Surrealism utanför konsten? Som livsåskådning eller filosofi?

[kennyk]

Jag har ett par funderingar kring surrealismen bortom konsten. Existerar surrealism som livsåskådning, eller rentav som en sorts filosofi? Enligt författaren till Surrealismens manifest, André Breton, så verkar det som, åtminstone i första manifestet, att man ska sträva efter tankens verkliga funktion, som han kallade den: "Ren psykisk automatism genom vilken man i tal, skrift eller på annat sätt avser att uttrycka tankens verkliga funktion. En tankens diktamen befriad från varje förnuftsmässig kontroll och från varje estetisk eller moralisk beräkning"
Min andra fundering är, att manifestet på sitt sätt är gäckande, då den verkar vara ganska tillrättalagd och man kan till och med få små ledtrådar om det här och var har jag mig tyckt se. Det vill säga, den efterlever inte ovanstående citat. Det kan ju ha att göra med att det annars hade blivit obegriplig eller mycket svårbegriplig läsning, eller kanske helt enkelt för att surrealismen i sig är en paradox? För att sammanfatta frågorna.

1. Finns surrealism utanför konsten, så som en livsåskådning eller filosofi?
2. Är surrealismen i sig en sorts paradox?
Vore intressant att ta del av andra funderingar kring det här.

[Anders]

Välkommen till forumet till att börja med. Sedan var det intressant att få höra om surrealismens tanke. Kanske kan göra att jag kan börja uppskatta den konstformen. Att uttala mig om surrealismen som paradox skulle jag behöva betydligt mer kunskap för. Än jag då har. Men tankens verkliga funktion... ser vi den i drömmen? Då man bara låter tankarna sväva fritt, vid djup avslappning? Då tankarna flödar fritt. Så känner jag spontant. Och man får väl då anta att surrealismen, konstverken, kommer ur något sånt.

[kennyk]

Välkommen till forumet till att börja med. Sedan var det intressant att få höra om surrealismens tanke. Kanske kan göra att jag kan börja uppskatta den konstformen. Att uttala mig om surrealismen som paradox skulle jag behöva betydligt mer kunskap för. Än jag då har. Men tankens verkliga funktion... ser vi den i drömmen? Då man bara låter tankarna sväva fritt, vid djup avslappning? Då tankarna flödar fritt. Så känner jag spontant. Och man får väl då anta att surrealismen, konstverken, kommer ur något sånt.

Tack så mycket för det Anders. Precis, vad är tankens verkliga funktion? Enligt Breton så är det eftersträvansvärt att uppnå automatismen, åtminstone i det första manifestet han skrev. I drömmarna är ju det mesta självklart, man flyter bara med, hur märkligt det sedan än ter sig i vaket tillstånd, om man minns drömmarna. Frågan är huruvida surrealism kan appliceras på ämnen utanför konstens, ja och utanför arkitekturen med. Exempelis står det så här på Wikipedia: "Surrealism är en riktning inom modernistisk konst, litteratur och filosofi." Det står dock inget mer om dess filosofiska inriktning.

Jag tycker mig i Bretons skrift se kopplingar till olika konstformer, kanske främst poesin. Dock verkar det även flyta iväg åt olika håll, så skulle man kunna ha det som livsåskådning?

[kennyk]

Jag tänkte dela med mig av mina egna tankar och därmed också svara på mina ställda frågor. Så som jag har uppfattat surrealismen så är den till sin natur paradoxal, den gillar att leka med omöjliga kombinationer, ett gränsöverskridande mellan verklighet och fantasi och dröm. Möjligen är den inte längre paradoxal om allt detta gränsöverskridande skulle uppnås, det som Breton kallade för automatismen. Kanske är det så att det i strikt mening "inte går" att kalla surrealismen för en filosofi, dock är jag inte helt säker. Dock menar jag att det kan vara ett förhållningssätt, en livsåskådning och ett verktyg liksom ett tänkesätt. Jag hävdar också att surrealism är något som kan tillämpas utanför konsten också. Vad sägs om surrealistisk arkitektur, surrealistisk utformning eller surrealistisk programmering eller rörmokeri, ja listan kan göras lång. Eller varför inte helt enkelt en surrealistisk inställning till livet. Så där ja, en mycket kort beskrivning och svar, surrealist är alltså något man kan vara, så som jag har uppfattat det.

[Anders]

Välkommen till forumet till att börja med. Sedan var det intressant att få höra om surrealismens tanke. Kanske kan göra att jag kan börja uppskatta den konstformen. Att uttala mig om surrealismen som paradox skulle jag behöva betydligt mer kunskap för. Än jag då har. Men tankens verkliga funktion... ser vi den i drömmen? Då man bara låter tankarna sväva fritt, vid djup avslappning? Då tankarna flödar fritt. Så känner jag spontant. Och man får väl då anta att surrealismen, konstverken, kommer ur något sånt.

