Metafysik: Alternativa universa/parallellvärldar

[Algotezza]

Är det givet att se världen som i grunden materiell eller andlig?

Det har jag alltid ansett, men det är inte utan komplikationer. Bertrand Russell använde neutral monism. Materiell och andlig har säkert varit mycket bra beskrivningar fram till 1900-talet och den ökande kunskapen om materiens inre egenskaper av vågrörelse och energi. Likväl är dessa egenskaper sammankopplade med materia, aldrig med någon annan slags substans. Eller finns det något som vare sig är mentalt eller materiellt? Mentala processer är ju aldrig fristående från en levande hjärna.

Och jag har här på forumet bara sett en person som hävdar att det finns andeväsen som kan jagas iväg av exorcister. Jag förmodar att andar betraktas som någon icke-materiell form. Alternativt materialiseras de genom att ta plats i en person. Vi hade sådana föreställningar om de döda förr. Efter begravningen lade man ut granris på vägen för att det skulle vara obehagligt att gå tillbaks och hemsöka de som bor i det hus den döde kom från.

Andligt är existensens kvalitativa sida, materia dess kvantitativa.

Allt andligt har en materiell sida och allt materiellt en andlig. Andligt behöver ju inte bara handla om att tro på andar. Kanske det lite grann handlar om att ha en kausalitetsmässig ellelr en teleologisk syn på verkligheten. Allt har en orsak (materiell syn) och ett syfte, avsikt (andlig syn). Som förslag alltså.

Andlighet utan att det nödvändigtvis behöver handla om Gud och änglar.

[Vertumnus]

Inte bara språket utan även strukturen i den mänskliga hjärnans uppbyggnad medverkar till att våra världar konvergerar. Hjärnans produktion av tankar följer föregivna mönster till den grad att resultaten av ex.vis logiska eller matematiska operationer är i princip desamma oberoende av vem som utför dem. Verksamheten kan mätas och graderas på samma vis som muskelstyrkan eller hjärtats slagvolym.

Är det givet att se världen som i grunden materiell eller andlig? Har vi inte ett val där, som filosofer, att kunna välja att se världen i grunden som andlig eller i grunden som materiell, eller bådadera-ingendera - likt Spinoza - även om vardagsförnuftet och flockmentaliteten menar att världen i grunden är fysisk, materiell och mätbar, kvantitaiv...?

Det var oavsiktligt från mig, men visst introspektion kan beskrivas som en andlig verksamhet samtidigt som resultatet av denna verksamhet kan omvandlas till ett objekt i världen.

[Algotezza]

Inte bara språket utan även strukturen i den mänskliga hjärnans uppbyggnad medverkar till att våra världar konvergerar. Hjärnans produktion av tankar följer föregivna mönster till den grad att resultaten av ex.vis logiska eller matematiska operationer är i princip desamma oberoende av vem som utför dem. Verksamheten kan mätas och graderas på samma vis som muskelstyrkan eller hjärtats slagvolym.

Är det givet att se världen som i grunden materiell eller andlig? Har vi inte ett val där, som filosofer, att kunna välja att se världen i grunden som andlig eller i grunden som materiell, eller bådadera-ingendera - likt Spinoza - även om vardagsförnuftet och flockmentaliteten menar att världen i grunden är fysisk, materiell och mätbar, kvantitaiv...?

Det var oavsiktligt från mig, men visst introspektion kan beskrivas som en andlig verksamhet samtidigt som resultatet av denna verksamhet kan omvandlas till ett objekt i världen.

Vid upplevande blir det yttre något inre och vid handling/skapande blir det inre något yttre. Ett kretslopp.