Objektiv Sanning

[Esther]

Det är bara det att det finns ingen objektiv erfarenhet, endast subjektiv.

Blir det mer sant för att du ständigt upprepar det? Eller kan du ge skäl för det du säger?
Skäl - som att du kan ge hållbara argument för det du påstår?

Att det finns subjektiv erfarenhet lär ingen kunna förneka.
Den som påstår att det finns objektiv sådan får försöka bevisa det.

Att du ständigt upprepar något eller när du får frågan att ge skäl för det du tror - vänder på frågan. Hjälper inte dig.
Ska jag av ditt svar dra slutsaten att du inte vet?
Utan bara upprepar något du anser bra?

[xion]

Blir det mer sant för att du ständigt upprepar det? Eller kan du ge skäl för det du säger?
Skäl - som att du kan ge hållbara argument för det du påstår?

Att det finns subjektiv erfarenhet lär ingen kunna förneka.
Den som påstår att det finns objektiv sådan får försöka bevisa det.

Att du ständigt upprepar något eller när du får frågan att ge skäl för det du tror - vänder på frågan. Hjälper inte dig.
Ska jag av ditt svar dra slutsaten att du inte vet?
Utan bara upprepar något du anser bra?

Det är samma sak som med Gud. Hur bevisar man att något som inte finns inte finns?

[hakkapeliitta]

Kants ”tinget i sig” är rätt meningslös spekulation.
Om jag har fattat rätt söker Ester en absolut objektivism, sanning.
Existerar ej.
Räcker med att läsa vetenskapshistoria hur mer och bättre kunskap ständigt flyttar fram gränsen för vår kunskap.
I praktiken spelar det nada roll vilken filosofi man gillar. Spela ej heller roll om man är ateist eller troende. Verkligheten sätter alltid den yttersta gränsen. Hepp! Alla tvingas till pragmatism!

Jag föreslog i ett inlägg att objektiv sanning är något som bestäms av det kollektiva medvetandet.
Mycket bra definition.
Ester opponerade sej, tror hen fastnade för högertomtars skällsord ”kollektiv”.
Men, ok, relativiserar (ännu ett skällsord, allt ska vara absolut så man slipper anstränga hjärnan), den objektiva sanningens giltighet kan endast avgöras av dem som uppfunnit begreppet.
Ingen forskare kan påstås att hen äger sanningen, vem avgör? I första hand forskarkollektivet.
Har inte själv doktorerat men har två bröder som har gjort det. De skrev sin doktorsavhandling och fick sen offentligt försvara den vid disputationen.
Så nås högsta objektivitet, så lång det är möjligt up to date.

[Esther]

Att det finns subjektiv erfarenhet lär ingen kunna förneka.
Den som påstår att det finns objektiv sådan får försöka bevisa det.

Att du ständigt upprepar något eller när du får frågan att ge skäl för det du tror - vänder på frågan. Hjälper inte dig.
Ska jag av ditt svar dra slutsaten att du inte vet?
Utan bara upprepar något du anser bra?

Det är samma sak som med Gud. Hur bevisar man att något som inte finns inte finns?

Du har inte heller i det här fallet - nu när du istället för att ge en motfråga om sakernas natur - vänder och byter ämne --- ännu inte gett svar.
Svara --- lugnt och stilla. Argumentera för din sak.
Du påstår något.
Ge skäl.
Byt inte ämne, svara inte med motfrågor - svara ... rakt av.
Eller...
Säg som det är: jag vet inte vad jag säger och tycker bara något... men kan inte ge skäl.
Punkt.
Jag blir nöjd av detta

[Esther]

Kants ”tinget i sig” är rätt meningslös spekulation.
Om jag har fattat rätt söker Ester en absolut objektivism, sanning.
Existerar ej.
Räcker med att läsa vetenskapshistoria hur mer och bättre kunskap ständigt flyttar fram gränsen för vår kunskap.
I praktiken spelar det nada roll vilken filosofi man gillar. Spela ej heller roll om man är ateist eller troende. Verkligheten sätter alltid den yttersta gränsen. Hepp! Alla tvingas till pragmatism!

Jag föreslog i ett inlägg att objektiv sanning är något som bestäms av det kollektiva medvetandet.
Mycket bra definition.
Ester opponerade sej, tror hen fastnade för högertomtars skällsord ”kollektiv”.
Men, ok, relativiserar (ännu ett skällsord, allt ska vara absolut så man slipper anstränga hjärnan), den objektiva sanningens giltighet kan endast avgöras av dem som uppfunnit begreppet.
Ingen forskare kan påstås att hen äger sanningen, vem avgör? I första hand forskarkollektivet.
Har inte själv doktorerat men har två bröder som har gjort det. De skrev sin doktorsavhandling och fick sen offentligt försvara den vid disputationen.
Så nås högsta objektivitet, så lång det är möjligt up to date.

