Nuets beståndsdelar

[Anne]

Chock, totalt blankt. Det krävs mycket för att komma dit och det krävs mycket för att våga bryta tystnaden.

[Vertumnus]

Att Riemannintegralen ger exakta värden innebär att att de adderade areorna eller om man så vill tidsrymderna i princip saknar utsträckning samt att gränserna - här inledande och aslutande nu - är väl definierade

Förstår inte snacket om "tidsrymder". I matematik finns ingen "tid".'

De objekt som skall beräknas med matematik är aldrig en del av matematiken vare sig det handlar om tid, rum eller något annat. Matematiken transcenderar de objekt den behandlar.

ReImannintegralen kan användas på deriverbara fuktioner. Att man talar om areor har närmast att göra med behovet av åskådningsexempel, man kan lika väl integrera över tidsrymder eller något annat.

Att jag talar om infinitesimalkalkyl och integraler har att göra med att man här får en tydlig definition av begreppet gränsvärde. När vi talar om tid och speciellt om nuet som en skiljelinje mellan det förflutna och det kommande så talar vi samtidigt gränsvärden som inte sällan är del av en deriverbar funktion med antingen höger-, vänsterderivata eller både och.

[Esther]

Att jag talar om infinitesimalkalkyl och integraler har att göra med att man här får en tydlig definition av begreppet gränsvärde. När vi talar om tid och speciellt om nuet som en skiljelinje mellan det förflutna och det kommande så talar vi samtidigt gränsvärden som inte sällan är del av en deriverbar funktion med antingen höger-, vänsterderivata eller både och.

Det finns så klart en slags lockelse att införa matematik på abstrakta begrepp som tiden eftersom vi tror oss kunna mäta den (tiden) när vi skapar klockor för att göra en beräkning av det som verkar flyta i en rak linje. Därmed tror man att man har "grepp om" sakens natur.
Eller så kan ge den riktning - höger, vänster, rakt fram, bakåt .

Lika lockande är det ju att försöka psykologisera tiden eller då det är ett abstrakt begrepp som pekar på upplevelser som följer som sekvenser i en film - och då blir det en subjektiv uppfattning. Denna sista uppfattning är speciellt olycklig eftersom om man är helt konsekvent i detta så upphävs all sanning och därmed finns ingen kunskap om något.

Frågan är om saken - genom dessa "verktyg" som man försöker applicera - kring nuet blir besvarat.

[Esther]

Nuet kan väl kanske bäst beskrivas som : En Total Närvaro, som i sitt innersta väsen är kontemplativt - varvid alla förväntning, förhoppningar samt egna tankar och vilja är momentant frånkopplade.

[Esther]

Nuet kan väl kanske bäst beskrivas som : En Total Närvaro, som i sitt innersta väsen är kontemplativt - varvid alla förväntning, förhoppningar samt egna tankar och vilja är momentant frånkopplade.

Och för den som är obekant med begreppet - kontemplativt - så framskrivs det här av mig i egenskap av: meditativt, efterbegrundande och passivt/aktivt mottagande.
(gjorde en korrigering här för att jag såg att jag hade missat att balansera mottagandet med det aktiva )

[Vertumnus]

Nuet kan väl kanske bäst beskrivas som : En Total Närvaro, som i sitt innersta väsen är kontemplativt - varvid alla förväntning, förhoppningar samt egna tankar och vilja är momentant frånkopplade.

Nuet kan också ses som del i ett skende, dvs som en del av det aktiva livet.

Kontemplationen talar om det eviga, det är ett nu som lyfts ut ur tiden, den omöjliggör all verksamhet. Den som befinner sig i kontemplation har lämnat kretsen av människor.

[Esther]

Nuet kan väl kanske bäst beskrivas som : En Total Närvaro, som i sitt innersta väsen är kontemplativt - varvid alla förväntning, förhoppningar samt egna tankar och vilja är momentant frånkopplade.

Nuet kan också ses som del i ett skende, dvs som en del av det aktiva livet.

Kontemplationen talar om det eviga, det är ett nu som lyfts ut ur tiden, den omöjliggör all verksamhet. Den som befinner sig i kontemplation har lämnat kretsen av människor.

... om det är ett skeende - är det inget nu. Det är sekvenser och det är fortlöpande.

Jag kan hämta lite synonymer så att du lättare kan förstå mitt goda skratt... så kan vi båda dela det roliga.

