Pilatus skrev:Esther skrev:Pilatus skrev:Så djuren kan inte känna glädje, saknad, tillit, samhörighet - mening? Du vet inte mycket du!
Det vi tolkar och kallar som sådant - är det samma sak som vi känner?
Inte alltid, men vår hund uttrycker både glädje och iver om jag går till klädhyllan och tar hennes koppel. Eller om jag skär en skiva ost för att lägga på en smörgås så sätter hon sig vid mina fötter och tittar med förväntan på mig. Hon älskar ost. Förstår du inte sådant, Esther? Det finns en mycket stor mängd böcker om samspelet mellan människa och djur av olika slag. Till och med i Bibeln som jag antar du läst.Esther skrev:vi vet inte ens hur en annan människa ser den blåa färgen när vi ser den ...
Jag är inte helt säker på att du har rätt där, Esther. Vi vet vad blå färg är, och vi vet hur ögats retina tar emot fotoner av den blå våglängden (400 nanometer). Hur hjärnan processar dessa data kan inte vara väsensskilt mellan individer. Färgseendet har varit viktigt för evolutionen och det finns test för hur vi kan separera en färg från en annan, även då mycket färgbrus läggs invid vad vi förväntas kunna se och identifiera. Så jag tror dig inte riktigt i ditt kategoriska svar.
Jag vet att du älskar din hund Pilatus - jag älskade min border så att jag kände det som en öppen hjärtoperation när jag var tvungen (för hans skull) att sälja honom när jag flyttade från landet in till Lund. Det var så förfärligt att jag inte velat ha en hund efter detta.
Men - jag älskar inte hundar mer än människor. Absolut inte.
Ett djur mår bra att vara det det är - inte bli behandlat av människor som vore det en människa (de blir psykiskt sjuka av det).
VET jag något om detta.
Ja --- vi har talat förr om detta Pilatus i andra teman. Jag har då nämnt en serie forskning som finns inom området och även de forskare som finns (bland annat en ungrare och en holländsk dam) Den som gjort studier på hundar bland annat för att se om de kan skämmas eller inte när det gjort något fel - konstaterade att hundar reagerade på matte/husses reaktioner och inte på det de hade tänkts göra. Det innebar rent konkret att hundar som skälldes ut fast de inte gjort något - skämdes mer än de som gjort något --- såg ut att skämmas i alla fall.
Så... läs lite av Alexandra Horowitz (hon finns som professor vid Barnard Collage).
Det jag tog som exempel är ett vanligt ämne som diskuteras inom filosofi - metafysiken - det kallas där när det studeras för: qualia.... men det du talar om är angränsade till NR Hansons tankar kring "Patterns of discovery" där det visas att de flesta observationer behöver teori - dvs du måste veta först VAD du ser ... det är lite cirkulärt vid första anblicken men det är så ändå...Men just NR Hanson behandlar det faktum att två människor inte har samma sak på näthinnan eller att synupplevelserna från individ till invid skulle vara de samma.