Tänka utanför boxen

[Algotezza]

Vilket är det traditionella svenska sättet att förhålla sig till omvärlden, menar du? Jag vill påstå att det traditionella svenska förhållningssättet åkte ut på 1940-talet och sedan dess har det aldrig kommit tillbaka. Kanske kan man rota fram en ännu mer korrekt brytpunkt som på något vis banade för förändringen. Att kalla det nuvarande förhållningssättet för traditionellt tycker jag är fel. Men åter till min fråga som är vad du menar med det traditionella svenska förhållningssättet. Som existentialist godtar jag att du har ett annat synsätt.

Det beror väl på vad vi lägger för betydelse i det aktuella begreppet. Att se Sverige som världssamvete och ett föredöme för andra länder höll i sig rätt länge. Det är vad jag menar med begreppet,

Det har ju Sverige aldrig varit - men den slags tron på att vara detta uppstod nog i kölvattnet på Dag Hammarskjöld --- vilket inte var Sverige. Utan en svensk - inte alls vanlig sådan heller - som gav svenskar ett oförtjänt rykte om något de aldrig varit eller är.

Det ingick onekligen i den självbild som odlades i Sverige under lång tid, av sossarna främst, inte minst av Palme, att vi var ett världssamvete och ett föredöme inom social ingenjörskonst och välfärd. Denna självbild kulminerade och rämnade snabbt därefter sedan Reinfeldt utnämnt Sverige till Moralisk stormakt.

[Esther]

Det beror väl på vad vi lägger för betydelse i det aktuella begreppet. Att se Sverige som världssamvete och ett föredöme för andra länder höll i sig rätt länge. Det är vad jag menar med begreppet,

Det har ju Sverige aldrig varit - men den slags tron på att vara detta uppstod nog i kölvattnet på Dag Hammarskjöld --- vilket inte var Sverige. Utan en svensk - inte alls vanlig sådan heller - som gav svenskar ett oförtjänt rykte om något de aldrig varit eller är.

Det ingick onekligen i den självbild som odlades i Sverige under lång tid, av sossarna främst, inte minst av Palme, att vi var ett världssamvete och ett föredöme inom social ingenjörskonst och välfärd. Denna självbild kulminerade och rämnade snabbt därefter sedan Reinfeldt utnämnt Sverige till Moralisk stormakt.

Ja nationalistiska drömmare har det alltid funnits gott om samtidigt som de publikt förnekar sitt högmod. Det som Dag H var - i alla stycken - var ABSOLUT INTE Palme. Inte någonstans överhuvudtaget vid något tillfälle.
Hammarskjöld var en av tidernas största ledare världen sett genom sin stora bildning, sin oerhörda kunskap, sitt ledarskap, genom hur han värnade för de små staternas rättigheter --- mm mm mm.
INGEN sosse har någonsin ens kommit närheten av detta - med sitt tafflande. Att de kan sola sig i glansen på en individ som inte ens i sina mardrömmar tänker som de - är barockt.

[Algotezza]

Det har ju Sverige aldrig varit - men den slags tron på att vara detta uppstod nog i kölvattnet på Dag Hammarskjöld --- vilket inte var Sverige. Utan en svensk - inte alls vanlig sådan heller - som gav svenskar ett oförtjänt rykte om något de aldrig varit eller är.

Det ingick onekligen i den självbild som odlades i Sverige under lång tid, av sossarna främst, inte minst av Palme, att vi var ett världssamvete och ett föredöme inom social ingenjörskonst och välfärd. Denna självbild kulminerade och rämnade snabbt därefter sedan Reinfeldt utnämnt Sverige till Moralisk stormakt.

