Kants åskådningsformer

[sökandesjäl]

Dom är brikolörer, ett primitivt tänkande lite motsatt ingenjören, och detta är vad Levi-Strauss skriver om.

Vad menar du med brikolörer? Medlemmar i Par bricole?


Peter Collin - Jag lefver bland de glada (Hå Hå) - Kulturafton i Par Bricole 26 oktober 2016

Levi-Strauss menade att den primitiva stammänniskan var en s.k. brikolör ( kan inte översätta det riktigt på svenska. Man tager vad man haver kanske kan vara en bra beskrivning ).

D.v.s. en brikolör använder sig av dom redskap som denne kan finna i sin närmiljö, för att sedan starta om på nytt ifrån början, tex. Om ett hus brinner ner så bygger man upp det likadant på nytt.

En ingenjör letar väl istället efter att allt ständigt ska förbättras, men givetvis med det negativa att vi människor inte känner oss bekväma i allt komplext som vi tvingar på oss själva ofta till ingen nytta.

[Esther]

Det verkar som denna tråd slutade där objektivt och subjektivt tog vid - den tråd som öppnades av Algotezza nyligen. Eller tappade ni bara sugen att fortsätta att tänka?

[Pilatus]

Eller tappade ni bara sugen att fortsätta att tänka?

Kant funderar alltså inte över verkligheten som sådan, hur den egentligen är, utan över verkligheten som vi uppfattar den. Kants filosofi har alltså kunskapsteorin som mål, inte ontologin. Frågade han sig någonsin hur verkligheten är sammansatt?

Albert Einstein fortsätter tanken, binder samman åskådningsformerna och erhåller något verkligt, rumtid. Det går förbi Illusionens begäran om definitioner. Einstein levererade svaret.

Time and space are modes by which we think and not a condition in which we live.

Henceforth space by itself, and time by itself, are doomed to fade away into mere shadows, and only a kind of union of the two will preserve an independent reality.

[Esther]

Eller tappade ni bara sugen att fortsätta att tänka?

Kant funderar alltså inte över verkligheten som sådan, hur den egentligen är, utan över verkligheten som vi uppfattar den. Kants filosofi har alltså kunskapsteorin som mål, inte ontologin. Frågade han sig någonsin hur verkligheten är sammansatt?

Albert Einstein fortsätter tanken, binder samman åskådningsformerna och erhåller något verkligt, rumtid. Det går förbi Illusionens begäran om definitioner. Einstein levererade svaret.

Time and space are modes by which we think and not a condition in which we live.

Henceforth space by itself, and time by itself, are doomed to fade away into mere shadows, and only a kind of union of the two will preserve an independent reality.

nja ... fast det är nog snarare så att det svartmarkerade ÄR Kant i Einsteiniansk tappning - för det är nästintill ett plagiat av Kants egna ord kring rumtiden. Einstein läste nämligen sin Kant - tanken kommer från Prolegomena.

Vad Kant funderade på var nog extremt vattentätt - så existensens väv ligger säkert i Kants famn och hans tolkning av den är faktiskt väldigt intressant.

[Esther]

Eller tappade ni bara sugen att fortsätta att tänka?

Kant funderar alltså inte över verkligheten som sådan, hur den egentligen är, utan över verkligheten som vi uppfattar den. Kants filosofi har alltså kunskapsteorin som mål, inte ontologin. Frågade han sig någonsin hur verkligheten är sammansatt?

Albert Einstein fortsätter tanken, binder samman åskådningsformerna och erhåller något verkligt, rumtid. Det går förbi Illusionens begäran om definitioner. Einstein levererade svaret.

Time and space are modes by which we think and not a condition in which we live.

Henceforth space by itself, and time by itself, are doomed to fade away into mere shadows, and only a kind of union of the two will preserve an independent reality.

nja ... fast det är nog snarare så att det svartmarkerade ÄR Kant i Einsteiniansk tappning - för det är nästintill ett plagiat av Kants egna ord kring rumtiden. Einstein läste nämligen sin Kant - tanken kommer från Prolegomena.

Vad Kant funderade på var nog extremt vattentätt - så existensens väv ligger säkert i Kants famn och hans tolkning av den är faktiskt väldigt intressant.