Confused hen syndrom?

[xion]

Att du ständigt upprepar något eller när du får frågan att ge skäl för det du tror - vänder på frågan. Hjälper inte dig.
Ska jag av ditt svar dra slutsaten att du inte vet?
Utan bara upprepar något du anser bra?

Det är samma sak som med Gud. Hur bevisar man att något som inte finns inte finns?

Du har inte heller i det här fallet - nu när du istället för att ge en motfråga om sakernas natur - vänder och byter ämne --- ännu inte gett svar.
Svara --- lugnt och stilla. Argumentera för din sak.
Du påstår något.
Ge skäl.
Byt inte ämne, svara inte med motfrågor - svara ... rakt av.
Eller...
Säg som det är: jag vet inte vad jag säger och tycker bara något... men kan inte ge skäl.
Punkt.
Jag blir nöjd av detta

Jag har svarat men du tycks inte förstå det jag skriver och då är det inte mycket att göra.

[Esther]

Det är samma sak som med Gud. Hur bevisar man att något som inte finns inte finns?

Du har inte heller i det här fallet - nu när du istället för att ge en motfråga om sakernas natur - vänder och byter ämne --- ännu inte gett svar.
Svara --- lugnt och stilla. Argumentera för din sak.
Du påstår något.
Ge skäl.
Byt inte ämne, svara inte med motfrågor - svara ... rakt av.
Eller...
Säg som det är: jag vet inte vad jag säger och tycker bara något... men kan inte ge skäl.
Punkt.
Jag blir nöjd av detta

Jag har svarat men du tycks inte förstå det jag skriver och då är det inte mycket att göra.

Du har inte gett några logiska hållbara skäl för varför det du påstår är den enda verklighet och grund för allt vi vet är subjektiv.
OM du påstår något. Ska du kunna ge skäl.
Det är väl enkelt.
Gör det.

[hakkapeliitta]

Kants ”tinget i sig” är rätt meningslös spekulation.
Om jag har fattat rätt söker Ester en absolut objektivism, sanning.
Existerar ej.
Räcker med att läsa vetenskapshistoria hur mer och bättre kunskap ständigt flyttar fram gränsen för vår kunskap.
I praktiken spelar det nada roll vilken filosofi man gillar. Spela ej heller roll om man är ateist eller troende. Verkligheten sätter alltid den yttersta gränsen. Hepp! Alla tvingas till pragmatism!

Jag föreslog i ett inlägg att objektiv sanning är något som bestäms av det kollektiva medvetandet.
Mycket bra definition.
Ester opponerade sej, tror hen fastnade för högertomtars skällsord ”kollektiv”.
Men, ok, relativiserar (ännu ett skällsord, allt ska vara absolut så man slipper anstränga hjärnan), den objektiva sanningens giltighet kan endast avgöras av dem som uppfunnit begreppet.
Ingen forskare kan påstås att hen äger sanningen, vem avgör? I första hand forskarkollektivet.
Har inte själv doktorerat men har två bröder som har gjort det. De skrev sin doktorsavhandling och fick sen offentligt försvara den vid disputationen.
Så nås högsta objektivitet, så lång det är möjligt up to date.

Confused hen syndrom?

Inte då, tror du är en kille. Jag är människokännare av rang. I psykologiska rollspel är jag erkänd expert, ofta anlitad, tar endast 2000 kr/trekvart i ersättning.
Är själv kille, 192 cm, chockades vid senaste besöket på vårdcentralen, senast jag vägde med visa vågen 96 kg, men gymmade då, senaste noteringen vad 114 kg, o'man.

[xion]

Du har inte gett några logiska hållbara skäl för varför det du påstår är den enda verklighet och grund för allt vi vet är subjektiv.
OM du påstår något. Ska du kunna ge skäl.
Det är väl enkelt.
Gör det.

Dax för lite rundgång (1/3 12:09)
Man måste utgå från språket.
Esther tittar på månen.
Esther är subjekt och månen objekt.
Kan hon då se månen objektivt?
Hur då? Det finns inget annat sätt att se på månen än från sig själv.
Om du skulle åka upp till månen skulle du fortfarande se månen utifrån dig själv, bara på lite närmare håll.
Om månen skulle titta på dig (om den nu kunde det) så är månen subjekt och du objekt.
Du kan aldrig se månen som den är, bara som du upplever den.

[Esther]

Du har inte gett några logiska hållbara skäl för varför det du påstår är den enda verklighet och grund för allt vi vet är subjektiv.
OM du påstår något. Ska du kunna ge skäl.
Det är väl enkelt.
Gör det.

Dax för lite rundgång (1/3 12:09)
Man måste utgå från språket.
Esther tittar på månen.
Esther är subjekt och månen objekt.
Kan hon då se månen objektivt?
Hur då? Det finns inget annat sätt att se på månen än från sig själv.
Om du skulle åka upp till månen skulle du fortfarande se månen utifrån dig själv, bara på lite närmare håll.
Om månen skulle titta på dig (om den nu kunde det) så är månen subjekt och du objekt.
Du kan aldrig se månen som den är, bara som du upplever den.