Ja nationalistiska drömmare har det alltid funnits gott om samtidigt som de publikt förnekar sitt högmod. Det som Dag H var - i alla stycken - var ABSOLUT INTE Palme. Inte någonstans överhuvudtaget vid något tillfälle.
Hammarskjöld var en av tidernas största ledare världen sett genom sin stora bildning, sin oerhörda kunskap, sitt ledarskap, genom hur han värnade för de små staternas rättigheter --- mm mm mm.
INGEN sosse har någonsin ens kommit närheten av detta - med sitt tafflande. Att de kan sola sig i glansen på en individ som inte ens i sina mardrömmar tänker som de - är barockt.

Hans Vägmärken är härlig läsning. Har du läst den??

[SveMan]

Att det traditionella svenska sättet att tänka och förhålla sig till omvärlden blir alltmer ohållbart.

Vilket är det traditionella svenska sättet att förhålla sig till omvärlden, menar du? Jag vill påstå att det traditionella svenska förhållningssättet åkte ut på 1940-talet och sedan dess har det aldrig kommit tillbaka. Kanske kan man rota fram en ännu mer korrekt brytpunkt som på något vis banade för förändringen. Att kalla det nuvarande förhållningssättet för traditionellt tycker jag är fel. Men åter till min fråga som är vad du menar med det traditionella svenska förhållningssättet. Som existentialist godtar jag att du har ett annat synsätt.

Det beror väl på vad vi lägger för betydelse i det aktuella begreppet. Att se Sverige som världssamvete och ett föredöme för andra länder höll i sig rätt länge. Det är vad jag menar med begreppet,

Sverige har enligt endel tongivande strömningar varit ett föredöme, men det har knappast funnits någon internationell konsensus om detta, och ju mer Sverige har försökt att befästa den positionen desto sämre har det gått för landet. Mycket av det som fungerade väl en gång i tiden är spårlöst borta. Nu när Sverige har avskaffat folkrätt, internationell rätt och traditioner för mer humanitära idéer så undrar jag hur det ska gå.

[Esther]

Det ingick onekligen i den självbild som odlades i Sverige under lång tid, av sossarna främst, inte minst av Palme, att vi var ett världssamvete och ett föredöme inom social ingenjörskonst och välfärd. Denna självbild kulminerade och rämnade snabbt därefter sedan Reinfeldt utnämnt Sverige till Moralisk stormakt.

Ja nationalistiska drömmare har det alltid funnits gott om samtidigt som de publikt förnekar sitt högmod. Det som Dag H var - i alla stycken - var ABSOLUT INTE Palme. Inte någonstans överhuvudtaget vid något tillfälle.
Hammarskjöld var en av tidernas största ledare världen sett genom sin stora bildning, sin oerhörda kunskap, sitt ledarskap, genom hur han värnade för de små staternas rättigheter --- mm mm mm.
INGEN sosse har någonsin ens kommit närheten av detta - med sitt tafflande. Att de kan sola sig i glansen på en individ som inte ens i sina mardrömmar tänker som de - är barockt.

Hans Vägmärken är härlig läsning. Har du läst den??

Ja men även mycket kring hans person och främst Kaj Falkmans "Att föra världens talan".

[Anders]

Vilket är det traditionella svenska sättet att förhålla sig till omvärlden, menar du? Jag vill påstå att det traditionella svenska förhållningssättet åkte ut på 1940-talet och sedan dess har det aldrig kommit tillbaka. Kanske kan man rota fram en ännu mer korrekt brytpunkt som på något vis banade för förändringen. Att kalla det nuvarande förhållningssättet för traditionellt tycker jag är fel. Men åter till min fråga som är vad du menar med det traditionella svenska förhållningssättet. Som existentialist godtar jag att du har ett annat synsätt.

Det beror väl på vad vi lägger för betydelse i det aktuella begreppet. Att se Sverige som världssamvete och ett föredöme för andra länder höll i sig rätt länge. Det är vad jag menar med begreppet,

Det har ju Sverige aldrig varit - men den slags tron på att vara detta uppstod nog i kölvattnet på Dag Hammarskjöld --- vilket inte var Sverige. Utan en svensk - inte alls vanlig sådan heller - som gav svenskar ett oförtjänt rykte om något de aldrig varit eller är.

