Är medvetandet fysikaliskt?

[sökandesjäl]

Om man plockar sönder sig själv långsamt. Avlägsnar nerver, ögon osv. så kanske man kan få en aning om medvetandet. Dom kan ju göra sånt där i krig, experiment på fångar, under NAZI-tiden tex.

Då ska dom ha 1 fånge +teknik kopplad till denne
+en frivillig som måste stå ut med samma saker och som hela tiden meddelar hur han känner.

[sökandesjäl]

Tanken upplever jag i ibland är som en skugga, och den är ju också ständigt i otakt, eftersom det tar en viss tid att uppfatta sin omgivning innan man hinner med att tänka detsamma, så vi lever på så vis endast i det förflutna.

Med en skugga menar jag att tanken alltid drar sig undan och omöjliggör njutningsuppfylleler för oss människor. Såfort man tänker skörda sin tanke så har den hunnit ändra sig.

[David H]

Här tänker jag att det kan vara bra att påminna sig om att vi har ett utvecklat språk med en massa olika ordklasser, t ex adjektiv, verb, konkreta substantiv, abstrakta substantiv, konjunktioner, prepositioner, pronomen. Vissa begrepp i vårt språk är enkla att klassificera, medan andra kan vara lite knepigare att klassificera. Kanske främst är det uppdelningen mellan konkreta och abstrakta substantiv som ibland sätter griller i huvet på folk. Och ett sådant begrepp är väl "medvetande". Klassificerar vi det som konkret eller abstrakt substantiv? Själv är jag benägen att säga att det funkar vilket som...men det kan alltid vara en fördel att förtydliga hur man väljer att klassificera ett begrepp, när man använder det. Väljer du att klassificera "medvetande" som konkret substantiv - ja, då är det väl naturligt att det också betraktas som fysikaliskt. Mycket konstigare än så behöver det kanske inte vara?

Ta ett begrepp som "sten" eller "plastbit"...så är det väl ganska självklart för de flesta att vi pratar om något materiellt. Och lika självklart borde det väl vara att ord inom vissa andra ordklasser, t ex konjunktionerna och och eller saknar materiella egenskaper. Men så finns det vissa andra ord som är mer knepiga..

Man kan jämföra med begreppet "värld". Är en värld något abstrakt eller något konkret? Många skulle nog säga att en värld är något konkret, medan vissa skulle tänka att en värld också kan vara något abstrakt.

[Smisk]

(P1): Mentala händelser har ibland fysikaliska effekter.
(P2): Den fysikaliska domänen är kausalt sluten.
(P3): De fysikaliska effekterna av mentala händelser är inte kausalt överdeterminierade.

Ur dessa premisser verkar sedan fysikalismen följa naturligt. Om alla dessa tre premisser är sanna måste medvetandet (i någon mån) vara fysikaliskt.

Vad tror ni om det här argumentet? Är det hållbart, eller bör någon av premisserna förkastas, och i sådant fall varför?

P1: stämmer.

Mentala händelser och fysiska existerar då vi har erfarenheter av dem och de är delvis överlappade eftersom vi har erfarenheter om det.

P2: Oklart om den stämmer.

Fysiska kausala händelser kan vi erfara så de finns på så sätt att fysiska saker kan obeserveras ha orsaker eftersom vi har erfarenheter av dem. Den verkar här direkt söka sig till att försöka leda till fysikalism så man ber efter svaret här som jag uppfattar det.

P3: Oklart vad som menas med den.

Jag förstår inte vad den betyder. Jag vet inte vad som menas med överdeterminerade i denna kontext.


Jag uppfattar resonemanget som ett argument som menar att allt som existerar måste vara fysiskt eftersom mentala händelser är kopplade till det vi erfar som fysiskt tillsammans med det att allt är fysiken kan mäta och väga verkar vara deterministiskt.

Man önskar dock svaret på frågan man väljer att ställa för att man önskar det svaret.

Istället så är det sant att vi erfar massa olika typer av saker som fysiken inte alls hanterar, som bland annat hunger som nämnts.
Naturen är mycket mer komplex och kan inte tvingas in i "en mall".

Idealismen gör samma felslut när den istället menar att allt vi erfar är mentalt, alltså är allt mentalt.

Vi erfar både inre existens och yttre, både mentala och fysiska observationer kan göras och det finns korrelationer och kopplingar mellan dem men absolut inget tyder på att det ena är identiskt med det andra. Istället tyder allt på att olika typer av existens finns samtidigt.

Medvetandet är ett inre fenomen, en kropp som hämtar man är en del av en komplex händelse betraktat som ett fysiskt fenomen där vi vet att andra fenomen som mentala finns samtidigt.

Naturen är komplex, den är inte enbart x eller enbart y, alltså fysikalism och idealism är falska filosofiska åskådningar tänker jag.

[Smisk]

Man kan jämföra med begreppet "värld". Är en värld något abstrakt eller något konkret? Många skulle nog säga att en värld är något konkret, medan vissa skulle tänka att en värld också kan vara något abstrakt.

Precis

https://www.goodreads.com/quotes/788291 ... bstraction

[Pilatus]

(P2): Den fysikaliska domänen är kausalt sluten.

Det här är en mycket grundläggande princip inom både filosofin och vetenskapen, en princip enligt vilken alla fysikaliska händelser har tillräckliga orsaker som är fysikaliska orsaker.

Jag tycker det är ett bra postulat att alla fysikaliska händelser har tillräckliga och nödvändiga orsaker som är fysikaliska. Det innebär att metafysiska orsakssamband utesluts enligt detta påstående.

Om kausalitet är ett tillräckligt utforskat område vet jag inte. Därför antar jag att min slutsats får beskrivas som ett postulat. Den som vill opponera mot detta antagande är givetvis välkommen att göra det. Jag är nyfiken på vad slags orsakssammanhang som experimentellt visats kunna förklara icke-fysikaliska orsaker till fysiska händelser.

[marcusper]

Kanske lite enkelspårig, men om entitet kan påverka en annan så är de medlemmar av samma entitet. Därför är dualism endast subjektivt.

[Pilatus]

Kanske lite enkelspårig, men om entitet kan påverka en annan så är de medlemmar av samma entitet. Därför är dualism endast subjektivt.

Bra, dualism är som Descartes kropp och själ. Illusionen frågade om hur något materiellt kan formas till en upplevelse, och det är en bra fråga, men inte fullständigt utredd. Men är vi med det berättigade att föra in hjälphypoteser om att det även existerar en andlig substans?

Så långt vi kan veta något om medvetandet finns det en kategori-gemenskap mellan upplevelsen och dess orsak. Det påminner litet om Ernst Machs radikala empirism om att det endast är sinnesupplevelserna som äger egentlig verklighet. Det är via våra sinnen vi i vår hjärna konstruerar både yttre ting och sådant som vi tänker. Upplevelsen är givetvis subjektiv, men den värld vi upplever via våra sinnen existerar alldeles oberoende av människan.

Utan existensen av en värld finns inget att uppleva.