Pilatus skrev:klorofyll skrev:Jag tycker att det är orealistiskt att mena att bara socialister såg det problemet. Möjligtvis drev de frågan, men inte för att frågan är socialistisk, jag tycker att det är ungefär lika socialistiskt som tillåta användning av vapen i USA. Precis alla är socialister i sådana fall.
Liberaler i viss mån, kanske. Socialliberaler har varit inriktade på sociala reformer. Men det fanns inte många som vågade sig på att tala i ämnet. Alva och Gunnar Myrdal skrev
Kris i befolkningsfrågan en debattbok från 1934. I samband med trettiotalskrisen sjönk födelsetalen kraftigt och blev de lägsta i västvärlden. Bostadskrisen var antagligen värre än dagens.
klorofyll skrev:Nej det är främst en kamp för rättvisa! (Enligt socialister, inte reelt)
Det är lätt att säga rättvisa, men vad är det? Hur skapar man rättvisa?
Rättvisa är ju INTE när jag har det du har - för det var jag avundsjuk på att du hade, fast jag inte varken har medel eller förmåga att skaffa mig det du har - men jag kan med våld ta det ifrån dig (samt andra tvångsmedel). Denna slags rättvisa är som en tjej berättade för mig om vad avund är och hur det känns. Hon sa: det är när man tar den fina klänningen som kompisen har fått, men som man inte själv har fått eller föräldrarna kommer att köpa till en - och klipper sönder den. Då har varken den ena eller andra det - rättvisa är skipad.
Detta irrationella, och totalt vansinne egentligen, i denna perversion av att vilja bemäktiga sig med olika medel av det som man själv varken förmår eller kan få eller nå eller har - är socialistisk rättvisa. Detta innebär ett konstant förtryck av de som kan hota ens egen position och kan eller vet mer än man själv vet eller kan eller tycker annorlunda eller inte har avund.
Den verkliga rättvisan består helt i motsatt riktning av att kunna se sig själv helt och förstå sina egna begränsningar och förmågor - på ett korrekt sätt utan att känna att man måste bli mer eller bättre eller få mer - och i detta vara tillfreds med det man har och kan få och är.
Att finna sin EGEN - inte andras - plats i världen. Att på den platsen göra det man kan och se detta som något gott - inte att andra är bättre. För det kan de inte vara på grund av att de gör och är NÅGOT HELT ANNORLUNDA än jag själv.
Insikten i allas olika förmågor och kunskap, olika sätt att vilja leva våra liv och att det i detta omöjligt kan finnas något bättre eller sämre - att olikheten berikar och skapar sunda samhällen, att det lämnas öppet till människor att finna sina vägar till både hem, försörjning och utveckling så långt de kan.
I socialistiska/kapitalistiska samhällen vill alla vara på toppen - för det är avunden i tron att : det är bättre där. Man blir missnöjd med det man har, hur man ser ut, vad man kan äga, vad man kan köpa och få - för man lever i den ständiga kampen och konkurrensen och vill mer och mer och mer för att de som har mer verkar ha det bättre.
För pengar kan man inte köpa kärlek - dock sex och få sex med allt och alla, man kan inte köpa sin hälsa - dock man kan operera allt och få piller för allt, man kan inte köpa lycka - dock kan man få behovstillfredställese när allt är meningslöst som man redan fått och köpt, man kan inte få frihet - för den ligger inte i det man kan i det yttre äga eller ha eller den makt man därigenom kan utöva - utan den finns inne i den tillfredsställda människan som ser sina begränsningar och förmågor och strävan i det lilla de har.
Rättvisa skapas den dagen människan inser att vi alla är unika varelser som kan - på grund av detta unika vi är - tillföra både andra och oss själva något viktigt andra inte har. När alla ska ha allt alla andra har och ständigt måste trycka ner de som har mer eller kan mer - stagnerar och förfaller alla samhällen.