531bts skrev:
Självklart kan du inte hålla med om det! Du, liksom de flesta, fastnar i o bejakar självcentrering dvs att genom att prioritera identiteten som tänkande varelse framför medveten. Att allt som faller in på medvetandet via sinnesorganen o tankeförmågan behäftas med mentala reaktioner: preferenser o aversion o konstruerar därmed en identitet som ett unikt "jag". Man stänger sig för barnasinnet: upplevelsen att betrakta verkligheten som ETT uttryck från från EN levande orsak o därmed möjligheten att kommunicera o dela den erfarenhet vi alla längtar efter o aldrig kan få nog av: ömsesidig oreserverad kärlek.
Intressant betraktelse.
Men det som krävs är ju förmågan till det o r e s e r v e r a d e ... som dessutom ska vara ö m s e s i d i g och ska grundas i något som inte bara är rena känsloströmmar : k ä r l e k.
Hur många vet ens vad kärlek är? Kan ens beskriva den om än mindre göra den verklighet.
Genom att ge och kunna ta emot denna blandning av känslor/förnuft/intresse/välvilja/behag/passion/erotik/rationalitet som då inom individen är prefekt avvägd och där den som besitter denna förmåga detta unika kunnande - ska träffa dito.
För är det inte dito - är det ju som att antingen kasta allt i en brunn utan botten där motparten är ett svart hål av känslouppslukande monster som vill och måste HA men ur vilket inget kommer. Eller så är man själv liknande och motparten den givande slösande delen som man bara vill ha mer av men förmår inget ge.
(extrema bilder - erkänner... MEN att dra argument in absurdum ger en inblick i svårigheten och konsekvensen).
Hur många är oreserverade som har nått möjligheten att förstå kärlekens väsen (det tar ett liv eller så) - och helt genomgått livet utan alla oönskade och totalt eviga smällar av alla de som inte gör annat än delar ut dessa fast man aldrig bett om dem?
Reservation kommer ur att man gått på nit efter nit efter nit efter nit efter nit och andras eviga eländes hat, avund och ilska och nedrigheter i form av missbrukat förtroende där man själv är ett offer som är förövare.
Så... denna reservation man ska ha som skydd mot andra förövare ska plötsligt bort?
mmmm --- inga lätta kakor här inte. Lite för mycket kanel och de är oätbara.
Den ena parten är nu oreserverade och måste uthärda den andra mer skadade partens reservation som aldrig verkar ta slut och ska till slut öppna sig mer och kasta mer kärlek in i det svarta hål av icke given och reserverade kärleksbrist?
Ja - käre vän --- jag vill jag med!
Jag vill absolut ha oreserverad ömsesidig kärlek av en trevlig man som är dito.
Det sista som överger människan är just hennes hopp.