Motsatsen till metafysik

[Pilatus]

Menar du att Guds ande bara fanns i Jesus eller i oss alla?

ande = andning, weruach Elohim = Guds vind, en gudsvind svepte fram över vattnet 1 Mos 1

[Esther]

Gjorde han inte det på korset?

aha... det var detta du tänkte på.... nja tvivel är en definition på (vi tar Wiki) : Tvivel är osäkerhet i sammanhang som tillit (vari det antar formen otillit), uppträdande, beslut eller tro. Uttrycket 'att tvivla', betyder ungefär 'att ifrågasätta ens omgivning och livserfarenheter'

Och om du nu menar att hans "Eli, Eli lema sabachani --- skulle uttrycka något sådant - har du fel.
Dödsprocessen som var på väg in i sitt slutskede gör att Anden (Guds) måste lämna kroppen... - inget annat.
Det han sa var därmed mer eller mindre (det är en psalm som uttrycker detta när människan är också mitt i livet i en liknande situation) - vad man måste läsa detta TILLSAMMANS MED är: I dina händer, fader, överlämnar jag nu min ande.


det är inte lätt med Bibeln...

Detta är ju faktiskt ganska märkligt...

Menar du att Guds ande bara fanns i Jesus eller i oss alla?

Alla som inte aktivt byter ut den, men Jesus Kristus hade Helig Ande och var därmed ett med Gud

[klorofyll]

aha... det var detta du tänkte på.... nja tvivel är en definition på (vi tar Wiki) : Tvivel är osäkerhet i sammanhang som tillit (vari det antar formen otillit), uppträdande, beslut eller tro. Uttrycket 'att tvivla', betyder ungefär 'att ifrågasätta ens omgivning och livserfarenheter'

Och om du nu menar att hans "Eli, Eli lema sabachani --- skulle uttrycka något sådant - har du fel.
Dödsprocessen som var på väg in i sitt slutskede gör att Anden (Guds) måste lämna kroppen... - inget annat.
Det han sa var därmed mer eller mindre (det är en psalm som uttrycker detta när människan är också mitt i livet i en liknande situation) - vad man måste läsa detta TILLSAMMANS MED är: I dina händer, fader, överlämnar jag nu min ande.


det är inte lätt med Bibeln...

Detta är ju faktiskt ganska märkligt...

Menar du att Guds ande bara fanns i Jesus eller i oss alla?

Alla som inte aktivt byter ut den, men Jesus Kristus hade Helig Ande och var därmed ett med Gud

Men om någon annan hängde på korset och uttalat samma ord... Hade det då räknats som tvivel?

[Esther]

Aspolut

[klorofyll]

Menar du allvar??

[naturaleeduco]

Hallå folk...motsatsen till metafysik...är väl metakognition

Kom igen klappa lite för min abstrakta hyper snabba logiska hjärna som spelat för mycket data-tv-spel eller konsol-spel i dagligt bruk

[Pilatus]

Hallå folk...motsatsen till metafysik...är väl metakognition

Förklara gärna på vilket sätt du ser metakognition som en motsats till metafysik.

Det är inte fel om du läser vad som tidigare skrivits.

[naturaleeduco]

Hallå folk...motsatsen till metafysik...är väl metakognition

Förklara gärna på vilket sätt du ser metakognition som en motsats till metafysik.

Det är inte fel om du läser vad som tidigare skrivits.

Jag håller med Buddister att kroppen är typ föränderlig och egentligen inte vårt riktiga jag. Det som är beständigt är den sanningsfula anden som bor i kroppen. Om man läser de fyra stora Heliga Skrifterna så är det större sannolikhet att man hittar fler sanningar som är bevarade (klart alla påstår att deras skrift är lite ändrad).

Till det du skrev... Det är sant. Jag vet inte. Jag tänkte matematiskt. Typ vad är motsatsen till -2 det är isåfall +2. Ni har säkert skrivit mycket bra saker men jag kunde inte läsa så mycket. Ärligt talat jag förstår mig inte på detta metafysik kanske bara att det är subjektivt men vad vet jag. Jag är väl ovanlig på det sättet att jag inte läst någon filosofi bok egentligen alls men det är förmodligen för jag är praktiskt lagd.

Tack för ditt svar Pilatus.

[axioms]

som nybörjare inom ämnet så det jag lärt mig hittills om metafysiska begrepp och metafysiska användare ser jag att det finns olika inriktningar som dels är att metafysisk är det som finns inom oss i motsats till det som finns utom oss. När universiteten inte var uppdelade ämnesvis så som idag utan då alla lärde sig allting men övervakad av kyrkan så var det tvunget att vara metafysiska tendenser. Man fick inte motsätta sig och sin forskning mot kyrkans läror och gud. Allt var tvunget att förklaras med ett inklunderande av gud. Allt från astronomi till ekonomi. Därför så fick de flesta tidiga filosofer först hitta sin egna metafysiska världsbild för att sedan kunna förklara den ihop med sin forskning/upptäckter. Sedan när kyrkan och kunskapen/filosofin delade på sig så fick filosofer mer utrymme att utveckla sig utan begränsningar. Senare i modern tid så har metafysiska tendenser mer blivit lite mystifierande och än tidigare uppfattningar.

