Barndomens filosoferande

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 15806
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Barndomens filosoferande

Inläggav Algotezza » 05 dec 2017 11:55

Vad undrade och förundrades ni över som barn? Vad tänkte ni på åt det filosofiska hållet? Vad var mystiskt och obegripligt i tillvaron? Vilka frågor ställde ni till er omgivning och till er själva? Hur gamla var ni då?

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 3514
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Re: Barndomens filosoferande

Inläggav Anders » 05 dec 2017 15:31

Algotezza skrev:Vad undrade och förundrades ni över som barn? Vad tänkte ni på åt det filosofiska hållet? Vad var mystiskt och obegripligt i tillvaron? Vilka frågor ställde ni till er omgivning och till er själva? Hur gamla var ni då?

Jag har fått berättat för mig att jag var 3 år då jag undrade om det fanns en kran som fyllde haven.
Annars var det väl de vanliga existentiella frågorna, var kommer jag ifrån, vart tar jag vägen. och det måste ha varit från 4-5 års ålder. Var elva då evigheten slog mig med full kraft, mindre kul.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017

Användarvisningsbild
Pilatus
Inlägg: 11003
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Re: Barndomens filosoferande

Inläggav Pilatus » 07 dec 2017 20:11

En fråga som förundrade mig var universums yttre gräns. Hur såg den ut? Om det var en gräns, fanns det inte något utanför?

(Det är ungefär som frågan om det fanns något innan Big Bang. En klocka kanske? Eller att Big Bang med nödvändighet måste haft en orsak. I så fall att kausaliteten måste legat och ruvat i ett tidlöst ingenting.)

Eller frågan om Gud, var fanns han? Kunde han verkligen veta allt? Varenda liten privat detalj? De vuxna föreställde sig en himmel, ovan molnen. Vad sysslade de döda med däruppe i himlen? Kanske var de som några svävande gestalter som gled omkring i någon slags tunn luft, omgivna av sfärernas musik.

Den ändlösa regressionen funderade jag på. Utan att kunna sätta namn på den. Måste det alltid funnits något som föregått vad som kom efter?

Eller vår uppfattning om det egna jaget som omgivet av människor som befann sig utanför. En solipsistisk upplevelse av att vara totalt ensam. För det som det egna jaget uppfattade som sitt jag, kunde inte dela denna upplevelse med någon. Ett slags unikt upplevelsecentrum. Andra kanske har samma känsla, men jag fick det aldrig bekräftat. Kanske för att det är en svårgripbar tanke. Man skulle säkert blivit betraktad som sinnessjuk.

Kanske fick vi en litet för stor hjärna som började grubbla över livet och vad som eventuellt kunde finnas bortom.

Varför tror folk på att det finns "aliens" (Men in Black) på jorden? Har de aldrig själva känt sig som en slags observatör från något hinsides?

xion
Inlägg: 1469
Blev medlem: 22 mar 2016 08:09

Re: Barndomens filosoferande

Inläggav xion » 08 dec 2017 13:08

Jag minns att jag kände ett utanförskap, som att jag inte hörde hemma där jag hörde hemma.
Jag trodde att jag var dum i huvudet eftersom jag inte tyckte och trodde lika som alla andra.
Eftersom alla andra trodde och tyckte si men jag tyckte så, så måste ju jag ha fel.
Det där har rättat till sig med åren. Nu vet jag att det för det mesta är jag som har rätt.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster