hakkapeliitta skrev:Nejdå, du använder omvänd bevisbörda. Den som påstår något har bevisbördan inte tvärtom. Om någon påstår Gud finns så åligger denna att bevisa detta. Sen kan man diskutera vilka beviskrav som krävs. Utgår man från vetenskaplig grund räcker inte privata fantasier om en fantasifigur. Jag har full förståelse för religiösa att de har byggt sitt liv kring religionen och har detta som snuttefilt. Jag kan förstå gemenskapen som troende har, en slags trygghet mot allt ont.
hmm, jag svarade på detta men det verkar inte gått igenom.
Det finns ingen naturlag om någon bevisbörda. Jag använder ren logik. Påståendet att något inte finns är ett påstående om någontings tillstånd på samma sätt som att någonting finns. Utan grund är det ologiskt tänker jag och att hänvisa till någon ide om bevisbörda ändrar inte det. Påståendet att vi inte vet om gud finns är logiskt om vi inte vet.
Det man kan göra är att mäta personers hjärnor där erfarenheten av det gudomliga sägs komma av. Har vi ett påstående från någon som säger att de erfar en gudomlig närvaro och man kan mäta i hjärnan att det finns ett tillstånd som är specifikt för den erfarenheten kan man använda det.
De som då kan mätas ha exakt det tillståndet är de som får berätta vad erfarenheten innebär. Utifrån denna data kan man bygga något på. Inom Buddhism och Vedanta där man menar att det gudomliga är inom oss och alltings natur och där metoder finns för att erfara detta får vi ett sätt att utreda detta.
Det är tramsigt att utreda hur vida en skäggig man på ett moln skapat planeten det är vi nog överens om
Vi måste veta vad vi menar innan vi kan bekräfta om det stämmer eller inte.