Som ett utdrag ur Det Rena förnuftet kan vi ta det ontologiska gudsbeviset där Kant säger intressanta saker (ur Wiki):
Immanuel Kant kritiserade beviset med utgångspunkt i att det är felaktigt att betrakta existens som ett predikat. En person som föreställer sig något icke-existerande, till exempel 100 daler i en tom byxficka, kan ge en uttömmande beskrivning av detta icke-existerande objekts egenskaper trots att objektet inte existerar. Uppfattningen om de 100 dalerna, alltså prediceringen om dem, har ingenting att göra med deras existens, och analogt har uppfattningen om Gud ingenting att göra med Guds existens eller icke-existens. Kants landsman Frege vidareutvecklade dennes kritik i samband med införandet av första och andra ordningens predikat, där predikat av första ordningen säger någonting om individer ("den där bollen är grön") och där predikat av andra ordningen säger något om begrepp ("alla bollar är runda"). Felslutet i det ontologiska gudsbeviset består då i att predikatet "existens" används om begreppet Gud, trots att det är ett första ordningens predikat och alltså bara kan användas om individen Gud.

[Esther]

Immanuel Kant kritiserade beviset med utgångspunkt i att det är felaktigt att betrakta existens som ett predikat. En person som föreställer sig något icke-existerande, till exempel 100 daler i en tom byxficka, kan ge en uttömmande beskrivning av detta icke-existerande objekts egenskaper trots att objektet inte existerar. Uppfattningen om de 100 dalerna, alltså prediceringen om dem, har ingenting att göra med deras existens, och analogt har uppfattningen om Gud ingenting att göra med Guds existens eller icke-existens.

Och min personliga kritik av Kants kritik (:) ) är den att: det är felaktigt att anta att prediceringen av något ickeexisterande (momentant) eller exakt såsom man predicerat det eller föreställer sig det - inte också därmed ÄR de facto avhängigt av att detta i verkligheten existerar (om än i annan form eller på annat sätt än det föreställda) eftersom människan inte besitter förmåga att föreställa sig något som de facto inte också har ett likande eller annat objekt som existerar i verkligheten.
Varför?
Jo därför att alla abstrakta entiteter har abstraherats av något konkret som varit dess förebild och därmed fått stå modell för detta föreställda eller predicerade. Inget kan gripas ur luften ur intet som inte också finns = existerar i någon form och därmed benämnas begreppsligt och beskrivas.

[Pilatus]

Kant funderar alltså inte över verkligheten som sådan, hur den egentligen är, utan över verkligheten som vi uppfattar den. Kants filosofi har alltså kunskapsteorin som mål, inte ontologin. Frågade han sig någonsin hur verkligheten är sammansatt?

Albert Einstein fortsätter tanken, binder samman åskådningsformerna och erhåller något verkligt, rumtid. Det går förbi Illusionens begäran om definitioner. Einstein levererade svaret.

Time and space are modes by which we think and not a condition in which we live.

Henceforth space by itself, and time by itself, are doomed to fade away into mere shadows, and only a kind of union of the two will preserve an independent reality.

nja ... fast det är nog snarare så att det svartmarkerade ÄR Kant i Einsteiniansk tappning - för det är nästintill ett plagiat av Kants egna ord kring rumtiden. Einstein läste nämligen sin Kant - tanken kommer från Prolegomena.

Vad Kant funderade på var nog extremt vattentätt - så existensens väv ligger säkert i Kants famn och hans tolkning av den är faktiskt väldigt intressant.

Einstein säger något om hur verkligheten är ordnad. Hans analys av tid, rum och gravitation är det största som hände inom fysiken på nittonhundratalet. Han har onekligen påverkat våra liv långt mer än Kant påverkade sin samtid.

[Pilatus]

Immanuel Kant kritiserade beviset med utgångspunkt i att det är felaktigt att betrakta existens som ett predikat.

Så hur betraktade han fenomenvärlden? Stolen han satt på måste ju varit ett nog så verkligt objekt.

En person som föreställer sig något icke-existerande, till exempel 100 daler i en tom byxficka,

Nej det blir en logisk omöjlighet. Vi kan inte säga något om 100 daler i den tomma byxfickan. Det råkar endast vara så att det inte existerade en byxficka X med hundra daler.

och analogt har uppfattningen om Gud ingenting att göra med Guds existens eller icke-existens.

Måste vi inte förklara bättre? Gud existerar inte i sinnevärlden, det finns inga vittnesmål om Guds fysiska närvaro. Det finns emellanåt en föreställning om nödvändigheten av Guds existens, ett postulat, en hypostas. Som den förste röraren (primus motor) för Aristoteles, eller enklare som en mottagare av tankar om aftonen.

[Anders]

Som du säger, Kant säger ju ändå att vi kan veta hur saker verkligen är. Stoppar vi handen i fickan känner vi att de 100 dalerna inte finns där. Kollar många lärda män på himlen förstår de att solen är i centrum av solsystemet. Studerar man geologin förstår man att jorden är bra mycket äldre än 6000 år. Kant skulle knappast förneka det?