Synonymer till kontemplation
försjunkenhet, djup begrundan; betraktelse, meditation, andakt; grubbel, tankfullhet

Eller...Substantiv
kontemplation

djup begrundan, andakt eller tankfullhet

ex:
1954: Arkitekturens uttrycksmedel: en arkitekturteoretisk studie med tillämpning av experimentalpsykologi och semantik, Sven Hesselgren:
Å ena sidan sammanfalla aktivitet och aggression delvis men inte helt och hållet, å andra sidan sammanfalla kontemplation och passivitet delvis men inte helt och hållet. Källa: Wikitionary

Och lite till från psykologin:

kontemplation
contemplation [ˌkɒntəmˈpleɪʃn]
Latin: contemplatio {uttal: kånntemp´latiå} av verbet contemplari [uttal: kånntempla´ri} betrakta uppmärksamt, ett uttryck som ursprungligen hade med templum att göra i betydelsen ett av romerska spåmän avgränsat område för observation av till exempel fåglarnas flykt. På engelska har ordet contemplate som transitivt verb denna ursprungliga betydelse av betrakta, beskåda, begrunda, fundera på något. Som intransitivt verb har det både betydelsen fundera och meditera.

I filosofins, kristendomens och islams historia har det fått betydelsen att meditera för att komma i kontakt med det högsta heliga.
Dharmakontemplation (Eng: Dharma contemplation, DC): en form av meditation utifrån Buddhas lära (dharma, dhamma) för främjande av andlig utveckling. Den genomförs vanligen i grupp enligt viss metodik:
Deltagarna börjar med att var för sig begrunda ett kort utdrag av Buddhas lära, först genom att fokusera de enskilda orden och uttrycken, sedan de känslor som dessa väcker.

Detta leder över i nästa steg, då det gäller att rent intellektuellt komma fram till tolkningar av texten, att förstå dess innebörd. Deltagarna redogör öppet för sina tolkningar och "lyssnar djupt" (eng: listen deeply) på varandras sätt att förstå texten.

Sedan gäller det att lämna texten och de tolkningar som var och en gjort av den för att i stället rikta uppmärksamheten på nuet, dess innebörd och de känslor som dyker upp.

Associationer väcks hos deltagarna om samband mellan deras liv och orden i texten som de utgått från.

Hela denna process är mer religiös mystik än vetenskap och ger därigenom enligt metodens företrädare kraft och impulser för andlig utveckling.

Den rörelse i USA som kallas kontemplativ neurovetenskap (contemplative neuroscience) finns starka religiösa och filosofiska inslag. Det kan förklara varför man väljer ordet kontemplation för den typ av meditation som man använder för rent mental påverkan av hjärnans aktivitet, två självständiga världar integrerade i människan som person.

[Vertumnus]

Nuet kan väl kanske bäst beskrivas som : En Total Närvaro, som i sitt innersta väsen är kontemplativt - varvid alla förväntning, förhoppningar samt egna tankar och vilja är momentant frånkopplade.

Nuet kan också ses som del i ett skende, dvs som en del av det aktiva livet.

Kontemplationen talar om det eviga, det är ett nu som lyfts ut ur tiden, den omöjliggör all verksamhet. Den som befinner sig i kontemplation har lämnat kretsen av människor.

... om det är ett skeende - är det inget nu. Det är sekvenser och det är fortlöpande.

Ett skeende kan mycket väl delas in i nu. Nu tappade jag äpplet, nu slog det i golvet. Se där ett skeende med två distinkta nu. Däremellan har det passerat varje punkt på vägen var och en i sitt nu.

Den första berättelse där kontemplationens vilkor utreds har vi i Platons grottliknelse. Platon var dessutom den förste att förstå skillnaden mellan det odödliga och det eviga eller det outsägliga, det som inte kan beskrivas. Kontemplation översätts bäst med åskåda, det vill säga att passivt ta del av. Det innebär att allt tänkande - som ju är en verksamhet- med nödvändighet bryter kontemplationen. Thomas talar om hejdandet av all rörelse.

Att ordet senare kommit att användas på andra sätt är en annan historia

[Algotezza]

Det finns bara ett nu. Var gång du säger Nu och då minns du sagt Nu en stund tidigare, är det också i nuet du minns. Nuet är där evigheten/det gudomliga kan möta tidaxeln och bilda korsets tecken. Om du låter evighetens närvaro i ditt nu. Annars surfar du bara på tidsaxeln. Planlöst.

[Esther]

Nuet kan också ses som del i ett skende, dvs som en del av det aktiva livet.

Kontemplationen talar om det eviga, det är ett nu som lyfts ut ur tiden, den omöjliggör all verksamhet. Den som befinner sig i kontemplation har lämnat kretsen av människor.

... om det är ett skeende - är det inget nu. Det är sekvenser och det är fortlöpande.

Ett skeende kan mycket väl delas in i nu. Nu tappade jag äpplet, nu slog det i golvet. Se där ett skeende med två distinkta nu. Däremellan har det passerat varje punkt på vägen var och en i sitt nu.

Den första berättelse där kontemplationens vilkor utreds har vi i Platons grottliknelse. Platon var dessutom den förste att förstå skillnaden mellan det odödliga och det eviga eller det outsägliga, det som inte kan beskrivas. Kontemplation översätts bäst med åskåda, det vill säga att passivt ta del av. Det innebär att allt tänkande - som ju är en verksamhet- med nödvändighet bryter kontemplationen. Thomas talar om hejdandet av all rörelse.