Kanske inte Sverige explicit, men de västerländska socialdemokratierna har tagits upp som föredömen. Av Popper, av Zizek och andra. Skulle påstå att något konstigt hände efter andra världskriget. Något som förstörde folkhemstanken. Men kan inte komma ur min box tillräckligt för att förstå vad som egentligen kvaddade socialdemokratin från typ 70 och framåt. Vore skönt med bedömningar från er som kanske har större inblick, kanske till och med var med. Jag var bara barn. Och det vore skönt med svar där den svarande inte tydligt gav uttryck för att knuffa för sin politiska preferens utan ett ärligt - Utanför sin box - tänk på detta.

[Algotezza]

Ja nationalistiska drömmare har det alltid funnits gott om samtidigt som de publikt förnekar sitt högmod. Det som Dag H var - i alla stycken - var ABSOLUT INTE Palme. Inte någonstans överhuvudtaget vid något tillfälle.
Hammarskjöld var en av tidernas största ledare världen sett genom sin stora bildning, sin oerhörda kunskap, sitt ledarskap, genom hur han värnade för de små staternas rättigheter --- mm mm mm.
INGEN sosse har någonsin ens kommit närheten av detta - med sitt tafflande. Att de kan sola sig i glansen på en individ som inte ens i sina mardrömmar tänker som de - är barockt.

Hans Vägmärken är härlig läsning. Har du läst den??

Ja men även mycket kring hans person och främst Kaj Falkmans "Att föra världens talan".

Dag Hammarskjöld, Bo Setterlind, Carl-Gustaf Lindstedt och Sigge Fürst var mina idoler som barn. När jag blev tonåring kom musiken och popidolerna in i bilden... Sedan gick det ett varv och de två förstnämnda kom med på listan på nytt... Lindstedt och Fürst återkom jag dock inte till...

[Algotezza]

Det beror väl på vad vi lägger för betydelse i det aktuella begreppet. Att se Sverige som världssamvete och ett föredöme för andra länder höll i sig rätt länge. Det är vad jag menar med begreppet,

Det har ju Sverige aldrig varit - men den slags tron på att vara detta uppstod nog i kölvattnet på Dag Hammarskjöld --- vilket inte var Sverige. Utan en svensk - inte alls vanlig sådan heller - som gav svenskar ett oförtjänt rykte om något de aldrig varit eller är.

Kanske inte Sverige explicit, men de västerländska socialdemokratierna har tagits upp som föredömen. Av Popper, av Zizek och andra. Skulle påstå att något konstigt hände efter andra världskriget. Något som förstörde folkhemstanken. Men kan inte komma ur min box tillräckligt för att förstå vad som egentligen kvaddade socialdemokratin från typ 70 och framåt. Vore skönt med bedömningar från er som kanske har större inblick, kanske till och med var med. Jag var bara barn. Och det vore skönt med svar där den svarande inte tydligt gav uttryck för att knuffa för sin politiska preferens utan ett ärligt - Utanför sin box - tänk på detta.

Rekordåren gjorde att sossarna greps av storhetsvansinne för i deras analys berodde uppgången i ekonomin på deras framgångsrika eknomiska politik och deras ideologi och inte på faktorer bortom deras kontroll och ansvar, som världsläget när Europa låg i ruiner och inte Sverige. Pengar och makt korrumperar. Om båda faktorerna så att säga tillhör samma grupp under mycket lång tid korrumperar de desto mer.

[klorofyll]

Hakkapeliitta

Björn Wahlroos far var väldigt framgångsrik, samtidigt var han alkoholist, han drack väldigt mycket konjak på jobbet, som en del i mottagandet av gäster. Det syntes inte på honom och han kunde ändå multiplicera fyrsiffriga tal... Det fanns alltså en källa till problem.