[Esther]

Kant funderar alltså inte över verkligheten som sådan, hur den egentligen är, utan över verkligheten som vi uppfattar den. Kants filosofi har alltså kunskapsteorin som mål, inte ontologin. Frågade han sig någonsin hur verkligheten är sammansatt?

Albert Einstein fortsätter tanken, binder samman åskådningsformerna och erhåller något verkligt, rumtid. Det går förbi Illusionens begäran om definitioner. Einstein levererade svaret.

Time and space are modes by which we think and not a condition in which we live.

Henceforth space by itself, and time by itself, are doomed to fade away into mere shadows, and only a kind of union of the two will preserve an independent reality.

nja ... fast det är nog snarare så att det svartmarkerade ÄR Kant i Einsteiniansk tappning - för det är nästintill ett plagiat av Kants egna ord kring rumtiden. Einstein läste nämligen sin Kant - tanken kommer från Prolegomena.

Vad Kant funderade på var nog extremt vattentätt - så existensens väv ligger säkert i Kants famn och hans tolkning av den är faktiskt väldigt intressant.

Einstein säger något om hur verkligheten är ordnad. Hans analys av tid, rum och gravitation är det största som hände inom fysiken på nittonhundratalet. Han har onekligen påverkat våra liv långt mer än Kant påverkade sin samtid.

Vet inte om vi - egentligen, fast på olika sätt - säger samma sak...
Få se om jag kan säga detta på ett förståeligt sätt.
Filosofisk tanke = vetenskapliga studier och metoder = vetenskapliga förståelse av världen.
Dvs det ena genererar det andra som genererar det tredje.

Så också med Kant.
Han sammanfattar och utvecklar filosofisk tanke fram till hans tid på ett särskilt sätt som direkt och konkret påverkar tanke inom vetensksteori och vetenskapligt tänkande, som i sin tur leder fram till Einstein och Jung och våra moderna vetenskapliga fynd.

[Esther]

Som du säger, Kant säger ju ändå att vi kan veta hur saker verkligen är. Stoppar vi handen i fickan känner vi att de 100 dalerna inte finns där. Kollar många lärda män på himlen förstår de att solen är i centrum av solsystemet. Studerar man geologin förstår man att jorden är bra mycket äldre än 6000 år. Kant skulle knappast förneka det?

Ja visst.... Men vad jag sa är att : vi kan inte ens föreställa oss 100 daler - utan att ha erfarenhet av dem först.

[Algotezza]

Immanuel Kant kritiserade beviset med utgångspunkt i att det är felaktigt att betrakta existens som ett predikat. En person som föreställer sig något icke-existerande, till exempel 100 daler i en tom byxficka, kan ge en uttömmande beskrivning av detta icke-existerande objekts egenskaper trots att objektet inte existerar. Uppfattningen om de 100 dalerna, alltså prediceringen om dem, har ingenting att göra med deras existens, och analogt har uppfattningen om Gud ingenting att göra med Guds existens eller icke-existens.

Och min personliga kritik av Kants kritik (:) ) är den att: det är felaktigt att anta att prediceringen av något ickeexisterande (momentant) eller exakt såsom man predicerat det eller föreställer sig det - inte också därmed ÄR de facto avhängigt av att detta i verkligheten existerar (om än i annan form eller på annat sätt än det föreställda) eftersom människan inte besitter förmåga att föreställa sig något som de facto inte också har ett likande eller annat objekt som existerar i verkligheten.
Varför?
Jo därför att alla abstrakta entiteter har abstraherats av något konkret som varit dess förebild och därmed fått stå modell för detta föreställda eller predicerade. Inget kan gripas ur luften ur intet som inte också finns = existerar i någon form och därmed benämnas begreppsligt och beskrivas.

Det upplevda har består av olika delar. Fåglar finns och de har har vingar. Hästar finns och de har en hästkropp. Kombinerar vi dem får vi Pegasus. Pegasus finns som begrepp eller idé i vår begreppsvärld. I vår värld finns emellertid inget sådant djur - vad vi vet just nu. Begreppets omfång realiseras ej här i vår värld. Begreppet Gud och de egenskaper vi tilldelar Gud har också dehydrerats fram ur vår erfarenhet; kärleksfullhet, allsmäktighet, godhet, vara fader - härrör ur vår erfarenhet av t.ex. föräldrar och äldre goda släktingar. Begreppet evig tror jag härrör ur upplevsler av att tiden kan stå stilla, t.ex. när man förnimmer något med stor skönhet, musik ,konst, naturen. Begreppet Gud finns alltså i vår begreppsvärld.

