Filosofiskt intressant på Radio (främst P1)

[Anders]

Tänkte vi kunde starta en sådan här tråd, radion är ju något som säkert många här lyssnar på, särskilt P1. Inte bara filosofiska rummet, utan också Söndagsintervjun, allvarligt talat, språket, tankar för dagen sommarpratare och annat. Bra program som väcker små och stora filosofiska, ofta moralfilosofiska eller politiskt filosofiska tankar hos mig, och som kanske flera har hört.

Kan börja med de två senaste veckornas Söndagsintervju. Jag tycker Martin Wicklin är helt suverän som intervjuare och programmen avnjutes i sängen varje söndagsmorgon med en kopp kaffe och dopp. Har nog hört alla intervjuer ett år tillbaka

Senast med Janne Andersson, Förbundskapten för fotbollslandslaget.
Han gav bilden av en pliktmänniska. Har man tagit på sig en uppgift skall man fullgöra den och ge järnet för att göra det, och att det inte finns någon pardon om någon på något vis slarvar. Det här kändes för mig väldigt... germanskt. Nordeuropeiskt. Kanske väl fyrkantigt men jag gillar det.

Sedan var det Per I Gedin för två veckor sedan.
Judisk förläggare som var barn i tyskland under tiden nazisterna kom till makten och som for illa där. Och som, liksom Wolodarskis, Einhorns och Harry Schein gjorde snabba karriärer här då de kom till Sverige.
Jag kan inte annat än att vara avundsjuk på deras möjligheter, även om de for illa i Tyskland. Högborgerliga familjer där barnen hade en rivstart. Harry Schein, skickad till Sverige till ett läger för flyktingar ville väldigt gärna bli uppassad av den personal som hjälpte honom. Och både han och de andra kunde relativt enkelt ta sig in i karriärer som är helt utopiska för en "vanlig svenne". Har ju varit inne på det i olika trådar tidigare, men jag kan känna en animositet mot dem, men inte på annat sätt än jag känner mot andra högborgerliga.

[Anders]

Söndagsintervjun, "Little" Jinder.

En artist, barn till en artist som har en odefinierad "livskris". Och intervjuaren, Wicklin, stryker henne sanslöst medhårs. En person som hade noll distans till att hon lever det mest gynnade av liv. Skriver naturligtvis musik, som det musikerbarn hon är, och lever på det. Gör inte särskilt många knop jämfört med en skapligt upptagen barnmorska. Det som var synd om henne var att det inte var lika spännande att stå på scen som förr. Inget ont hade drabbat henne, men hon funderar på att åka till rivieran för att hitta sig själv...

Det filosofiskt intressanta - skall vissa få åka igenom livet på en räkmacka på det där sättet? Annars - Borde alla jobba, lika mycket? Men de flesta verkar ju tycka det är spännande med de här stjärnorna. Lever genom dem? Eller stämmer det, som Nietzsche säger, att vissa är födda till slavar och andra till herrar? Vad är det hon ärvt, den här viljan, som Schopenhauer och Niet<zsche talar om?

[xion]

Söndagsintervjun, "Little" Jinder.

En artist, barn till en artist som har en odefinierad "livskris". Och intervjuaren, Wicklin, stryker henne sanslöst medhårs. En person som hade noll distans till att hon lever det mest gynnade av liv. Skriver naturligtvis musik, som det musikerbarn hon är, och lever på det. Gör inte särskilt många knop jämfört med en skapligt upptagen barnmorska. Det som var synd om henne var att det inte var lika spännande att stå på scen som förr. Inget ont hade drabbat henne, men hon funderar på att åka till rivieran för att hitta sig själv...

Det filosofiskt intressanta - skall vissa få åka igenom livet på en räkmacka på det där sättet? Annars - Borde alla jobba, lika mycket? Men de flesta verkar ju tycka det är spännande med de här stjärnorna. Lever genom dem? Eller stämmer det, som Nietzsche säger, att vissa är födda till slavar och andra till herrar? Vad är det hon ärvt, den här viljan, som Schopenhauer och Niet<zsche talar om?

Vi har råd med "drönare".
Våra liv skulle bli mycket fattigare om vi inte hade konstnärer, musiker, poeter m.m.
För att få livets nödtorft skulle ingen av oss behöva jobba mer än ett par timmar per dag.

