Levnadskonst

[Pilatus]

Ibland hör man någon berätta om sitt liv, att det är för kort för att kasta bort på enbart arbete och ägande av diverse ägodelar. Det kan vara en kamp, som yngre traktade jag efter föremål, motorcykel, bil, eget boende. Man blir lätt glupsk och slukar vad som kommer i ens väg. Kanske blir man klokare som äldre. Man går mer mot minimalism.

Jag hörde en man på radion som hade nedbringat sitt ägande till femtio saker, inklusive kläder. Men det visade sig vara för minimalistiskt. Hur gjorde han då han fick besök då han endast ägde en tekopp? Han fick naturligtvis skaffa en till osv till dess hans husbil fungerade som ett hem. Han klarade sig med en utomordentligt liten ekonomi, gick hellre än tog bussen.

När man väl har alla de prylar man suktat efter, vad gör man då? Börjar sälja, ge bort? Jodå, det fungerar till en del. Man lär sig, sakta inskränker man sig till att hålla igen med mängden prylar och sakta minska. Som frimärkssamlingen som jag försöker sälja i mikroskopiska delar.

Har ni några tankar om hur man praktiskt inrättar sitt liv?

[xion]

Ibland hör man någon berätta om sitt liv, att det är för kort för att kasta bort på enbart arbete och ägande av diverse ägodelar. Det kan vara en kamp, som yngre traktade jag efter föremål, motorcykel, bil, eget boende. Man blir lätt glupsk och slukar vad som kommer i ens väg. Kanske blir man klokare som äldre. Man går mer mot minimalism.

Jag hörde en man på radion som hade nedbringat sitt ägande till femtio saker, inklusive kläder. Men det visade sig vara för minimalistiskt. Hur gjorde han då han fick besök då han endast ägde en tekopp? Han fick naturligtvis skaffa en till osv till dess hans husbil fungerade som ett hem. Han klarade sig med en utomordentligt liten ekonomi, gick hellre än tog bussen.

När man väl har alla de prylar man suktat efter, vad gör man då? Börjar sälja, ge bort? Jodå, det fungerar till en del. Man lär sig, sakta inskränker man sig till att hålla igen med mängden prylar och sakta minska. Som frimärkssamlingen som jag försöker sälja i mikroskopiska delar.

Har ni några tankar om hur man praktiskt inrättar sitt liv?

"freedoms just another word for nothing left to loose, nothing aint worth nothing if it aint free" (Me and Bobby McGee)

[Esther]

Någon berättade en historia för mig om en man i Indien.
Han ville bli eremit.
Han gjorde sig av med allt, flyttade in i en grotta och ägde inte ens mer än det lilla skynket han hade för att dölja sina intima delar.
(vet inte om jag berättar den rätt för de var ett tag sedan jag hörde den - så med eventuella fel ... hoppas jag på överseende)
Där levde han nu i sin grotta, ensam och lycklig.
Då kom en katt och flyttade in hos honom och han blev så glad över sin nya vän, men insåg att katten ju måste få mat, så då gav han sig ut för att söka efter en get för att katten skulle få mjölk, när geten var funnen var han tvungen att skaffa sig en skål för att kunna mjölka och ge katten, när han hade gjort skålen insåg han att han behövde diska den mellan varven, när han insåg detta förstod han att han behövde hjälp och det slutade med att han var tvungen att skaffa sig en fru som kunde hjälpa honom med geten, katten, skålen, göra rent i grottan och slutligen även hans lilla tygstycke som hade slitits och behövdes bytas ut mot ett nyare.

[xion]

Ibland hör man någon berätta om sitt liv, att det är för kort för att kasta bort på enbart arbete och ägande av diverse ägodelar. Det kan vara en kamp, som yngre traktade jag efter föremål, motorcykel, bil, eget boende. Man blir lätt glupsk och slukar vad som kommer i ens väg. Kanske blir man klokare som äldre. Man går mer mot minimalism.

Jag hörde en man på radion som hade nedbringat sitt ägande till femtio saker, inklusive kläder. Men det visade sig vara för minimalistiskt. Hur gjorde han då han fick besök då han endast ägde en tekopp? Han fick naturligtvis skaffa en till osv till dess hans husbil fungerade som ett hem. Han klarade sig med en utomordentligt liten ekonomi, gick hellre än tog bussen.

