Rotkiv skrev:Hej,
Tänkte höra hur sanna ni är mot er själva och om det är en självklarhet att vara just sann mot sig själv?
Hur ser ni på detta med att vara sann mot sig själv?
Sanningen i sig är svår att finna i denna värld av förvirring och oro - och då än mindre om sig själv. Tror att de flesta lever i versioner av sig själva som de hade önskat vara men aldrig är - och därmed en yta av något som man vet andra kan se som presentabelt och bra. ---- hyggligt, som de säger.
I djupen av oss själva bor mycket mörker som de flesta kan tygla och släta över, kontrollera via yttre påverkan och lagstyrningar samt vad som är ansett "tillåtet" eller inte. När dessa spärrar tas bort - som i socialismens Tredje Rike eller i forna Sovjet eller andra stater av samma sort - och det otänkbara blir lagligt --- då förvandlas människor till mörkret de bär inom sig eftersom kontrollen och styrningen utifrån inte längre finns.
Det självklara är nog att lära sig dölja vem man är, hur man är - egentligen... under en polerad och tillrättalagd fasad som inte får krackelera eller visas. Och det är nog det vanligaste.
Mycket sällan träffar man äkta människor, som är sig själva och ärliga - på riktigt.
Godheten i människan är en del (inte hos alla dock), men den andra delen är också där, fast den inte får erkännas eller visas upp publikt. --- så den rör sig förmodligen i tankarna hos de flesta - där inte ens dessa erkänns för en själv.
Att vara katolik innebär att man får chansen att öppna upp de "dolda sidorna" - men alla tar inte den chansen ens då. De går bara av gammal vana och bekänner samma synd och låter de mer allvarliga tigas även inför sig själv och Gud.
Den som verkligen tror på - vet om - Guds närvaro och existens --- vet att Han ändå redan vet allt om en - och sådana människor ber då "hjälp mig Jesus att inse också det jag inte vet om jag själv och bekänna det" - för man helt enkelt längtar efter att få bli ren och hel.
Kan man detta själv - med livsgurus i veckotidningar eller i böcker eller andra Krishnor? --- inte speciellt, eftersom mycket av vårt rätta väsen är fördolt och förtryckt av mallen vi fötts in i.
Desto hårdare mall - desto mindre benägna är människor att erkänna även för sig själva vad de är, tänker, gör och sysslar med när de tror ingen ser dem.
