Rotkiv skrev:Finns det situationer/sammanhang där vi mår bättre av att inte förstå eller veta ”sanningen”?
Finns gud?
Lever vi i ett parallellt universum?
Bilen du kör till jobbet är egentligen en potentiell dödsmaskin/dödsfälla
Trump är faktiskt bra för världen
Trump är negativ för världen
Politiker vet mer än de berättar
Forskning är till för att styra folket
Forskningen är den enda vägen att gå för att få reda på sanningen och den är i sig god.
Vi söker ju inte sanningen, sanningen finns vad jag vet i våldet men vi som pratar är inte modiga ( eller viljande ) till att ta upp detta, och då växer ( förväxer ) vi till vår hjärna istället.
Om du visste sanningen så hade du väl inte delat upp sanningen alls? T.o.m. språket du använder är ju tvingat in i dig, för inte satte du dig i skolbänken frivilligt om du kunde ha gjort annat som du tyckt bättre om?
Men visst, finns en djupare sanning än en hedonistisk typ av sadism både utövad mot sin egen kropp som mot andras, så har ialla fall inte jag funnit den. Men ibland vill vi också vila, sova och just vid dom tillfällena så lurar vi den andre och säger såhär: " Jo, men visst är vi goda vänner och våldet har vi lagt bakom oss och nu ska vi väl ändå diskutera ett slag gode vän?"
Ett någorlunda bevis på detta är om man sätter ut en modern man i ett s.k. barbariskt förhistoriskt samhälle och en barbar hit till vårt samhälle.
Förutsatt att den moderna människan får vänja sig något till en början så kommer han att klara levernet utmärkt!
Men hur mycket kunskap kräver vi ej barbaren för att överleva, hur ska vi egentligen socialisera denne person?