När man väl har alla de prylar man suktat efter, vad gör man då? Börjar sälja, ge bort? Jodå, det fungerar till en del. Man lär sig, sakta inskränker man sig till att hålla igen med mängden prylar och sakta minska. Som frimärkssamlingen som jag försöker sälja i mikroskopiska delar.

Har ni några tankar om hur man praktiskt inrättar sitt liv?

Om du säljer allt du har så får du ju pengar istället.
Vad ska du då göra med dom?
För min del tänker jag inte "dödstäda".
Jag känner inte att problemet är mitt.
Vill man ha vägledning hur man ska leva sitt liv så tycker jag att Taoisterna och stoikerna är nyttig läsning.

[Esther]

Någon berättade en historia för mig om en man i Indien.
Han ville bli eremit.
Han gjorde sig av med allt, flyttade in i en grotta och ägde inte ens mer än det lilla skynket han hade för att dölja sina intima delar.
(vet inte om jag berättar den rätt för de var ett tag sedan jag hörde den - så med eventuella fel ... hoppas jag på överseende)
Där levde han nu i sin grotta, ensam och lycklig.
Då kom en katt och flyttade in hos honom och han blev så glad över sin nya vän, men insåg att katten ju måste få mat, så då gav han sig ut för att söka efter en get för att katten skulle få mjölk, när geten var funnen var han tvungen att skaffa sig en skål för att kunna mjölka och ge katten, när han hade gjort skålen insåg han att han behövde diska den mellan varven, när han insåg detta förstod han att han behövde hjälp och det slutade med att han var tvungen att skaffa sig en fru som kunde hjälpa honom med geten, katten, skålen, göra rent i grottan och slutligen även hans lilla tygstycke som hade slitits och behövdes bytas ut mot ett nyare.

--- om nu - vid närmare eftertanke inte historien gick så här:
Han flyttar ut med bara sitt lilla tygstycke i grottan och en mus kommer och börjar gnaga på tyget - så han måste skaffa sig en katt, skaffar katten som måste ha mat när de jagat och ätit musen --- ifall det kom fler möss, skaffar geten, geten måste mjölkas och skålen skaffas, skålen måste diskas, och .... ja....
Där satt han... till slut med get, katt, fru, och nytt hem.

[Algotezza]

Minimalism när det gäller alkoholhaltiga drycker. Är inte absolutist men växte upp i ett hem utan både röka och sprit. Så det känns inte spontant naturligt att konsumera sådant. Men jag moraliserar inte. Frihet åt alla! Medan jag själv åt morot!

Jag kan bli glad av att konsumera nyttiga och prylar till mina hobbies för jag tänker på alla möjligheter de innebär. Pennor att skriva med, kritor, färgpennor och ritblock, lite att kunna göra musik med och av. Böcker böcker böcker. Att läsa och äga. Känslan av en boks tyngd i handen...

[Esther]

Om du säljer allt du har så får du ju pengar istället.
Vad ska du då göra med dom?
För min del tänker jag inte "dödstäda".
Jag känner inte att problemet är mitt.
Vill man ha vägledning hur man ska leva sitt liv så tycker jag att Taoisterna och stoikerna är nyttig läsning.

Jag har gjort mig av med nästintill allt - flera gånger i livet - kläder, smycken, husgeråd och rubbet... allt --- det har varit oändligt skönt. Det är en slags lättnad att slippa ta hand om döda ting som liksom på något osynligt sätt "tynger en". Det är en lättnad och samtidigt en övning i att släppa taget.
Vi identifierar oss ofta med yttre ting, eller känner någon slags kärlek till saker vi fått, ärvt eller som tillhört någon vi älskar/ade.
Jag personligen är inte mycket för att samla på mig, eller vill hålla på att putsa saker - livet är för kort och jag är hellre ute mycket, vill ha den friheten det innebär att kunna slippa sitta som en drake och bevaka mina ägodelar. De är liksom nödvändiga när man ska - om man gör det - bjuder vänner på middag eller man har gäster och vill de ska ha det bekvämt --- i övrigt finns ingen mening med tingen.

Men - jag har också gjort misstaget att just dra ner för mycket - så jag var tvungen att köpa det jag hade gett bort ... ja inte samma saker, men liknande, eller få saker av andra som de ville göra sig av med.
Det är skönt att vara fri i det avseendet... men man måste också beakta den sociala sidan med familj eller vänner eller sådant. En del kanske ungar vill ha, kanske andra som behöver det - då kan man skänka bort det... eller till Myrorna som säljer och gör gott med pengarna?