[Anders]

Söndagsintervjun, "Little" Jinder.

En artist, barn till en artist som har en odefinierad "livskris". Och intervjuaren, Wicklin, stryker henne sanslöst medhårs. En person som hade noll distans till att hon lever det mest gynnade av liv. Skriver naturligtvis musik, som det musikerbarn hon är, och lever på det. Gör inte särskilt många knop jämfört med en skapligt upptagen barnmorska. Det som var synd om henne var att det inte var lika spännande att stå på scen som förr. Inget ont hade drabbat henne, men hon funderar på att åka till rivieran för att hitta sig själv...

Det filosofiskt intressanta - skall vissa få åka igenom livet på en räkmacka på det där sättet? Annars - Borde alla jobba, lika mycket? Men de flesta verkar ju tycka det är spännande med de här stjärnorna. Lever genom dem? Eller stämmer det, som Nietzsche säger, att vissa är födda till slavar och andra till herrar? Vad är det hon ärvt, den här viljan, som Schopenhauer och Niet<zsche talar om?

Vi har råd med "drönare".
Våra liv skulle bli mycket fattigare om vi inte hade konstnärer, musiker, poeter m.m.
För att få livets nödtorft skulle ingen av oss behöva jobba mer än ett par timmar per dag.

Möjligen. I äldre tider levde Mozart, Beethoven och liknande på någon magnats, furstes, välvilja. Magnaten var ju själv antagligen en drönare av astronomiska mått jämfört med Mozart. Ludwig II lade nog inte två strån i kors för att göra något vettigt för Bayern. Det är bättre nu. Jinder tjänar faktiskt pengar på att vanligt folk köper hennes musik. Vi kanske har råd. Men då vill vi, eller åtminstone jag, se en ödmjukhet inför den hand som föder en. Men stjärnorna beter sig ofta som divor. Och är distanslösa.

Någonstans finns ett rättvisebegrepp, i det att man borde skörda som man sår, få behålla frukterna av sitt arbete. Att den som gör mest nytta skall åtnjuta största bekvämligheten, kanske. Det blir praktiskt ganska omöjligt att ens tänka på att genomföra. Men Sverige har gått mer och mer mot något som mer påminner om en meritokrati. Kanske det har gått tillbaka en del sen 90-talet, men hyfsat är det i alla fall. Jag kan leva med Little. Men skulle önska att det inte var musikerbarn som satt och daddades så distanslöst. Den lilla kräver jag i alla fall av artisterna. De skall inte bita den hand som föder dem. De arbetande.

[Anders]

Det spinner ner till, finns det någon slags moral runt det här med arbete? Och att arbeta olika mycket?

Vad det främst krockar med är väl kanske moderskärleken?

[Anders]

Söndagsintervjun, den sista. Fredrik Virtanen. Ämne anklagelserna under MeToo och medias behandling av såna som han under drevet. Virtanen, som satt och slingrade sig som en mask inför hur det egentligen var med alla trakasserier, men samtidigt anade man en bild av en kille som inte föddes så ball, som hamnade i det här kändisfestarsammanhanget, uppenbarligen i en ocean av droger, sprit och sex. Då jag tänker på alla moraliska ansvarstaganden som finns i den smeten, men det blir för mej någon slags - varför skall vi vanliga människor bry oss om de Metoo-anklagelser som fanns i den här världen? Eller i kulturprofilens flumkonstnärsgrotta? Jag har ingen aning om hur jag skulle reagera. Om vackra män och kvinnor, uppfödda i världar av friheter och möjligheter drog in mig i sitt nät? Folk som heter Lagercrantz eller Frostenson. Borde man inte lämna deras moral åt dem själva? Allvarligt, om Cissi Wallin anklagar Virtanen för något, vad angår det oss?

Moralen är inte en universell grej. Jag skulla kunna karakteriseras som något slags helgon, har överhuvudtaget aldrig nuddat en kvinna utan att hon direkt har uppmanat mig det, men är det verkligen så man vill att världen skall vara?

