Anders skrev:Orden ja... jag har alltid, sen mycket liten varit väldigt faschinerad av den adrenalinkick eller vämjelse jag får då jag hör olika ord. Har funderat mycket på i vilken mån det är ordens betydelse eller det ljud bokstavskombinationen genererar som gör ordet. Eller sammanhanget. Säger en skåning sjuttisju så ger det en annan känsla att höra än om en norrlänning säger samma sak. så betydelsen är inte allt. För mej.
Minns att jag som treåring var väldigt fängslad av ordet "telefonkatalogen", framför allt med det första l:et väldigt långt, och på dalasätt uttalat med tungans baksida. Och sen har det fortsatt. Då jag ser ett ord och läser ut det själv låter det nästan alltid ballare än det korrekta uttal jag senare får höra. Leichester, staden, men framför allt fotbollslaget mötte man ju tidigt som liten grabb i höghus. Alla trodde att det uttalades Lejtjester. Men jag trodde Liiitjester. Och det låter fortfarande ballast. Lite som då Ian Dury uttalade Upminster. Det här var vid tiden för Neil Armstrong, men fortfarande sitter ords ljud som ett adrenalinspett i min hjärna. Alltid är det nåt som faschinerar eller irriterar.
Två områden som underligt nog är belamrade med väldigt fult låtande ord - för mig - är dels produkterna av det som fås från kons juvervätska:
Mjölk, Grädde, Kvarg, Vassle, Ost, Smör
Dels också det som beskriver munnens insida:
Gommen, strupen, svalget, tungan
Det är en väldigt stark känsla hos mej, antagligen är det HELT individuellt. Inte tycker ni att de orden låter nåt särskilt? Känner ni något särskilt för orden som sådana? I så fall vad? Eller är orden bara symboler för er och det som berör er är endast det symbolerna refererar till?
Vad roligt Anders... du tar in aspekten på hur orden smakar och luktar...
Det var oväntat, på sätt och vis ändå så självklart.
Det enda jag kan bidra med här är att hålla med dig - delvis (det jag nu kommer att säga tar du kanske - i klasskampens anda - illa upp av). Detta delvis kommer av att jag inte växte upp med ett enda språk. Utan flera.
Vad som då blir annorlunda är att man direkt och omedelbart vänjer sig vid det faktum att allt - allt - "smakar och luktar" olika fast det betyder mer eller mindre samma sak.