[Pilatus]

... Sedan när kyrkan och kunskapen/filosofin delade på sig så fick filosofer mer utrymme att utveckla sig utan begränsningar. ...

Så man är på rätt spår numera?

(Ecklesiastikdepartementet upplöstes år 1967.)

[axioms]

... Sedan när kyrkan och kunskapen/filosofin delade på sig så fick filosofer mer utrymme att utveckla sig utan begränsningar. ...

Så man är på rätt spår numera?

(Ecklesiastikdepartementet upplöstes år 1967.)

Här i Sverige så separerades ju stat från kyrka. Det är en kraftig markering

[David H]

Det finns alltid lite metafysik i fysiken och fysik i metafysiken.

Men om du tänker dig en person som i grunden är fysiker så kommer han att pröva sina hypoteser experimentellt. Modellen denne person har av observerade fenomen kan ju sägas vara en abstraktion med matematiska och logiska symboler. De existerar i forskarens medvetande och tankar och som de dokumenteras.

Men t ex en fysiker vid CERN studerar inte metafysiska objekt; de studerar vad som kan observeras, mätas och analyseras i samband med de experiment de utför för att pröva hypoteser.

Vilken karaktär får teorin om studien av naturen görs utifrån ett mer metafysiskt (egenutvecklat koncept) som inte är prövat experimentellt och som hävdar att tid och rum är imaginära till sin natur?

Är det inte viktigt att skilja mellan filosofiska eller spekulativa idéer om tid och rum och de vetenskapliga teorierna som baseras på empirisk forskning och beprövade experiment?

Fysik och metafysik kan väl verkligen beskrivas som en slags motsatspar, tänker jag... och jag tänker likt Xion att det i detta motsatspar, liksom andra motsatspar, finns något som påminner om förhållandet i yinyang-symbolen. En fysiker kan inte se annat än fysik, och en metafysiker kan inte se annat än metafysik...men de båda har brister i medvetande, både internt i form av en slags blinda fläckar, samt externt i form av det som är bortom observationsområdet.
Står du på en plats och ser ut över ett område kan du se överallt förutom just punkten där du själv befinner dig.
Fysikerns blinda fläck, kanske sägas handla om oförmågan att se sig själv som subjekt, och metafysikerns blinda fläck kanske kan sägas handla om oförmågan att se sig själv som objekt.

Kända personer i världshistorien som skulle kunna kallas metafysiker: Platon, Kant
Kända personer i världshistorien som skulle kunna kallas vara på andra sidan i detta motsatsförhållande (fysiker, empiriker): Aristoteles, Darwin

Elementärt borde vara att förstå att varken ena eller andra gruppen, fysiker eller metafysiker, eller vilken annan distinktion vi väljer att fokusera, har något självklart företräde framför den andra gruppen. Ena gänget är inte i sig bättre eller sämre än andra gänget.
Skulle det vara någon som förmådde hitta den perfekta medelvägen, då vore en frälsare nedstigen på jorden, tänker jag.

[David H]

Vad är motsatsen till en metafysisk fråga? En vetenskaplig fråga? En fråga där man kan med bestämdhet ge svaret? En fråga som kan besvaras direkt med input från upplevelser?

Alltså...motsats till metafysisk fråga, om jag ska försöka ge min syn på saken...
En vetenskaplig fråga? Nixpix, vetenskap är ett för stort ämne för att avgränsa så
En fråga där man kan med bestämdhet ge svaret? Nixpix, huruvida vi är bestämda eller inte är snarare en attitydfråga
En fråga som kan besvaras direkt med input från upplevelser? Åter nej, skulle jag svara, men här börjar det likna något. Avgörande frågan skulle jag dock säga: vad är det för typ av upplevelser vi pratar om? När vi specificerar detta, kan vi börja prata om motsats till metafysisk fråga, tänker jag.

Ett förslag till motsats till metafysisk fråga;
En fråga som kan besvaras med input från objekts-upplevelser

Och en metafysisk fråga är med andra ord:
En fråga som kan besvaras med input från subjekts-upplevelser

Sen vidare fråga, vad är skillnad mellan objektsupplevelser och subjektsupplevelser? Jag vet inte om det finns något enkelt svar på den frågan... spontant skulle jag vilja säga att objektsupplevelserna är mer greppbara och reproducerbara. Till exempel det praktiska utförandet av ett empiriskt test, när man registrerar testets resultat. Men det må också vara en förenkling att uttrycka sig så. Subjekt och objekt är två luriga och ombytliga begrepp... det som ena stunden och från ena perspektivet är subjekt, kan andra stunden och från andra perspektivet vara objekt, och vice versa.