Att ordet senare kommit att användas på andra sätt är en annan historia

Tror inte du förstår vad exakt jag skrev och vad jag menar med det jag skrev.

Jag sa - total närvaro.
Vilket jag beskrev som ett prolongerat nu i termer av: En Total Närvaro, som i sitt innersta väsen är kontemplativt - varvid alla förväntning, förhoppningar samt egna tankar och vilja är momentant frånkopplade

[Esther]

Det finns bara ett nu. Var gång du säger Nu och då minns du sagt Nu en stund tidigare, är det också i nuet du minns. Nuet är där evigheten/det gudomliga kan möta tidaxeln och bilda korsets tecken. Om du låter evighetens närvaro i ditt nu. Annars surfar du bara på tidsaxeln. Planlöst.

[Esther]

Med förhoppning om att mitt inlägg om den totala närvaro har fallit i god jord nu - efter lite utläggningar.... kommer nästa del.

Part 2: ...
Det som inträffar i detta tillstånd beskrivet i en total närvaro - är : att livets alla skeden vävs samman till en enda enhet där tidsförloppet konvergerar i det som är så att en fullständigt ENHET i det inre upplevs och --- är.

Inom filosofin finns det en av filosoferna som uttrycker detta med sitt Sein.

Få se nu vem som kommer på vem jag pratar om ....

not.
Sein (altgriechisch εἶναι eĩnai, lateinisch esse – beides Infinitive), Dasein, Gegebensein, In-der-Welt-Sein bezeichnet den Grundbegriff der Philosophie und Metaphysik. Das Zeitwort sein, zu dem Sein den substantivierten Infinitiv bildet, kann nicht eindeutig definiert werden und erfordert einen zugrunde gelegten Seinsbegriff. In der Tradition gibt es dabei zwei grundsätzlich verschiedene Ansätze:

Das univoke Seinsverständnis: Sein ist das Merkmal, was allen Seienden nach Abzug der jeweils individuellen Eigenschaften immer noch gemeinsam ist (Entität).
Das analoge Seinsverständnis: Sein ist das, was „allem“ zukommt, der Gegenbegriff zum Sein ist das Nichts, da nichts außerhalb des Seins stehen kann.

[Vertumnus]

Det finns bara ett nu. Var gång du säger Nu och då minns du sagt Nu en stund tidigare, är det också i nuet du minns. Nuet är där evigheten/det gudomliga kan möta tidaxeln och bilda korsets tecken. Om du låter evighetens närvaro i ditt nu. Annars surfar du bara på tidsaxeln. Planlöst.

Häromkvällen när jag kom ut från ett större köpcenter möttes jag av solnedgången, halva himlen i röda nyanser. Av ren nyfikenhet såg jag mig omkring för att se hur många som lyfte blicken. Jag såg inte en enda. Alla verkade främst ha bilen i sikte. Själv var jag också strax tillbaka i mina planer, i mitt "egentliga" ärende.

[Vertumnus]

Med förhoppning om att mitt inlägg om den totala närvaro har fallit i god jord nu - efter lite utläggningar.... kommer nästa del.

Part 2: ...
Det som inträffar i detta tillstånd beskrivet i en total närvaro - är : att livets alla skeden vävs samman till en enda enhet där tidsförloppet konvergerar i det som är så att en fullständigt ENHET i det inre upplevs och --- är.

Inom filosofin finns det en av filosoferna som uttrycker detta med sitt Sein.

Få se nu vem som kommer på vem jag pratar om ....

not.
Sein (altgriechisch εἶναι eĩnai, lateinisch esse – beides Infinitive), Dasein, Gegebensein, In-der-Welt-Sein bezeichnet den Grundbegriff der Philosophie und Metaphysik. Das Zeitwort sein, zu dem Sein den substantivierten Infinitiv bildet, kann nicht eindeutig definiert werden und erfordert einen zugrunde gelegten Seinsbegriff. In der Tradition gibt es dabei zwei grundsätzlich verschiedene Ansätze:

Das univoke Seinsverständnis: Sein ist das Merkmal, was allen Seienden nach Abzug der jeweils individuellen Eigenschaften immer noch gemeinsam ist (Entität).
Das analoge Seinsverständnis: Sein ist das, was „allem“ zukommt, der Gegenbegriff zum Sein ist das Nichts, da nichts außerhalb des Seins stehen kann.

Låter som Heidegger. Jag har inte läst honom annat än i korta stycken. Nån gång kanske, men då på svenska.

[Esther]

Låter som Heidegger. Jag har inte läst honom annat än i korta stycken. Nån gång kanske, men då på svenska.

Jäpp - Zeit und Sein...