David H skrev:Okej, så här då…
Fysik och metafysik är inte motsatspar…
Man och kvinna är inte motsatspar…
Men vad är då verkligen motsatspar?
Ljus och mörker?
Är det så att ljus och mörker kompletterar varandra? Ja…det kan man väl säga, tänker jag. Och då är inte heller ljus och mörker motsatspar?
Kan vi nämna något som verkligen är motsatspar? Eller är ordet ”motsatspar” något som egentligen inte hör hemma i svenska språket, och som man kanske borde hålla tyst om?
Existens är en närvaro, det är något som existerar, frånvaron av något är en föreställning av att något inte existerar jämfört med det som existerar. Ljus är hur erfarenheten ögonen och psyket ger oss för närvaron av ett fysiskt fenomen och mörker är samma sak fast frånvaron av det. Bägge är erfarenheter men ljuset som fysisk existens kan förnimmas som så medan mörker inte kan det eftersom det inte existerar.
Vad vi sedan kallar dessa saker är mest användbart för att vi skall kunna förstå och tala om dem. I vissa sammanhang skulle vi kunna kalla ljus och mörker som motsatser eftersom vi erfar dem som uteslutande varandra. Där ljus existerar kan inte mörker existera och vice versa.
Samer som riktningar av upp/ner kan beskrivas som motsatser om man talar om dem som uteslutande varandra som riktningar. Något som rör sig endast rakt upp kan inte samtidigt röra sig rakt ner och på det sättet är dem motsatser. Men om man menar att det man försöker beskriva är att de är två riktningar på en axel så kanske man kan talar om olika möjliga platser i samma led och på det sättet inte motsatser.
Perspektivet, sammanhanget och vad man menar med det man talar om styr hur man bäst beskriver saker. Som motsatser, saker som kompletterar varandra eller som olika aspekter av samma dynamik etc.
Enligt Taoismens perspektiv menar man ofta att saker existerar som dynamiska processer som aldrig utesluter eller motsätter varandra utan är nödvändiga för varandra.
Bing förklarar:
"Taoismen är en filosofisk och religiös tradition som har sitt ursprung i Kina. Taoismen betonar harmonin mellan människan och naturen, och följer principen om dao, som är den ursprungliga och eviga kraften som genomsyrar allt. Dao kan inte definieras eller beskrivas med ord, utan måste upplevas direkt genom meditation och praktik1
Taoismen ser på motsatser som ljus/mörker, insida/utsida och existens/tomhet som komplementära och nödvändiga aspekter av dao. Dessa motsatser kallas yin och yang, och de representerar de två polerna av allt som existerar. Yin och yang är inte fasta eller absoluta, utan ständigt i rörelse och förändring. De balanserar och transformerar varandra, och skapar därmed dynamik och mångfald i universum1
Enligt taoismen är det viktigt att leva i harmoni med yin och yang, och inte försöka tvinga eller motstå dem. Genom att följa dao, som är vägen till balans och naturlighet, kan människan uppnå inre frid och visdom. Taoismen lär ut att människan inte ska sträva efter makt, rikedom eller berömmelse, utan vara ödmjuk, enkel och spontan. Taoismen värderar också medkänsla, tolerans och icke-våld som sätt att leva i harmoni med andra varelser1"