[Pilatus]

Fysik och metafysik kan väl verkligen beskrivas som en slags motsatspar,

För Aristoteles innehöll "de böcker som kom efter de fysiska" de mest fundamentala principer om hur allt hänger samman. Men metafysikens frågor skilde sig från fysikens genom att de inte kunde avgöras genom mätningar och metoder som användes inom fysiken. Frågan om det finns något annat än materia och energi är en metafysisk fråga, liksom frågan om frihet, odödlighet eller Guds existens. Kant ansåg inte att sådana frågor var möjliga att besvara med logik eller med någon annan metod i den fenomenella världen. Men i den noumenala världen finns det som vi kan uppfatta med förnuftet.

Elementärt borde vara att förstå att varken ena eller andra gruppen, fysiker eller metafysiker, eller vilken annan distinktion vi väljer att fokusera, har något självklart företräde framför den andra gruppen. Ena gänget är inte i sig bättre eller sämre än andra gänget.

Om det gäller att producera tillämpbar kunskap blir frågan förstås något annorlunda. Metafysik är väl bra om vi vill försöka förstå de mest övergripande principerna för hur vi föreställer oss världen. I det avseendet finns metafysiken med i vetenskapen, vi vill åstadkomma något vettigt med kunskapen.

[David H]

Fysik och metafysik kan väl verkligen beskrivas som en slags motsatspar,

För Aristoteles innehöll "de böcker som kom efter de fysiska" de mest fundamentala principer om hur allt hänger samman. Men metafysikens frågor skilde sig från fysikens genom att de inte kunde avgöras genom mätningar och metoder som användes inom fysiken. Frågan om det finns något annat än materia och energi är en metafysisk fråga, liksom frågan om frihet, odödlighet eller Guds existens. Kant ansåg inte att sådana frågor var möjliga att besvara med logik eller med någon annan metod i den fenomenella världen. Men i den noumenala världen finns det som vi kan uppfatta med förnuftet.

Elementärt borde vara att förstå att varken ena eller andra gruppen, fysiker eller metafysiker, eller vilken annan distinktion vi väljer att fokusera, har något självklart företräde framför den andra gruppen. Ena gänget är inte i sig bättre eller sämre än andra gänget.

Om det gäller att producera tillämpbar kunskap blir frågan förstås något annorlunda. Metafysik är väl bra om vi vill försöka förstå de mest övergripande principerna för hur vi föreställer oss världen. I det avseendet finns metafysiken med i vetenskapen, vi vill åstadkomma något vettigt med kunskapen.

Vad jag tänker är att både fysiker och metafysiker strävar efter att få någon slags helhetsgrepp om verkligheten. Det handlar inte om att anta en slags dualistiskt uppfattning om verkligheten, där man antar att man själv bara skulle röra sig inom det ena eller andra fältet... Utan både fysiker såväl som metafysiker utgår från monism, försök till helhetsförklaring.
En verklighetsbeskrivning från en fysikers perspektiv innehåller materia och energier...men skulle man sen dra slutsats om att det finns något objekt utöver materia och energi, så skulle det väl då också ingå i fysiken? T ex sådant som antimateria, är inte även det begrepp som hör till fysiken? Och i sådan kontext, tänker jag att exvis Platon eller exvis Kant inte riktigt passar in. Av de 1000-tals sidor som Kant skrivit, kanske en objektsriktad fysiker kan få ut några enstaka meningar, som ganska kraftigt förvränger Kants tilltänkta budskap. Det blir typ något påstående om vad Kant "ansåg" eller vad Kant "spekulerade" om, vilket man själv kan acceptera som en slags öppen fråga, men inte mer än så. Vad som man lätt missar, tänker jag, är att man aldrig egentligen riktigt möts i en och samma diskurs. Den som verkligen vill förstå Kant måste anta ett annat perspektiv, och det är inte det perspektiv fysikern vanligtvis observerar från.
Och bättre blir det knappast när en metafysiker ska försöka förklara en fysikers verklighetsuppfattning. Här tänker jag t ex beskrivningar om så kallade "fysikalister" passar in, som sällan tar hänsyn till alla upptäckter fysiker gjort och vad fysiker observerat...det nämns exempelvis inget om CERN:s partikelaccelerator eller om galaxer bortom Vintergatan. Allt sådant tenderar att vara ovidkommande i metafysikerns verklighetsbeskrivning.