Tack så mycket för det Anders. Precis, vad är tankens verkliga funktion? Enligt Breton så är det eftersträvansvärt att uppnå automatismen, åtminstone i det första manifestet han skrev. I drömmarna är ju det mesta självklart, man flyter bara med, hur märkligt det sedan än ter sig i vaket tillstånd, om man minns drömmarna. Frågan är huruvida surrealism kan appliceras på ämnen utanför konstens, ja och utanför arkitekturen med. Exempelis står det så här på Wikipedia: "Surrealism är en riktning inom modernistisk konst, litteratur och filosofi." Det står dock inget mer om dess filosofiska inriktning.

Jag tycker mig i Bretons skrift se kopplingar till olika konstformer, kanske främst poesin. Dock verkar det även flyta iväg åt olika håll, så skulle man kunna ha det som livsåskådning?

Vad är automatism, automatismen?

[xion]

Surrealism....
Jag brukar gå till Synonymer.se for att få en "surrealistisk" bild av ordens innebörd.
Surrealism = känslans intelligens, eller kanske bara att följa känslan dit den leder mig.
Jag får en association till "Tao Te Chin", Det där om att man måste tömma för att kunna fylla.
Om man under lång tid samlar kunskaper, sen stjälper ut allt framför sig för att få en bild av helhetens budskap.

[kennyk]

Vad är automatism, automatismen?

Från Wikipedia: "Automatism är ett begrepp inom den modernistiska poesin och konsten. Det innebär att man under sitt skapande låter förnuftet stå tillbaka för att tillåta en frigörelse av ett undermedvetet bildspråk."

Det där är förstås mycket kortfattat och passar väl därför bra på ett nätforum kan tänkas. Breton skrev rätt mycket om det där och om att överskrida begränsningar med mera, så det är som jag har uppfattat det inte enbart relaterat till poesi och konst. Poesi borde ju klassas som konst för övrigt.

[kennyk]

Surrealism....
Jag brukar gå till Synonymer.se for att få en "surrealistisk" bild av ordens innebörd.
Surrealism = känslans intelligens, eller kanske bara att följa känslan dit den leder mig.
Jag får en association till "Tao Te Chin", Det där om att man måste tömma för att kunna fylla.
Om man under lång tid samlar kunskaper, sen stjälper ut allt framför sig för att få en bild av helhetens budskap.

Intressant, däremot vet jag inte det där om att tömma och fylla. Visst verkar det rimligt, jag har mer tänkt mig att livet redan består av en del tomhet i form av apati och tristess till exempel och att det kan fyllas med exempelvis surrealism. Helhetens budskap, ja verkligen, och i helheten finns många detaljer att förundra sig över.

[Anne]

Det känns lite pinsamt att jag inte kan svara på det här, men jag gick trots allt bara en sommarkurs i bildskapande. Jag skrev en 5-poängsuppsats om Dali. Jag minns att vår lärare blev stormförtjust när vi satt i ring och presenterade oss (vilket jag fullkomligt avskyr) och personen bredvid mig sa något i stil med "Liksom min syster här *gjorde en gest mot mig* ... bla bla. Men läraren fattade ju inte att han var min biologiske bror, utan såg det förtjust som någon sorts hippierörelse. Vi fick blunda och visualisera, berätta vad vi såg och försöka illustrera det. Det var väldigt meditativt när läraren pratade på. Vi låg stilla, blundade, slappnade av, lyssnade. Det här var i början på 90-talet. Vad jag minns av det nu upplevde jag t ex en fågel som kraxade en The Doors-sång.

[Anders]

Vad är automatism, automatismen?

Från Wikipedia: "Automatism är ett begrepp inom den modernistiska poesin och konsten. Det innebär att man under sitt skapande låter förnuftet stå tillbaka för att tillåta en frigörelse av ett undermedvetet bildspråk."

Det där är förstås mycket kortfattat och passar väl därför bra på ett nätforum kan tänkas. Breton skrev rätt mycket om det där och om att överskrida begränsningar med mera, så det är som jag har uppfattat det inte enbart relaterat till poesi och konst. Poesi borde ju klassas som konst för övrigt.

Alltså, jag själv är som de som varit här ett tag nog upptäckt, ingen social fantom, framför allt ogillar jag ”sociala sammanhang”. Faktiskt inte för att jag inte har något att säga. Utan för att, då någon säger annat än rent pratigånghållande, något med själ, så drar det igång en ocean med associationer, och jag måste bita i linneservetten för att inte hålla låda i en kvart. Mina barn brukar säga - varför skriver du inte så.