Där vi saknar direkta empiriska bevis kan vi inte sällan ur empiriska premisser logiskt-matematiskt resonera oss fram till sådant vi ej här direkt verifierande empiri för. Ur spår i partikelaccelaratorer drar vi slutsatser både om partiklars existens och egenskaper, partiklar vars spår vi kan notera men inget mer.

Den troende kan göra på samma sätt. Ser spår i världen som kan nyttjas som premisser i en slutledning där slutsatsen kan bli att Gud existerar. Den icke troende tolka dessa spår på annat sätt och kommer till motsatt slutsats.


Om allt vi ser kräver en skapare frågar sig många, vem har då skapat Gud. Men Gud ser vi inte, bara Guds skapelse. Om det i begreppet Gud ingår att Gud är evig till sin natur, har Gud ingen skapare. Skaparen har alltid funnits men ej hans skapelse. Det eviga och oskapade behöver per definition ingen skapare. Begreppet Gud har däremot människorna skapat.

[Esther]

Immanuel Kant kritiserade beviset med utgångspunkt i att det är felaktigt att betrakta existens som ett predikat. En person som föreställer sig något icke-existerande, till exempel 100 daler i en tom byxficka, kan ge en uttömmande beskrivning av detta icke-existerande objekts egenskaper trots att objektet inte existerar. Uppfattningen om de 100 dalerna, alltså prediceringen om dem, har ingenting att göra med deras existens, och analogt har uppfattningen om Gud ingenting att göra med Guds existens eller icke-existens.

Och min personliga kritik av Kants kritik (:) ) är den att: det är felaktigt att anta att prediceringen av något ickeexisterande (momentant) eller exakt såsom man predicerat det eller föreställer sig det - inte också därmed ÄR de facto avhängigt av att detta i verkligheten existerar (om än i annan form eller på annat sätt än det föreställda) eftersom människan inte besitter förmåga att föreställa sig något som de facto inte också har ett likande eller annat objekt som existerar i verkligheten.
Varför?
Jo därför att alla abstrakta entiteter har abstraherats av något konkret som varit dess förebild och därmed fått stå modell för detta föreställda eller predicerade. Inget kan gripas ur luften ur intet som inte också finns = existerar i någon form och därmed benämnas begreppsligt och beskrivas.

Det upplevda har består av olika delar. Fåglar finns och de har har vingar. Hästar finns och de har en hästkropp. Kombinerar vi dem får vi Pegasus. Pegasus finns som begrepp eller idé i vår begreppsvärld. I vår värld finns emellertid inget sådant djur - vad vi vet just nu. Begreppets omfång realiseras ej här i vår värld. Begreppet Gud och de egenskaper vi tilldelar Gud har också dehydrerats fram ur vår erfarenhet; kärleksfullhet, allsmäktighet, godhet, vara fader - härrör ur vår erfarenhet av t.ex. föräldrar och äldre goda släktingar. Begreppet evig tror jag härrör ur upplevsler av att tiden kan stå stilla, t.ex. när man förnimmer något med stor skönhet, musik ,konst, naturen. Begreppet Gud finns alltså i vår begreppsvärld.

Där vi saknar direkta empiriska bevis kan vi inte sällan ur empiriska premisser logiskt-matematiskt resonera oss fram till sådant vi ej här direkt verifierande empiri för. Ur spår i partikelaccelaratorer drar vi slutsatser både om partiklars existens och egenskaper, partiklar vars spår vi kan notera men inget mer.

Den troende kan göra på samma sätt. Ser spår i världen som kan nyttjas som premisser i en slutledning där slutsatsen kan bli att Gud existerar. Den icke troende tolka dessa spår på annat sätt och kommer till motsatt slutsats.


Om allt vi ser kräver en skapare frågar sig många, vem har då skapat Gud. Men Gud ser vi inte, bara Guds skapelse. Om det i begreppet Gud ingår att Gud är evig till sin natur, har Gud ingen skapare. Skaparen har alltid funnits men ej hans skapelse. Det eviga och oskapade behöver per definition ingen skapare. Begreppet Gud har däremot människorna skapat.

När det gäller Gud och det jag markerade i din text ovan - ser jag det tvärtom så att vi människor besitter egenskaper som vi kan se i oss och i andra människor som du beskriver JUST PÅ GRUND AV att vi först fått dem av Gud - därmed besitter dem, därmed kan se dem och benämna dem begreppsligt - samtidigt som vi VET att vi inte besitter begreppens fullhet.
Vi vet att vi inte kan ännu vara fullt ut det som Gud är av Godhet, Sanning, Allsmäktighet, Godhet, Kärlek - Frihet --- men vi strävar efter detta för att Gud lagt ned detta i oss som ett "vetande" - och genom, i och med Honom kan vi närma oss mer och mer dessa begrepps fullkomnande --- eller utan Honom deras motsats.