Förlåt mig xion - jag är van vid andra typer av logiska argument.
Fattade därmed inte att detta är ett argument.
Mea culpa.
Så argumentet är detta att jag tittar på långt håll. Jag tittar på nära håll. Men det är alltid jag som tittar?
Har jag förstått dig?
Och det faktum att det alltid är jag som tittar gör att det jag ser på är subjektivt?

[Esther]

Du har inte gett några logiska hållbara skäl för varför det du påstår är den enda verklighet och grund för allt vi vet är subjektiv.
OM du påstår något. Ska du kunna ge skäl.
Det är väl enkelt.
Gör det.

Dax för lite rundgång (1/3 12:09)
Man måste utgå från språket.
Esther tittar på månen.
Esther är subjekt och månen objekt.
Kan hon då se månen objektivt?
Hur då? Det finns inget annat sätt att se på månen än från sig själv.
Om du skulle åka upp till månen skulle du fortfarande se månen utifrån dig själv, bara på lite närmare håll.
Om månen skulle titta på dig (om den nu kunde det) så är månen subjekt och du objekt.
Du kan aldrig se månen som den är, bara som du upplever den.

Förlåt mig xion - jag är van vid andra typer av logiska argument.
Fattade därmed inte att detta är ett argument.
Mea culpa.
Så argumentet är detta att jag tittar på långt håll. Jag tittar på nära håll. Men det är alltid jag som tittar?
Har jag förstått dig?
Och det faktum att det alltid är jag som tittar gör att det jag ser på är subjektivt?

Jag gick ut på nätet för att se om jag kunde hitta något till dig... (du återfinner många saker som sägs här i den dialog som jag och Algotezza haft i den här tråden) - gå gärna in och läst lite här (det är kort): Medvetandet och Yttervärlden
By Jonas S on 29 september, 2012 https://filosofiforalla.wordpress.com/2 ... ervarlden/

[xion]

Du har inte gett några logiska hållbara skäl för varför det du påstår är den enda verklighet och grund för allt vi vet är subjektiv.
OM du påstår något. Ska du kunna ge skäl.
Det är väl enkelt.
Gör det.

Dax för lite rundgång (1/3 12:09)
Man måste utgå från språket.
Esther tittar på månen.
Esther är subjekt och månen objekt.
Kan hon då se månen objektivt?
Hur då? Det finns inget annat sätt att se på månen än från sig själv.
Om du skulle åka upp till månen skulle du fortfarande se månen utifrån dig själv, bara på lite närmare håll.
Om månen skulle titta på dig (om den nu kunde det) så är månen subjekt och du objekt.
Du kan aldrig se månen som den är, bara som du upplever den.

Förlåt mig xion - jag är van vid andra typer av logiska argument.
Fattade därmed inte att detta är ett argument.
Mea culpa.
Så argumentet är detta att jag tittar på långt håll. Jag tittar på nära håll. Men det är alltid jag som tittar?
Har jag förstått dig?
Och det faktum att det alltid är jag som tittar gör att det jag ser på är subjektivt?

Det där är bara retoriskt svammel

[hakkapeliitta]

Du har inte gett några logiska hållbara skäl för varför det du påstår är den enda verklighet och grund för allt vi vet är subjektiv.
OM du påstår något. Ska du kunna ge skäl.
Det är väl enkelt.
Gör det.

Dax för lite rundgång (1/3 12:09)
Man måste utgå från språket.
Esther tittar på månen.
Esther är subjekt och månen objekt.
Kan hon då se månen objektivt?
Hur då? Det finns inget annat sätt att se på månen än från sig själv.
Om du skulle åka upp till månen skulle du fortfarande se månen utifrån dig själv, bara på lite närmare håll.
Om månen skulle titta på dig (om den nu kunde det) så är månen subjekt och du objekt.
Du kan aldrig se månen som den är, bara som du upplever den.

Ursäkta xion men väl barnsligt resonemang.

För mej är inte objektivitet en individbaserad upplevelse om vad som är sant.
För mej finns inte heller en abolut sanning som är oavhängig av oss.
Ja, jag relativiserar den absoluta sanningen som relativ sanning. Detta är enda förnuftiga utgångspunkt, vilket också visar sej i praktiken.

[Esther]

det var svårt detta ...

Ja vi får väl testa en annan variant då. Vad säger ni om följande påstående?

En människa kan (om hon är psykiskt frisk) avgöra redan som barn - skillnaden på vad som är verkligt och vad som är saga eller fiktion och i sitt medvetande skilja dessa saker åt.

[Esther]

Det där är bara retoriskt svammel

du hatar mig.