Det gör jag ibland då andan faller på. Det kan bli historier där en sur jävel i min ålder leder sin cykel med raska steg med huvudet framåtlutad och inte märker en dam med rollator som han rammar midskepps. Hon ramlar omkull och det blir långa diskussioner där de vrålar åt varandra på temat kärring och gubbjävel.

Är det typ automatism, eller måste det vara något mer högstämt, eteriskt, akademiskt, bildat?

[Esther]

Vad är automatism, automatismen?

Från Wikipedia: "Automatism är ett begrepp inom den modernistiska poesin och konsten. Det innebär att man under sitt skapande låter förnuftet stå tillbaka för att tillåta en frigörelse av ett undermedvetet bildspråk."

Det där är förstås mycket kortfattat och passar väl därför bra på ett nätforum kan tänkas. Breton skrev rätt mycket om det där och om att överskrida begränsningar med mera, så det är som jag har uppfattat det inte enbart relaterat till poesi och konst. Poesi borde ju klassas som konst för övrigt.

Alltså, jag själv är som de som varit här ett tag nog upptäckt, ingen social fantom, framför allt ogillar jag ”sociala sammanhang”. Faktiskt inte för att jag inte har något att säga. Utan för att, då någon säger annat än rent pratigånghållande, något med själ, så drar det igång en ocean med associationer, och jag måste bita i linneservetten för att inte hålla låda i en kvart. Mina barn brukar säga - varför skriver du inte så.

Det gör jag ibland då andan faller på. Det kan bli historier där en sur jävel i min ålder leder sin cykel med raska steg med huvudet framåtlutad och inte märker en dam med rollator som han rammar midskepps. Hon ramlar omkull och det blir långa diskussioner där de vrålar åt varandra på temat kärring och gubbjävel.

Är det typ automatism, eller måste det vara något mer högstämt, eteriskt, akademiskt, bildat?

Anders.... borde inte den automatiska reaktionen (utan eftertanke) ha varit: OH FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT MIG... jag såg dig inte. Förlåt... låt mig hjälpa dig! Kan jag få ge dig en hand... och om den gamla damen är mycket uppskakad --- säga: ska vi ta en fika där, sitta ner ett tag så vi lugnar ner oss båda!??

[Anders]

Från Wikipedia: "Automatism är ett begrepp inom den modernistiska poesin och konsten. Det innebär att man under sitt skapande låter förnuftet stå tillbaka för att tillåta en frigörelse av ett undermedvetet bildspråk."

Det där är förstås mycket kortfattat och passar väl därför bra på ett nätforum kan tänkas. Breton skrev rätt mycket om det där och om att överskrida begränsningar med mera, så det är som jag har uppfattat det inte enbart relaterat till poesi och konst. Poesi borde ju klassas som konst för övrigt.

Alltså, jag själv är som de som varit här ett tag nog upptäckt, ingen social fantom, framför allt ogillar jag ”sociala sammanhang”. Faktiskt inte för att jag inte har något att säga. Utan för att, då någon säger annat än rent pratigånghållande, något med själ, så drar det igång en ocean med associationer, och jag måste bita i linneservetten för att inte hålla låda i en kvart. Mina barn brukar säga - varför skriver du inte så.

Det gör jag ibland då andan faller på. Det kan bli historier där en sur jävel i min ålder leder sin cykel med raska steg med huvudet framåtlutad och inte märker en dam med rollator som han rammar midskepps. Hon ramlar omkull och det blir långa diskussioner där de vrålar åt varandra på temat kärring och gubbjävel.

Är det typ automatism, eller måste det vara något mer högstämt, eteriskt, akademiskt, bildat?

Anders.... borde inte den automatiska reaktionen (utan eftertanke) ha varit: OH FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT MIG... jag såg dig inte. Förlåt... låt mig hjälpa dig! Kan jag få ge dig en hand... och om den gamla damen är mycket uppskakad --- säga: ska vi ta en fika där, sitta ner ett tag så vi lugnar ner oss båda!??

Jag är ondare än så, men det drog faktiskt iväg åt det hållet efter ett tag.

[Esther]

Alltså, jag själv är som de som varit här ett tag nog upptäckt, ingen social fantom, framför allt ogillar jag ”sociala sammanhang”. Faktiskt inte för att jag inte har något att säga. Utan för att, då någon säger annat än rent pratigånghållande, något med själ, så drar det igång en ocean med associationer, och jag måste bita i linneservetten för att inte hålla låda i en kvart. Mina barn brukar säga - varför skriver du inte så.