Hur kan man tycka att moralen skall vara något gemensamt? Bäst är väl att alla håller sig i den värld där de respekteras, om man vill bli respekterad. Jag kan tycka att, gå på en kändisfest, supa sig full och begära att männen där skall bete sig som mig, för att själv kunna klättra i kändisskapet, ytterst att slippa knega som en vanlig svensson, då får man nog fan ta lite skit också. Många vill både ha och äta kakan nuförtiden. Men visst satt man och gottade sig i detaljer under mediadrevet. Och tyckte nog inte så förbannat synd om alla nöjesjournalister, skådespelerskor och kändiskvkinnor. Jag kunde ta några nyp i snoppen för att få deras arbetstider. Så kunde jag känna. Vad är det för jävla moral att känna så...?

[hakkapeliitta]

Och sen alla dessa kändissåpor, Wahlgrens Värld, Lailaland (felstavat?), eller den där tv-kändisen som jag har glömt namnet på som fäller tårar över en hundvalp.
Pernilla Wahlgren verkar vara ovanligt obildad. I en trailer, reklam för programmet, sitter hon med en ung kille på kanske 12 år, killen gör läxor och frågar bruden vem vann andra världskriget? Tyskland är hennes svar.
Rätt otroligt att sådana här människor med IQ 70 tjänar miljoner och lever ett luftliv på kändisskap.

[Anders]

Riktigt intressant, senaste Filosofiska Rummet.

https://sverigesradio.se/avsnitt/1294626

Nån som hört?

Edit:

Har gjort ett blogginlägg för den som vill ha en kortversion
http://ingenfilo.blogspot.com/2019/06/f ... varde.html

[klorofyll]

Och sen alla dessa kändissåpor, Wahlgrens Värld, Lailaland (felstavat?), eller den där tv-kändisen som jag har glömt namnet på som fäller tårar över en hundvalp.
Pernilla Wahlgren verkar vara ovanligt obildad. I en trailer, reklam för programmet, sitter hon med en ung kille på kanske 12 år, killen gör läxor och frågar bruden vem vann andra världskriget? Tyskland är hennes svar.
Rätt otroligt att sådana här människor med IQ 70 tjänar miljoner och lever ett luftliv på kändisskap.

Det finns även dessa som lever på att spela dumma... Min bild av Pernilla Wahlgren är numera positiv när det gäller kontroll och begåvning. Alla behöver inte lösa differentialekvationer. Jag säger som Gustav Adolf i Fanny och Alexander: "Vi Ekdahl:are lever i den lilla världen!" För dem som inte vet så spelade Pernillas mamma i den filmen..

[scirocco]

Jag undrar om det här med paderna. Hur många fanns det från början och var låg dom. Numera finns bara medelpad men det bättre och sämre padet, var blev det av dom?

[Anders]

Jag undrar om det här med paderna. Hur många fanns det från början och var låg dom. Numera finns bara medelpad men det bättre och sämre padet, var blev det av dom?

Språket i P1?

[Anders]

En del sommarprogram tycker jag har varit insiktsfulla. Försöker lyssna på alla, åtminstone en bit, ligger några veckor efter.

Mycket är det betraktelser av typen "min framgång" vilket ger förvånansvärt lite. Det är människor som har tydlig läggning för något och antingen kommer de från eländiga förhållanden och kämpar sig dit, eller så är det folk från väldigt gynnad bakgrund som i stor sett baxats dit. Ger mig ingenting, ingen som har haft svårt hitta sin väg och till slut gjort det.

Det är mer intressant att lyssna på folks öden och hur de har hanterat det, som Molly Sanden och Josefin Nilssons syrra och han regissören som botade sin cancer med hokuspokus. Vissa vill mest ta upp ett ämne, är sommarpratare eftersom de är experter på nåt. Det är väl kanske Rosling svärdottern som varit intressantast, och det var ganska personligt.

Men få tar upp mer metafysiska frågor av typen hur livet är egentligen. Indirekt kanske då många tar upp orättvisor typ metoo, rasism, miljö och hur folk angrips, som Benny Fredriksson. Men det är vääldigt aktuell-populärt. inget som rubbat min världsbild. Få vågar överraska, man fattar efter typ 5 minuter var det leder. Har kvar att lyssna på en filosofiprofessor, han kanske ger något.

[Anders]

Den här killen har väl antagligen haft ett nick här:

https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1 ... ramid=2071

Höjdaren av årets sommarpratare i konkurrens med Stina Wollter