan - har det någon som helst förlängning i hur man ser på världen, hur man agerar, om man är materialist eller inte.

[Kreativ]

1. Första jag ställer mig, och frågar er är : varför bry sig?

Det är vanligtvis en del i ett större system, slutsats eller världsbild. Saker hänger ihop.

2. Andra frågan - har det någon som helst förlängning i hur man ser på världen, hur man agerar, om man är materialist eller inte.

Det finns det väl exempel på. Men andra inflytanden är ofta starkare när det gäller hur och varför människor agerar.

[Smisk]

Det tycks vara på tapeten, det där. Om medvetandet är liksom ett magiskt något, eller om det "bara" är en massa signaler i hjärnan, självet existerar inte, typ. Brain in the vat- artade saker.

Det kan vara lite hur det vill för mej med om det är något dualistiskt eller inte.

Men jag har ett par frågor:
1. Första jag ställer mig, och frågar er är : varför bry sig?
2. Andra frågan - har det någon som helst förlängning i hur man ser på världen, hur man agerar, om man är materialist eller inte.

Varför just du borde bry dig är oklart men det finns många som värdesätter kunskapen kring detta av olika anledningar. Som Kreativ va inne på kan det påverka vår världsbild.

Då medvetandet verkar unikt för oss människor och vi har svårt att förstå vad det är, hur det fungerar och varför det finns har det ett värde för vår förståelse av oss själva och detta kan vara varför vissa bryr sig.

Den där grejen med medvetandet som "magiskt" är ju såklart något som ger att då det delvis verkar oförklarat ser många en möjlighet att förklara massa annat oförklarat man fantiserar om. Våran föreställningsförmåga har lite svårt för att förstå kvantfysik och medvetande och ett exempel är att en del då föreställer sig att dessa fenomen har saker gemensamt för att bägge är luriga att greppa. "kvantfysiken är medveten eller medvetandet är kvantfysik".

Kunskapen om medvetandet kan då potentiellt lösa upp sådanna knutar och visa varför vissa har rätt och vissa har fel och detta påverkas delvis av skam och begär att visa att man kan vara stolt över sin kunskap och skam/stolthet som drivkraft är en av människans mest grundläggande (se människans alla märkliga sporter, som ex fotboll) vilket kan förklara varför en del bryr sig.


Personligen anser jag att tro att människan "enbart är signalar mellan fysiska objekt" är en reduktionistisk föreställning och den har inte mycket värde för mig. Samtidigt har tankarna att medvetandet är "vad som helst för magiskt" inte mycket mer värde, om än så brukar de vara mer fantasifulla och på så sätt ha ett värde

Medvetandet är INTE förstått enbart av förståelsen att det är något som har en biokemisk/fysisk förklaring. (om inte förklaringen är väldigt bra). Vi måste förstå att våra föreställningar inte är verkligheten de föreställer för oss när vi föreställer oss dem, de är bilder och tankar som är gjorde för att bilda oss en liten glimt av det vi kan och har upplevt genom våra 5 sinnen av vår yttervärld och de är till för att vi skall förhålla oss till den till stor del för att kunna överleva den och sedan leka att vi är oss själva i den Medvetandet är svårförstått utifrån eller genom föreställningar.



/Smisk

[SigurdV]

Varken atomer eller övernaturlig ande
tilltalar mig som förklaring på medvetandet.

Det är bara den fysikaliska termen "arbete"
som påminner om livsupplevelsen.

Medvetandet är alltså ett energi fenomen.
Och det visste vi väl redan?
Äta bör vi annars dör vi