Det gör jag ibland då andan faller på. Det kan bli historier där en sur jävel i min ålder leder sin cykel med raska steg med huvudet framåtlutad och inte märker en dam med rollator som han rammar midskepps. Hon ramlar omkull och det blir långa diskussioner där de vrålar åt varandra på temat kärring och gubbjävel.

Är det typ automatism, eller måste det vara något mer högstämt, eteriskt, akademiskt, bildat?

Anders.... borde inte den automatiska reaktionen (utan eftertanke) ha varit: OH FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT MIG... jag såg dig inte. Förlåt... låt mig hjälpa dig! Kan jag få ge dig en hand... och om den gamla damen är mycket uppskakad --- säga: ska vi ta en fika där, sitta ner ett tag så vi lugnar ner oss båda!??

Jag är ondare än så, men det drog faktiskt iväg åt det hållet efter ett tag.

Jag tror inte att du är ond. När du var barn - och innan hela livet hände - var du förmodligen sådan kompulsivt.

[kennyk]

Alltså, jag själv är som de som varit här ett tag nog upptäckt, ingen social fantom, framför allt ogillar jag ”sociala sammanhang”. Faktiskt inte för att jag inte har något att säga. Utan för att, då någon säger annat än rent pratigånghållande, något med själ, så drar det igång en ocean med associationer, och jag måste bita i linneservetten för att inte hålla låda i en kvart. Mina barn brukar säga - varför skriver du inte så.

Det gör jag ibland då andan faller på. Det kan bli historier där en sur jävel i min ålder leder sin cykel med raska steg med huvudet framåtlutad och inte märker en dam med rollator som han rammar midskepps. Hon ramlar omkull och det blir långa diskussioner där de vrålar åt varandra på temat kärring och gubbjävel.

Är det typ automatism, eller måste det vara något mer högstämt, eteriskt, akademiskt, bildat?

Det måste absolut inte vara akademiskt eller bildat, kanske till och med tvärtom många gånger. Exempelvis har surrealismen ingen koppling till akademisk filosofi, flera av dess förespråkare och utövare har inte haft någon formell utbildning.

Ja det kan nog sägas vara en del av det, fria associationer som inte tillrättaläggs av vare sig förnuft eller logik. Jämför med drömmar, jag har själv haft väldigt många och oerhört starka drömmar, där exempelvis motsatser löses upp och uppgår i varandra, där flödet är fullkomligt självklart.

[Anders]

Alltså, jag själv är som de som varit här ett tag nog upptäckt, ingen social fantom, framför allt ogillar jag ”sociala sammanhang”. Faktiskt inte för att jag inte har något att säga. Utan för att, då någon säger annat än rent pratigånghållande, något med själ, så drar det igång en ocean med associationer, och jag måste bita i linneservetten för att inte hålla låda i en kvart. Mina barn brukar säga - varför skriver du inte så.

Det gör jag ibland då andan faller på. Det kan bli historier där en sur jävel i min ålder leder sin cykel med raska steg med huvudet framåtlutad och inte märker en dam med rollator som han rammar midskepps. Hon ramlar omkull och det blir långa diskussioner där de vrålar åt varandra på temat kärring och gubbjävel.

Är det typ automatism, eller måste det vara något mer högstämt, eteriskt, akademiskt, bildat?

Det måste absolut inte vara akademiskt eller bildat, kanske till och med tvärtom många gånger. Exempelvis har surrealismen ingen koppling till akademisk filosofi, flera av dess förespråkare och utövare har inte haft någon formell utbildning.

Ja det kan nog sägas vara en del av det, fria associationer som inte tillrättaläggs av vare sig förnuft eller logik. Jämför med drömmar, jag har själv haft väldigt många och oerhört starka drömmar, där exempelvis motsatser löses upp och uppgår i varandra, där flödet är fullkomligt självklart.

Som de flesta som letar sig till ett sånt här forum har jag närt författardrömmar i hela mitt liv utan att historierna kommer till mej... men såg en lite småintressant youtubevideo med Stephen King som pratade om hur han skrev. Och han säger att handlingen rätt ofta är lite B att fokusera på för hårt. låt karaktärerna ta vägen dit de ska. Ofta hamnade även hans mest kända böcker inte alls där han tänkt sig. Och det är nog något att ta till sig. Jag är en sån där typisk som kommer 55 sidor, sen känner jag att jag vill ha en genialisk handling som Läckberg eller GW, och fastnar där eftersom jag inte kommer på något så genialiskt. Men sen sätter jag mig och bara skriver och då tar det hela sin egna väg.

Det är ett helvete med arbetslivet. Om man har ett vanligt åttatillfemkneg som jag. Där allt skall gå efter ett jävla recept. Måste på så sätt vara underbart att få arbeta som konstnär eller forskare eller något liknande. Där saker få gå lite olika vägar.