[Esther]

Minimalism när det gäller alkoholhaltiga drycker. Är inte absolutist men växte upp i ett hem utan både röka och sprit. Så det känns inte spontant naturligt att konsumera sådant. Men jag moraliserar inte. Frihet åt alla! Medan jag själv åt morot!

Jag kan bli glad av att konsumera nyttiga och prylar till mina hobbies för jag tänker på alla möjligheter de innebär. Pennor att skriva med, kritor, färgpennor och ritblock, lite att kunna göra musik med och av. Böcker böcker böcker. Att läsa och äga. Känslan av en boks tyngd i handen...

ahhhhhhh.... jag tar gärna ett glas vin till en god middag (rökning är äckligt som all tobak) --- men alla böckerna ...mmmmm håller med dig.

[klorofyll]

Bättre att vara kräsen och välja kvalitet, än att ha en fix idé - att ständigt överväga - om att avstå helt.

[Pilatus]

ahhhhhhh.... jag tar gärna ett glas vin till en god middag (rökning är äckligt som all tobak) --- men alla böckerna ...mmmmm håller med dig.

Det är många år sedan jag var rökare. Men jag ansåg att tobaken var en gåva. Latakia-blandad tobak till pipan som rökts över eld av Asiatisk ek är fantastisk. Inte alltid och absolut inte för mycket inblandning, men någon gång.

Jag återkom ofta till Cigarrummet (Brobergs då jag handlade) på Stureplan, köpte cigarrer, gärna från Brasilien, vanligast Brobergs Habanera och någon gång cigarrer från Kuba. Men mest blev det piptobak av olika blandning. Det var en trevlig tid, men min tandhygienist rekommenderade mig att sluta, och då fick det bli så.

[Esther]

ahhhhhhh.... jag tar gärna ett glas vin till en god middag (rökning är äckligt som all tobak) --- men alla böckerna ...mmmmm håller med dig.

Det är många år sedan jag var rökare. Men jag ansåg att tobaken var en gåva. Latakia-blandad tobak till pipan som rökts över eld av Asiatisk ek är fantastisk. Inte alltid och absolut inte för mycket inblandning, men någon gång.

Jag återkom ofta till Cigarrummet (Brobergs då jag handlade) på Stureplan, köpte cigarrer, gärna från Brasilien, vanligast Brobergs Habanera och någon gång cigarrer från Kuba. Men mest blev det piptobak av olika blandning. Det var en trevlig tid, men min tandhygienist rekommenderade mig att sluta, och då fick det bli så.

... ja det fanns en tid när nästintill alla rökte. Men tack och lov är detta slut. För jag kan så väl förstå njutningen man kan ha - själv - men alla andra stackare som sitter omkring och flämtar efter luft --- jag måste tyvärr bekänna att om någon (vilket man inte får men folk gör ändå) röker i en busskur eller nära mig - går jag undan. Har enormt svårt med detta. Verkligen verkligen verkligen.
Tänk att kyssa en man som är som en askkopp?
Blä... då måste man själv vara rökare för att inte må illa.

[klorofyll]

ja det fanns en tid när nästintill alla rökte.

Avhållsamhet - inget sex - hade tagit död på lusten till cigaretter. Förmodligen är jag den ende som fattar det sambandet.

[klorofyll]

Den som röker - har alltid ett "större" problem, helt utan undantag.

[Pilatus]

ja det fanns en tid när nästintill alla rökte.

Avhållsamhet - inget sex - hade tagit död på lusten till cigaretter. Förmodligen är jag den ende som fattar det sambandet.

Hur menar du? Det var väl synd att din lust till cigaretter dog?

Jag vet inte att jag stört någon med mitt tobaksbruk, det har alltid funnits plats för både rökare och folk som ser ängsliga ut om de måste passera någon som röker. Man faller inte ner död. Förr eldade man med koks i städerna och det blev litet sotigt. Det fanns ett gasverk i där jag bodde och jag gissar att det var god ekonomi att värma sin bostad med en kokskamin.
Man eldade med allt som brann, senare med olja, det var inte så rent det heller.

[Esther]

ja det fanns en tid när nästintill alla rökte.

Avhållsamhet - inget sex - hade tagit död på lusten till cigaretter. Förmodligen är jag den ende som fattar det sambandet.

Nej -jag begriper inte detta samband. Det verkar helt befängt.
Att inte röka är väl ett hälsoskäl - sexuell avhållsamhet är för att man inte är gift - OM man är troende.