[Algotezza]

Och min personliga kritik av Kants kritik (:) ) är den att: det är felaktigt att anta att prediceringen av något ickeexisterande (momentant) eller exakt såsom man predicerat det eller föreställer sig det - inte också därmed ÄR de facto avhängigt av att detta i verkligheten existerar (om än i annan form eller på annat sätt än det föreställda) eftersom människan inte besitter förmåga att föreställa sig något som de facto inte också har ett likande eller annat objekt som existerar i verkligheten.
Varför?
Jo därför att alla abstrakta entiteter har abstraherats av något konkret som varit dess förebild och därmed fått stå modell för detta föreställda eller predicerade. Inget kan gripas ur luften ur intet som inte också finns = existerar i någon form och därmed benämnas begreppsligt och beskrivas.

Det upplevda har består av olika delar. Fåglar finns och de har har vingar. Hästar finns och de har en hästkropp. Kombinerar vi dem får vi Pegasus. Pegasus finns som begrepp eller idé i vår begreppsvärld. I vår värld finns emellertid inget sådant djur - vad vi vet just nu. Begreppets omfång realiseras ej här i vår värld. Begreppet Gud och de egenskaper vi tilldelar Gud har också dehydrerats fram ur vår erfarenhet; kärleksfullhet, allsmäktighet, godhet, vara fader - härrör ur vår erfarenhet av t.ex. föräldrar och äldre goda släktingar. Begreppet evig tror jag härrör ur upplevsler av att tiden kan stå stilla, t.ex. när man förnimmer något med stor skönhet, musik ,konst, naturen. Begreppet Gud finns alltså i vår begreppsvärld.

Där vi saknar direkta empiriska bevis kan vi inte sällan ur empiriska premisser logiskt-matematiskt resonera oss fram till sådant vi ej här direkt verifierande empiri för. Ur spår i partikelaccelaratorer drar vi slutsatser både om partiklars existens och egenskaper, partiklar vars spår vi kan notera men inget mer.

Den troende kan göra på samma sätt. Ser spår i världen som kan nyttjas som premisser i en slutledning där slutsatsen kan bli att Gud existerar. Den icke troende tolka dessa spår på annat sätt och kommer till motsatt slutsats.


Om allt vi ser kräver en skapare frågar sig många, vem har då skapat Gud. Men Gud ser vi inte, bara Guds skapelse. Om det i begreppet Gud ingår att Gud är evig till sin natur, har Gud ingen skapare. Skaparen har alltid funnits men ej hans skapelse. Det eviga och oskapade behöver per definition ingen skapare. Begreppet Gud har däremot människorna skapat.

När det gäller Gud och det jag markerade i din text ovan - ser jag det tvärtom så att vi människor besitter egenskaper som vi kan se i oss och i andra människor som du beskriver JUST PÅ GRUND AV att vi först fått dem av Gud - därmed besitter dem, därmed kan se dem och benämna dem begreppsligt - samtidigt som vi VET att vi inte besitter begreppens fullhet.
Vi vet att vi inte kan ännu vara fullt ut det som Gud är av Godhet, Sanning, Allsmäktighet, Godhet, Kärlek - Frihet --- men vi strävar efter detta för att Gud lagt ned detta i oss som ett "vetande" - och genom, i och med Honom kan vi närma oss mer och mer dessa begrepps fullkomnande --- eller utan Honom deras motsats.

Då gäller alltså inte detta som du för begreppet Gud även om du tog upp det i samband med detta begrepp:

Jo därför att alla abstrakta entiteter har abstraherats av något konkret som varit dess förebild och därmed fått stå modell för detta föreställda eller predicerade. Inget kan gripas ur luften ur intet som inte också finns = existerar i någon form och därmed benämnas begreppsligt och beskrivas.

[Anders]

Som du säger, Kant säger ju ändå att vi kan veta hur saker verkligen är. Stoppar vi handen i fickan känner vi att de 100 dalerna inte finns där. Kollar många lärda män på himlen förstår de att solen är i centrum av solsystemet. Studerar man geologin förstår man att jorden är bra mycket äldre än 6000 år. Kant skulle knappast förneka det?

Ja visst.... Men vad jag sa är att : vi kan inte ens föreställa oss 100 daler - utan att ha erfarenhet av dem först.

Hur är det då med Gud?